Att lära sig cykla.

Vi är lite lata så det har tagit oss pinsamt lång tid att göra i ordning nioåringens gamla cykel till fyraåringen, sätta på stödhjulen och allt det där. Men nu är det gjort, och nioåringen fick också till slut en ny cykel så nu kan vi åka på cykelutflykt hela familjen tillsammans. Det kräver lite träning att cykla med en familj. Framför allt fyraåringen behöver träna. För att cykla med henne går det åt två vuxna. En som cyklar före och visar vägen, och en som cyklar bakom och brevdiv och kommer med förhållningsorder och uppmuntran och som är beredd att putta på lite när det behövs och att hugga tag i handtaget när det behövs. Det nästan svåraste är att cykla så oerhört långsamt som en fyraåring med stödhjul gör.

 

Men det är mycket lycka också, barnen vill nu åka på cykelpromenad varje dag, med picnic och allt så det har vi ägnat rätt stor del av sista semesterveckan åt.

 

Det är rörande hur mycket glädje den där cykeln förorsakar, varvat med det uppskrapade knäna. I förrgår letade vi äntligen fram låset vi köpte till henne för länge sen. Och så cyklade vi till affären efter maten för att köpa en efterrättsglass. Och hon stog och tittade hänfört på låset.
-Tänk, jag ska få låsa min egen cykel. För första gången!

Lucy Rose – Bikes