Frukostminimalism.

Fruktansvärt effektiva tips från en fyraåring hur man gör för att äta så lite frukost som möjligt:

 

På frågan vad du vill ha till frukost, svara en liten macka. På påläggsfrågan svara prickig korv.

 

Begär att åtminstone få kanterna bortskurna. Av erfarenhet vet du att av detta bröd med ganska rundade kanter blir det inte en jättestor bit kvar när kanterna är bortskurna.

 

Lyft mackan från tallriken och lägg tillbaks den där några gånger. Pilla sen själv bort kanterna på korven, att rätt mycket av korven då följer med är en bonus. 

 

Drick upp din äppeljuice.

 

Hävda med bestämdhet att mackan blir lättare att hålla och äta om den delas i två bitar.

 

Om mamman ser riktigt trött ut kan du nu ta ett litet litet bett på ena halvan, alltså en tugga utan korv på. Nu är det lätt att hitta något fel på själva brödet. Troligen innehåller brödet lite lite "frön" av något slag som du absolut inte tycker om, eller får ont i tänderna av. Eller så är det för surt eller för salt eller innehåller någon konstig krydda. Här finns variationsmöjligheter. Nu har du ett bra läge att och förhandla bort den ena biten helt. Lägg genast den bortförhandlade biten på den nu växande slänghögen så att det inte råder några tvivel om att den inte ingår i det ätbara.

 

Be att få lite mer juice.

 

När du ändå tog en tugga så kände du också att korven luktade väldigt starkt, så den kan du absolut inte äta. Lägga därför korven på slänghögen på tallriken.

 

Taktiker som du är tar du nu och bryter av en liten liten hörna av mackan och äter upp. Säg att brödet är för torrt. Kanske börjar du rent av bli lite hungrig nu, men det är bara att ignorera det, låtsas för allt i världen inte om det. Du har snart vunnit.

 

Ta en liten liten tugga mitt i biten, kladda gärna så mycket du kan när du gör det, så att alla förstår att det är jobbigare att låta dig äta mackan än att låta dig slippa. Säg att du inte tänker äta några kanter. På frågan om vilka kanter du avser, pekar du helt sonika på de kvarvarande delarna av mackan.

 

Om du inte omedelbart tillåts lämna bordet dricker du upp resterande äppeljucie och försök gärna rapa lite efteråt, så att du kan hävda att så låter magen när den är mätt.

 

Om du fortfarande inte tillåts gå ifrån så lyssna noga på ljud från vardagsrummet och försök identifiera vilket program som just nu går på Bolibompa. Oavsett vilket program säger du självklart att just det är ditt favoritprogram. Att du lovar att komma tillbaks och äta lite mer om du bara får titta på tex Dinosauritåget, eller Lilla Prinsessan, eller Överraskningen, eller vilket program det nu är. 

 

Du kan nu räkna med att resten av familjen undertiden hinner äta färdigt sin frukost och att mamman tröttnar på att se din avskrädeshög till tallrik på bordet så att den dukas av tillsammans med resten av frukosten.

 

Om du vill ha pluspoäng kan du snällt tassa ut i köket när du hör att allt är avdukat och säga att ditt program är färdigt så att du nu kan tänka dig äta upp din lilla macka. Mamman kommer troligtvis att se lite beklämd ut när hon förklarar att din macka är slängd. Hur glad du än är över att höra detta så är det naturligtvis viktigt att du ser ledsen ut, särskilt om du har för avsikt att använda dig av ovanstående procedur fler gånger. Och det har du, kanske imorgon till exempel.

 

Du har nu inte bara lyckats undvika frukosten, du är också i väldigt bra förhandligsläge för ett riktigt gott mellanmål om en halvtimme eller så. Eftersom din frukost helt utan din förskyllan blev slängd är du strax gruvligt hungrig och det är inte snällt av mammar att låta sina barn vara så hungriga. Mackor, frukt och fil hjälper inte mot sådan förskräcklig hunger, kex ska det vara. Stå på dig!

 

 

Kom ihåg: Oavsett hur lite du har ätit blir disken lika stor.

Trivialt men underskattat.

Chokladpudding från Ekströms pulver, med spraygrädde.

 

Åttaåringen kom hem från en vecka på Teneriffa med mamman igår. Hävdar idag att det absolut krävdes efterrätt idag trots att det är måndag för han har bara fått efterrätt en gång på hela semesterveckan, och två glassar. Det är synd om honom.

 

Jag har mycket svårt att tro detta.

Bättre än väntat.

Film:

Captain Philips

Disconnected 

Troldjegeren

Gravity
Dallas Buyers Club

Bok: 

Min mormor hälsar och säger förlåt (Fredrik Backman)
Spår (Lena Sundström)

Tv: 

Jills veranda 

Alla är fotografer (okej, det är ett tag sen det gick nu, jag vet det).

Tar gärna emot folkets jubel. Jag lyckades läsa tre av de fyra 14dagarslåneböckerna jag lånade för 13 dagar sen, OCH en bok som jag fick av mannen i Valentinsgåva.
Imorgon ska vi till biblioteket och lämna tillbaks dessa och låna nya. Så fram till imorgon cirka klockan 12.30 tar jag tacksamt emot lästips. Hej.  

Man vet att...

... man är glåmig och vinterblek när första reklaminlägget i ens facebookflöde, för femte dagen i rad, är detta: 

Frågan är bara vem som har skvallrat? 

Oförtjänt lyx?

