Kommer hem från bibliotek-lekplats-affären-utflykt vid tretiden på eftermiddagen. Börjar leta allt mer desperat i handväskan efter husnyklarna på vägen mellan bilen och husdörren, där jag hittar dem. Skönt! Eller? Som ni vet, inte första gången. 
Och till råga på allt, när min man kommer inrumlande vid tiotiden på kvällen efter after work:
-Du, dina nycklar satt i dörren.
-Jag vet. (Eller vänta nu, fortfarande?!)
-Vaddå "jag vet"? Jag la dom iallafall i din handväska nu.
-Tack.
Se vad lite sömnbrist kan orsaka. Eller lite och lite. Typ fyra års sömnbrist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar