Att använda kraftuttryck.

Och kläcka ur sig roliga kommentarer, både positiva och negativa, det är hon bra på min äldsta dotter (i likhet med många andra barn, jag vet hon är nog inte helt unik på det här området). Har samlat på mig några som det är dags att publicera innan de blir lastgamla. Tror att de flesta har mer än ett halvår på nacken, det har iallafall bilden med teckningen.

"-Det här var nästan överdrivet gott mamma."

"-Åh, det blir fantastikt vackert. Han kommer att bli så glad."  

"-Ska du bli trädgårdsmästare när du blir stor? 

-Nej jag ska bli kock, jag ska lära mig av mamma. "

"-Aj aj aj. Stackars mig. Jag behöver en doktor. Jag kommer nog aldrig mer att bli frisk."

"-Lukta på den här blomman. Fantastiskt"

"-Åh så vackert. Alldeles ljuvligt!"

"-Ta gärna en bild sen när den är färdig istället."

Svåra lekar.

Vi sitter och fikar vid havet och femåringen tittar klurigt på mig. 

-Mamma, jag ska fråga dig en sak och så ska du svara, okej? 

-Okej. 

-Vilken är mest olik?

Och så håller hon upp en pepparkaka, och en sten. 

-Eeeh. Hur menar du? 

-Vilken är mest olik?? 

-Jag chansar på pepparkakan. 

-Fel! Stenen är mest olik pepparkakan för den går inte att äta! 

Sen håller hon upp picnic-kniven, och pepparkakan. 

-Vilken är mest olik? 

Jag försöker med samma logik: 

-Kniven! 

-Fel! 

-Va?

-Båda är olika. Pepparkakan är olik för den går sönder om man skär med den. Kniven är olik för man skär sig om man äter den. 

-Den här leken är för svår för mig. 

-Ja, du var inte så duktig på det här. Men det gör inget mamma, det var en god picnic. 

Sen skyndar vi oss hem för den magsjuka tvååringen säger att hon är bajsnödig. 

Plötsligt händer det.

Tvååringen levererar (och hon fyller snart tre så det är på tiden).

Cph: En weekend i byen.

Ja, alltså vi tog en weekend i byen.

Även den här gången tack vare boende-byte  genom airbnbs värdforum. En familj i Köpenhamn var öppna för förslag, och de kunde den här helgen. Och jag tyckte att den här helgen var ganska perfekt, att ha något att se fram emot inte allt för långt in på höstterminens start.

Städade, fejade, pyntade och lakanbytte än en gång. Plockade fram två barnstolar och två spjälsängar till Anna, Patrick, Solveig, Jon och Nora.

På fredagseftermiddagen for vi över sundet i strålande solsken. Härligt att åka på semester igen! Kom fram och fann att vår värdfamilj hade lämnat oss en flaska mousserande och en påse godis. Så vi slappade i lägenheten en stund, jag och mannen tog varsitt glas och barnen utforskade nya leksaker.

Sen gick vi en promenad i kvarteren. Hittade en stor härlig lekplats, diverse tapasgrejer till föräldrarna på Irma (ni vet ju vad jag tycker om att gå på matinköp i främmande stad -älskar't!) och supersmaskiga pizzor till barnen på en kvarterspizzeria. Och en lekplats till på gården när vi väntade på att pizzorna skulle bli klara.

Lördagen inleddes med loppmarknad bredvid Frederiksbergs rådhus. Bra! ( http://www.frederiksberg.dk/loppetorv.aspx )

Barnen tröttnade rätt så fort så jag och flickorna tog en fruktpaus och tittade på ankorna och fontänen bredvid medan mannen shoppade fler lampor till samlingen.

Sen var det perfekt lagom att köra vidare till invigningen av cirkelbron. Idiotiskt nog hade de på hemsidan för broinvigningen inte skrivit att
1) dom inte skulle öppna bron för passage förrän 1 timme efter det klockslag då invigningsfirandet började
2) allt firande skulle ske på nordvästra sidan av bron.
Så där stod vi snopna på fel sida av bron en stund, med insikten att gå runt skulle vara helt för långt för barnen som redan började bli lunchsugna...
Alltså körde vi bilen runt och hann smaka färskpressad juice, pannkakor och få en jättefin barnkokbok, få ballonger, rita önskestenar och kasta i önskebrunnen och köpa varsin glass. Jag och min man tänkte köpa varsin kopp kaffe också, men då upptäckte min man att han tappat 250 dkronor ur fickan så vi tappade lusten till hela den här brogrejjen. Vi hann se bron öppen men det var en megalång kö för att komma upp på den så vi tänkte att vi promenerar på den bron en annan gång...

Bilen var parkerad i närheten, i Christianshavn, så det blev lunch på uteserveringen på mysiga Café oven vande vid kanalen. http://www.cafeovenvande.dk/

Sen var vi svettiga. Och jag badsugen. Min man är ingen strandälskare (för att ta i i underkant), men jag kände att det var strandläge. Så under förevändning att vi kunde ju gå ett varv på Arken (http://www.arken.dk/) lurade jag med honom till stranden i Ishöj. Parkeringen var en byggarbetsplats och helt fullsmockad med bilar så det var mycket sammanbitet han följde med ner på själva stranden. Jag: -Du kan ju smita ifrån en stund sen om du vill, när du hjälpt mig bära ner grejjerna, och gå på museet.

Han muttrade bara lite till svar. Men, som jag misstänkte. När vi väl var där, och det visade sig att bara hundra meter bort var det gott om plats på stranden, vattnet var gott och väl över 20 grader och det var sådär perfekt långgrunt en liten bit och sen vuxendjupt rätt snart. Och att vi hade både vatten och kanelbullar och solsmörj med oss så erkände till och med han att det var rätt härligt där. Museibesöket skjuter vi på tills en dag då det inte är badväder.

Sen åkte vi hem duschade av oss sand, barnen fick kolla på en film och vi hann slänga oss på sängen en stund. Välbehövligt för alla inblandade.

På kvällen hade vi tänkt ta oss ut på stan för att käka. Men barnen var redan halvmätta efter att ha fått smaska i sig lite för mycket pizzarester, chips och flingor sedan hemkomsten från stranden och vi vuxna var lite för trötta för att orka hela den här middag-på-stan-med-trötta barn-grejjen. Dessutom kunde vi inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle gå så vi frågade barnen vad dom ville äta till kvällsmat och då svarade tvååringen -Jag älskar korv!
Det avgjorde saken. Vi skickade ut mannen med barnen att leka på lekplatsen på gården, och mamman på cyckeltur genom staden för att proviantera. Jag gick först in på Fötex för att handla röda pölser, korvbröd och lördagsgodis. Sen hela vägen till Köbenhavn C och halvvägs tillbaks innan jag bestämde mig för att vi skulle äta Vietnamesiskt mannen och jag.
Tjugo minuters väntetid på LêLê ( http://lele.dk/) betydde ett glas rosé på uteservering för den här mamman. Inte fy skam.

Sen så upp på cykeln igen och tillbaks till lägenheten i flygande fläng (det kan gå undan när jag cyklar vett ni!) med kassar i korg och barnsäte och med ett litet stop på Ice Queen för efterrättanskaffning. Väl hemma hade mannen dukat och förberett satt på musik och hittat och tänt levande ljus. Mysmiddag för alla.
Och efter barnens nattning delade jag och mannen på ännu en flaska bubbel och satt på balkongen i ljummen sommarnatt och pratade om livet och allt. 

På söndagen var det äntligen dags för det som vi lovat flickorna hela sommaren, att få titta på riktiga lejon. Det vill säga gå på Zoologisk have. Kom tjugo minuter efter öppning och det var skönt att vara där så tidigt. Ännu inte fullt så varmt och ännu inte fullt så mycket folk. Barnen var inte så värst tålmodiga. -Så, nu tar vi nästa! Var den mest använda frasen dom yttrade där. Hann med det mesta innan vi tog lunchpaus i skuggan vid kaninlandet, sen betade vi av dom sista djuren innan vi kroknade helt.

 Gick långsamt över gatan till Söndermarken. Slappade en stund i skuggan och lät barnen svalka fötterna i fontänen, och sen gick vi under jorden.

Cisternene. Wow! 

Men barnen var så trötta att tvååringen somnade i pappans famn där nere i underjorden. Så pappan traskade iväg och hämtade bilen medan jag väntade med en sovande tvååring i vagnen och en femåring som satt på trottoaren och matades med de sista vindruvorna från väskan och spelade på telefonen. 

Efter det fanns det bara en sak kvar att göra. Fika. Hade spanat in ett ställe på min cykeltur kvällen innan och blev inte besviken. Bon Bon glass och Bon Bon café. Glasseri med utsökt hemmagjord ekologisk glass i hemmagjorda strutar, Tvååringen sov vidare vagnen, femåringen åt utsökt hemmagjord glass (ett ställe som har "barnglass" dvs två små kulor till lägre pris än två vuxenkulir är ett bra ställe, dom har förstått allt) i hemmagjord strut. Och jag och mannen drack kaffe, delade på en god och blev sen tvugna att dela på en glass vi också. 

http://bonboncafe.dk

Gick förbi Kiwi supermarknad och handlade med oss "en liter mjölk" dvs tre kassar fulla med roligheter inklusive påläggschoklad i present till tioåringen. 

Körde hemåt men blev tvungna att stanna när vi fick syn på det här: 

Köpenhamn alltså. Love it.

Någon fyllde visst tio år i helgen.

Någon hade visst önskat sig chokladtårta med Oreos på.

Någon fick visst det!

 

Någon hade visst kompisar som var visst glutenallergiker och laktosintoleranta.

Någon styvmamma besökte ICA Maxi och Willys, och ringde sen vidare till Coop och City gross för att konstatera att ingen av dem hade marängbottnar som var äkta maränger, dvs ingen av dem innehöll någon äggvita, utan samtliga innehöll skumjölkspulver.

Så någons styvmamma fick visst ställa sig och baka marängbottnar två timmar innan festen skulle börja. Och någons kompis hade visst "redan ätet så mycket laktos idag så det spelar ingen roll jag vill smaka båda tårtorna".

 

Okeeeej. Skriv då inte när ni OSAr att ni är laktosintoleranta som om det är något vi ska ta hänsyn till.

 

Någons styvmamma kände att det ändå var rätt okej när en av tioåringens kompisar slöt ögonen och mumlade:

-Är jag i himlen eller. Det smakar så.

 

Någons styvmamma fick sin belöning idag när tioåringen i förbifarten efter kvällmaten sa:

-Du. I tecknade filmer och så. Då är det ofta nån elak styvmamma och så. Men nån borde säga till Disney att det inte är så hemskt med styvmammor, det är helt okej ändå.

 

Over and out.

Museum med barn. Igen.

Alltid en hit. Längtar tilll nionde maj när akvariet öppnar på nytt. Tills dess får man hålla till godo med uppstoppat. Och det är inte alls illa det.

Inte för att att jag vill verka otacksam...

Och jag förstår att det är ett lågprioriterat problem. 

Men om man nu bemödat sig om att hänga upp en tv (eller faktiskt två), i väntrummet på barnakuten, kunde man inte då ratta in någon annan kanal än dansk TV2, med dålig mottagning? 

Välkommen till pysselskogen.

Här finns inga hemligheter. Eller nja, det var en dålig upptakt. För pysselskogen är verkligen inte ett av mina favoritprogram. Nä, vi kan väl mer kalla det fil-o-fix?

 

I och med att klenodskåpet flyttade in har en smärre rokad ägt rum. Det som stog där står här och det stom stog här står nu i blåa skåpet.

 

Så pass att jag lyckades frigöra ett helt litet skåp i köket till enbart pyssel. Pennor och papper, lim och glitter. Hemmagjord play-doh-lera (över förväntan!) och pärlor och resårsnören i oändliga variationer. Kom och pyssla!

 

JobbVAB och finVAB.

Magsjukan verkar nu äntligen ha gett med sig, men eftersomsom dagis kräver 2 dagars karens efter magsjuka, är vi hemma idag också.

Efter frukost byggde barnen ett dagis i vardagsrummet och visade stolta runt mig. 

-Här är dockstationen, här är bibliotekstationen, här i den här kojan är vilorummet där jag tänker vila efter lunch, här är legostationen och här är TV stationen.

-Va, får man titta på TV på dagis?

-Nej inte på det riktiga, men det här låtsasdagiset är lite bättre än det riktiga. 

Undertiden barnen var på sitt nya bästa dagis passade jag på att jobbVABa lite. Det är ju nackdelen med "fria" jobb. De måste liksom göras oavsett. Antingen gör jag det idag, eller så ligger det och väntar på mig imorgon. Diskuterar trädgropar med en kollega. Han pdf:ar ritningar och skickar på mailen, jag handskissar frågor och förslag, tar foto och skickar tillbaks på sms. Jodå, allt är möjligt. 

Men sen lyste solen så starkt på mig genom köksfönstret att det blev svårt att se datorskärmen ordentligt. Så då gjorde vi i ordning en picnic och övergick till finVAB istället. 

Detta glåmiga ansiktet BEHÖVDE friskluften, solen, utsikten över havet. 

Och det behövde dom här två småstollarna också. Kanske inte så mycket utsikten då, men omväxlingen. 

Kämpa kämpare kämpast

Ja, ta mig tusan, vi kämpar. Idag var det solsken så vi insåg att det var dags att vara ute lite. Men med tanke på rådande omständigheter (orkar knappt tänka tanken på ett spyanfall i overall mitt ute i en skog), så höll vi oss hemma i trädgården. Innan vi hann ut hade solen förstås gått i moln men det var okej ändå. Vi hade lite picnic och försökte bota kräksjukan (tvååringen fortfarande alltså) och illamående (mamman, dvs jag, blir alltid illamående av skräck när barnen är magsjuka av blotta tanken på att drabbas själv) med nygräddade munkar från Abdos. Det var kul där och då men mamman straffades genast med halsbränna och tvååringen med diarréattack (stackarn, nu börjar hon bli riktigt medtagen). 

Så imorgon blir det väl jag två barn och kära gamla VAB igen. Kul! Om det är nån som känner att "Äh, lite magsjuka är väl inte så farligt. Det är bara veklingar som drabbas av sånt", så är vi väldigt intresserade av lite sällskap. Jaså, ni känner inte så? Okej då vet jag. Bra tänkt av er. 

Till råga på allt elände så har fjärrkontrollen till TVn här uppe i sovrummet gått sönder också. 

Tyck synd om!

Det blir nog en härlig helg det här!

Jag behöver minst åtta timmars sömn per natt. Och då menar jag BEHÖVER. 

Det har jag inte gjort på senaste tiden. Veckans två första nätter (månd-tisd och tisd-onsd) sov jag sammanlagt sju timmar, eftersom tvååringen var förkyld med någon slags helveteshosta. Sen sov jag lite knappt sex timmar natten till torsdagen eftersom jag fastnade hos den där vännen med vinglasen i handen. Och inatt sov jag ungefär tre timmar eftersom tvååringen började kräkas lagom till läggdags, och sen fortsatte med det rätt kontinuerligt under natten. 

Idag var hela familjen ledig, vi hade liksom tänkt ha sportlov, åka till Köpenhamn eller nåt. 

Det gjorde vi såklart inte, vi har gjort så lite som möjligt kan man säga. Så även om jag verkligen behövde en dusch i morse tyckte jag liksom inte att det var lönt. 

Till kvällsmaten ikväll ryckte vi upp oss lite. Jag och tvååringen, som varit pigg hela dagen, åkte och handlade. Femåringen dukade. Jag gjorde nåt sydamerikanskt inspirerat av en bild femåringen pekade på i kokboken hon fick i julklapp av pappan. Det var underbart stekt ryggbiff med chimichurri, det var bakad potatis, avocadohalvan och nån salsa och quesadillas som dukades fram. Men just när jag dukat fram allt och tänkte börja idiotfotografera det, så kräktes tvååringen på köksgolvet. Så... 

Ja, jag vet inte. Och typiskt nog har vi inför den här helgen haft fler roliga saker att välja på och inplanerade än vi normalt har på ett halvår. Men det känns inte som att vi kommer att ha den roligaste helgen på ett halvår om man säger så. 

Varning för en chockartat hemsk selfie nedan. Men den är representativ för situationen här hemma just nu. 

Världens bästa mammor då?

Senaste veckan har en länk poppat upp i mitt facebook-flöde fler gånger. Den om att svenska pappor är världens bästa pappor. Och det är ju fina bilder, det är det.

http://www.konbini.com/en/inspiration/swedish-dads-johan-bavman/

Men alltså...  
 

"It is custom in Sweden for mothers to take the first four months of leave while their husbands take the second period." På allvar. Hur många mammor känner vi som gick tillbaks till jobbet efter fyra månader? Och det är inte alls "nomalt" att dela lika -det är ju därför jämställdhetsbonusen infördes. Och trots den bonusen är fördelningen i uttag av dagar långt ifrån jämställd.

Då har vi dessutom bara talat om uttag av dagar, som om uttaget av dagar har någonting alls att göra med hur länge respektive förälder är hemma med barnet? Det har jag retat mig på länge i debatt och statistik angående jämställdheten i föräldraledighet. Har man helt glömt bort det lilla faktum att man kan vara ledig UTAN att plocka ut dagar? Något alla som har råd överhuvudtaget gör, i stor omfattning. Och eftersom det fortfarande är så att pappan är den som tjänar mest i de flesta familjer, förlorar man mer på när pappan är hemma med barnen än när mamman är det -när man plockar ut föräldradagar såklart, men ännu mer när man inte gör det. Det är ännu sämre med den faktiska jämlikheten än den statistiska.

Sen skulle man kunna fortsätta genom att titta på uttag av VAB-dagar. Är det jämnställt? De som går ner i arbetstid för att barnen ska slippa vara på dagis tio timmar av dygnets 14-15 vakna timmar, är det mest pappor? (Nej, det är inte heller något som man måste, och absolut inte något som alla har råd med. Men dagishetsen FINNS där -jag jobbar 80% och ändå är mina barn minst en gång i veckan sist att hämtas.) 

Med detta vill jag komma fram till två enkla saker:

1) Titeln på artikeln borde vara Swedish parents are the best in the World. Och bara på var tredje-fjärde borde det vara en pappa, resten borde vara en mamma. Frågan är väl om någon skulle vara intresserad då. Det kunde vara jag som satt och tittade på när barnen lekte på den högra bilden (min dotter har en sån där svamppall i sitt rum). Men skulle 31 tusen människor dela den artikeln? Troligen inte och det är ju trist. Det är fortfarande uppseendeväckande med bilder på pappor som gör vardagliga saker med sina barn, även i kretsen av mina svenska vänner. Det är ännu tristare.

 

Bilderna har jag helt olovligt stulit från artikeln. Fotograf Johan Bävman.

2) Tack Sverige för vad som ändå är VÄRLDENS bästa föräldraförsäkring.

Laleh – Mamma

Mellopremiär!

Är det mellopremiär så är det! 

Drinkar till alla! 

Stylade partymellobrudar, glittrigt nagellack på alla! 

Men alla ville inte ta på finkläderna.

Det var dans så det stog härliga till. 

Och rätt låtar gick vidare!

Man måste göra något för att det ska bli något.

Återigen bevis på att det är helt upp till en själv att ta tag i saken.

 

Planeringsdag på dagis. Det vill säga stängt. Det vill säga "tvungen" att ta semester när ingen annan är ledig och när vädret inte är vad man önskar sig. Och inte tillräckligt lång ledighet för att åka iväg, fly kyla och mörker. 

Hög risk, med andra ord, för en dag som bara blir en enda gråsörja, en trött innedag, ett glåmigt mellanrum mellan helgen och arbetsveckan. 

Men si det gick vi inte med på. Vi hörde av oss till bästa grannarna, som med kort varsel var med på banan. Vi packade matsäck och utekläder på varsitt håll och möttes vid bilen för utflykt!

Det var inte så långt i kilometer räknat, men ändå en tillräckligt långt för att vara en spännande heldagsutflykt! 

Till slottsparken åkte vi. Lekte nästan helt ensamma på den vanligtvis så överfulla sagolekplatsen (som vi av just den anledningen i vanliga fall undviker). I något som om man är på riktigt förlåtande humör skulle kunna kallas solsken. Hade picnic med kaffe och varm choklad och vispgrädde och allt. 

Gick på promenad genom parken och tittade på fåglar, kastade pinnar från en bro och gick på upptäcksfärd i visningsträdgårdarna i Slottsträdgården. 

Gick på Malmö museer och tittade på uppstoppade djur, en lagom lekvänlig utställning om människan och naturen, en rätt tråkigt producerad utställning med grodfotografier, och den på tok för dåligt belysta leksaksutställningen i de iskalla slottsdelarna av museet. Och åt som avslutning några picnicpepparkakor i foajén innan vi drog på oss overallerna och gick ut i det iskalla igen och promenerade tillbaks till bilen med barn som nu var hungriga, trötta och gnälliga. 

Men det gjorde inget med lite gnäll på sluttampen. Vi hade ändå redan gjort dagen värd ledigheten. Så vi unnade oss att efter hemkomsten ägna återstoden av dagen åt att med blossande kinder somna i soffan framför trettioelfte visningen av Frost. 

http://open.spotify.com/track/76ufdH06lioPJmyolxGDxL

Älskar stora barn!

Igår morse väcktes jag kvart i fem av att tvååringen stog vid min säng och sa "ixa älling". Men se det tyckte jag inte var okej. För mig är klockan sex en magisk gräns. Det är på inget sätt kul att gå upp klockan sex, men det är okej. Det är morgon. Kvart i fem är inte morgon, det är typ natt. Och nu när hon fyllt två tycker jag att jag inte längre ska behöva gå med på vad som helst, så jag bara VÄGRADE fixa välling, vilket naturligtvis möttes av högljudda protester. Då ställde jag henne i trapphallen och väste "-Ska du skrika och vara vaken så får du gå ner där nere".
 

Det hade jag inte mycket för, för i 40 minuter (!!!!) stog den envisa ungen  kvar där. Tyst visseligen men jag kunde naturligtvis inte somna om utan låg och oroade mig för att hon skulle somna stående och ramla ner för trappan.
 

Så vid halv sex bar jag ner henne till soffan i vardagsrummet och satte på Frost, men vägrade fortfarande göra välling, och gick upp till min säng igen. Varpå hon började gasta igen, och fortsatte med det där nere i soffan i en kvart tills hennes storasyster kom gående in i mitt rum och sa "-Mamma, jag är vaken nu, jag kan ta hand om henne". Sen stängde hon dörren till mitt rum och tassade ner till systern som genast blev tyst.
 

Då lyckades jag somna om och vaknade lite över sju av att femåringen väckte mig och sa att frukosten var färdig. "-Men äppeljuicen är slut så jag har hällt upp vatten istället för vi tycker ju inte om äppeljuice jag och lillasyster. Och jag hittade inte smörgåstallrikarna. Och jag hällde inte upp ditt tevatten det är kvar i kokaren och tände inte ljusen för det får jag väl inte själv. Men jag har lagt fram tändaren. Kanske blev lillasysters o'boy lite för varm. Dom var lika länge i micron så jag vet inte varför det blev så, men jag kan hjälpa henne att blåsa på hennes." Den älsklingen alltså!

Notera, tallrik under tekoppen, för det ska det vara när man dukar fint, och tepåsen där på kanten.

Små glimtar ljus i det grå.

Idag är en sån dag när vi väntat hela dagen på att solen ska gå upp. Men det gjorde den inte. Det har varit lika tre grader kallt och genomfrätt (jag skulle skriva genomgrått, men iPhones fantastiska stavningshjälp valde genomfrätt. Och det är på något sätt lika passande...) hela dagen. Enda variationen är att ibland var det ösregn, ibland uppehåll, och ibland snöblandat regn. 

Vi var på utflykt på förmiddagen, tjejerna och jag. På en loppis, men hittade inget -inget! På torget för att handla en bukett blommor att lysa upp dagen med, och ägg. Ingen av blomsterhandlarna var där så blommor får vi leva utan. Men Äggatanten var där, på ovanligt gott humör muttrade hon konspiratoriskt om att hålla i pengarna för det var så många "såna där med pappmugg" på torget idag. Men "av maj får dom inga pengar, sånt får politikerna sköta". Jag höll tyst och skötte mina affärer. Vågar inte stöta mig med min bästa äggsupply. 

Bästa fruktkillen var där iallafall, på strålande humör som alltid. "Smaka på mango. Fantastisk smak idag, från Peru. Och se här! Papaya från Honduras, bästa sorten" och han hade rätt både mangon smakade fantastiskt, och den spanska ekologiska avokadon var härligt smörig. 