Det är nog några som kommer att tycka att nu är det väl ändå lite väl lyxigt i den där mammans liv. Det är ensamhelger utan barn, det är ensamtid på vaxsalongen och desperata-mamman kvällar med vännerna, lantliga caféer och romantiska valentinmiddagar, välplanerade flådiga restaurangbesök med ytterligare några vänner, skål hit och skål dit och kanelbullarna verkar flöda. Och så inemellan lite lite gnäll.

 

Hade hon verkligen förtjänat ytterligare en solodag? JA, det hade hon. När jag gör dom där desperata inläggen, som igår, då är det verkligen allvar. Den där andra mammaidyllen som visas upp för det mesta, den utgör i verkligheten max fem procent av vår tid, MAX. Jag har snart varit hemma i ett år och fyra månader. Om två veckor ska ettåringen skolas in på dagis och veckan därpå ska jag skolas in på jobbet igen. Det är med skräckblandad förtjusning vi närmar oss detta. Men vi behöver det verkligen. Båda två blir vi allt mer understimulerade och allt mer trötta på varandra. Och inte blir det bättre av att den här vintern som dom positiva kallar "ovanligt mild" enligt mig bara varit ovanligt grå. 

 

Ettåringen har sovit dåligt senaste veckan, vilket medför att hon är ovanligt sur på dagarna. En ond cirkel. Så igår när min sambo hade semester men fick sovmorgon och jag var uppe med en ettåring surare än det suraste i lösgodihyllan efter ännu en insomnianatt, var jag ett vrak när jag vid niotiden hörde sambon börja röra sig på övervåninen. Så jag upp som ett jehu för trapporna, ner med ungen i sängen och ett mycket irriterad "Och nu håller du tyst och sover", smällde sen igen dörren till övervåningen mitt framför näsan på mannen som i samma sekund kom ut ur vårt sovrum, sen brakade jag ner till badrummet i källaren för en liten liten stund av ensamhet. Efter en stund kom min man nertassande och undrade vad som hade hänt, om jag var arg på honom.

-Nej, men jag vill inte se den ungen mer.

Så kom vi fram till att han skulle ta barnen och åka till sina föräldrar över dagen, medan jag stannade hemma och kom ut senare med tåget.

Så mellan klockan tio och klockan två låg jag i ömsom sängen ömsom soffan, sov lite, läste lite, kollade lite på OS. Helt helt själv. Så himla gött.

 

 

Sen packade jag mig iväg, tog bussen till Triangelen. Lämnade tillbaks några av dom där plaggen jag köpte på H&M sist, samvetet har hunnit ifatt mig under veckan. Bläddrade i lite böcker på Pocket shop och fingrade lite på några urläckra skor på Jern men lät bli att köpa dem. Köte en cafe latte och en pain au chockolat på Gateu och satt där oförskämt länge och läste gamla nummer av Gods och gårdar som låg i deras tidningsställ, drömde lite om ett annat liv. 

 

 

Hade fortfarande tid över så jag var på konsthallen och hann titta tillräckligt länge för att bli kulturmätt för dagen.

Fascinerades över mängden cyklar utanför konsthallen och triangelns station och kände mig som främling i min egen stad. Har inte varit här sen det här torget blev så "färdigt" som det är. När jag satt där på Gateau och tittade ut på det känndes det rent av lite kontinentalt, men det var nog bara som jag är ovan vid stadslivet nuförtiden.
 

Klev in i glasbubblan på Triangelns station och lät mig slukas av underjorden. Blev tillfrågad av ett gäng fnittriga småtjejer med händerna fulla av H&M, Zara och Vera Moda-påsar vilket tåg dom skulle ta till Emporia. Jag fick tänka till en sekund och efteråt tisslade och tasslade dom lite och sneglade på mig. Såg ut som att dom undrade om mina råd verkligen var tillförlitliga, kanske såg dom att det inte är så ofta jag är ensam och shoppar på stan.
 

Kanske hade de noterat att jag hade lantiskläderna på mig. Mina varmaste geggtäta vinterkängor från Jula. Älskar dom. Satt på tåget och skumpade mellan Malmö och Tomelilla, tillsammans med sportlovslediga familjer som varit i storstan och shoppat och piercat naveln och undrade om dom skulle äta Taco eller hämta pizza till kvällsmaten.

Tänkte på familjen jag var på väg till och kände att det där andra livet, det vill jag nog inte ha.

Monster. Diktator. Tyrann.

Fina titlar på den för tillfället förskräckliga ettåringen. Hela hennes liv verkar gå ut på att driva familjen till vansinne.

Måltiderna ägnas åt att kasta det som finns på tallriken på golvet, oavsett vad det är. Och sen sitta och skrika och peka på alla andras tallrikar och alla skålar och kastruller på bordet för att få del av det som finns där, spelar ingen roll att det är exakt samma sak som hon just förkastat. Och strax kastar igen. Och mellan varven ställa sig upp och vingla i stolen och peka på golvet och mamman.

Övrig tid varieras mellan att tvinga mamman medelst grisskriket att läsa pekboken om djuren tiotusen gånger om dagen, hitta en obevakad kökslåda eller skåp att tömma ut på golvet, rota i sophinken på toaletter, klättra ensam upp för stora trappan eller tvinga till sig vilken leksak storasyster än leker med. Att man kan sova middag på något annat sätt än att skrika sig till sömns och somna utmattad verkar hon helt ha förträngt.  

Och nätterna? Skam den som ger sig tänker hon och tvingar upp mamman minst fem gånger per natt, med minst två-tre timmars vakenhet inlagt. Att för den skull sova lite längre på morgonen? Nej nej, har man lyckats hindra mamman från att sova på natten är det onödigt att låta henne sova på morgonen. Vi kliver upp vid fem. Eller iallafall innan sex. 

Sen börjar vi en ny dag, båda tröttare och grinigare än någonsin. 

En jättegod söndagsmiddag; hjortfärsbiffar, gräddsås, kokt potatis, favoritgrönsaker. Men ni ser vad den där handen gör? Den äter inte. Den skriker, kastar och pekar. Jävla.

 

Utan barn i 24 timmar.

Först av allt, låt oss konstatera. GUD så skönt. GUD vad vi behövde det. GUD vad vi alla måste unna oss det lite oftare. Barnen dör inte av att vara ensamma med sin mormor 24 timmar lite oftare än en gång i halvåret. Mormorn dör inte av att vara ensam med två barnbarn lite oftare än två gånger om året. Mamma, varning: detta kommer att upprepas.

Sen, låt oss konstatera hur mycket 24 timmar räcker till om man inte har två barn som hänger i varsitt ben på en.

Det hela började som en julklapp från min syster, vi skulle åka till Göteborg och ha en helkväll med henne och hennes pojkvän. Trevligt! Sen fick dom förhinder det utsatta datumet, men jag och min man tänkte att vi skulle passa på eftersom vi ändå hade barnvakt inbokat. Träffa systern och pojkvännen får vi göra en annan gång, nu fick vi istället tillfälle att träffa varandra lite extra. Sen hörde min man talas om att lördagen skulle innebära snöstorm längs västkusten. Så efter lite dividerande beslöt vi att det verkade lite dumt att tillbringa flera timmar av vår egentid i bil när det riskerade att vara dåligt väglag. För oss är Helsingborg tillräckligt exotiskt -det var ju ändå 15 år sedan jag bodde i den stan. Detta innebar också att lördagsmorgonen blev något mindre stressig, skönt.

Så vi checkade in barnen hos min mamma vid lunchtid på lördagen och promenerade till hotellet för att lämna väskan, rummet var ännu inte färdigt. Vi flanerade lite på stan, beställde en skräddarsydd skjorta till min man, och som kompensation handlade jag 2 klänningar, 4 linnen, 2 blusar, ett par solglasögon och 6 par trosor till mig själv på H&M med min man som ovanligt tålmodigt provrumssällskap. Ovanligt tålmodig för att vara han, mycket tålmodigare än något av barnen skulle ha varit.

Sen skänkte vi lite pengar till barncancerfonden och fick tända en marschall på torget.

15 februari. Internationella barncancerdagen.

Eftersom magarna kurrade hejdlöst gick vi till Ebbas fik och åt en hejdlöst stor baguette och en hejdlöst stor varm macka som sen lunch. Hade vi vetat hade vi delat på en. Jag skulle ha tagit det faktum att den så kallade "småkakan" Schackruta i montern på Ebbas var ungefär 13x13cm, kanske ännu lite större, som en varning. Drack varsin läskeblask till det. Har ni aldrig varit på Ebbas fik så rekommenderas det. Varning för billig och övermättande fika och förhållandevis genuina retrodetaljer.

Jag drack Champisen.

Sen promenerade vi en sväng på landborgspromenaden, av snöovädret som det pratats om syntes inte en skymt, av världens vackraste stad skymtade vi desto mer.

Världens vackraste stad, det vet ni vid det här laget.

Så gick vi ner mot hotellet och på vägen tog vi varsin kopp på Koppi som väl utsetts till svergies bästa kaffeställe eller nåt sånt. Ovanligt mycket hipster för att vara Helsingborg, det var nästan så att man trodde att vi var tillbaks i Malmö. Såg till och med en kille med dreadlocks.

Sen checkade vi in på hotellet. Hade lite modevisning för min man och valde en outfit för kvällen. Vilade, läste en bok, duschade så länge jag ville (dvs alldeles för länge för att vara miljövänligt), sminkade mig hur länge jag ville (dvs inte sålänge ändå), delade på en flaska champagne och lite jordgubbar.

De ser inte mycket ut för världen, men sådär mycket har jag aldrig shoppat på en och samma dag. BARA till mig.

Vid åttasnåret gick vi till Bara Vara, satte oss vid bardisken och delade på ytterligare en flaska bubbel och en charkisplatta, härligt.

Promenerade vidare till urklassikern Cardinal och tog varsin köttabit från kryssmenyn. Kanske lite i saftigaste laget prismässigt i förhållande till vad man är van vid som Malmöbo, men väldigt gott. En flaska vin. Vid slutet av middagen började jag bli lite gäspig och då vet jag att det finns bara två alternativ för mig. Antingen så går jag och lägger mig, eller så dricker jag mig ur tröttheten. Med tanke på hur sällsynt det är att jag och min man är ute på tu man hand valde jag alternativ nummer två.

Vi gick till The Headless swan där det var fullt med folk och av någon anledning föll jag tillbaks i gamla Helsingborgsvanor. Beställde tequila. Min man var något chockad men höll god min och hängde på. 

Och när vi ändå var inne på shot-svängen så gick vi vidare till före detta Zoo bar (alltså det hette iallafall så för 15 år sen. Har kanske haft tio namn sedan dess), och tog varsin shot till.

Sen tänkte vi att nattklubben Cardinal nu hade öppnat och efter att ha ätit på restaurangen hade vi stämpel dvs gratis inträde så det var väl lika bra att gå dit och kolla läget. Det var väldigt väldigt folktomt (såklart, ingen vettig människa går innan klockan 01 till ett ställe som har öppet till 05). Men eftersom vi ändå var där kunde vi lika gärna ta något i baren. Angående mitt sällskap i baren se separat inlägg... Jag tänkte att en Irish coffe skulle nog pigga upp. DÖM om min förvåning när dom inte kunde göra kaffe i någon av barerna! Så jag tog en pina colada istället, min man en GT.

