Spontanshopping.

Hela familjen sov kasst inatt på grund av döttrarnas snörvel och host, så är jag och döttrarna hemma idag för att försöka kurera dom (oss). 

Mannen är på jobbet som vanligt (nån måste dra in deg), och när han lämnade oss i våra nattsärskar så sa han att "Om ni åker och handlar kan du väl köpa en deo till mig". Efter ungefär två timmar hemma framför tv:n blev jag rastlös så tvingade barnen med till Ica Maxi för att köpa deo och mjölk. 

Råkade spontanshoppa lite också och kom hem med det här. 

(Behövde allt på grund av att kläderna var på rea och kusinerna har fyllt år så måste skicka present, tvååringen fyller strax tre så måste köpa present, och rätt vad det är är det december och jag tänkte i år kanske kanske göra paketkalender för första gången så måste köpa presenter.)

Och det här. 

(Behövde en hel påse lökar på grund av att man kan inte ha för mycket lökar.)

Och det här. 

(Behövde dem på grund av äppelträd fullt med äpplen som vi inte hinner äta upp och lovat sy en Elsamantel i snart ett år men inte kunnat på grund av symaskin trasig.)

Kom dessutom ihåg att köpa både mjölk och deo också, så det var en riktigt lyckad tur. Nu blir det havregrynsgröt fram till den 25:e. 

Längtan efter landet.

Ja, vi längtar lite efter landet. Efter att bo på landet. Men eftersom vi har det ganska fantastiskt där vi bor nu är det faktiskt jättesvårt att hitta rätt hus på landet. 

Men om nån springer på ett hus på landet, max 30 min pendlingsavstånd till centrala Malmö, minst 150 m2 boyta, fräscht men lantligt inrett, med hönshus, stall med plats för två hästar och några får, verkstad och maskinhall aka traktorgarage, några hektar mark inklusive lite bete och lite skog och helst med en liten Bäck i utkanten av tomten. Det ska ligga på sydsidan av en liten bokkulle så att man har skydd i ryggen men utsikt över nejden. Avskilt men med gångavstånd till närmsta grannbarn och cykelavstånd till närmsta affär. För absolut max tre och en halv mille. 

Om nån springer på ett sånt hus så säg till mig så kommer jag att bli såhär nöjd: 

Tack på förhand. 

Jag har sagt det förut...

... att på lågsäsong är det fritt inträde på både Sofiero och Fredriksdal (utom vid specialarrangemang, se resp hemsida). Så alla ni som inte varit där på länge för att ni tycker 100kr är för mycket för att se Europas vackraste park; nu har ni ca 1/2 år på er! 

Medvind - motvind

Om ni undrar varför jag ser så knäckt ut i hissen när jag är på väg hem idag. Så är det på grund av att jag tänker på hur fantastisk medvind det var på väg till jobbet idag. Tänker på det jättemycket, det och att jag ju hatar ettans växel.

Hösten.

Den är en tid för så mycket vackert. Till exempel kopparhäggmispel, körsbär och vildvin.

 

 

 

 Det är också en tid då djur dör. Till exempel geting, sork och skalbagge.

 

 

Möllevångstorget i mitt hjärta.

Smarta lösningar i all sin enkelhet. 

Underbart lockande vitaminer. 

Att bry sig om och pynta sitt torgstånd på bästa sätt. 

Nästan alltid när jag har handlat känner jag mig som en dålig människa som så tydligt är en del av konsumtionshetsen. Lite lurad, lite dum. Men inte när jag handlat på torget. Då känner jag mig rik och som att jag gjort något bra. 

Dagens fynd: en bukett astrar, chili, paprika, tomater i olika färger, fantastiska broccolibuketter. Salladshuvud, babyspenat, tre citroner och tio lime. En stor bunt korriander, en bunt mynta, två små pumpor och en stor. Gul lök, purjolök, potatis och en bunt morötter. Jättestor ekologisk avokado. En ask hallon och två kartonger av Malmös bästa ägg. För 312kr. RIKEDOM! 

