Kan själv.

Så säger bebisen nuförtiden med all önskvärd tydlighet när vi ska äta. Hon tar då nämligen till det vi inom familjen kallar grisskriket. Det mest vedervärdiga skrik ni kan tänka er. Det som fick åttaåringen att hålla för öronen så gott han kunde samtidigt som han åt, och treåringen närapå börja gråta, vid middagen igår kväll. Stillar sig bara om hon får en egen skål med mat, en egen sked och sen får svina i fred så mycket hon vill.

När det kommer till städningen efteråt bryr hon sig inte om ifall den sköts av någon annan...