Dansgolvet på Cardinal. Tomt vid klockan halv ett. Bäst vid sisådär halvfyratiden.

Sen gick vi tillbaks till Svanen, det låg liksom ändå på vägen mot hotellet, och där var det mer folk och bättre stämning. Vi hade ändå inga ambitioner att hamn på ett dansgolv. Väl där fick jag äntligen min Irish. Efter en stund fortsatte vi vandringen mot hotellet men kunde naturligtvis inte motstå att slinka in på Bara Vara igen för varsitt glas avslutande bubbel.

Kom väl i säng vid tretiden, mer än lovligt berusad. Mer än.

Vaknade lite lik ett lik vid åttatiden. Låg och vred och vände oss i sängen och insåg att ingen av oss skulle lyckas somna om. Så vi tog sikte på hotellfrukosten, för välbehövlig påfyllning av vätska och fett. Lagom dästa hann vi sen vila en timme på rummet innan det var dags att checka ut.

Och sen spanade vi in Christer Strömholm-utställningen på Dunkers, rekommenderas, innan vi gick för att äta prinskorvslunch hos mamma och hämta upp barnen.

Topphelg!

Ålderssmicker.

I lördags. På en nattklub tillsammans med min man. Stället har just öppnat för kvällen, vi är så att säga där alldeles för tidigt, och väldigt tomt. Bredvid oss i baren några yngre killar. Mycket yngre. Jag kom att prata lite med den av som står närmst mig där i baren, oklart hur. Också oklart vad vi sa till varandra men den här delen av konversationen kommer jag ihåg, när han säger: 

-Vad gör ni här då. Ni verkar ju vara lite äldre.

Jag blir på intet sätt sur över den kommentaren, snarare lite road. Det är ju helt uppenbart att så är fallet:

-Hur då lite äldre menar du. Hur gammal är du själv?

-19.

-Okej. Och hur gammal tänker du att jag är då?

Han, lite eftertänksamt och försiktigt:

-Tja, jag vet inte. Äldre än 23 tror jag iallafall?

-Ja, det är rätt!

Sen lämnar jag raskt konversationen. Jag tycker inte att vi behöver gå in på detaljer angående min ålder, den här killen och jag. Oklart för mig varför han valde 23. Är det det som är gränsen mellan ung och gammal?

 

Kulturlov

I slutet av veckan ska vi vara lite lediga tillsammans. Tänkte äntligen se till att dottern får prova skridskorna hon fick i julklapp. 

Och så kanske vi ska ta och kultura lite. Inspirerad av affischväggen på Dunkers kulturhus. 

Skål iallafall.

Valentinmiddag.

Vissa dagar på året måste man faktiskt anstränga sig lite extra. Alla hjärtans dag är en sån dag. 

Nu finns det dom som alltid protesterar och tycker det är trams att det måste till en speciell dag för det. "Man ska väl älska varandra och visa det lika mycket alla dagar". Ja, visst. Men ärligt, gör ni det? "Man kan göra det vilken dag som helst på året, så varför just idag?" Ja, man kan göra det vilken dag som helst på året, också. Här tar vi alla tillfällen i akt, okej? 

Vi dukade fint matsalen och alla fick varsin liten present på tallriken. 

De vuxna fick en liten räkentré. Räkröra med lite majonäs, lite tjockyoghurt, rejält med finhackat grönt i form av dill, salladslök, persilja och koriander, rejält med svartpeppar som alltid, samt en liten skvätt lite lime. På en bädd av machésallad, med sparris on the side. Fortfarande varma hembakta baguetter serverades till. 

Nej, nu vill jag inte ha tillrättavisande pekfingrar riktade mot mig. Dessa räkor hittades i frysen och hade alltså inhandlats innan räkdebaclet. Vad jag förstår blir det snålt med räkor framöver. 

 

Sen serverades en snabbhalstrad råbiff med vänner. Brynta champinjoner, dijonsenap, finhackade rödbetor, finhackad gul lök, kapris, riven pepparrot. Observera det hjärtformade ägget på toppen. 

Barnen fick en inte så rå biff. Dock hjärtformad. Med vännerna Pommes Frites, French Fries, Pommes Strips och gänget. 

Till efterrätt vaniljglass, jordgubbar och hjärtformad maräng. 

Kärlek. 

Dagens fan också

Eller ja, det var egentligen igår. 

Kommer hem från bibliotek-lekplats-affären-utflykt vid tretiden på eftermiddagen. Börjar leta allt mer desperat i handväskan efter husnyklarna på vägen mellan bilen och husdörren, där jag hittar dem. Skönt! Eller? Som ni vet, inte första gången. 

Och till råga på allt, när min man kommer inrumlande vid tiotiden på kvällen efter after work:

-Du, dina nycklar satt i dörren. 

-Jag vet. (Eller vänta nu, fortfarande?!)

-Vaddå "jag vet"? Jag la dom iallafall i din handväska nu. 

-Tack. 

Se vad lite sömnbrist kan orsaka. Eller lite och lite. Typ fyra års sömnbrist... 

Optimist.

Ja, visst. När man är världens tröttaste tvåbarnsmamma är det mycket optimistiskt att låna fyra böcker från bibliotekets nyhetshylla. 14 dagarslån Ej omlån står det på framsidan. 

Den skarpsynte med gott minne noterar att det inte är första gången jag lånar Expeditionen. Nej, den var inte så bra att jag genast vill läsa om den. Jag hann bara inte öppna den förra gången. Återstår att se hur det går den här gången... 

Dagens loppisfynd.

