Plötsligt händer det.

Tvååringen levererar (och hon fyller snart tre så det är på tiden).

Med landskapsarkitektens ögon.

Markbeläggning extra allt.

Fackverk.

Undersidan av en bro.

Och lite mer markbeläggning.

Budapest. Andra chansen.

Nb. Jag var inte särskilt påläst när jag åkte ner och inte särskilt noga med att hålla mig a jour med nyhetsflödet när vi var på plats, så jag blev jag något förbryllad när jag i efterhand fick frågor om -Hur VAR det, var det inte totalt kaos?! syftande på den pågående flyktingkrisen och hanteringen av det på plats i Budapest. Det var inte totalt kaos. Det märktes, sjukt nog, faktiskt inte alls. Så det är med lite delade känslor jag skriver inläggen om hur bra vi än en gång hade det där. För vi var där igen, och vi hade det bra

Budapest gick direkt till final första gången, i somras, men vi tog ändå Budapest till andra chansen.

En kombination av en ressugen mamma (eller två, både jag och min mamma -alltid ressugna), en planeringsdag på dagis (=stängt mitt i veckan) och vårt Malmöhus uthyrt via airbnb gjorde att en resa första veckan i september framstod som ett riktigt vettigt alternativ, trots att jag "nyss" haft sju veckors ledighet.

Vi åkte samma flygbolag, på samma tid, till samma stad. Hyrde liksom förra gången bil alla dagarna och bodde i samma lägenhet. Badade på samma bad och åt till och med på samma restaurang två gånger, som vi åt på i somras två gånger.

Men ändå var det en helt ny resa och vi såg mest saker vi inte såg förra gången. Det var riktigt varmt så vi tog det rätt lugnt, och vi fick ingen gps av bilfirman (trots att vi hade bokat en -ställde till så mycket liv på flygplatsen om det jag orkade men till ingen nytta) så vi höll oss mestadels inom den del av stan som gick att se på vår karta.

Första dagen var vi uppe i gamla stan på Budasidan och tittade på utsikten över Donau och Pest från Fiskebastionen.

Hade välbehövlig vatten- och fruktstund i skuggan under ett träd.

Och svalkade oss lite till i skuggan av en staty. Det var 36 grader den här dagen, så att sitta i solen var uteslutet.

Körde bilen för lunch hos Nancsi Neni i utkanten av stan på rekommendation från en vän som varit mycket i Budapest och blev inte besvikna.

http://www.nancsineni.hu/

Gulasch och gåslever, panerad mat med potatismos och gammeldags sockerdressad sallad.

Sen badade vi på Palatinus. Övergår mitt förstånd hur det kunde vara mer folk där en tisdagseftermiddag i september än en onsdag i slutet av augusti men det var det. Men nästan uteslutande ungrare den här gången.

Dag två tog vi en entimmas båtsightseeing och det fläktade skönt! Såg den imponerande maktdemonstrationen till parlament från vattnet och drack kaffe och läsk ombord den nästan tomma båten. 

Barnen njöt av en stund på båten på sitt sätt. Min mamma försökte få dem intresserade av de olika hus och byggnader vi körde förbi men förgäves. Jämförde med när vi var små, seglade runt på östkusten i vår båt och jag bara låg under däck och ritade och läste Ronja Rövardotter för tusende gången. 

Promenerade på gågatan och väjde undan alla inkastare på restaurangerna för vi hade siktet inställt på lunch på saluhallen och det var ett bra beslut. Tog spårvagn (som barnen hade tjatat så om!) till stora pariserhjulet och åkte det igen.

Hängde lite på lekplatsen nedanför pariserhjulet och svalkade fötterna i dammen igen.

Promenerade lite till på gågatan och jagade några duvor på torget utanför basilikan (eller gick ett varv inne i den i mammas fall).

Sen var två dagar i Budapest slut. Men det blir nog fler resor dit.

Skåne.

Borta bra men hemma bäst. Eller?

Selfie i tre minuter.

Min äldsta dotter har hittat film-funktionen på telefonen. Och efter att tidigare ha fyllt telefonen med otaliga selfies, fyller hon den istället med sisådär tre minuter långa filmsnuttar.

Vad hon filmar? Sig själv såklart. Hon är fem år. Hon är sin världs mittpunkt.

Pratar om allt och inget framför kameran i tre minuter. Pratar om sitt dagis och om sin familj och om olika filmer och sina legogubbar och...
Sen slutar hon filma, lutar sig tillbaks i flygstolen, tar ett chips och tittar med en nöjt leende på filmen. Och sen gör hon en till, ungefär likadan.

Samma rosévin nya ostron!

Pappa är på besök och efter att ha sett vårt måndagsmys blev han så sugen så att han drog iväg till toftanäs och köpte ett dussin när jag var på jobbet. 

Lyx, tack!

Det ÄR gott men nu får det nästan räcka för en stund... 

Onsdagslyx.

En laxabit, vad ska man göra? 

Hemmagjord sushi och så ugnsbakad lax med teriyakisås och chiliwokad spetskål. 

Frågor på det? 

My new BFF.

 

När man bor i hus och sommaren går mot sitt slut, får man räkna med lite spindlar inomhus.

 

Men den här rackaren verkar tro att vi är bästa vänner. Nästan varje morgon senaste veckan när jag skakat min handduk efter duschen (ja, jag skakar alltid handduken innan jag torkar mig på den, av uppenbara skäl), faller den ner i badkaret.

Vi kan väl säga utan att över driva att jag inte är intresserad av att blir dess BFF. Inte alls intresserad. Men hur säger man det på ett fint sätt till en spindel?

 

 

Cph: En weekend i byen.

Ja, alltså vi tog en weekend i byen.

Även den här gången tack vare boende-byte  genom airbnbs värdforum. En familj i Köpenhamn var öppna för förslag, och de kunde den här helgen. Och jag tyckte att den här helgen var ganska perfekt, att ha något att se fram emot inte allt för långt in på höstterminens start.

Städade, fejade, pyntade och lakanbytte än en gång. Plockade fram två barnstolar och två spjälsängar till Anna, Patrick, Solveig, Jon och Nora.

På fredagseftermiddagen for vi över sundet i strålande solsken. Härligt att åka på semester igen! Kom fram och fann att vår värdfamilj hade lämnat oss en flaska mousserande och en påse godis. Så vi slappade i lägenheten en stund, jag och mannen tog varsitt glas och barnen utforskade nya leksaker.

Sen gick vi en promenad i kvarteren. Hittade en stor härlig lekplats, diverse tapasgrejer till föräldrarna på Irma (ni vet ju vad jag tycker om att gå på matinköp i främmande stad -älskar't!) och supersmaskiga pizzor till barnen på en kvarterspizzeria. Och en lekplats till på gården när vi väntade på att pizzorna skulle bli klara.

Lördagen inleddes med loppmarknad bredvid Frederiksbergs rådhus. Bra! ( http://www.frederiksberg.dk/loppetorv.aspx )

Barnen tröttnade rätt så fort så jag och flickorna tog en fruktpaus och tittade på ankorna och fontänen bredvid medan mannen shoppade fler lampor till samlingen.

Sen var det perfekt lagom att köra vidare till invigningen av cirkelbron. Idiotiskt nog hade de på hemsidan för broinvigningen inte skrivit att
1) dom inte skulle öppna bron för passage förrän 1 timme efter det klockslag då invigningsfirandet började
2) allt firande skulle ske på nordvästra sidan av bron.
Så där stod vi snopna på fel sida av bron en stund, med insikten att gå runt skulle vara helt för långt för barnen som redan började bli lunchsugna...
Alltså körde vi bilen runt och hann smaka färskpressad juice, pannkakor och få en jättefin barnkokbok, få ballonger, rita önskestenar och kasta i önskebrunnen och köpa varsin glass. Jag och min man tänkte köpa varsin kopp kaffe också, men då upptäckte min man att han tappat 250 dkronor ur fickan så vi tappade lusten till hela den här brogrejjen. Vi hann se bron öppen men det var en megalång kö för att komma upp på den så vi tänkte att vi promenerar på den bron en annan gång...

