Kontrast.

Lördagens fotoutmaning var kontrast. Stor kontrast och glädje var det då jag på lördagskvällen tömde den lilla handväskan som till vardags rymmer blöja, våtservetter, näsdukar och bajspåsar, och fyllde den med plånbok husnyklar, och diverse reservsmink.

Senare på kvällen blev det också kontrast, men åt andra hållet så att säga. Mer om det i inlägg strax.

Men för i helvete!

Avslutade lördagsnatten, efter den beryktade festen, här. Trots att det är en arkitektonisk pärla rekommenderar jag det inte. 

Återkommer med mer detaljerad info vid tillfälle, det går sjukt långsamt när man bloggar med blott en hand. 

Det ska nog bli bra det här.

Undertitel: Skämmes ta mig fan.

Det är alltså så att jag börjar jobba igen på måndag, efter på dagen exakt ett år och fyra månader som mindre och mindre nybliven mamma. Förra gången jag var föräldraledig började jag jobba deltid när dottern, även kallad fyraåringen, var sju månader. Och jag tyckte det var utmärkt. Det kröp i kroppen på mig efter den inte allt för långa hemmatiden. Den här gången är jag inte alls sådär desperat efter att få börja jobba igen. Jag tror att det beror på att jag är ganska så säker på att det här är sista gången. Det är sista chansen att hänga med dom här två älsklingarna flera timmar dag ut och dag in. Det blir inga fler. Jag har också varit mer upptagen den här gången. Två barn tar mer tid och energi än ett om man säger så, jag var också om möjligt ännu mer utschasad redan när ettåringen föddes med sin egna dramatik än vad jag var när fyraåringen föddes med sin lilla dramatik (förlossningsdramatik kräver minst ett helt eget inlägg, inte nu, inte här). Så jag har varit hemma länge, och jag har varit rätt nöjd med det (ja, jag vet, mammapanik och allt sånt men ändå). Har rent av bävat lite inför det här med att börja jobba igen.

När ska vi hinna ses, när ska vi hinna äta picnic på lekplatsen och åka kälke och baka bullar och allt det där? Jag vet hur korta helger är, dom räcker fasen knappt till att laga fredagstaco och sen är det måndag morgon igen, och då hann man ändå inte tvätta och vka en bråkdel av all den där tvätten som fyller golvet i tvättstugan. Än mindre hann vi kramas och kittlas och snusa varandra i håret tillräckligt mycket.

Men jag har också bävat för att dagarna som är väldigt fullspäckade nu, ska kännas väldigt långtråkiga på ett kontor. Och kanske mest av allt för att jag inte ska komma ihåg ett endaste dugg av hur man gör, hur man beter sig på ett möte, hur man gör när man är vuxen. Att jag ska ha glömt allt jag kunde, att jag inte är landskapsarkitekt längre utan bara mamma.

Men så i fredags var jag på fest på jobbet. Det var tema gult (min älsklingsfärg!), det var snittar och det var iskylt bubbel, hundra gula heliumfyllda ballonger svävade i lobbyn och köket, vårt kök som är stans bästa festlokal med utsikt över kanalen och gigantisk takterrass. Och ni förstår ju att om man jobbar med dom människorna som ordnat det här förminglet en vanlig gå-ut-med-jobbet-kväll, då behöver man inte vara det minsta orolig. Inte för något faktiskt.

Det ska nog gå bra det här.

Tack mina kära kollegor för att ni får mig att nästan längta lite till måndag.

 Och den som kom på uttrycket "Gult är fult" -skämmes ta mig fan!

Festpanik!

Ni ser dom här galet snygga festnaglarna? 

Dom målade jag igår kväll efter att barnen lagt sig medan mannen och jag tittade på film. Överlacket hade preciiiis torkat när jag hör en ettåring gråta på övervåningen. Varför då? Jo, för att hon plötsligt skaffat sig luftrör rossliga som en KOL-tant och 39 graders feber. 

Det var ju själve fan! 

Barnvakt är avstyrd. Jobbar på att lösa scenariot som drömgäst. Glamour och småbarnsmor låter som att det rimmar, men det kan jag berätta för er att det hör det inte!

Tittar upp

Har läst på nätet att promenader ska vara bra mot ryggskott. Så efter att jag och promenadvännen haft en dålig period i vårt promenerande på grund av diverse sjukdomar senaste månaden, lät vi inte lite ryggont stoppa oss. Första biten var det lite stelt, och vi slog inte några hastighetsrekord, men vi gick iallafall hela vår runda på 5k.

Höll undertiden lite utkik till instautmaningen, eftersom ännu en dag gått utan någon vidare inspiration i detta. Plötsligt när jag #tittarupp ser jag nästan samma sak som igår, då jag tittade ner. Eller?

Pedikyr.

Ligger i badet, tittar ner.
Herregud vad är det jag ser!?
Bleka ben fulla med hår
Torra fötter, krokiga tår.

Gräsligt syn, jag blir nästan yr.
Skulle behöva rejäl pedikyr.
Och det syns tydligt det är dags
Att ta fram hyveln eller en hink vax

Men vem ska se det, vem vet om
Att inget behöver ans såsom dom?
Nu tänker ni genast -Tänk på din man!
Ja visst, om vi alls hann se varann.

Ja, just nu är det hemmets minsta problem
Att mamman i familjen har håriga ben.
Så sänker sig fötterna i vattnet ner.
På detta lägger vi inte tid mer.

När sommaren kommer, jag hoppas snart
Då ska det ordnas, det är helt klart.
Men nu väntar tvagning, var glad jag tar tvål.
Att hämta på dagis är dagens mål.



Min systers kommentar till den här bilden på Instagram; "Girl you need a pedicure!"

Reklampaus.

Vill du bada på den här standen i sommar?

 

Vill du plocka den här vårbuketten?

 

Vill du se detta på din kvällspromenad?

 

Då rekommenderar jag att du snarast hyr en stuga på Norra Öland. Alla helst hyr du den här stugan:

http://www.blocket.se/kalmar/Mysig_stuga_i_Binnerback_pa_norra_Oland_52482616.htm?ca=18&w=3&last=1&direct=1

Det här är alltså vår alldeles egen stuga i paradiset. Dom där bilderna i annonsen är inte så smickrande. Låt oss kalla den mysig och rustik för tillfället. Köket är nyrenoverat förra året, resten är i behov av lite kärlek. Och vi är i full färd med att ge stugan a whole lotta love, så en hel del av inredningen kommer att vara utbytt redan till sommaren. Ni vet ju hur himla bra smak jag har, hur väldigt mycket jag handlat på ikea på senaste tiden, ni vet kanske hur mycket designgodbitar min man har i källaren och på vinden som vi äntligen kan hitta en värdig plats till, så ni förstår ju bara hur fantastiskt stugan kommer att bli. Men det vi ännu inte har gjort kan vi inte lova, och ännu mindre visa bild på. Så ni får hålla till goda med detta så länge. När vi fixat till det lite, det ska ske i påsk bland annat, så lovar jag att ta nya bättre bilder så att ni blir ännu mer sugna, okej?

För det stora sällskapet finns också möjlighet att hyra min mammas stuga just intill.

Helt gratis på köpet får ni mina tips på de allra bästa smultronställena. Ställen ni inte vill leva utan att ha sett. Det är inte att lova lite det.

Tack på förhand. Slut på reklampausen.

Årets mest hypade privatfest och hur jag ska genomföra den.

En vän till oss ordnar en gång i halvåret en fest. En förhållandevis rejäl sådan. En gång för länge länge sedan bevistade jag med framgång partajjet men sedan dess har olika saker kommit emellan varje gång. I år, i vår, omnämndes jag i något sammanhang (mycket oklart varför) som "drömgästen" till detta event. Så jag kände att nu är det fan-ta-mig dags alltså. Men det där eventet är inget man bara slinker in på lite ogenomtänkt (ni ska få se ett smakprov från evenemangsbeskrivningen så förstår ni nog vad jag menar). Så jag tänkte länge och väl innan jag OSA:de.

Det gjorde jag såhär, med ett inlägg på eventets sida på facebook. Tilläggas kan att värden är världens mesta facebookare:
"Härmed anmäler sig DRÖMGÄSTEN äntligen till den fantastiska tillställningen. Och med mig även DRÖMMANNEN. Vi ligger nu i hårdträning för detta überhypade event genom utekväll utan barn. Värmde med livets största H&M-shopping, champagne och jordgubbar på hotellrum. Fortsatte med Cava och charkisplatta på Bara Vara, och kryssmeny på Cardan. I väntan på att nattclubben ska öppna drar vi vidare o h letar efter en Irish Coffe. Tänker att det finns nog ingen bättre stad att träna på drömfesten än i drömstaden Helsingborg. Eller???? Se UPP för tjejen (typ 40+) i liiiiiiiite för tajt turkost H&M-fodral på DEN FESTEN.
Hej bubbelslampa!
Barnvakt? Det ordnar sig nog!"

Varpå värden raskt kommenterade såhär:
"Fan ta DIG slash ER om detta enbart är ett fylleinlägg!!"

