Jag tänkte att det är ju en väldig tur för mig att den mannen verkar ha nåt fel på ögonen, eller i huvudet. Eller att det var oerhört snällt sagt och oerhört bra ljuget.
Så om inläggen framöver består till en omotiverat stor del av bilder på mig, så vet ni att jag fortfarande har idétorka och slut på inläggsidéer. Och att det inte är mitt fel att jag löser det med selfies. För jag gör som han säger. Till exempel här:
Nu tänker ni kanske att det är sjukt att jag ligger nerbäddad i sängen redan klockan halv elva en fredagkväll? Men då ska ni veta att jag har legat här i snart en och en halv timme, sedan barnen gick och la sig. Och nu kanske ni istället blir oroliga för att jag är sjuk. Och då säger jag att ni får gärna tycka synd om mig om ni vill men nåt sjuk är jag inte.
Det är inte helt ovanligt att detta händer. Och det finns inga ursäkter. Men nu är det ju ändå november och då behövs inga ursäkter tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar