Regntunga skyar

På väg norrut mot den underbara staden. 

http://open.spotify.com/track/4VnUUuxt4vyn5lgWnStu44

Kontorsfredag.

Ja nu är det alltså dags igen att dra igång frdagsrutinerna här på kontoret. Dvs nagellacksmålningen, den man inte hinner med annars. Dagens färg orange, för att pigga upp mot det regntunga gråa utanför.

Har också bakat syltkakor med syrlig rabarberkompott från trädgårdslandet som jag tänkte bjuda på till eftermiddagsfikat, måste ju fira att jag klarat en hel vecka heltid! 

Och dagens pepplåt. Ungefär såhär ser jag ut på kontoret på fredagarna. 

http://youtu.be/GR8jOJZERhs

Och här är länken till Spotify för dom som föredrar det. På Spotify finns för övrigt en låtlista med alla låtar jag länkar till här på bloggen. En riktigt dålig blandning alltså.
Michael Gray – The Weekend - Radio Edit

ESC!! Liverapportering. Från Tv-soffan.

Är det bara jag som börjar bli gammal (eller gay?), eller är årets startfält i ESC ovanligt bra? Malta, Israel, Norge, SÅKLART Österrike, Litauen, Finland, Vitryssland och Makedonien (FYR) får alla klart godkänt av mig. 

En reflektion: tur att Australien inte är med och tävlar. Med den där falsksångerskan hade de ändå inte haft en chans. 

Och så en fråga som jag hoppas att någon kan svara på: varför får inte tv-publiken rösta på båda Tv-deltävlingarna? 

http://open.spotify.com/track/2KqrsypJqXIKDentWkQu0J

ESC!!

Idag bänkar vi oss för delfinal två. Ni läsare och jag alltså! För jag är helt ensam hemma, sjuk känsla.

I tisdags snabb-gick jag min 5k promenad med vänninan för att hinna hem till klockan 21.00 och för första gången sen i höstas orkade vi oss därför på varannan-gå-varannan-springa-grejen igen. Planen var att vi skulle springa hela rundan till sommaren, men vem fan kunde ana att sommaren skulle komma i april i år? Nej, juli kanske. Iallafall. I tisdags var Sanna strålande, och tillsammans med henne hejjade jag Armenien, Holland och San Marino till lördagens final.

Ikväll är det oklart vem jag hejjar på för jag har inte förhandslyssnat på låtarna, men jag är självklart nyfiken på Conchita Wurst. Det är väl alla? Att låten dessutom fått rätt så bra recentioner gör inte saken sämre. Vilka är era favoriter?


Den här vackra bilden på Conchita har jag stulit på SVT:s hemsida.

Alla döda små djur II

Barnen tycker att döda djur är minst lika intressanta som levande. Och av någon anledning så brukar det finnas rätt så gott om döda djur i paradiset. Den vackra döda måsen har ni ju redan sett, och senast vi var uppe hittade vi den här på stranden, fyraåringen stog och beundrade de vackra fjädrarna länge, länge.

På golvet i ladan hittade vi både en död hackspett och en död gråsparvshona i mycket fint skick till allas "glädje". Och fyråringen tvingade två gånger med mig på samma promenad vi gick förra sommaren, för att leta efter den döda padda och den döda snoken vi hittade då. De fanns inte kvar.

Man kan bli knäckt för mindre.

Alltså det går inget bra idag.

Känner ni igen det här stället? 

Upptäckte igår kväll att på armen där jag hade en fästing för någon vecka sen eller två, eller tre har jag nu en stor rodnad. Efter att min man hade borrelia efter ett fästingbett häromåret är vi lite nojjiga över fästingbett. 

Så jag försökte ringa till min vårdcentral i förmiddags för att få träffa en läkare, men då visade det sig att dom har typ stängt idag och imorgon för utbildning. Så jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag skulle vänta till fredag eller om jag skulle söka hjälp på annat sätt. Dom tyckte inte att jag skulle vänta utan att jag skulle söka mig till kvälls- och helgmottagningen. Så efter jobbet ringde jag till kvälls- och helgmottagningen och fick en tid till klockan 18.40. 

-Tänk på att vi har flyttat, vi ligger inte vid Värnhem utan på sjukhuset i samma byggnad som akuten. När du kommer in på gården följ skyltarna till kvälls- och helgmottagningen.

18.30 var jag där, följde den stora skylten där det stog Kvälls- och helgmottagningen och tog en nummerlapp för registrering. Det var fem nummer före så jag tänkte det går nog snabbt det här. Efter 55 minuter kom jag fram till luckan och sjuksköterskan knappar in mina siffror och tittar förvånat på mig. 