Kan ni läsa om här:

http://designvardag.blogspot.se/

Äntligen ett vettigt lantligt café!

Vissmarlövs bagarbod. Precis lagom lantligt, lagom långt från stan, lagom mysigt, lagom prissatt.

Kakbuffé inklusive kaffe 75 kronor. Jag tog en av varje. Tror ni jag blev mätt?

Tillräcklig kakranson för detta halvåret. Eller?

Fortfarande i sockerchock, ångrar lite att jag inte tog frukostbuffén istället som såg übersmaskig ut, särskilt brödet. ÅNGRAR att jag inte köpte med mig hem.

Go!

Att hänga på låset ger utdelning.

Någon av er kan ha noterat att jag är en Ikea-fantast av nästan perversa mått. Är väl på Ikea i snitt två gånger i månaden. Så när dom släpper en tillfällig kollektion brukar jag köpa på mig det jag gillar, och i fredags släpptes kollektionen "Bråkig". Av det jag sett på hemsidan i förväg tänkte jag att jag älskar ALLT. Jag vil ha 20 av varje, minst. Lampor, pallar, byråer, hyllor, lampskärmar, koppar, fat, mattor, sängkläder, kuddfodral, skålar, brickbord, förvaringsaskar, tapeter... SÅ läckra!

Försökte boka in mig på förhandsvisningen på torsdagen, men det var fullbokat redan för flera veckor sen när jag först hörde talas om detta. Sen såg jag delar ur kollektionen i diverse heminredningstidningar och tänkte; "Okej, detta här kommer att sälja som smör i solsken. Här gäller det att hålla sig framme."

Så jag planerade att åka dit när dom öppnade på fredagen, för att få det jag ville. Åkte dit med en vän och våra tre barn. Tänkte, vi fikar lite första (restaurangen öppnar som bekant innan själva butiken). Sen tar det ju alltid lite längre tid än vad man tänkt sig att fika med barnen, och att slita dem från restaurangens lekavdelning. Så gick väl inte in i själv butiken förrän kanske tio-kvart-över tio. Och det var allt för sent. Det var fullt kaos, folk (mestadels mammor med barnvagnar, konstigt nog...) slet i kartongerna och personalen och min fyraåring slet i mig. Så jag velade runt lite. Kopparna var slut, brickborden var slut. Tapeter fick jag vad jag ville av. Förvaringsaskarna var slut. Hörde personalen säga till någon att; "Det finns lite mer på lagret, men vi kommer inte att ta fram det medan butiken är öppen, utan ikväll, så det finns av allt igen när vi öppnar imorgon." Okej. Fanns bara en sak att göra. Åka hem med bara halvt förrättat ärende.

Och sen bokstavligt talat hänga på låset på lördagsmorgonen.

Satte mig i en fåtölj precis framför avspärrningen för att invänta öppnande av butiken. Första kvarten var jag ensam. Sen kom det en till, likadan som jag. Och en till, och några fler, som hovrade oroligt vid ingången till butiken. Och tio i tänkte jag att nä, här är inte lönt att sitta och låtsas vara oberörd. Idag ska jag fan vara först. Så jag ställde mig bredbent PRECIS framför öppningen. Och när dom öppnade så var jag tvåa in. Det var en gubbe i permobil som var före mig in. Han liksom trängde sig fram, och det känndes fult att trängas tillbaks mot nån som är handikappad (tydligen i huvudet också eftersom han tyckte att det var ok att tränga sig med permobil). Men jag fick vad jag ville. Massor av saker som jag VERKLIGEN behövde.

Kopparna tog slut i ett nafs men jag fick väl med mig sisådär en 12 stycken hem.

Dessa förvaringslådor gick åt i ett nafs men jag fick med mig en hem.

Dessa brickbord finns fortfarande kvar vet jag. Själv har jag två underreden och fyra olika brickor, och är mycket nöjd med det.



Hej Mello!

Kvällens Mellodrink: 

Vodka

Passoa

Färskpressad blodapelsin

Rekommenderas! 

Ljusstakarna är ett av dagens inköp på Ikea. Mer rapporter om KÖPFESTEN kommer i senare inlägg... 

Nu hejar ni på Sanna, hör ni det! 

Tema: Barnens vecka.

Det var hög tid att köra ett mattema igen. Och den här gången blev det "Barnens vecka". Vi (dvs jag)lånade en barnkokbok på biblioteket och lät barnen bläddra. Sen förklarade jag att dom fick välja två maträtter var, och dom var tvugna att vara med och laga maten och duka fint den dagen dom hade valt. Och smaka på allt dom hade lagat och så fick dom också välja musik om dom ville (vi förbehöll oss rätten att bestämma volymen). Vi mjukstartade genom att dom gemensamt fick välja efterrätt på söndagen, så då blev det milkshake. 

Ni ser Post-it-flikarna? Där står vem som lagar vilken dag.

Boken var uppdelat efter länder (inte avsiktligt från min sida, detta märkte jag först när jag hade kommit hem med boken). Åttaåringen fastnade på USA som var första avdelningen. Så på måndagen lagade vi hamburgare, och lyssnade på AC/DC.

 

På tisdagen hade treåringen valt; kycklingspett med jordnötssås. Hon kunde ju inte läsa utan valde bara efter hur det såg ut på bilderna, och det lät jag henne göra. Och "Kärleksmusik" dvs Mirakel med Björn Ranelid (!!! hon är inte särskilt musikintresserad, det är den enda låt hon någonsin fastnat för... ) spelades ett flertal gånger.

 

På onsdagen var det så åttaåringens tur igen, så det blev revbensspjäll med pommes, majskolvar och cole slaw. Eye of the tiger och sedan lite andra "gamla godingar" spelades.

 

Och idag, torsdag, var det åter treåringens tur, så det skulle serveras tandorimarinerade kycklingklubbor. Tyvärr var hon sjuk med hög feber idag, så hon ville/orkade inte delta till 100% och ville inte äta något av det vi lagat... Inte blev det någon särskild musik vald heller.  

Sammantaget kan man väl konstatera att det, inte oväntat, krävs ganska mycket planering, ganska mycket mer tid än vanligt och väldigt mycket tålamod för att laga mat med barnen en hel vecka. Jag höll inte stenhårt på recepten (som inte var sådär superspännande) utan kryddade lite extra där jag tyckte så, särskilt när jag lagade med treåringen eftersom hon inte själv kan läsa receptet. Till treåringens kycklingrätter fanns heller inte anvisningar på hur/vilka tillbehör som passade, mer än en avslutande rad som "Det kan passa med jasminris till." Så där hade jag fria händer att bestämma, vilket var rätt skönt. Till kycklingspetten (varav bara några få gjordes med jordnötssås/-marinad och resterande med hemmapåhittad marinad eftersom jag, med fog, tänkte att det är nog ingen mer än jag och eventuellt åttaåringen som köper jordnötssmaken), serverades både jasminris och vietnamesiskt risnudelsallad. Till kycklingklubborna serverades yoghurtsås, klyftpotatis, gurksallad och naanbröd.

Jag kan också konstatera att det här behöver vi göra oftare, kanske ska vi ha "barnens tisdag" eller nåt, att barnen alltid får laga mat på tisdagarna, för dom behöver träning. Treåringen brukar vara med mig och laga mat rätt ofta ändå så hon hade rätt bra koll, medan åttaåringen behövde tre försök innan han hittade en stekspade i redskapskrukan... Det är också extremt tålamodsprövande för barnen, särskilt vid moment som är monotona och långdragna. Som att riva två hela morötter. Det blir ganska snabbt ointressant för nån som hela tiden kastar lystna blickar mot datorn där i andra änden av köket. Bäst fungerade dom recept där det var lite väntetider mellan de olika momenten så att dom kunde kila ifrån ett tag. Det suckades och stönades en hel del när jag upplyste om att då är det läge att passa på att duka bordet och plocka undan sånt som vi inte behöver längre...

Instagram.

Har ni Instagram? Det har jag, "såklart". 

Försöker som så många andra hålla det privat. Väldigt privat jämfört med Facebook. Har accepterat 12 följare på Insta, jämfört med sådär tre-fyrahundra "vänner" på Facebook. Det blir ju mest bilder på barnen och mig. Det är fint att se bilder på syskonbarnen som är långt borta, och älskade vänner som bor utomlands. 

Men det bästa med Instagram är nästan ändå den positiva pepp man kan ge sig själv väldigt snabbt. För det är ju näst intill bara det härliga jag visar. Så när jag känner mig lite trött på allt och barnen är extra gnälliga så scrollar jag lite bland mina Instagrambilder och inser hur gött mitt liv är, vilka härliga barn jag har! Snabbpepp. 

Inled mig icke i frestelse.

Ser ni något frestande på den här bilden?

 

Inte jag heller. Men det gör ettåringen. Efter varje måltid behövs en rejäl sanering av händer och mun. Så jag hänger henne över diskbänkskanten och svabbar på. Och då börjar ett litet krig. Hon är inte stormförtjust, det är hon inte, men hon verkar inte särskilt bekymrad heller, det är inte kring själva rengöringen vi krigar. Det är kring disktrasan. Den verkar vara enormt frestande. Så fort jag fått henne på plats där på kanten, sträcker hon ut en arm, greppar disktrasan med sin lilla hand, och för med blixtens hastighet in det äckligaste jag vet förutom toaborsten, in disktrasan i munnen. Nästan lika snabbt tar jag den ifrån henne och säger eller skriker med arg, bestämd eller uppgiven röst, beroende på dagsformen; NEJ! 

Funderar på att ge henne en oanvänd disktrasa att leka med nästa gång hon badar, så att hon får stilla sin nyfikenhet ordentligt. Men jag vill ju inte heller att hon ska tro att det är okej att suga på disktrasan? 

Jag tänker att förr eller senare fattar hon vad Nej betyder, även i anslutning till en disktrasa. Förr eller senare vinner jag kriget. 

Morgonpromenad.

Pretty darn beautiful på Östra kyrkogården den här morgonen mina vänner! 

Fisk med korv.

Serverade häromdagen en mycket god torsk. Smöj en form rikligt med smör, lägg i torsk (eller annan fisk) salta och peppra och pressa över en halv citron. Blanda smör med riven ost, rivet citronskal, finhackad persilja och skorpmjöl och bred ut det på fisken. Kör i 225 grder ugn tills det är färdigt. I mitt fall knappt 20 minuter.

Serverade världens enklaste -men godaste, fisksås till. Koka upp grädde med buljongtärning och lite pressad citron, och lite vitpeppar och låt det puttra en stund. Strax innan servering vispar du ner rivet citronskal och en klick smör. Självklart kan du ösa i kryddgrönt efter smak och tillgång, men det är inte nödvändigt.

Till detta åt vi kokt potatis.

 

Fisk.

 

Eftersom vissa i familjen var mycket besvikna över att det inte serverades korv till middag (nej, det var inte jag eller barnen), gjorde jag ett härligt tillbehör till fisken. Stek halverade champinjoner med lök och korvslantar, strö över lite paprikapulver mot slutet.

Med korv.

Myteri.

