Bestialiskt.

Varning för blodtörstiga småbarn i genarpstrakten. Hittar en halvsmält snögubbe vid rastplatsen. Tar varsin pinne, doppar i den i en närbelägen vattenpöl och gör sitt bästa för att såga itu gubben helt. Hinner inte riktigt färdigt utan tvingas lämna platsen under högljudda protester protester och med mordisk blick. När vi är på väg runt en krök vänder hon sig om, kastar en sista blick på den stackarn, och skrattar teatraliskt och elakt:

 -Hahaha. Snart kommer sommaren snögubbe, och då är du död på riktigt! Hahaha! 

Tycker synd om snögubben men önskar ändå atthon får rätt så snart som möjligt. 

Man måste göra något för att det ska bli något.

Återigen bevis på att det är helt upp till en själv att ta tag i saken.

 

Planeringsdag på dagis. Det vill säga stängt. Det vill säga "tvungen" att ta semester när ingen annan är ledig och när vädret inte är vad man önskar sig. Och inte tillräckligt lång ledighet för att åka iväg, fly kyla och mörker. 

Hög risk, med andra ord, för en dag som bara blir en enda gråsörja, en trött innedag, ett glåmigt mellanrum mellan helgen och arbetsveckan. 

Men si det gick vi inte med på. Vi hörde av oss till bästa grannarna, som med kort varsel var med på banan. Vi packade matsäck och utekläder på varsitt håll och möttes vid bilen för utflykt!

Det var inte så långt i kilometer räknat, men ändå en tillräckligt långt för att vara en spännande heldagsutflykt! 

Till slottsparken åkte vi. Lekte nästan helt ensamma på den vanligtvis så överfulla sagolekplatsen (som vi av just den anledningen i vanliga fall undviker). I något som om man är på riktigt förlåtande humör skulle kunna kallas solsken. Hade picnic med kaffe och varm choklad och vispgrädde och allt. 

Gick på promenad genom parken och tittade på fåglar, kastade pinnar från en bro och gick på upptäcksfärd i visningsträdgårdarna i Slottsträdgården. 

Gick på Malmö museer och tittade på uppstoppade djur, en lagom lekvänlig utställning om människan och naturen, en rätt tråkigt producerad utställning med grodfotografier, och den på tok för dåligt belysta leksaksutställningen i de iskalla slottsdelarna av museet. Och åt som avslutning några picnicpepparkakor i foajén innan vi drog på oss overallerna och gick ut i det iskalla igen och promenerade tillbaks till bilen med barn som nu var hungriga, trötta och gnälliga. 

Men det gjorde inget med lite gnäll på sluttampen. Vi hade ändå redan gjort dagen värd ledigheten. Så vi unnade oss att efter hemkomsten ägna återstoden av dagen åt att med blossande kinder somna i soffan framför trettioelfte visningen av Frost. 

http://open.spotify.com/track/76ufdH06lioPJmyolxGDxL

Älskar stora barn!

Igår morse väcktes jag kvart i fem av att tvååringen stog vid min säng och sa "ixa älling". Men se det tyckte jag inte var okej. För mig är klockan sex en magisk gräns. Det är på inget sätt kul att gå upp klockan sex, men det är okej. Det är morgon. Kvart i fem är inte morgon, det är typ natt. Och nu när hon fyllt två tycker jag att jag inte längre ska behöva gå med på vad som helst, så jag bara VÄGRADE fixa välling, vilket naturligtvis möttes av högljudda protester. Då ställde jag henne i trapphallen och väste "-Ska du skrika och vara vaken så får du gå ner där nere".
 

Det hade jag inte mycket för, för i 40 minuter (!!!!) stog den envisa ungen  kvar där. Tyst visseligen men jag kunde naturligtvis inte somna om utan låg och oroade mig för att hon skulle somna stående och ramla ner för trappan.
 

Så vid halv sex bar jag ner henne till soffan i vardagsrummet och satte på Frost, men vägrade fortfarande göra välling, och gick upp till min säng igen. Varpå hon började gasta igen, och fortsatte med det där nere i soffan i en kvart tills hennes storasyster kom gående in i mitt rum och sa "-Mamma, jag är vaken nu, jag kan ta hand om henne". Sen stängde hon dörren till mitt rum och tassade ner till systern som genast blev tyst.
 