Bilen var parkerad i närheten, i Christianshavn, så det blev lunch på uteserveringen på mysiga Café oven vande vid kanalen. http://www.cafeovenvande.dk/

Sen var vi svettiga. Och jag badsugen. Min man är ingen strandälskare (för att ta i i underkant), men jag kände att det var strandläge. Så under förevändning att vi kunde ju gå ett varv på Arken (http://www.arken.dk/) lurade jag med honom till stranden i Ishöj. Parkeringen var en byggarbetsplats och helt fullsmockad med bilar så det var mycket sammanbitet han följde med ner på själva stranden. Jag: -Du kan ju smita ifrån en stund sen om du vill, när du hjälpt mig bära ner grejjerna, och gå på museet.

Han muttrade bara lite till svar. Men, som jag misstänkte. När vi väl var där, och det visade sig att bara hundra meter bort var det gott om plats på stranden, vattnet var gott och väl över 20 grader och det var sådär perfekt långgrunt en liten bit och sen vuxendjupt rätt snart. Och att vi hade både vatten och kanelbullar och solsmörj med oss så erkände till och med han att det var rätt härligt där. Museibesöket skjuter vi på tills en dag då det inte är badväder.

Sen åkte vi hem duschade av oss sand, barnen fick kolla på en film och vi hann slänga oss på sängen en stund. Välbehövligt för alla inblandade.

På kvällen hade vi tänkt ta oss ut på stan för att käka. Men barnen var redan halvmätta efter att ha fått smaska i sig lite för mycket pizzarester, chips och flingor sedan hemkomsten från stranden och vi vuxna var lite för trötta för att orka hela den här middag-på-stan-med-trötta barn-grejjen. Dessutom kunde vi inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle gå så vi frågade barnen vad dom ville äta till kvällsmat och då svarade tvååringen -Jag älskar korv!
Det avgjorde saken. Vi skickade ut mannen med barnen att leka på lekplatsen på gården, och mamman på cyckeltur genom staden för att proviantera. Jag gick först in på Fötex för att handla röda pölser, korvbröd och lördagsgodis. Sen hela vägen till Köbenhavn C och halvvägs tillbaks innan jag bestämde mig för att vi skulle äta Vietnamesiskt mannen och jag.
Tjugo minuters väntetid på LêLê ( http://lele.dk/) betydde ett glas rosé på uteservering för den här mamman. Inte fy skam.

Sen så upp på cykeln igen och tillbaks till lägenheten i flygande fläng (det kan gå undan när jag cyklar vett ni!) med kassar i korg och barnsäte och med ett litet stop på Ice Queen för efterrättanskaffning. Väl hemma hade mannen dukat och förberett satt på musik och hittat och tänt levande ljus. Mysmiddag för alla.
Och efter barnens nattning delade jag och mannen på ännu en flaska bubbel och satt på balkongen i ljummen sommarnatt och pratade om livet och allt. 

På söndagen var det äntligen dags för det som vi lovat flickorna hela sommaren, att få titta på riktiga lejon. Det vill säga gå på Zoologisk have. Kom tjugo minuter efter öppning och det var skönt att vara där så tidigt. Ännu inte fullt så varmt och ännu inte fullt så mycket folk. Barnen var inte så värst tålmodiga. -Så, nu tar vi nästa! Var den mest använda frasen dom yttrade där. Hann med det mesta innan vi tog lunchpaus i skuggan vid kaninlandet, sen betade vi av dom sista djuren innan vi kroknade helt.

 Gick långsamt över gatan till Söndermarken. Slappade en stund i skuggan och lät barnen svalka fötterna i fontänen, och sen gick vi under jorden.

Cisternene. Wow! 