Inte våldsamt ofta jag går på krogen och äter nuförtiden så det är bäst att jag skriver lite om det när jag nu väl gjort det, visst? Vi hade försökte boka bord på Johan P, och på Grand, men båda var fullbokade för kvällen när jag ringde redan dagen innan, så lotten föll på Myteri, främst för det stora utbudet av fisk- och skaldjur.

Vi började i baren där vi blev väl om händertagna och drack varsin mycket god drink.

 

Sen blev vi visade till vårt bord på övervåningen där vi började tog oss igenom menyn och försökte bestämma oss. Mycket, mycket svårt för det var mycket som tilltalade mig.
Dom kör med konceptet mindre rätter - skaldjur - mellanstora rätter - tillbehör. Det tilltalar mig i teorin men i praktiken är det ofta svårarbetat. Hur många rätter ska man ta för att bli mätt? Svårt att få överblick över vad det egentligen kommer att kosta -ändå relevant redan i meny-läsningssammanhanget för alla oss som inte hade planerat elda upp hela vårens veckopeng på en kväll. Konceptet verkade också lite svårt för personalen. Vi beställde lite olika rätter, varma och kalla, mest från "mindre rätter". Det mesta kom in samtidigt efter bara en kort stund. En liten stund senare kom servitören fram "Det är tydligen bara en av er som beställt en mellanrätt, vad vill ni andra ha?", som om det var obligatoriskt att beställa något från varje kategori.

Kör en liten +/- lista över maten jag åt.
+Drinken, som sagt. Jag tog kvällens drink som var med någon finare tequila, apelsin mm. Frisk och god.
+Friterad pilgrimsmussla. Übersmaskig. Dock lite väl saftigt med 95 pix för en pilgrimsmussla?
+Ostronen. Ostron är alltid ostron, och dessa var enligt min smak perfekt storlek, dvs inte för stora så att man måste tugga ihjäl sig. Självklart serverade på isbädd, det enda rätta. Har sett ostron serverade på grovsalt men gillar det inte. Alldeles för stor risk att man får munnen full av salt.
-Att min vän på frågan "Är dom lösgjorda från skalen?" Fick ett "Ja" till svar. Visade sig nämligen då han strax därpå försökte stjälpa i sig sitt första ostron men fick bara spadet i munnen, ostronet däremot slank bara halvvägs in i munnen på honom innan det tog stopp, eftersom det satt fast i sitt skal. Det gjorde dom alla.
-Aningen mer skalbitar hade letat sig ner i själva ostronet än vad man kan hoppas på.
-Dillen på ostronfatet. Visst såg det tjusigt ut med något grönt mellan ostronen på isen. Tyvärr hade rätt mycket av dillen även hamnat i ostronen. Och eftersom det inte bara var hela spänstiga vippor som lätt gick att plocka bort, blev det en del pill för dom av oss (dvs hela sällskapet) som helst äter ostron utan dill.
-Att ta 5 kronor extra per ostron för att få scharlottenlöksvinäger till känns onödigt.
+Pommes friten med aïoli. Kanske stans bästa pommes. En liten aning panko tog dessa pommes till oanade höjder. Aïolin var enligt mig lite i vattnigaste laget, men mild och god.
-Havstallrik (liten). Försökte fråga två olika servitörer om vad som ingår i den lilla havstallriken, men båda svarade att det avgör kocken, det är olika inte bara från kväll till kväll utan från gång till gång. "Det enda jag kan säga är att det mesta kommer från havet". Tack för informationen. Efter att jag hade fått in min havstallrik fick bordet bredvis in sin och den var exakt likadan, så det verkar ändå inte vara en sprudlande fantasi som gäller. Hade servitörerna varit bara lite mer rappa hade de väl också kunnat gå in och fråga kocken?
+Havstallriken visade sig vara rätt så mycket value for money, jämfört med övriga rätter. En klick skagen, en klick röra på rökt makrill, några bitar rökt röding, en liten hög rökta räkor.
-Att tre av fyra saker på havstallriken var rökta.
-Att det inte serverades någon form av "dip" till de rökta räkorna. Jag snodde av mina vänner aïoli från pommesen.
-"Brödpuffen" som serverades på havstallriken. Snarast att likna vid en stor hård havrefras. Inte särskilt god och mycket svår att använda i sammanhanget. Även om brödkorg med tillbehör fanns som en särskild rätt på menyn för 35 kronor, tycker jag att man kan kosta på sig att sätta fram bröd när man serverar ett fat med röror och räkor.
+Ostarna. Alla tre var mycket goda. Även den som vid första anblick såg riktigt anskrämlig ut var mycket god.
-Tillbehören till ostarna. Samma brödpuff som på havstallriken serverades och jag tycker likadant som ovan om den även i ostsammanhang. Utöver den var en stor hög mycket syrlig körsbärskompott det enda tillbehöret. Servera man tre olika ostar tycker jag att man kan kosta på sig mer än ett tillbehör, jag saknade något mer sött till. Som tur var slog jag till på ett glas portvin också.
-Husets vita vin. Efter omnämnda drinkar fortsatte vi med en flaska cava, eftersom vi börjat med ostron. Därefter beställde vi in en flaska husets vita. "Jag ska plocka ut något gott till er" lät lovande, om än något oroväckande ekonomiskt. Flaskan kom in när jag var ensam vid bordet, så jag smakade av vinet. Det smakade inte gott. Inte ättika men inte gott. "Kanske är det jag som är ovan, men det här vinet, är det verkligen okej?" frågade jag servitören. Han sniffade på det och sa "Det är inte korkskadat iallafall". Nähä. Så hällde han upp till resten av (det icke närvarande) sällskapet. Jag drack istället vidare på den Cava jag hade kvar i glaset. "Jaha, har du just druckit av Cavan kanske det inte smakar så gott med det här". Nähä. Det var ju han som "valde ut" det till oss?