På det svarade jag:
"Detta: ÄR ett fylleinlägg. Dock, ämnar skaffa barnvakt, svina loss."

Ja, jag var alltså rätt så berusad (den berusningen har ni i tidigare inlägg redan smakat) när jag anmälde mig. Sedan dess har jag för att leva upp till epitetet drömgästen (jo, jag fattar att det inte är ett seriöst menat epitet, det är inte så lite parodi, satir, ironi och lyteskomik inblandat) redan lite i förväg så har jag varit relativt aktiv på den mycket levande eventsidan.

Igårkväll skrev jag såhär:
"Fick i måndags, för första gången i livet, ryggskott. Som fan. Alltså om man inte har haft det så förstår man inte, vet jag nu. Det är NÄSTAN lika illa som att föda barn. Under måndagen och tisdagen känndes jakten på barnvakten därför rätt ointressant. Fick förslag på att kombinera voltaren och alkohol som bot och det var bra nära att jag vandrade den vägen. Men jag var ensam hemma med båda barnen.
Men idag är jag något bättre (läs för allt i världen inte "helt bra" för det ...är långt ifrån sanningen), och mannen kom hem och utbröt triumferande "haha". På det svarade jag "?". Då sa han "NU är det fokus på att din rygg ska bli bra för nu har JAG fixat barnvakter!".
Så jag sitter här och fokuserar på det. Peppar mig genom att lyssna på riktigt bra dansmusik som spelas i Musikguiden i P3 just nu, läsa eventbeskrivningen, vilket vi alla vet är lite av ett peppmaraton, och funderar över om jag ska ha de höga bruna "sexig sekreterare"-höga klackarna, de svarta klackarna med rosetter och öppen tå, eller de ljusrosa bröllopsskorna med guldiga klackar på lördag. Ryggskott eller ej, tänker inte skämma ut EVENTET genom att komma i plattskor. Inget ont om det alltså, men inte för mig, inte på lördag, nej.
Ställer mig upp och vickar lite försiktigt på en höft. Kommer det att gå att dansa, alls? Efter att ha vandrat trappa efter trappa uppåt i klackaskor, sen trappa efter trappa ner, i klackaskor. Tippat i mig sisådär en tjugo glas bubbel, ståendes i klackaskor. Sen promenerat till wonk, i klackaskor. Så kan jag säga att den dans jag möjligen kommer att bjuda på kommer att vara mycket minimalistisk om man säger så. Men jag tänker att om jag bara dansar tillräckligt nära värdens beryktade glitter, bryggor och bara bröst så är det nog ingen som lägger märke till att jag inte liksom"dansar loss". Och ni som mot förmodan lägger märke till det på lördag; Nu vet ni varför va, så inga taskiga kommentarer på det tack. Stötta mig istället att fortsätta genom att bjuda på en shot. Jag föredrar tequila. Tack på förhand."

Idag undrar jag vad det egentligen är jag har gett mig in på. Det finns ingen väg ut nu.

Jag ger er en lagom skön låt att lyssna på och väl valda delar av eventbeskrivningen för att ni ska förstå läget.

Blood Orange – Chosen 

Vårfesten 2014 -en hyllning till det kvinnliga!

"TACK- OCH FÖRORD
Evenemangsbeskrivningen har genom åren gång på gång påvisat sitt berättigande genom att vara ett stöd och många gånger förutsättningen FÖR genomförandet av flertalet lyckade bubbelfester.
Lika många gånger har evenemangsbeskrivningen varit ett stöd vid hanterande av diverse debacle såsom gäster som skriver opepp kommentarer på evenemangsväggen (kommentarerna tas bort och ingen behöver läsa skiten), gäster som inte följer med ut och dansar (blir inte bjudna nästa gång), gäster som kommer vansinnigt sent (blir inte bjudna nästa gång), gäster som tar med dryck mörkare en rosa (den halvfulla rödvinsboxen vaskades snabbt) och så vidare.
Vi arrangerar såklart en fest styrd av våra, värdparets, förväntningar om vad vi vill dels bjuda på - dels vill uppleva.
Det är vår förhoppning att så många som möjligt av våra fina vänner vill dela detta med oss – om inte så är ni ISTÄLLET välkomna till Öfre II under övriga tider på året då reglerna är betydligt färre.
Vi trugar ingen även om vi väldigt gärna VILL, sas.

Man skulle också kunna hävda att evenemangsbeskrivningen är ett sätt för Undertecknad att fritt orera kring sin sak – och det är väl i och för sig sant.
I skrivandets stund är det 1 månad kvar till evenemangets briserande och redan nu kan vi vara tacksamma för peppen och glädjen – stort tack för den!
Undertecknad tycker det är så fasligt kul att hajpa upp olika företeelser alltför lång tid i förväg och ser vår- och höstfetserna som GYLLENE tillfällen för just detta.