Se på dom! Supersized båda två. Längtar tills jag ska äta den där kvarvarande avocadohalvan ikväll. 

När det skymmer utan att ha varit dag ställer vi till med framför-brasan-fika. Flyttar dit fåtöljerna och lilla bordet, dukar fram gotter och grillar marshmallows. Mys! 

Och så fortsätter piratlekarna. De har pågått senare dagarna. Igår mössor blev jag hotad med ett svärd när jag klev ur duschen "-Se upp matrosskalle", röt femåringen. De rider omkring i "pirathattar" och skriker iiiiiha! 

Femåringen självklart kapten. "Du ska säga kapten när du vill säga något till mig", instruerar hon sin måttligt talkunniga lillasyster. Nu är sofforna piratskepp. Hästarna har de bundit fast framför brasan. De har släckt lamporna och ska köra ut i natten, smyga på några rövare tydligen. "-Lätta ankan nu besättning" skriker kaptenen till tvååringen, viftar med svärdet och smurrar på kudden som föreställer ratt. "Lätta ankan då, sa jag!"

Själv sitter jag kvar i fåtöljen framför brasan och försöker hålla mig för skratt. 

Eller förresten, nu råkade kaptenen putta ner besättningen i golvet så det blev ett jävla liv. Jag tror jag måste bryta in. Hej. 

Jag vet verkligen inte vad som hände.

Hur blev det såhär?

Jag som verkligen hade ansträngt mig för att vi skulle ha enmysig middag tillsammans när vi var själva hemma, tjejerna och jag. Tänt ljus. Hällt upp vattnet i fina karaffen istället för plastillbringaren och lagt i isbitar för att det skulle bli sådär iskallt som barnen vill ha det. Stekt fiskpinnar, vispat ihop pulvermos, micrat frysta ärtor och verkligen gjort mig till. Och i ungefär två minuter hade vi skitmysigt. Sen råkade jag tydligen peta i tvååringens potatismos på ett högst opassande sätt när hon bad mig blåsa i det. Hade jag bara vetat vad jag gjorde fel kunde jag ju lovat att aldrig göra om det, men i detta fallet blir det svårt. Så hon fick ett totalt bryt och skrek ilsket rakt ut i fem minuter trots att jag slätade till moset igen och försökte trösta. Sen förpassade jag henne till hallen med förmaningen att om hon ska sitta med vid matbordet så får hon inte skrika. I hallen fortsatte hon såklart att gasta som en gast. Då blängde femåringen surt på mig och sa att jag var en elak mamma och att hon skulle trösta. Så hon gick ner i hallen och mötte samma jävla monster som jag just lämnat där. 

Och då fick hon ett bryt. Sprang gråtande förbi mig in i soffan. -Hon vill aldrig att jag ska prata med henne, eller krama henne, eller pussa henne, hon tycker inte om mig fast jag är hennes storasyster. Det är orättvist!

Så där satt jag med mitt vatten och mitt pulvermos och en jävligt dålig stämning. 

Och nu vankar jag av och an mellan hallen och soffan och försöker trösta och locka för att få lite sällskap. Det går sådär. Snart skiter jag i uppfostran och hälsa och övervikt och plockar fram chipsen. Happy happy!

Amanda Jenssen – Happyland

Det handlar, som så ofta, om att ta sig samman.

Hur ofta gör vi någonting tillsammans som familj på vardagskvällar efter dagis, jobb och skola? Inte jätteofta.

Innan var alla barnens aktiviteter bara en tid att passa, en timme att vänta. Men ända sen i somras har vi lyckats få femåringens simning att vara en gemensam aktivitet.

För nioåringen älskar att bada, och tvååringen också, och hon klarar nu av att vara i bassängen utan blöja. Och vi har hittat en tid då båda vi vuxna precis hinner bara med, och där det är öppet för allmänheten samtidigt som femåringen simmar.

Så våra tisdagar är badtisdagar. det är lite stress för att komma iväg, men med badväskorna redo innanför dörren och en banan i bilen på väg till simhallen för att alla ska orka fram till en sen kvällsmat, så är det numera inte en timmes väntan, utan en timme bad och umgänge.

