Dans som konstform är något som jag vanligtvis inte förstår. Alls. Och inte heller uppskattar. Men i lördags, wow!
Satt helt tagen med gapande mun under hela första akten och jag tror nästan det kom tårar i slutet av andra. Inte så mycket för dansen i sig, men för hela alltet. Scenografin, sången, ljudbilden, musiken, dansen, känslan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar