Fem dagar i paradiset.

Svåra lekar.

Vi sitter och fikar vid havet och femåringen tittar klurigt på mig. 

-Mamma, jag ska fråga dig en sak och så ska du svara, okej? 

-Okej. 

-Vilken är mest olik?

Och så håller hon upp en pepparkaka, och en sten. 

-Eeeh. Hur menar du? 

-Vilken är mest olik?? 

-Jag chansar på pepparkakan. 

-Fel! Stenen är mest olik pepparkakan för den går inte att äta! 

Sen håller hon upp picnic-kniven, och pepparkakan. 

-Vilken är mest olik? 

Jag försöker med samma logik: 

-Kniven! 

-Fel! 

-Va?

-Båda är olika. Pepparkakan är olik för den går sönder om man skär med den. Kniven är olik för man skär sig om man äter den. 

-Den här leken är för svår för mig. 

-Ja, du var inte så duktig på det här. Men det gör inget mamma, det var en god picnic. 

Sen skyndar vi oss hem för den magsjuka tvååringen säger att hon är bajsnödig. 

Höstens helger är räddade!

För nu har vi köpt "nytt" golv till Paradiset. 

Återstår bara att få upp det, lägga det, slipa det och slutbehandla det. Så skönt, då har vi något att se fram emot, något att göra i höst! 

Massivt ekgolv från förskola i Limhamn á 100kr/m2. Fynd! 

Renovering i paradiset.

För första gången i hela mitt liv har jag varit i paradiset utan att se havet. Denna långhelg bestod nämligen av ungefär 10 timmars bilresa och 24 arbetstimmar. 

Sen vi köpte den så har vi försökt så gott vi hunnit att förfina paradisstugan. Det tar bara sån evinnerlig tid allt man vill göra.

Den här gången fick vi för första gången mer gjort än vad vi hade tänkt oss när vi åkte dit. Mest tack vare mamma som var med och passade barnen och lagade all mat till oss i tre dagar. Lyx! 

Planen var att måla innertaket i allrummet och hallen. När vi väl hade gjort det på oväntat kort tid var vi visserligen helt stela och mjölksyrastinna i armar, axlar och nackar, men ändå sugna på mer. När ju ända hade burit ut möblerna och täckt golven, var det ju lika bra att köra på med väggarna också! 

Alla väggar var nämligen i uruselt skick  med fläckar, hål, flagnande papperstapeter, räliga strukturtapeter och halvlaserad träpanel, alltså olika underlag på alla väggar. Men vi kombinerade spackling, bredspackling, målning och tapetsering så att det nästan kändes som ett nytt hus efteråt! 

Lovar att återkomma med fler och bättre bilder på det färdiga resultatet. 

Och ja, golvet är nästa projekt. 

Mot paradiset!

Långhelg, rapsfälten blommar fortfarande utanför bilrutan och Megapol levererar som vanligt. Paul Simon - You can call me Al. 

Paradiset, här kommer vi! Här ska målas tak! 

Fynd med dragning mot gult.

ÅRETS loppisupplevelse i paradiset igår på påskafton. Nån dödsboutförsäljning som det annonserat dåligt om, men som jag lyckats få nys om genom att snacka flitigt med dom gulliga tanterna på Kupan i Paradiset. Var där en kvart före utsatt tid. Tre barn fick stanna kvar i bilen med varsin välladdad telefon. Loppisen inte riktigt ordentligt uppackad. Jag övervakade uppackningen och fick till slut mandat att rota själv i kvarvarande lådor. Storslam i lådan med "påskpynt". Två gula Royal krona-ljuslyktor. En redigt fin ägghöna. En Lisa Larsson-fågel...

Utöver detta diverse uppläggningsfat, skålar med mera 50-70-tal från Rörstand, Gustavsberg osv, totalt köpte vi 25 föremål för 430 kronor. Vi orkade inte ens köpa allt som var riktigt bra, flera Terma-skålar och en halv Gröna anna-servis lämnades till övriga folket! Vi fick en flyttkartong att packa i, så ni fattar ju omfattningen.



Gula Royal Krona ljuslyktor. Uppskattat värde 200 kronor styck.

Ägghöna. Uppskattat värde. Nåja. Användbar är den iallafall!

Lisa Larson-fågel. Uppskattat värde 900 kronor.

Inte störst fyndet i kronor räknat, men jag är så kär i den här mörklila bonbonjären!

Jag säger ju att det är paradiset.

Drar till med en klyscha när jag ändå är på gång:

En bild säger mer än tusen ord.

Väsentligheter

I paradiset. Vi ägnar oss åt väsentligheter som alltid. Till exempel att fylla kakburken med brysselkex.

 

Nu är det dags för reklampaus igen!

Jag vet att du längtar efter sommaren. För då ska du hyra vår bit av paradiset!

 

Alla inlägg jag skrivit om paradiset hittar du om du klickar på etiketten #Paradiset uppe till höger på bloggens förstasida (fungerar bara på dator). Enjoy!

 

http://www.blocket.se/kalmar/Mysig_stuga_i_Binnerback_pa_norra_Oland_58803411.htm?ca=23_11&w=3&last=1&direct=1

eller

https://www.airbnb.se/rooms/2860508?s=8Aru 

 

 

 

 

 

Tomas Ledin – En dag på stranden 

Högt och lågt.

Det är så konstigt när någon dör. Man blir påmind både om hur lite ett liv betyder. Och hur mycket. 

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker..."

Även om det ofta inte är helt oväntat. För jag kände det när jag när jag fick barn också. Att det var helt overkligt att världen runt omkring bara fortsatte som vanligt, som om inget hade hänt. Jag fick lust att skrika, och ruska om människor jag mötte på trottoaren. -Hallå, förstår ni inte att världen är helt förändrad, allt är nytt! Det finns ett liv här, ett barn som inte fanns igår och det är mitt! 

Lite är det så nu när mormor har dött, men tvärtom. Allt är egentligen precis som vanligt. Det var egentligen inte ett dugg oväntat eller sorgligt. Hon var gammal och sista tiden ganska skröplig. Det var länge sen hon var sig själv; en rolig men rätt besvärlig kruttant. Det var länge sen hon härjade runt och muckade gräl med släktingar och grannar och halva byn, länge sen hon ojjade sig över allt -Hu vale så dant. Länge sen hon bakade alla sina småkakor, och plockade hinkvis med blåbär och gjorde paj och sylt. Odlade pråligt färggranna blommor i rader i trädgårdslandet och klippte av till buketter när det skulle komma gäster eller när nån fyllde år. Länge sen hon plockade så tjocka buntar av fridlysta orkidéer att de inte gick att hålla i en hand och bara ryckte på axlarna om nån kom på henne -Häe ha jag plocke orkidéer i allé år. Och det tänker jag fortsätte me. 

"...Världen förändrar sig varje dag

Ibland blir den aldrig den samma mer."

För ändå, om allt det där redan var länge sen så var det först tidigt i lördags morse som det blev definitivt så att det aldrig kommer att hända mer. Inte med henne. Vi andra fortsätter. Barnen ska ändå ha mat och operabiljetterna var redan inköpta och förr eller senare blir allt nästan helt som vanligt. 

Hur kan allt vara det samma när någon har fötts som inte innan fanns. Och hur kan allt vara det samma när någon har dött som har funnits? 

För mig som inte är så särdeles religiös är det rätt så skönt att mormor själv var ganska religiös. Iallafall så mycket att hon gärna gick i kyrkan för -Det var ju lika bra att hålla sig väl med han där uppe när man börjar bli gammal. 

Tillräckligt religiös för att hon nu säkert har träffat av morfar igen och att han var vitklädd och hade blommor i håret som hon tänkt sig att han skulle. 

Rödbetstrilogi.

Det är ju så hippt att göra så på restauranger, servera en råvara tillagad på flera olika sätt. Och jag vill väl inte vara sämre. Så i paradiset i fredags serverades en trilogi på rödbetor till förrätt.

 

Lövtunna skivor rå polkabeta serverades lättpicklad (vitvinsvinäger, salt, socker, vitpeppar).

Lite rejälare skivor av kokt polkabeta gratinerades i ugn med chevre, honung och olivolja.

Små små rödbetor koktes, skalades och serverades i smör- och balsamicoglaserade klyftor.

 

The Bloody Beetroots – Keep On Dancing - Rockabilly Beetroots Remix

Skulle ha...

I morse när jag hade vaknat låg jag och tittade på hur solen steg över de här tallarna.

Imorgon vaknar jag upp och VABar verkar det som. 

Skulle ha stannat i paradiset. 

 

En febersång.

 

Leonard Cohen – Almost Like the Blues

Höst i paradiset.

Inget paradis utan några döda små djur. 

Årets sista bad, för andra gången.

Jag var i paradiset igen sista helgen i augusti. Vädret var inte på topp men vi var på stranden ändå och lekte och fast det var mulet var det liksom ljummet i luften. Dessutom var det vindstilla så ett omåttligt badsug infann sig. Och på den helt öde stranden gav jag efter och tog mig ett snabbt men uppfriskande nakendopp. Krispigt, sa den kära väninnan och tog en lång simtur

Jag skrev ju helgen innan dess att det troligen var sommarens sista bad, där på kallbadhuset, men jag hade alltså fel. Som tur var.

Det finns loppisar i paradiset också...

Och vissa saker kan man bara inte motstå. Det var den här jättestora oranga plastbunken som fick mig att sätta igång med det där bullbaket i hettan för  nån månad sen.

Och fyra Zingo-glas-underlägg med pirater på hör hemma i varje sommarstuga.

Mobilskuggan i paradiset.

Mobilskuggan i paradiset väcker onekligen nyfikenheten. För jag kan självklart inte låta bli att gå in på Instagram och Facebook någon gång om dagen. Och då möts jag av inlägg som detta;

Ja, jag kan läsa inlägg och se att 73 personer gillade det. Men nej, jag kan inte se bilden. Nyfiken? JA. 

Återstår att se om jag kan lägga upp detta inlägg med bild... Spänningen är olidlig. God natt. 

Nu är jag här igen.

Ni vet den där känslan...

När fyraåringen är på lådbilslandet med sina kusiner, och ettåringen sover tungt på en filt under ett svart parasoll och man går ner mot havet för att bada. Och det är så varmt både på land och i havet att det är lika många vuxna som barn som badar. Och det blåser sådär lagom mycket att barnaskrik och vuxensorl liksom blåser bort och ersätts av bara ett ihållande vågbrus och vassrassel. Och man går ut i det där vattnet som alltid alltid känns lite kallt innan man doppat sig men när man väl gjort det förvandlas hela havet till en enda stor smekning. Och man kastar sig mot vågorna och går så långt ut i det långgrunda att man inte bottnar mer och ligger man där och dyker i vågorna och tittar på havsytan underifrån men inte ens där ute på botten är det kallt. Och man badar så länge att man tappar all balans och raglar upp över stranden mot sitt läger som en pinsamt berusad människa. Och man lägger sig blöt rakt ner i den sammetslena varma sanden. Och tänker jag reser mig ändå inte förrän jag torkat så mycket att sanden bara rinner av mig. 

Och jag tänker; 

-Livet, jag begär inget mer av dig nu. 

DEN känslan. 

Födelsedagsfirande i paradiset.

Ja, jag har ju helt glömt att rapportera födelsedagsfirandet i paradist förra veckan. Kanske för att det inte fanns så mycket att rapportera, det var en för vår familj ovanligt stillsam födelsedag.

 

När jag frågade fyraåringen på kvällen om det var ett bra firande vi hade haft så sa hon lite tveksamt Ja, fast lite konstig. Vad var det som var konstigt? Vi hade ju inga gäster! 

 

Men jag fyllde år och jag hade det bra, det är väl ändå lite av huvudsaken?

 

Ett sällsynt ögonblick.

Jag fick njuta av ett sällsynt ögonblick på förmiddagen; Solen sken, det var 28 grader varm och vi hade ungefär en kilometer sandstrand för oss själva. Och det sällsamma var att barnen var riktigt gulliga mot varandra en lång stund.

 

Sen åt vi lunch i sjöbodarna i Byxelkrok. Jag åt en riktigt härlig räkmacka, och resten av familjen valde pizza. Alla blev nöjda.

 

Sedan köpte vi Piggvar i Böda hamn som åts på terrassen på kvällen med potatisar från Pit-Sven, smält smör från Tlånga och prosecco i glasen.

Och vi plockade blåbär i skogen rakt över grusvägen, köpte riktigt solmogna öländska jordgubbar och gjorde pannkakstårta till efterrätt.

 

 

En riktigt flott födelsedag tyckte jag.

Bullbiten.

När vi var i paradiset häromsistens ställde jag till med bullbak. Kanelbullar i picnic-en hör väl ändå sommaren till? Och eftersom mina döttrar är så imbecilla att dom inte alls förstått storheten med Löttorps konditori -varken bröd eller bullar går ner (!) så är det hembakat som gäller.

Lite ogenomtänkt var det att sätta igång ugnen i det lilla sommarstugeköket den dagen det var 28 grader och helt vindstilla, men vi överlevde.

Vissa av bullarna överlevde med blotta förskräckelsen jäsning nummer två. Ni ser väl bettmärket...

Att vi sen inte kunde pensla bullarna för att vi inte hade någon pensel och inte kunde sockra dem för att vi inte hade något pärlsocker gjorde bara utseendet lite blekt, smaken var det ingen fel på ska jag säga er. Enligt mamma var de lite döbakta, men det skiter jag i. Det är så jag vill ha dem. Vissa äter pastan al dente, jag vill ha döbakta bullar.