Kvällsmaten blir lite sen dessa kvällar så vi har inte höga krav. Flera gånger har det blivit McDonald´s på väg hem. Eller raka vägen till IKEAs köttbullar. Eller mackor och havregrynsgröt. Men det gör inget, det är okej. Vi är och badar.

Att titta på fiskarna i akvariet är det näst bästa med badtisdagarna.

Överdrivet firande...

Börjar ni tröttna på att höra om hur fyraåringen blev femåring? Förstår det. för hon har nu firats FYRA gånger, så det är inte utan att jag också har tröttnat på det. Ser jag en tårta till så spyr jag. Måste jag bära mer presentpapper till återvinningen så dör jag. Så jag lovar. Detta är sista inlägget om den här saken. På ett år.

På något sätt så är två kalas det minsta man kan komma undan med -ett för dagiskompisarna och ett "vuxenkalas". Men så i år råkade hon som sagt fylla år på en måndag och då var det svårt att få ihop ett firande med släkten. Men det var ju då hon fyllde år så vi firade såklart då. Och min släkt kunde inte helgen efter så dom firade helgen innan, då när vi var i helsingborg, och min mans släkt kunde inte helgen innan, så då blev det två firande av det. Och så dagiskalaset då.

 

Igår lördag hade vi alltså min mans släkt på kalas. Har någon slags spärr mot att bjuda på samma sak flera gånger, så jag får allt större panik inför vad jag ska bjuda på ju längre åren går. Men igår blev det brunch. Det var bacon, prinskorv och choritzo (trodde det skulle vara svårt att steka bacon till så många men kom ihåg en vän som körde bacon i ugnen, så det gjorde jag också och det gick bra). Det var vattenmeloner (stansade med pepparkaksformar), körsbärstomater, morotsstavar, gurkstavar och tomat-mozarellasallad. Det var baguetter, ostar och salami. Det var vita bönor och äggröra (trodde det skulle vara svårt att göra äggröra till så många, 15 ägg, men det gick bra). Det var små glas med grekisk youghurt med vuxentopping respektive barntopping. Och så var det glasstårta (marängbottnar, jordgubbsglass, bär). Trevligt!

 

Yoghurt till barn. Minimashmallows och jätteblåbär. Honungen on the side. De flesta av barnen åt antingen bara bären och godisbitarna, eller öste på orimliga mängder honung på youghurten men det var ju fest.

På riktigt, men hasselnötter, valnötter, blåbär och grekisk honung.

 

Och så idag var det sista, absolut sista firandet, med alla dagiskompisarna. Förra årets barnkalas minns jag som en lyckad men rätt stökig tillställning. Så jag bävade lite, tänkte att nu är dom ett år större så det borde bli ett år mer stök?

 

Dottern hade beställt att det skulle vara Nallekalas. Jag hade inte en aning om vad hon menade med det men jag skrev det på inbjudningskort och uppmanade att ta med favoritnallen. Så igår bestämde vi att vi skulle duka ett långbord till nallarna i hallen. Såg riktigt trevligt ut med ett litet långbord direkt när alla kom in, med servetter och sugrör och ballonger och allt. Barnen fick sätta sina nallar där när dom kom och sen var det inte så mycket mer med det. Det räckte så, barnen tyckte det var rätt festligt tror jag. 

Sen hade vi lagt låtsaspengar under tallrikarna (ja, som förra året, dottern hade bestämt att det skulle vi göra i år igen), och så hade vi kiosk i köket. Min man serverade korv och nioåringen var ansvarig för att ta betalt. Lagom avancerat. Sen hade dom lite disco på övervåningen. Spelade frostsångerna tre gånger om... Så var det dags för pannkakstårta, bullar, kakor och hjärtmelonerna igen -favorit i repris. Och så fiskdamm som avslutning.

 

Sammanfattningen är att allt gick jättebra. Barnen var förvånansvärt lugna och jättetrevliga allihop!

 

Ska man jobba på en söndag ska man iallafall ha vett att ta rejält betalt.

 



F E M år!

I måndag var det alltså någon som fyllde år. FEM år! Så stor så snabbt!

 

 

  

Trotsade mörker, kyla och snöblandat regn. På födelsedagsbrickan SKA det finnas en blombukett. Två snödroppar och en blommande Vintergröna-kvist var vad trädgården kunde uppbåda. Inte så illa ändå!

 Grattis älskling!