Edit: en påse grönkål, hur kunde jag glömma grönkålen!? 

Paradisbilen i mitt hjärta!

Man vet att man allt för länge har varit delägare i en redig skitbil när det man är ungefär mest rädd för i livet (näst efter pedofiler) är att åka med bilen till bilbesiktningen.

Så i morse halv åtta satt jag här, i bilen, i duggregnet och bävade. 

Sen satt jag här inne och bävade. Tittade på dom där tre blommiga gungstolarna. Vem kom på att köpa blommiga gungstolarna till bilprovningen? Jag satte mig på en vanlig pinnstol här bredvid och nervositetssurfade. 

Men det var ju inte helvetesbilen som besiktigades, utan paradisbilen. Gick igenom utan anmärkning och jag blev så glad att jag var väldigt nära att krama besiktningsgubben. Men hejdade mig som tur var, han såg inte som en sån som hade uppskattat det. Så nöjde mig med att köpa croissanter med till första jobbmötet istället för att fira. 

Vid utgången satt den här skylten. Jag förstog den inte. Gör fortfarande inte. Är det ett skämt eller är det allvarligt menat? 

Kanelbullens dag.

Vissa människor verkar provoceras nåt så kopiöst mycket av det här med "påhittade" dagar. Påhittade av köpmännen. Som till exempel kanelbullens dag, alla hjärtans dag etc. Typ "man ska väl visa att man älskar varandra varje dag" och "jag bakar kanelbullar när jag vill" och "de vill bara tjäna pengar".

Själv tar jag som vanligt alla anledningar att fira. Men mig tjänar då i alla fall inte konditoriet några pengar på för här äts hembakade bullar på denna stora dag! 

Bara Ica Maxi som sålde mig mjölet, smöret, bakformarna, pärlsockret och äggen tjänar pengar på mig...

Dock, överlistar alla genom att baka bullarna redan på onsdagen då vi hade något mer tid, och publicerar sen bilden på de nybakade bullarna på Kanelbullens dag. Hanterar som vanligt sociala medier like a boss!

Parentes i sammanhanget är frågan som väcks i mitt huvud när jag ser alla bilder på fula kanelbullar som folk lägger ut. Alltså fula som i ser torra och äckliga ut. Varför stolt över torra bullar? Övergår mitt förstånd.

En dag med flyt!

Idag hände det för första gången. Jag cyklade hemifrån och hela vägen till jobbet utan att få rött ljus EN ENDA GÅNG! Inte ens vid korsningen Föreningsgatan/Industrigatan där jag normalt får rött ljus varje morgon på grund av att det är världens sämsta korsning och rött för cyklister minst 95% av tiden. Och vid korsningen med Drottninggatan cyklade jag så snabbt att det hade varit omöljligt att stanna utan livsfara så jag cyklade förmodligen lite lite mot rött (hann dock inte se det). Men ändå. Det är en sån lyx och lycka. Borde jag köpa en trisslott? 

Dessutom, overkligt fint morgonväder och morgonljus.

Söndagsmiddag.

En variation på Laab gai.

Barnen, glatt: -Det ser ut som taco! (syftar på köttfärsen).

Jag, finner mig snabbt: -Eeeh. Ja, det är det. Fast från Thailand. 

How to make:  

Stek/koka kycklingfärs (eller egentligen fint fint hackad kyckling) med kycklingbuljong, soja, fish sauce, lime, farinsocker, chili paste (av nån thailändsk sort som jag fått av en vän), finhackat limegräs och lite finhackad grön chili. Isbergssallad och färska böngroddar.
Tunt strimlade salladslök, vitkål, morötter och färsk champinjon.
Lime i klyftor.
Hackad koriander, mynta och thaibasilika.
Krossade hasselnötter (ska vara jordnötter men det finns nån i den här familjen som inte tycker om det).
Stark dressing av finhackad chili, soja och fishsauce.
Ris till barnen.

 

Fredagsmys.

Oxfilé, köpebea och en flarra rött. 

Istället för tecknad film; Den försvunna diamanten. Åh, den sorg och vrede som utbryter vid förlust... 

Studieresa Berlin: Seriöst.

Min far, och kanske några ev er andra också, undrade om vi bara roade oss i Berlin, eller om vi gjorde någon nytta också. 

Jag skulle vilja säga att vi gjorde mest nytta (även om det i min bransch är ovanligt lätt att förena nytta med nöje). Vi hade ett 20-sidigt program med info om de platser vi skulle besöka. Varje dag promenerade vi mellan 15 och 20 kilometer. Varje dag tog jag cirka 250 bilder. Ungefär 50 av dem är av det här slaget: 

Seriöst tycker jag. 

Studieresa Berlin: Denkmahl. Monumentalt.

Historiens vingslag är i Berlin ovanligt påtagliga. Och rent utformningsmässigt/upplevelsemässigt är många av de olika monumenten/minnesmärkena i min mening fantastiska.

Nedan kort rapport från de vi besökte.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas

(Förintelsemonumentet aka Holocaust memorial)

Det mest berömda och ett självklart besöksmål för Berlinerturisten.

Storslaget. När det är folktomt, som på natten, väldigt stämningsfullt och lite spöklikt. På dagen när det är massor av folk mer lekfull stämning. Såpass att många klättrar på/hoppar mellan betongblocken. Då finns vakter på plats som blåser i visselpipor och kommenderar ner dom som håller på. Jag kan på ett sätt såklart förstå att man vill att det ska vara en plats för eftertanke, inte för parcour. Men kan ändå inte låta bli att tycka att:

1) dom har missar målet lite om man skapat något som är till för eftertanke, men lockar lika mycket till lekfullhet. Som när invånarna i västra hamnen klagar på att folk badar liksom.

2) det ger lite konstiga vibbar när uniformerade vakter blåser i visselpipor och med barsk röst på tyska berättar för folk vad dom ska göra och inte göra. På den här platsen av alla?

Denkmal für die im Nationalsozialismus verfolgten Homosexuellen
(Minnesmärket för de homosexuella som förföljdes av nazisterna)
Extra effektfullt på natten för den som vågar sig in på stigen i den mörka skogen.

Denkmal für die im Nationalsozialismus ermordeten Sinti und Roma Europas

(Minnesmärket för de romer och sinter som mördades av nazisterna)

Det absolut mest stämningsfulla av monumenten, i min mening. Troligen pga det är mindre och mindre känt och därför inte så mycket folk. Det är också utformat så att en nästan andaktig stämning infinner sig där.

Gedenkstätte Berliner Mauer

(Minnesmärke över berlinmuren)

Snyggt och mycket större och mer omfattande än vad jag trodde. Helt klart värt ett besök.

Die Kapelle der Versöhnung

(Försoningens kapell)

Inte direkt ett monument, men ett ursnyggt kapell uppfört på samma plats som en kyrka som revs för att ge plats åt muren. Ligger i anslutning till minnesmärket över Berlinmuren.

Geschichtspark Ehemaliges Zellengefängnis Moabit

("Park på platsen för Moabitfängelset")

Inte heller ett monument, men ett av otaliga exempel på en park byggd på en plats som tidigare var något helt annat. Och där man låtit historien ha en väldigt påtaglig inverkan på utformningen av parken. Effektfullt.

Studieresa Berlin: Selfiedags!

Det har varit lite snålt med inlägg åp sista tiden. Dåligt med ork, lust och tid att blogga. Kompenserar genom att överösa er med selfies från Berlinresan. Lucky you!

Två år.

Två år av happily ever after. 

Så mycket kärlek.