-Men du har ju redan en bokad tid? 

-Ja, men jag har ju suttit och väntat på att komma fram hit?

-Men om man har en tid ska man inte gå hit utan til höger där ute på gården. 

-Men det stog ju en stor skylt utanför dörren "Kvälls- och helgmottagning" och på nummerlappsmaskinen stog det ju också det? 

-Ja, för obokade patienter. Till höger sitter en liten skylt där det står "Tidsbokade patienter". 

-Jaha... 

Så får jag gå in där och vänta vidare. Och rätt snart ser jag i korridoren den där hemska hatdoktorn jag träffade då när jag behövde allergimedicin. Så då började jag verkligen bäva för att min väntan ska vara för gäves. Och det gör jag fortfarande här tjugofem minuter senare. 

Fotnot. Kom in en liten stund efteråt till en mycket trevlig doktor som bröt på engelska. Han tittade på armen, på de ifyllda papprens och sa. 

-Jaha, då får du gå till Apoteket och köpa penicillin. It's as simpel as that! 

Och vips så var jag ute i vårkvällen igen. Rätt så lättad att det gick så enkelt efter all väntan. 

http://open.spotify.com/track/6v6KRuPie9HjtfF9MVjAr7

Ni vet den känslan?

När man står på busshållplatsen och väntar på bussen på väg hem från jobbet (ja, jag tog bussen i morse istället för cykeln för jag hade varit ute på inventering i lite fel kläder så jag var redan kall och blöt när jag skulle cykla till jobbet) och man inte kan få en viss bild ur hjärnan. Bilden av hur datorn frågar en om man vill spara ändringarna i dokumentet man jobbat i typ hela dagen och man trycker "Nej". Och man inser i samma sekund vad man just gjorde men det är ändå för sent. Och man känner sig. Så. Jävla. Dum. 

Den känslan. 

http://open.spotify.com/track/4jJlKGadOXNAiY17mf7Mrt

ESC!

Jepp idag drar det igång. Nu! Danskarna gör sitt bästa, inleder såklart med förra årets vinnare. Även om hon inte var en vinnare i mina ögon...

http://open.spotify.com/track/3yRwgprKX3If2zcuGfKFBu

Ikväll hejar vi Sanna till final!

Det krävs rätt mycket för att få med mig in på ett gym.

Men i onsdags var jag på gym! I Vissefjärda. "Gymmet" i kommunal regi.

Det var nämligen så som ni vet, att vi åkte till paradiset i onsdags tjejerna och jag och då går det undan. Vi kör E22 till Karlshamn, då är man knappt halvvägs och då stannar vi på McDonalds. Tyck vad ni vill om det stället, men vi gillar det. Man vet vad man får. Det är fullt utrustat och har rena toaletter. Det finns lekplats och lekhörna och kritor och ballonger och Happy meal så att barnen garanterat kan stimma lite efter bilstillasittandet utan att störa allt för mycket och garanterat äter maten. Man kan köpa en hyfsat god latte som chauffören (jag) kan ta med och dricka i bilen. Vi brukar lägga ganska exakt en timme där, sen kör vi vidare, norrut, bort från E22 och in i Smålandsskogarna på snedden mot Kalmar. Det brukar vara lite skymning och så stilla och vackert över skogar gårdar och sjöar och inte en kotte på vägen. Och det står 70 på det flesta skyltar men långa sträckor kan man köra nästan det dubbla utan att skämmas. Mellan Tingsryd och Vissefjärda är det lite slingrigt så där körde jag nog bara 120. Ända tills ettåringen började kräkas chicken mcnuggets i baksätet precis när vi kört in i Vissefjärda. Då blev jag tvungen att både sakta ner, stanna och skämmas rejält. Ut med skrikande kräksig ettåring på gräsmattan. Fram med rulle med hushållspapper och plastpåsar och våtservetter och öppna resväskorna, i vilken väska ligger barnens kläder, och hur ser det ut i bilbarnstolen egentligen? Och ettåringen gråter mera för det är inte tjugo grader som när vi lämnade Malmö utan åtta grader och lite blåsigt och kräket är kallt och kladdigt och luktar illa. 

Då kommer en gymklädd 25-årig kille sneddande över gräsmattan förbi mig mot byggnaden bakom oss. Han kastar en blick på oss och ser en fullastad familjebil med dörrar och baklucka öppna och resväskorna halvvägs utanför och hushållspappret fladdrande i vinden. Och han frågar: 

-Vill ni låna en toalett eller? 

Och så är han månadens hjälte för mig. Kanske årets. För utan att rynka på näsan släpper han in oss på gymmet och visar oss damernas så att ettåringen får en kort men varm och skön dusch och nya kläder och blöja och lite vatten att dricka, och blir glad igen. Hon gnäller bara lite när vi sätter oss i bilen för att åka vidare, sen somnar hon. 

Och jag kör nästan lagligt resten av biten. Vi kom fram på ganska exakt fem timmar totalt, precis som vanligt. 

Tack gymkillen! Tack Gymmet i Vissefjärda!

http://open.spotify.com/track/0vJkWRAuCSVtn2yAtVPpmx

Och där gick hon in i väggen.

Ganska exakt klockan 16. En timma efter eftermiddagskaffet, en timma innan hemgång. Aj, oj, vilken vekling jag har blivit. 

Sitter och stirrar tomt på skärmen och det här. 

Det roligaste med den där utsikten är att hålla koll på hur ofta grannen smygröker på balkongen där nere mittemot. Det är nämligen så att mamman i vår grannfamilj (som vi inte umgås med/har särskilt bra kontakt med) brukar ha tjejmiddag någon gång ibland hemma hos sig. Dom är lite uppklädda och mycket fnittriga och står på trädäcket i sin trädgård och röker lite grann. Det gör hon aldrig annars. Utom ibland på jobbet har jag upptäckt! För vi flyttade till det här kontoret för drygt två pr sedan och plötsligt en dag när jag tittade ut så stog hon där tillsammans med någon kollega och rökte. Såg lite skyldig och lite nöjd ut samtidigt. Det är mest på sommarhalvåret, mest på fredagar. Hon kan inte se mig -jag ser henne. Jag spionerar och håller koll. 

Men nu är det dags att vakna ur komat, sätta på lurarna och spela bra musik och jobba på (dvs hålla ut) sista timmen. Vilken låt tycker ni jag ska spela? Tips tack!

Problem i blogglivet.

Ja, det är jättesvårt att hinna med att blogga när man jobbar istället för att vab:a.

Det är nämligen så att det verkar ligga nån spärr på vissa sidor, till exempel blogger, som gör att jag inte kan blogga i smyg på arbetstid. Och eftersom många av idéerna dyker upp under cykelfärden på väg till jobbet vore det idealiskt att börja arbetsdagen med att blogga lite. Visst, man kan blogga från telefonen. Men då kan man inte jsutera bilderna, och man kan inte lägga in dagens låt, så jag vill helst blogga från en permanent dator, och då måste jag vänta tills kvällen kommer.

Och när kvällen kommer är det tusen andra saker som ska hinnas med och sen är jag helt färdig och måste gå och lägga mig tidigt, och så ligger jag där i sängen och precis innan ögonlocken fallet ihop kommer jag på att jag itne bloggat, så då måste jag blogga från telefoen likförbaskat, och så blir det såna där småtråkiga trötta inlägg.

Och när jag är i paradiset ska vi inte tala om det. En kväll lyckades jag hitta lite 3G i ett hörn av vardagsrummet, då postade jag en död fågel.

Och imorgon börjar det riktiga riktiga livet. Det när jag ska börja jobba heltid, och min man ska vara hemma med barnen 40%. Det ska bli spännande på många sätt. Så nu vet ni om bloggen blir jättetrist ett tag framöver, innan vi har aklimatiserat oss till detta nya.

På jobbdatorn. Jag kan logga in, se mina inlägg och min blogg, men inte redigera i inläggen. Retligt!

Mönsterås Bluesband – Jobba te ja dör

Studsmatta is the shit.

Studsmattan är en hit.

Macklemore & Ryan Lewis – Can't Hold Us - feat. Ray Dalton

Trivialt men underskattat

Marängtårta.

Köp marängbottnar. Fyll med grädde och valfri frukt, till exempel bananer och jordgubbar. Täck med grädde och valfria dekorationer, till exempel jordgubbar och godis. Om man vill kan man smaksätta grädden lite, till exempel med Kaluha, men då är det bäst att inte säga det till barnen. Det är bättre att dom inte vet varför dom är så glada i hatten. Om någon annan vuxen undrar så hänvisar man bara till "sockerchock".

Alla döda små djur.

I hamnen i paradiset. Så när vi kommer hem måste vi läsa "Alla döda små djur" igen tror jag. Det är dagens boktips till alla er som har barn. Och er andra också. Jag gråter lite varje gång.

On the road again!

Mot paradiset.

Linderödsåsen, en av de vackraste sträckorna Malmö-Binnerbäck.

 

Willie Nelson – On the Road Again