INLEDNING
Allmän bakgrund.
Undertecknad stod värd för sin första fest under hans första universitetsår 2002.
Med en tonår totalt utan inslag av vare sig vänner eller alkohol fanns det ett uppdämt behov att frossa i samma varor. 21 år gammal fick Undertecknad uppleva den härliga känslan av att hetsa runt på ett dansgolv och med hjälp av berusningen varken skämmas eller ta någon hänsyn till ömma tår – en känsla som fortfarande är bäst!

En fråga - eller skall vi säga invändning - som bör avklaras direkt är huruvida man skall eller bör eller får ställa krav på sina gäster.
Självklart kan man som värd ställa krav på sina gäster. Lika självklart är det för en önskad gäst att finna det ointressant att följa uppställda krav - och därmed avsäga sig sin plats på gästlistan.
Halvårsfesterna bygger på att vi alla är överens om några få - och förvånansvärt lyckofyllda - regler.
"Komma förbi och säga hej" får man gärna göra - EN ANNAN GÅNG.
För F-A-N, halvårsfesterna skall på intet sätt förväxlas med något jävla dagcenter där man kan komma och gå som man vill bara för att man tycker man behöver "träffa lite nytt folk".
All in eller all out.
Och helt jävla seriöst - hur jobbigt kan det vara?

REGLERNA!
Nu måste Undertecknad komma till sak innan för många läsare har tappat uppmärksamheten.
Stor risk för upprepning, som sagt.

Listar reglerna MED inbördes ordning.

R1.
Senast 01:30 promenerar vi bort till Wonk.
Det är alltså AVFÄRD senast 01:30 från porten i gatuplan och inte först då som någon utbrister "vänta vart ställde jag mina skor...HAR NÅGON SETT ETT PAR SVARTA LÅGSKOR??" - detta sker i god tid innan.
Vi går också i samlad tropp. Joakim som driver Wonk är alltid vänlig och ger oss företräde vid eventuell köbildning med villkoret att vi kommer i en samlad tropp och väntar snällt och skötsamt tills de har tömt entréhallen så alla kan släppas in.

R2.
Inget mörkade än rosa - och det skall bubbla!
Alla gäster tar med sig REJÄLT (ja, kom igen nu för fan) med valfri typ av bubbel eftersom detta är det enda som tillåts drickas på festen. Alla flaskor ställs sedan tillsammans i en hög på balkongen där de hålls kalla för att sedan med hjälp av gemensamma krafter bäras fram, öppnas och serveras runt i glasen bland det minglande folket.
Det har visat sig vid nästan varje halvårsfest att i enstaka fall är det nödvändigt att poängtera att det inte handlar om att sitta med egen flaska och tjuvhålla - utan allt blir gemensamt. Detta innebär vidare att det kanske är onödigt att ta med sig just DEN flaskan champagne som man ruvat på en längre tid för att smaka vid speciellt tillfälle då risken är att man inte se röken av den förrän den fyllts på i olika glas redan fyllda till hälften med något annat.

R3.
Ankomst 20:00-20:45
Och då har ändå Undertecknad varit generös. Vi vill ju hinna med att mingla och bubbla ordentligt när det väl är dags för dessa halvårsfester.
Alltså: inga utdragna förfester - minglet på Öfre II är snarare att betrakta som en förfest deluxe.

R4.
Inga presenter - men väl rikligt med bubbel.
Eftersom den ekonomiska förutsättningen för halvårsfesterna grundar sig i att Undertecknad inte behöver köpa in typ 90 flaskor bubbel utan detta medtages av er gäster så är presenter helt oönskade.
Snälla, tag istället med er fler flaskor bubbel. Det går alltid åt mer bubbel än vad ni tror – det har konstaterats gång efter annat.

R5.
Inget jävla gafflande eller håjande i trapphuset.
Gäster i trapphus är det ABSOLUT mest störande momentet för grannar till en fest - inte minst vid avfärd.
Undertecknad har turen att ha fantastiska grannar och just därför, sas.

R6.
Skötsam hantering av ytterkläder.
Det finns plats för samtliga kläder att hänga - på tillfälliga stänger eller i garderober och ingen annanstans!
Samma sak gäller givetvis för skor - INGET jävla döda havet medelst skor i hallen - styr upp och undan tillsammans med era rockar och annat.
Inneskor tillåts.
Men givetvis blir inga ytterskor inneskor bara för att de hjälpligt stryks av och traskar över tröskeln.

R7.
Rökning.
Rökning sker företrädesvis nere på gården, nere på Kungsgatan eller om plats finnes på balkongen mot gården.
(Den lilla balkongen mot Kungsgatan måste ni lova att inte försöka ta er ut på. Balkongen är i sitt utförande olaglig på grund av alltförför lågt räcke vilket vi INTE vill att någon berusad person skall demonstrera riskerna med.)

R8.
Kontanter till klubbentrén.
Fan vad denna punkten har svårt att få genomslag. Vi måste alla inse att det inte är en bra lösning att "ta ut på vägen" och sedan i slirig grupp köa upp vid någon bankomat samtidigt som Undertecknad försöka skopa in gänget genom entrén.
Det kostar typ 100 kronor i dörren och 20 i garren.

R9.
Inget hemmadansgolv.
Från att ha varit hemmadansgolvens ivrare och försvarare under studentåren gör sig Undertecknad numera känd som dess hatare.
Dansen sparar vi till klubben och där tar vi ut svängarna som F-A-N i gengäld.
Hemmadansgolv har flera nackdelar i ett möblerat hem såsom tappade glas, sönderdansade möbler, märklig uppdelning bland gästerna och extra störda grannar.
Och nästan alla av er vet att Undertecknad ÄLSKAR att dansa – men var sak på sin plats.

R10.
Inget tematvång.
Klädselns är alltid fri på Öfre II och likaså valet att följa eventuella teman. Nummer 1 på festen är att ni gäster känner er bekväma i det ni bär – inte vilken yta som förväntas av er.
Sedan, för den som ändå vill ha någon form av rikting utstakad, så finns det en bunt gäster som alltid lägger manken till när det kommer till apparitionen. Det förekommer allt från smoking, fjädrar, löshår, glitter (såklart), lack, läder och så vidare. Och även om Undertecknad brukar skriva att även t-shirt är ok så länge man är go och glad så var troligen senaste höstfesten helt befriad (oj, ”befriad” skrev jag spontant – var inte meningen att vara nedlåtande) från detta lediga plagg.

Förutom dessa regler så kontrar Undertecknad med att försöka ha sitt hem i en duglig festskrud samt i sedvanlig ordning bära fram olika typer av små tilltugg och munsbitar.

Passus.
Eftersom det denna kvällen är final i Svenska Melodifestivalen kommer den 2 timmar långa sändningen visas på storbild i ett av rummen - men det här är ingen "Mello-fest" utan de som tycker det är kul tar del och övriga gör annat - eller blandar mingel och glada tillrop över fula dubbelslitsade klänningar och annat.
Detta innebär för övrigt att Wonk kommer att ha en av sina mest maxade kvällar över året.
#bögarnasjulafton

I korthet är detta vad vi bör vara överens om.
Idel självklarheter tycker de flesta av oss samtidigt som det visar sig inte alltför sällan att det självklara faktiskt kan behöva pådyvlas.

Kort om lokalen.
Öfre II är vidareutvecklingen av Öfre (I).
Öfre II dök upp från ingenstans via ett erbjudande om övertagande av förstahandskontrakt för lägenheten som är en hyresrätt.
Precis som Öfre I är Öfre II sekelskifte men något mindre ståndsmässigt.
Huset är ett av Rörsjöstadens sämst underhållna och för tankarna till Warszawa på 80-talet.
Men det som förlorades i klasstillhörighet vanns i yta och istället för att trängas på 2 ROK / 47 kvm (vi var som mest 55 personer samtidigt) så minglar vi numera på 4 ROK / 100 kvm (drygt 65 var vi senast och plötsligt kunde man till exempel lufta armhålorna utan problem).
För tillfället finns också en sambo vilken efter återvändande från tjänstgöring i Kina (gillar det ospecifika i att enbart nämna landet) flyttade in i pigkammaren innanför köket.
Hon medverkade även som gäst på höstfesten och gjorde sig då känd som ”flickan med glitterbyxorna och de porrigt höga klackarna”.
Man kan ju således konstatera att hon i detta faller blir någon form av semivärd – även om hon inte har haft något val i situationen."

Sen finns för de inbjudna minst lika mycket till att läsa, inte minst en deltagarbeskrivning. Ja, just det, en mer eller mindre humoristisk beskrivning av varje gäst.

Avslutar med att ge er det senaste inlägget som postades på evenemanget av värden:

"JAAAAAAAAO!!
Gästlistan fyllde precis 70!
Och då är det fan ta mig 70 LOVELY gäster - och ingen jävla random utfyllnad.
Ikväll pysslar Öfre II med de numera klassiska minimakronerna - kristallkronorna rengjordes redan under helgen som gick (den dagen Undertecknad inte var DÖDSbakfull that is)."

Ni förstår läget lite bättre nu va? Gissar att ni kommer att få höra mer om detta debacle. Gissar att det inlägg som postas på söndag kommer att vara ett i förväg tidsinställt inlägg, mitt bloggande på söndagen är tveksamt. Hej.

Trivialt men underskattat.

Undertitel: Sött

 

I lördags kväll fick vi motsatsen till oväntat besök. Det vill säga vi väntade besök men alla 9 gästerna ställde in på grund av sjukdom. Det var två småbarnsfamiljer. Och det var lite vårt eget fel för vi hörde talas om sjukdomen dagen innan, och ville inte chansa eftersom vi just blivit friska efter en tvåveckorsförkylning som snurrat i huset.

Så vi fick oväntat inte besök. Istället gick vi till vår lokalal Kinakrog och åt Fyla små lättel. Eller egentligen femton små rätter, fast delat på fem personer. Inklusive flitelad banan med glass.

Helt vanlig svenska kinamat är helt klart trivialt men underskattat. Åttaåringen älskar biff chop suey. Fyraåringen åt "såna där gula kycklingbitar som dom har på McDonalds". Fast det var friterat fläsk men det fattade hon aldrig. Hon gick dock inte på att sötsur sås är kinesisk ketchup, vägrade smaka. Ettåringen åt kyckling med cashewnötter. Minus nötterna. Jag och min man åt resterna av det hela, och varsin vållulle.

 

Kul på blocket igen III

 

Blocket är en aldrig sinande källa till humor om man bara håller ögonen öppna.

Man kan till exempel fundera över vilken målgrupp personen som säljer den här guldlänken riktar sig till.

 

 

Man kan också undra hur tanten som lagt ut den här är funtad. Jag menar med hennes definition av vacker. Själv hade jag lite svårt att sova efter att ha tittat på den här bilden strax innan jag skulle somna.

Min inspiration.

Morgondagens tema är "Sött" och jag förbannar lite den där tjejen som bestämde temaordningen för att hon inte gjorde det lätt för oss alla och hade tema sött på fettisdagen. Då hade man kunna lägga upp en bild på några präktiga semlor och så var det klart med den saken.

 

Hela förra veckan var det specialpris på vispgrädde i reklambladen "Glöm inte grädde inför tisdagen!". Så jag lovade hela förra veckan att "på tisdag blir det våfflor till efterrätt för då är det våffeldagen". Hur jag kunde tänka så fel förstår jag inte. På måndagen, som tur var, insåg jag mitt misstag, påbörjade arbetet med att reparera skadan och förklara att det var visst fel, det blir semlor till efterrätt. Fyraåringen som sett fram emot att få äta "hjärttofflor" till efterrätt, och inte är särskilt förtjust i bakverk, lyckades ändå omvändas i sin längtan med hjälp av en mycket läcker bild på semlor som jag googlade fram. Jag hade jäst hemma och stora planer på att vi skulle baka tillsammans på eftermiddagen.

 

Men det där ryggskottet som hoppade på mig på måndagen hade inte blivit bätte av en natt då ettåringen tvingade sig till upplyftning ur säng (kanske världens svåraste moment med ryggskott) inte mindre än tre gånger. Och en morgon ensam med barnen med allt vad det innebär av påklädning och förberedelser och spring i trappan med ettåringen på armen i jakt på diverse borttappade nappar, snuttar och strumpor. Och ännu en dag med krälande på dagisgolv.

 

Så när tisdagseftermiddagen kom var baklusten inte där. Inte alls. Tillbringade eftermiddagen i skräddarställning i soffan med en stor kudde bakom ryggen, och tvingade fyraåringen till extremt mycket hjälp i form av "spring och hämta ... är du snäll?" och "Hjälp ettåringen med ...?". Tack lilla du för att du fann dig rätt så fogligt i detta utan att bråka mer med mig.

 

"Min inspiration" kändes alltså väldigt långt borta igår. Precis så oinspirerad som man kan bli av en grå eftermiddag i soffan ensam med två barn och ett ryggskott var jag. Försökte då missmodigt söka inspiration på Instagram genom att titta på de allt fler bilder som droppade in under hashtaggen #mininspiration. Det var tusentals bilder på glittrande hav, vårsol och snödroppar i motljus, bilder på varierande snygga pappamän med varierande söta barn (verkar som att det mest är mammor som är med i #fotoutmaningmars2014 till skillnad från bloggutmaningen där det är rätt jämt tror jag). Det var bilder av mycket varierande kvalitet på färgglada 60-talstyger och tapeter, loppisfynd, trolska och inte så trolska skogar, "inspirerande" katter och hundar (tillåt mig gapskratta) och tjejgäng "Tack för att ni finns ni är min inspiration!". Det var mer eller mindre genomtänkta och färgmatchade kollage på heminredningar, blommor och bokhyllor. Förvånande många bilder på heminredningsmagasin. Det var extremt många emotion-hjärtan i olika färger i textkommentarerna. 

 

Jag blev bara helt trött.

 

Vem får INTE inspiration av havet, naturen, sina vänner, sin man och sina barn? Det hade varit så enkelt att göra det enkelt för sig men samtidigt så fel att helt oinspirerad lägga ut en bild på sin familj och skriva "Ni är anledningen till att jag försöker vara en bättre mamma, kvinna, människa.". Falskt. Även om det är sant såklart, supersant. 

 

Jag tog en bild där från soffan på den inramade planschen vi har på vardagsrumsväggen från Geog Oddner-utställningen på Malmö konsthall för några år sedan. En fladdrande kappa cyklar genom Pildammsparken en sommarkväll (bildgoogla om du inte vet vilken bild jag menar, den är fantastisk). Finns det något mer inspirerande än det, att cykla genom en grön stad en sommarkväll? Kanske. 

 

Men sen, när min man kommit hem och röjt undan i det här hemmet som min städstrejkande rygg vägrat ta hand om, barnen var i säng och jag på slog TV:n. Klockan var exakt åtta och kanalen råkade vara SVT24. Och så glad jag var för det. För då kom inspiration. 

 

  

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att Jills veranda är ett oväntat bra program. Faktiskt ganska inpirerande med resor och äventyr, musik, möten mellan människor och människoöden snyggt förpackat med en Jill, som är befriande chosefritt bonnig och supercool samtidigt, som programledare. Det känns äkta. Så äkta något som legat på SVT:s klippbord kan vara. Igår gick dessutom avsnittet med Christian Gidlund i repris, som jag missade när det gick första gången. 

DET är vad jag kallar en inspirerande människa. Att orka och våga vara så öppen, ärlig och prata om sånt som är viktigt på det sättet! Att lyckas med det och bli tagen på allvar, istället för att bli hånad och kallad patetisk av hela vårt überironiska land där rädslan för att prata om viktiga saker på riktigt är så stor att man bara får göra det om man har druckit alkohol eller möjligen om man är gravidhormonell. Eller döende. Synd att han skulle behöva vara döende. Han var, är, dock ofrånkomligen inspirerande. 

Om jag grät? Självklart. Självklart. 

Om vi åt semlor? Självklart, men på köpebullar. Om fyraåringen tyckte om det? Självklart inte. 

Vardag.

Idag började vår nya vardag. Den när även ettåringen går på dagis. Denna vecka är det bara inskolning så än är det mysfrukost hemma som gäller. Nästa vecka börjar jag jobba så då blir det stressmorgnar och dagisfrukost. Var, när och om jag ska äta frukost återstår att se.

Som salt i såren fick jag, bokstavligt talat en halv sekund efter att jag tog den här bilden, ryggskott. Eller jag gissar att det är det. Har aldrig haft det förut men det sa KNAK och sedan dess kan jag knappt gå. 

Kan rapportera att det inte var festligt att tillbringa fem timmar med en ettåring på dagis med ryggskott. Inget med en ettåring är festligt med ryggskott. Förstår inte hur jag ska klara kvällen, inklusive matlagning och läggning, natten och morgonen. Och sen ännu en dag på dagis. Jag bara väntar på att det ska säga KNAK och bli bra igen. För det gör det väl strax, visst? 

#Fotoutmaningmars2014

Egentligen tror jag att ni skiter högaktningsfullt (eller kanske till och med inte så högaktningsfullt) i mina utmaningar. Ni vill bara att jag ska blogga på, rätt ointressant varför (eller så vill ni att jag ska sluta, men då har jag ett tips; sluta läs). Men nu ska jag iallafall skriva lite till om den där fotoutmaningen. Det är nån tjej som heter Hanna Wendelbo (tror jag, hennes Insta-alias är hannawendelbo, så jag tänker att det är en rätt säker gissninga) som drog igång det. Jag såg det genom att en vän hade lagt ut en bild på en mycket lockande grönsakstallrik. Sen gav det ena det andra.

 

Såhär ser listan ut:

Bilden tillhör alltså användaren hannawndelbo på Instagram.

Av praktiska skäl släpar bloggen efter en dag. Dvs det som Instagrammades igår, bloggas det om idag. Än så länge funkar det för mig.

Den är rätt pretentiös den där listan, så om det blir för präktigt i längden slänger jag väl in något extra inlägg om bajs, nån blocketannons, nån karatefylla, en väl förvaltad högrev eller så (även om högrev för all del också är präktigt). Men nu vet ni vad ni har att vänta i mars.

Imorgon kommer ni att få se en bild, och läsa ett inlägg, på temat Vardag. En helt vanlig dag på bloggen alltså.

Där jag bor.

Att hitta rätt utseende för kylskåpsdörren är skitsvårt. Balansgången mellan lagom gulligt småbarnsgalleri, utstuderad uppvisning och överbelamrad anslagstavla är svår. Människor som har tom kylskåpsdörr är jag lite rädd för. 

Kylskåpspoesi.

 

Det mest levande dokumentet på dörren är den där listan till vänster. Listan över utflykter och saker vi vill göra. Den är oumbärlig de helger orken och fantasin tryter men man känner att man ändå borde ta sig samman och hitta på något. Vissa saker står alltid på listan. För att man kan göra dem flea gånger om eller för att det är saker som vi aldrig är riktigt sugna på när det väl kommer till kritan.

På listan just nu: 

Fiskemuséet på Råå (inklusive Äggakaka på Trivas på Råå till lunch)

Plastens hus i Perstorp 

Eslövs leksaksmuseum

Lorangautställningen på Dunkers i Helsingborg (23 mars - 7 september)

Utvalda programpunkter på Buff (Barn- och ungdomsfilmfestival, 10-15 mars)

Ales stenar (vill se det när man kan vara där ensam, helst när det blåser dramatiskt)

Några av programpunkterna från Barnens scen 

Sundsfiske (Råå eller Limhamn, eller Landskrona för den delen) 

Ystad djurpark (lägre inträde på lågsäsong, mysigt att ta med korv och grilla när det fortfarande är lite kyligt ute)

Den blå planet (vi har fortfarande inte varit där, tänker mig att vi ska hitta ett tillfälle att åka dit när inte så många andra gör det)

Kulturens Östarp (vet inte hur deras öppettider är såhär i lågsäsong, men lite grisar och kyllingar gör alltid susen för barnen)
Fågelparken i Helsingborg

 

Hela mars är redan hemma?

Fick nys om en fotoutmaning för mars som startade på Instagram igår, man ska posta en bild om dagen på givet tema. Om jag följer den utmaningen, så kan blogginläggen helt enkelt handla om den bilden? På så sätt kan jag slå två flugor i en smäll, blogga hela mars "utan att tänka". Eller så är det bara jättesvårt att ta bloggbara bilder, så att båda utmaningarna bara blir värre än vad svårare än vad de egentligen är? Vi får se. Men var inte oroliga, prio är iallfall blogg100, om det skulle råka uppstå konkurens mellan dessa två utmaningar.

Igår var temat "grönt", mitt bidrag blev den här bilden:
 

Middagen i torsdags. 

Koljafiléer kokta i den bästa fisksåsen (som jag skrev om för inte så länge sen), för dagen upppiffad med creme fraiche och mycket dill. 

Potatismos. 

Ärtor (mest för att ettåringen älskar det).
Apelsinkarameliserad fänkål. 

Själv är jag inte överförtjust i fänkål, men jag tränar på det för vi behöver öka grönsaksutbudet i den här familjen. Och på det här sättet var det ganska lätt att äta mer än en liten liten bit fänkål. 

Ansa fänkålen och skär i klyftor. 

Värm rätt rikligt ned olivolja i stekpannan och lägg i fänkålsklyftorna, salta och peppra. Stek på rätt hög värme, vänd klyftorna lite då och då. 

Efter cirka fem minuter slår du på en bottenskyla vatten som får koka in. Känn med en sticka om fänkålen är lagom mjuk -det tar längre tid än man tror. Den ska inte bli helt degig men får inte vara träig, balansgång. Om den inte är tillräckligt mjuk, vänd klyftorna och upprepa vattenproceduren, om det behövs flera gånger tills fänkålen börjar bli färdig. 

Häll på saften av en färskpressad apelsin, och en rätt stor klick smör. Låt detta koka in, vänd någon gång. Det söta i apelsinen bränner rätt lätt så se upp mot slutet! 

Lägg upp fänkålen och skeda över den härligt glansiga sirap som bildats i stekpannan av smöret och apelsinen. Strössla över finrivet apelsinskal, lite flingsalt och lite mer peppar. Mums.