Servicen var alltså lite si och så. Mycket trevliga och charmiga på ett sätt, nästintill lite fjäskiga, men samtidigt lite för nonchalanta på många sätt.

Totalt får Myteri 3 ostron av 5 av mig.
Och du, ta med en kofta om du ska dit, det var mycket kallt i lokalen, även efter lite för mycket dricka huttrade jag lite när vi gick därifrån.

Inte lämpligt för känsliga läsare.

Ni vet brasilian. Vaxning. Vet inte när jag hörde talas om det för första gången, kanske var det i Sex and the City (åh, saknar det programmet SÅ!). I samband med bröllopet i september började jag tänka mer allvarligt på det. Det och vaxning av ben. Sen blev det tidsnöd, och lite penganöd och det där med vaxning kändes väldigt underordnat -det är väl inget fel på en noggrant utförd rakning?!

Ändå har jag inte kunnat släppa tanken.

Så i fredags fick vi plötsligt lite oväntat tid över i den här familjen.

Så med farligt kort betänktetid hade jag bokat in mig på en brasiliansk och satt i bilen utanför Hadiza. Två minuter av tvekan sen gick jag in i trädgården, ner för källartrappan och fick det gjort. Det gjorde självklart ont, vansinnigt ont. Men inte outhärdligt. ÄLSKAR Hadiza. Alla ni som funderat på det, gör det, hos Hadiza.
http://www.hadiza.se/hadiza/

Två fyraårskalas på en dag.

Japp, vi kan börja med att konstatera att det är väldigt mycket PUH!

Men vi har gjort det förr, haft både dagiskalas och släktfirande på samma dag och jag känner att det är ändå bättre än att ha ett kalas om dagen, och "förstöra" en hel helg. Med lite planering och inte så lite förberedande fungerar det.

Barnkalas för dagiskompisarna -för första gången! var mellan 11 och 13. Hållpunkterna var som följer:
Fri lek undertiden barnen kommer, de flesta var mycket nyfikna på att kila omkring i huset och kolla in leksakerna i fyraåringens, ettåringens och åttaåringens rum.
Vi samlade ihop paketen hade "snurra flaskan". Födelsedagsbarnet fick börja snurra, den som flaskan pekar på får hämta sitt paket och ge det till födelsedagsbarnet. Den som flasken pekade på får sen snurra. Flaskan var ganska lydig och pekade oväntat länge på dom som inte redan blivit utpekade. Enda problemet var kanske att vår fyraåring inte är en sån som river upp pappret så snabbt hon kan, utan en sån som långsamt, nästan utstuderat, drog av flik efter flik av papper. När dom sen ändå satt i ring så la jag ur så många "memorykort" som det fanns barn på golvet med baksidan upp, och så fick dom ta varsitt. Och sen fick dom leta upp samma kort bredvis sitt glas, dvs på så sätt bestämdes var dom skulle sitta. Det var ett ganska bra sätt att slippa "Jag vill (/inte) sitta brevid honom/henne"-problematik.
Sen fick alla titta under sin tallrik och där låg lite (låtsas-)sedlar. Så fick dom gå ut i köket och ställa sig i kö och köpa korv och pommes frites av korvgubben, aka min man. Till bröllopet i höstas köpte jag ett paket små godispåsar (tusen stycken dvs), dom hade vi nu klippt av lite så att dom var lagom som pommes-påsar. Matstunden förlöpte fint.
Efteråt fick dom leka fritt en liten stund igen, medan vi dekorerade tårtan och dukade om (det var engångsartiklar för hela slanten...).
Sen samlade jag ihop dom och försökte "Nu när vi har ätit så mycket behöver vi nog röra oss lite innan vi orkar nån tårta", tänkte köra lite mormors lilla kråka, Honky Tonk, Fågeldansen och lite fridans till Gangham style. Men det var det inte så många som var intresserade av. Efter första ..."slank hon ner i diket" låg dom flesta killarna kvar på golvet i en stor brottarhög. Så vi gick direkt på tårtan. Hade gjort det mycket enkelt för oss genom att köpa färdig glasstårta som dekorerades med vindruvor och tårtljus. Det serverades också kokosbollar med rosa kokos (strykande åtgång!), vindruvor, och brysselkex med grönt socker.
Sen var det lite frilek igen medan vi dukade av och förberedde fiskdamm.
En kvart innan hemgång körde vi fiskdammen till barnens lycka, och då satte vi också på en film så att dom som fått sina påsar kunde gå och sätta sig i soffan och slappa lite.
På det hela taget en ganska smärtfri tillställning.

 

Sen städade vi och hann till och med vila en timme innan ruschen inför kalas nummer två tog vid. Det serverades fika à la afternoon tea. Det var pigs in a blanket (korvar och fryst smördeg), kantskurna sandwichar med ost/skinka och rökt lax/ruccola/pepparrotsost. Det var nybakta scones i färgglada muffinsformar med smör, cheddarost och sylt, det var kladdig chokladkaka med jordgubbar och grädde, det var brysselkexen och kokosbollarna igen, och det var ischoklad. Det var te (såklart!), och kaffe, det var öl och alkoholfri halvtorr cider, saft och läsk. Det var mycket uppskattat och klart mer avslappnat än barnkalaset...

Detta var i söndags. Igår, måndag var jag lite död, men nu har det rättat till sig igen. Eftersom det blev ganska många sandwichar gjorde vi kålsoppa till kvällsmat, och serverade grillade ost-skinkmackor till det...