Då lyckades jag somna om och vaknade lite över sju av att femåringen väckte mig och sa att frukosten var färdig. "-Men äppeljuicen är slut så jag har hällt upp vatten istället för vi tycker ju inte om äppeljuice jag och lillasyster. Och jag hittade inte smörgåstallrikarna. Och jag hällde inte upp ditt tevatten det är kvar i kokaren och tände inte ljusen för det får jag väl inte själv. Men jag har lagt fram tändaren. Kanske blev lillasysters o'boy lite för varm. Dom var lika länge i micron så jag vet inte varför det blev så, men jag kan hjälpa henne att blåsa på hennes." Den älsklingen alltså!

Notera, tallrik under tekoppen, för det ska det vara när man dukar fint, och tepåsen där på kanten.

Små glimtar ljus i det grå.

Idag är en sån dag när vi väntat hela dagen på att solen ska gå upp. Men det gjorde den inte. Det har varit lika tre grader kallt och genomfrätt (jag skulle skriva genomgrått, men iPhones fantastiska stavningshjälp valde genomfrätt. Och det är på något sätt lika passande...) hela dagen. Enda variationen är att ibland var det ösregn, ibland uppehåll, och ibland snöblandat regn. 

Vi var på utflykt på förmiddagen, tjejerna och jag. På en loppis, men hittade inget -inget! På torget för att handla en bukett blommor att lysa upp dagen med, och ägg. Ingen av blomsterhandlarna var där så blommor får vi leva utan. Men Äggatanten var där, på ovanligt gott humör muttrade hon konspiratoriskt om att hålla i pengarna för det var så många "såna där med pappmugg" på torget idag. Men "av maj får dom inga pengar, sånt får politikerna sköta". Jag höll tyst och skötte mina affärer. Vågar inte stöta mig med min bästa äggsupply. 

Bästa fruktkillen var där iallafall, på strålande humör som alltid. "Smaka på mango. Fantastisk smak idag, från Peru. Och se här! Papaya från Honduras, bästa sorten" och han hade rätt både mangon smakade fantastiskt, och den spanska ekologiska avokadon var härligt smörig. 

Se på dom! Supersized båda två. Längtar tills jag ska äta den där kvarvarande avocadohalvan ikväll. 

När det skymmer utan att ha varit dag ställer vi till med framför-brasan-fika. Flyttar dit fåtöljerna och lilla bordet, dukar fram gotter och grillar marshmallows. Mys! 

Och så fortsätter piratlekarna. De har pågått senare dagarna. Igår mössor blev jag hotad med ett svärd när jag klev ur duschen "-Se upp matrosskalle", röt femåringen. De rider omkring i "pirathattar" och skriker iiiiiha! 

Femåringen självklart kapten. "Du ska säga kapten när du vill säga något till mig", instruerar hon sin måttligt talkunniga lillasyster. Nu är sofforna piratskepp. Hästarna har de bundit fast framför brasan. De har släckt lamporna och ska köra ut i natten, smyga på några rövare tydligen. "-Lätta ankan nu besättning" skriker kaptenen till tvååringen, viftar med svärdet och smurrar på kudden som föreställer ratt. "Lätta ankan då, sa jag!"

Själv sitter jag kvar i fåtöljen framför brasan och försöker hålla mig för skratt. 

Eller förresten, nu råkade kaptenen putta ner besättningen i golvet så det blev ett jävla liv. Jag tror jag måste bryta in. Hej. 

Jag vet verkligen inte vad som hände.

Hur blev det såhär?

Jag som verkligen hade ansträngt mig för att vi skulle ha enmysig middag tillsammans när vi var själva hemma, tjejerna och jag. Tänt ljus. Hällt upp vattnet i fina karaffen istället för plastillbringaren och lagt i isbitar för att det skulle bli sådär iskallt som barnen vill ha det. Stekt fiskpinnar, vispat ihop pulvermos, micrat frysta ärtor och verkligen gjort mig till. Och i ungefär två minuter hade vi skitmysigt. Sen råkade jag tydligen peta i tvååringens potatismos på ett högst opassande sätt när hon bad mig blåsa i det. Hade jag bara vetat vad jag gjorde fel kunde jag ju lovat att aldrig göra om det, men i detta fallet blir det svårt. Så hon fick ett totalt bryt och skrek ilsket rakt ut i fem minuter trots att jag slätade till moset igen och försökte trösta. Sen förpassade jag henne till hallen med förmaningen att om hon ska sitta med vid matbordet så får hon inte skrika. I hallen fortsatte hon såklart att gasta som en gast. Då blängde femåringen surt på mig och sa att jag var en elak mamma och att hon skulle trösta. Så hon gick ner i hallen och mötte samma jävla monster som jag just lämnat där. 

Och då fick hon ett bryt. Sprang gråtande förbi mig in i soffan. -Hon vill aldrig att jag ska prata med henne, eller krama henne, eller pussa henne, hon tycker inte om mig fast jag är hennes storasyster. Det är orättvist!

Så där satt jag med mitt vatten och mitt pulvermos och en jävligt dålig stämning. 

Och nu vankar jag av och an mellan hallen och soffan och försöker trösta och locka för att få lite sällskap. Det går sådär. Snart skiter jag i uppfostran och hälsa och övervikt och plockar fram chipsen. Happy happy!

Amanda Jenssen – Happyland

Det handlar, som så ofta, om att ta sig samman.

Hur ofta gör vi någonting tillsammans som familj på vardagskvällar efter dagis, jobb och skola? Inte jätteofta.

Innan var alla barnens aktiviteter bara en tid att passa, en timme att vänta. Men ända sen i somras har vi lyckats få femåringens simning att vara en gemensam aktivitet.

För nioåringen älskar att bada, och tvååringen också, och hon klarar nu av att vara i bassängen utan blöja. Och vi har hittat en tid då båda vi vuxna precis hinner bara med, och där det är öppet för allmänheten samtidigt som femåringen simmar.

Så våra tisdagar är badtisdagar. det är lite stress för att komma iväg, men med badväskorna redo innanför dörren och en banan i bilen på väg till simhallen för att alla ska orka fram till en sen kvällsmat, så är det numera inte en timmes väntan, utan en timme bad och umgänge.

Kvällsmaten blir lite sen dessa kvällar så vi har inte höga krav. Flera gånger har det blivit McDonald´s på väg hem. Eller raka vägen till IKEAs köttbullar. Eller mackor och havregrynsgröt. Men det gör inget, det är okej. Vi är och badar.

Att titta på fiskarna i akvariet är det näst bästa med badtisdagarna.

Jag ser ljuset!

Okej, kanske är det här bara som en hägring i öknen. Men plötsligt idag så var det nästan, hur ska jag säga... -Ljust! ute när jag hämtade på dagis. Fick omedelbart vårkänslor. 

Fast alla med hjärna vet att vårkänslor i januari slutar med krossat hjärta i februari. 

Fascinerande galenskap.

Såg en film igår och kom begeistrad till jobbet i morse, med filmen på USB och tänkte dela med mig. Visade sig att de flesta redan sett den. Hur kan den ha gått mig förbi?

Om du inte sett så rekommenderar jag alltså "Jiro dream of sushi". Alla förstår ju att det är galenskap. Att det omöjligt kan ta ett halvår att lära sig laga omelett, tio år att lära sig skära en fisk, att man omöjligt kan känna skillnad på om Bläckfisken knådats 30 minuter innan tillagning, eller 40. 

Likväl är det fascinerande, oerhört fascinerande.

Och när han säger att "hantverkare är att göra samma sak, varje dag, i hela sitt liv". Då vet jag iallafall det är inte hantverkare jag drömmer om att vara. 

Det är en ros utsprungen!

En bältros. På mig. Känner inte riktigt att jag har förtjänat det men det är väl bara att acceptera att man straffas för sina synder.

Enda fördelen med att bli sjuk och behöva gå till doktorn är att man måste titta på det här textilkonstverket en stund i väntrummet.

 

Alltså. Det är ju inte snyggt. Och inte smakfullt. Och så jädra präktigt "Använd kondom". "Det är farligt att röka". Men ändå. När man sitter där och mår i varierande grad dåligt så är det härligt att veta att nån för hand har gjort den här grejjen för att glädja mig.

 

Det är okej...

 

DET DU DRÖMMER OM GÖR DET!

 

Så ett frö gör en resa

 

Jag går nästan alltid ut från väntrummer med ett leende och känslan av att. JA! Nu JÄDRAR, nu gör jag det. Det jag drömmer om!

 

Tyvärr har det tagit mig rätt lång tid att fundera ut vad jag drömmer om. Men när jag kommer på det, då är det på Vårdcentralen Sorgenfrimottagningen som jag kommer att påminnas om att GÖRA DET!

 

Ciao. Nu ska jag konvalecera mig.

Överdrivet firande...

Börjar ni tröttna på att höra om hur fyraåringen blev femåring? Förstår det. för hon har nu firats FYRA gånger, så det är inte utan att jag också har tröttnat på det. Ser jag en tårta till så spyr jag. Måste jag bära mer presentpapper till återvinningen så dör jag. Så jag lovar. Detta är sista inlägget om den här saken. På ett år.

På något sätt så är två kalas det minsta man kan komma undan med -ett för dagiskompisarna och ett "vuxenkalas". Men så i år råkade hon som sagt fylla år på en måndag och då var det svårt att få ihop ett firande med släkten. Men det var ju då hon fyllde år så vi firade såklart då. Och min släkt kunde inte helgen efter så dom firade helgen innan, då när vi var i helsingborg, och min mans släkt kunde inte helgen innan, så då blev det två firande av det. Och så dagiskalaset då.

 

Igår lördag hade vi alltså min mans släkt på kalas. Har någon slags spärr mot att bjuda på samma sak flera gånger, så jag får allt större panik inför vad jag ska bjuda på ju längre åren går. Men igår blev det brunch. Det var bacon, prinskorv och choritzo (trodde det skulle vara svårt att steka bacon till så många men kom ihåg en vän som körde bacon i ugnen, så det gjorde jag också och det gick bra). Det var vattenmeloner (stansade med pepparkaksformar), körsbärstomater, morotsstavar, gurkstavar och tomat-mozarellasallad. Det var baguetter, ostar och salami. Det var vita bönor och äggröra (trodde det skulle vara svårt att göra äggröra till så många, 15 ägg, men det gick bra). Det var små glas med grekisk youghurt med vuxentopping respektive barntopping. Och så var det glasstårta (marängbottnar, jordgubbsglass, bär). Trevligt!

 

Yoghurt till barn. Minimashmallows och jätteblåbär. Honungen on the side. De flesta av barnen åt antingen bara bären och godisbitarna, eller öste på orimliga mängder honung på youghurten men det var ju fest.

På riktigt, men hasselnötter, valnötter, blåbär och grekisk honung.

 

Och så idag var det sista, absolut sista firandet, med alla dagiskompisarna. Förra årets barnkalas minns jag som en lyckad men rätt stökig tillställning. Så jag bävade lite, tänkte att nu är dom ett år större så det borde bli ett år mer stök?

 

Dottern hade beställt att det skulle vara Nallekalas. Jag hade inte en aning om vad hon menade med det men jag skrev det på inbjudningskort och uppmanade att ta med favoritnallen. Så igår bestämde vi att vi skulle duka ett långbord till nallarna i hallen. Såg riktigt trevligt ut med ett litet långbord direkt när alla kom in, med servetter och sugrör och ballonger och allt. Barnen fick sätta sina nallar där när dom kom och sen var det inte så mycket mer med det. Det räckte så, barnen tyckte det var rätt festligt tror jag. 

Sen hade vi lagt låtsaspengar under tallrikarna (ja, som förra året, dottern hade bestämt att det skulle vi göra i år igen), och så hade vi kiosk i köket. Min man serverade korv och nioåringen var ansvarig för att ta betalt. Lagom avancerat. Sen hade dom lite disco på övervåningen. Spelade frostsångerna tre gånger om... Så var det dags för pannkakstårta, bullar, kakor och hjärtmelonerna igen -favorit i repris. Och så fiskdamm som avslutning.

 

Sammanfattningen är att allt gick jättebra. Barnen var förvånansvärt lugna och jättetrevliga allihop!

 

Ska man jobba på en söndag ska man iallafall ha vett att ta rejält betalt.

 



F E M år!

I måndag var det alltså någon som fyllde år. FEM år! Så stor så snabbt!

 

 

  

Trotsade mörker, kyla och snöblandat regn. På födelsedagsbrickan SKA det finnas en blombukett. Två snödroppar och en blommande Vintergröna-kvist var vad trädgården kunde uppbåda. Inte så illa ändå!

 Grattis älskling!

Lönefredag. Shopping.

Jag är inte en sån som älskar att shoppa. Som går i butiker timme efter timme. Men varje jul blir jag shoppingsugen. Det är som att då kommer jag ut i butikerna och ser att det faktiskt finns jättemycket fint där som man skulle vilja ha. Men när då innan jul har jag inte tid att shoppa till mig själv. Och efter jul har jag inte råd att shoppa till mig själv. Så nu har jag varit shoppingsugen
 sen första december, och i fredags kom lönen. Gick en sväng på lunchen. Kom hem med 15 plagg barnkläder. Sjukt bra rea på Åhlens -9 fina plagg för 350kr. T-shirt med frost-tryck till tvååringen för att matcha alla de klänningar, tröjer och tights med Frost som storasyster fått i födelsedagspresent och som tvååringen i veckan som gått tiggt till sig att få låna, och länsade H&Ms rea till nioåringen.

Sen var det ingen tid kvar att shoppa till mig själv, men på The Phonehouse hade de "bröstcancerhörlurar" på nedsatt pris. 100kr, varav alla hundra gick till bröstcancerfonden. Och eftersom mina hörlurar på jobbet var trasig så slog jag till. Bra köp!

Rosa fisk. Middag för en femåring.

Eftersom fyraåringen fyllde fem på en måndag, var det svårt att ha ett regelrätt födelsedagskalas på rätta dagen. Men äta skulle vi ju göra ändå. Så vi bjöd in tre av våra närmsta vänner som är barnens favoriter på en enkel middag. Femåringen fick välja mat. Först ville hon att vi skulle bjuda på stekt falukorv med makaroner, men då sa jag till henne att det inte var bra bjudmat. Då föreslog hon taco, och det kunde väl gått an, men den ena av vännerna är fiskian, så jag tyckte inte att det var helt bra. Så jag kontrade med lax.

-Är det den rosa fisken? 

-Ja. 

-Ja, lax, jag älskar rosa lax!

 

 Samma morgon upptäckte jag att allt som låg i frysen i källaren var nästan helt tinat (det visade sig att det var min man som hade dragit ur kontakten till frysen "för jag behövde ett uttag", och glömt sätta i den igen. Tro mig, jag har skällt på honom för det...). Så det där paketet med ett kilo räkor som låg där fick vi ta till förrätt. Räkor är ju rosa så det gick an. Gjorde en klassisk skagen (skala och grovhacka räkor blanda med grovhackad dill, fint hackad rödlök, tre matskedar god majonäs, en matsked matlagningsyoghurt eller créme fraiche eller gräddfil och svartpeppar) och la på en rosterondell.  

Dom som inte äter Skagen fick skinka på, skinka är ju rosa. Och dom som inte ens ville ha skinka slapp. Man kunde också få fyra chips om man ville. 

Laxfilén parmesanbakades hel, serverades med pappardelle (sån där extra bred bandspagetti) och en krämig mussel- och paprikasås. Som garnityr rostad kål, musslor i sitt skal, strimlad rostad paprika, basilikablad och oxalisblad.

 

 Dottern fick välja flaskan på systemet så det blev rosa bubbel med illrosa etikett. Barnen drack hallonsoda.

 

Till efterrätt en princesstårta som på grund av diverse omständigheter hade åkt tåg tur och retur till Helsingborg och därför blivit lite illa tilltygad. Men inte värre än att vi kunde kamoflera det värsta med lite bär.

 

 

 

Recepten? Kommer här: 

Krämig mussel- och paprikasås

Såsen är det omständigaste, men går att förbereda. 

Börja med att rosta paprikor. Lägg röda delade och urkärnade paprikor (jag hade två stora paprikor, till fem vuxna och tre barn, men hade rätt mycket mat över...) med skinnsidan upp på en plåt med bakplåtspapper och lite olivolja. Sätt i mitten av ugnen på 250grader tills de är mjuka och skalen börjar bli lite svarta, ca 20 minuter.  Tag ut dem, låt dem svalna och pilla bort det mesta av skalen. 

Sedan är det dagsatt förbereda blåmusslorna. Skölj, rensa och kontrollera musslorna. 

Fräs en grovt hackad gul lök, två-tre skivade vitlöksklyftor, en stor skalad och skivad morot i lite smör och olivolja utan att det tar färg i några minuter. Maxa värmen och släng i musslorna tillsammans med några vitpepparkorn, ett lagerblad och en deciliter vitt vin eller vit martini (en nödlösning som fungerar utmärkt när man inte har nåt vitt hemma). Rör runt och häll över en-två deciliter vatten. Lägg på lock och koka på hög värme cirka fyra minuter tills musslorna öppnat sig och är kokta, rör om någon gång undertiden. Sila av spadet och spara det. Låt musslorna svalna lite utan lock och plocka ut dem ur skalen. Spara några i sina skal att garnera med. 

Fräs ytterligare en liten grovhackad gul lök i lite smör utan att det tar tid. Strimla dom rostade paprikorna, spara eventuellt några remsor att garnera med, lägg resten i kastrullen med löken. Häll på musselspadet (hos mig var det ca 3 1/2dl) och koka ihop ca en kvart. Mixa sen ordentligt slätt. Häll på några (3?) deciliter grädde och saften av 1/2 citron och mixa ihop. Koka upp och smaka av. Vill man ha mer sälta så smula ner fiskbuljong, en halv åt gången, koka upp och rör ordentligt innan du smakar av igen. Tillsätt mer citron om det behövs. Hit går det bra att förbereda. Vid servering är det bara att värma på, och blanda ner de skalade musslorna sista minuten så att de blir varma.

Parmesanbakad laxfilé

Lägg laxabiten i en långpanna med bakplåtspapper med skinnsidan ner (jag använde samma plåt och papper som till paprikorna, det gör inget att det är lite paprikabränt på den). Salt, svartpeppar, vitpeppar. Täck med grovriven parmesan. 180 grader ugn till 62 grader innertemperatur. Höj temperaturen på ugnen om laxen är blek fortfarande när den närmar sig 50 grader. Den ska bli gyllene men inte brun. Tog knappt en halvtimme för mig med en hel tjock laxsida. Men det gör inget om laxen inte är smällvarm tycker jag, så det gör inget om den blir färdig lite tidigare. Bara den inte blir överbakad och torr.

 

Rostad kål

Grönkål (största durkslaget fullt, det sjunker ihop så förfärligt) från trädgårdslandet sköljdes, ansades och kokades i fem minuter. Sköljdes i kallt vatten och torkades av. Går säkert lika bra med grönkål från butik, eller svartkål. Stek på medelvärme, tillsammans med pyttesmå buketter från ett halvt blomkålshuvud, i smör och olivolja tills blomkålen är lite brun i kanterna och grönkålen är nästan krispig. 

 

Vid servering, koka pastan, sila och blanda med en del av såsen så att pastan blir täckt. Lägg upp pastan, häll på lite mer sås på och runt pastan och se till så att alla får några musslor... Lägg en laxbit på toppen. Sprid ut kålen, paprikastrimlorna och musslor med skal runtomkring och toppa med basilikabladen och oxalisbladen/blommorna. Oxalis är släkting med harsyra, vackra mörkröda blad och gula blommor. Allt är ätbart. Såg det för första gången på vanlig affär när jag handlade till detta och är mycket förtjust.

 

Smaklig spis.

Det här med kollektivtrafik.

Till skillnad från i morse, då jag var trött men alert och bussen fylld med tänkande människor, är bussen såhär en lönefredag klockan halv tolv fylld med mestadels trötta, delvis aningens berusade människor. Det finns en risk att jag visar delar av rumpan genom strumpbyxorna när jag håller upp benet såhär för att stötta upp telefonen. Men det gör inget. Jag har fullt upp ändå med att hålla mig vaken till min hållplats. 

Morgonäventyr.

Ska på möte direkt på morgonen så jag åker för ovanlighetens skull superbuss. Det finns tv på bussen. Och den är full av Malmö-högskola-studenter som, redan klockan åtta på morgonen, sitter bredvid mig och diskuterar engagerat och högljutt om VIKTIGA saker. Om att all världens mat räcker men hur ska vi få folk att dela med sig, om hur viktigt det är att alla läser den här fantastiska boken om att alla barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare människan är ju att flockdjur, om hur befolkningen i vissa afrikanska länder förhåller sig till vita på ett visst sätt beroende på den brittiska imperialismen och de brittiska kaptenernas uniformer och sånt. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.