Men barnen var så trötta att tvååringen somnade i pappans famn där nere i underjorden. Så pappan traskade iväg och hämtade bilen medan jag väntade med en sovande tvååring i vagnen och en femåring som satt på trottoaren och matades med de sista vindruvorna från väskan och spelade på telefonen. 

Efter det fanns det bara en sak kvar att göra. Fika. Hade spanat in ett ställe på min cykeltur kvällen innan och blev inte besviken. Bon Bon glass och Bon Bon café. Glasseri med utsökt hemmagjord ekologisk glass i hemmagjorda strutar, Tvååringen sov vidare vagnen, femåringen åt utsökt hemmagjord glass (ett ställe som har "barnglass" dvs två små kulor till lägre pris än två vuxenkulir är ett bra ställe, dom har förstått allt) i hemmagjord strut. Och jag och mannen drack kaffe, delade på en god och blev sen tvugna att dela på en glass vi också. 

http://bonboncafe.dk

Gick förbi Kiwi supermarknad och handlade med oss "en liter mjölk" dvs tre kassar fulla med roligheter inklusive påläggschoklad i present till tioåringen. 

Körde hemåt men blev tvungna att stanna när vi fick syn på det här: 

Köpenhamn alltså. Love it.

Måndagsmys.

Stog i fiskdisken på ICA Maxi och kunde inte motstå. Visste ju att det fanns en öppnad rosébox i kylen.

Middag  på en måndag:

Ostron, röda pölser och ICAs potatissallad. Frågor på det?

Cph: Kulturliv

Trots att jag är uppvuxen i Helsingborg och bott i Malmö sedan 1999 (snart 20 år, SJUKT!!), tänker jag ändå varje gång jag är i Köpenhamn att jag har varit där för lite. Hittar ständigt nya saker att se och göra, nya områden att hänga i och upptäcka.

Och det är någonting med Danskar och Design. Tror dom värderar det högre, lägger därför mer pengar på det och därför gör dom det också hela tiden lite bättre. Oavsett om det är möbler, arkitektur eller landskapsarkitektur...

Var i lördags på invigning av en ny bro över Christianshavns kanal, Cirkelbroen (visserligen designad av Islänningen Olafur Elisson). Flott är den tycker jag!
http://nordeafonden.dk/cirkelbroen-aabnet-22-august

Och så kom vi äntligen iväg till Cisternene som jag så länge velat besöka. Vi var på/i cisternerna i Istanbul för länge sen, och detta var liksom samma sak, fast tvärtom. Där var det antikt, här är det modernt. I alla fall med den pågående utställning. Magiskt faktiskt! 
http://www.cisternerne.dk/

 Och så blev vi tvungna att stanna till på St Thomas plads på Frederiksbergs allé när vi körde förbi på vägen hem. För där var "Snorjunglen". Till skillnad från den där ormen på Lilla torg som jag klagade på häromdagen var det här en superfestlig grej. Mycket billigare, temporär och i en helt annan genre så inte riktigt jämförbara, men den här fungerade. Superfestligt!
Om det är nån som ska till Köpenhamn fram till söndag så go see!
http://www.kit.dk/2015/KAROLINE_H_LARSEN.html

Malmöfestvalen som lik.

Nej. Jag dog inte. Blev inte ens inlagd på akuten, har inte minsta tumör (tror läkaren), och inte minsta lilla hjärnhinneinflammation (visade snabbsänkan). Läkaren, som denna gång var en annan än den hemska hemska gång jag fick gråta mig till medicin, (läs här: http://cyklahem.blogspot.se/2014/03/att-bli-behandlad-som-en-knarkare.html ) tog mig på allvar och lyssnade och undersökte och bokade in tid för uppföljning. Hon trodde att det helt enkelt var min pollenallergi som fått oväntad fart och riktning (tack sommar och sol som äntligen kom till oss så att allt gräspollen kunde explodera!). Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt den diagnosen. Jag menar det är ju skönt att jag inte har cancer (och nej, jag vet cancer är inget man ska skojja om, men nu gjorde jag det, okej?), men jag tyckte att min allergi liksom var tillräckligt jobbig innan. Hon skev iallafall ut starkare astmamedicin och nu hoppas vi bara på det bästa. Känner mig något bättre och var åter på jobbet idag. Bara för att man har lite nästäppa, andningsbesvär och massa huvudvärk har man väl inte tid att ligga död i sängen hur länge som helst. 

Upptäckte rätt snart att jag inte var jättepigg så jag gick hem vid tresnåret efter att ha betat av det viktigaste av det jag var tvungen att göra. Tyvärr hade jag lovat att gå med barnen på Malmöfestivalen "någon kväll". Och tyvärr så var det bara ikväll kvar för imorgon ska vi bort och sen är festivalen slut. Tror inte att "nån kväll nästa år" hade fallit i god jord. Och tyvärr var mannen i Milano med jobbet igår och idag så kunde inte tvinga dit honom i mitt ställe. 

Så jag hämtade väl barnen, tog ut 600 cash och stålsatte mig i två timmar. Glass och karuseller, det är grejjer det. Det var lite som att släpa runt ett lik, och det liket var inte någon av de två barnen utan det var jag. Barnen, dom var glada nästan hela tiden -utom när vi inte vann på chokladhjulet, och när vi inte gick på restaurang, och när liket sa att det var dags att åka hem. 

Bäst på malmöfestivalen enligt barnen: glitterballonger. Lyckades ta mig hem utan att köpa en, flickorna fick "klappa" dom när försäljaren tittade bort och var rätt nöjda med det. 

Sämst på malmöfestvalen enligt mig: Den här ålen på lilla torg. Är det bara jag som inte fattar grejjen? Några hundra tusen gratis heliumballonger hade varit bättre investerade festivalpengar tycker jag. 

Nära döden.

Har ända sen första dagen i Budapest (idag två veckor och två dagar sedan) mått lite halvkymigt. Det har cirkulerat, från nackspärr och svullna rinniga ögon, via luftvägsproblem, nästäppa och bihålespänningar till djävulshuvudvärk. Ofta en kombination av flera av ovanstående. Med hjälp av nässpray, ögondroppar, astmamedicin, allergitabletter, panodil en hel del tupplurar och inte minst väldigt mycket jävlar anamma, har jag de flesta dagar lyckats hålla ihop någorlunda. Vill inte offra semestern i Budapest på sjukdom! Vill inte offra sista semesterdagarna på sjukdom. Vill inte vara vekling och börja jobbet efter semestern med att sjuka mig. Vill inte sabba första helgen och missa kräftskiva pga sjukdom. 

Men idag gick det inte längre. Efter viktigt möte, cyklade jag hem klockan 14 och bäddade ner mig. Grät en tår på cykeln för HELVETE vad ont i huvudet man får om man har ont i huvudet och cyklar i motsol och motvind i kulinklass. 

Nu ligger jag här och försöker kurera mig. Missar grannskapets AW och låter mannen laga kvällsmat, ni fattar ju hur dåligt jag mår. Vet att jag inte borde men jag googlar lite sjukdomssymptom och mest troligt har jag hjärntumör eller hjärnhinneinflammation. Detta kan vara mitt sista blogginlägg någonsin. Imorgon raka vägen till il dottore. Tack för allt kära vänner! 

Kräftskiva extra allt.

Om man har fantastiska vänner behöver man bara tre stycken gäster för att det ska bli ett helt party.

Och när det är knytkalas och gästerna tar med 2 burkar chiliaióli, 2kg färska kräftor, 2kg färska räkor, 1kg krabbklor och 15 ostron, ett surdegsbröd från Gateau, en box rosé, en flaska snaps och en låda hembakta masarinrutor. Då kan man inte klaga.

Inte så mycket kvar för oss att fixa då. Köpte sangria och fixade lite nachossnittar till fördrink. Bakade små pajer med mangold och västerbottenost som vi toppade med crème fraiche, löjrom och gräslök. Fixade ett kilo havskräftor, hovmästarsås och aioli, finsmör och ostar. Bakade hallongrottor och köpte ett kilo lösgodis. Och dukade med alla röda och oranga skålar vi kunde uppbringa, satte upp ljusslingan i äppelträdet och satte en kvast dillkronor i vas och klippte ut kräftor och limmade på paljetter att dekorera med.

Världens bästa kräftskiva de luxe extra allt. Puss på er!

Budapest dag 4.

Fjärde dagen. Sista dagen. Dags att ta tag i allt vi egentligen skulle ha gjort. Egentligen borde ha gjort. Sånt man gör i Budapest. Kolla in butiker och tipp-toppade fasaderna på gågatan. Fika och äta tjocka bakelser på ett gammalt gammalt konditori som tex Gerbaude. Hop-on-hop-off-buss. Båttur på Donau. Basilikan, Slottet,  Parlamentet. Gellertberget med citadellet. Saluhallen. Besöka Operan och terrormuseum. Djurparken och nöjesparken i stadsparken. Eller?

Njae. Inte riktigt. Vi tog det istället ganska lugnt, bockade av sånt barnen pekat på genom bilrutan. Började dagen med rejäl solkrämsinsmörjning för hela familjen och så drog vi till Palatinus igen. En stund efter lunch när vi var färdiga med badandet dröjde vi oss kvar på Margit-ön och hyrde en golfbil en timme och körde runt med. Körde sakta längs Donau och spanade på båtar. Såg lite djur på ett "petting zoo" som finns där men lyckades undvika att stanna trots barnens suktande.

Stannade till vid den spelande fontänen och åt lite fika. Irrade runt på lite småstigar och lät barnen köra och ratta bilen själva lite. Körde sakta längs raderna av mäktiga blomsterplanteringar, stannade till helt kort vid klosterruinen. Vill man kan man nog spendera mer än en heldag vara på Margitön... Men det blev dags lämna tillbaks den lilla bilen och då lämnade vi också ön.

Hade läst om ännu en stor loppis, men efter att ha kört runt en halvtimme och mer för att komma till den utan att hitta rätt gav vi upp och körde istället till en stor Auchan som låg i närheten och tog en paus. Tvååringen sov i vagnen. Fyraåringen lekte i nån slags inomhuslekplats, tioåringen hittade gratis videogames och vi vuxna gratis wi-fi. Och så köpte vi extrabillig kaffe och glass samt alla souvenirer vi behövde (rosévin, paprikapulver, talk och tvål...).

Insåg sen att det är nåt sjukt med att spendera sista dagen på resan på ett köpcentrum så vi körde mot lägenheten, mot centrum. Stannade till i Stadsparken och hyrde trampbåtar som såg ut som flytande bilar, och köpte sockervadd (som om det skulle vara bättre än ett köpcentrum?), barnen var så smått i extas. 

Efter det var det dags att börja förbereda refrängen. Barnen fick film- och speltid och vi pressade ner packningen i väskorna. Vi hade inte handlat så mycket under resan oroliga som vi var för att det var så fullt i bagaget, men det var inte så illa. Vi skulle köpt mer rosé! 

Avslutade kvällen och resan med kvällsmat på den italienska restaurangen vi bokat första kvällen och vi blev inte besvikna. Besvikna blev vi däremot när vi kom till den glass-restaurang vi skulle inta sista glassen på, som skulle ha extra-special-pris på glass på tisdagskvällarna och vi hade därför lovat att barnen skulle få (typ) hur många kulor dom ville. Och det var stängt.

Så besvikna att vi nu har bokat en ny resa. Första veckan i september då dagis är stängt en dag. Då drar vi. Samma flyg, samma stad, samma lägenhet, men nytt pass. Hoppas på samma väder och samma lycka!

https://open.spotify.com/track/7GJClzimvMSghjcrKxuf1M