Bullbiten.

När vi var i paradiset häromsistens ställde jag till med bullbak. Kanelbullar i picnic-en hör väl ändå sommaren till? Och eftersom mina döttrar är så imbecilla att dom inte alls förstått storheten med Löttorps konditori -varken bröd eller bullar går ner (!) så är det hembakat som gäller.

Lite ogenomtänkt var det att sätta igång ugnen i det lilla sommarstugeköket den dagen det var 28 grader och helt vindstilla, men vi överlevde.

Vissa av bullarna överlevde med blotta förskräckelsen jäsning nummer två. Ni ser väl bettmärket...

Att vi sen inte kunde pensla bullarna för att vi inte hade någon pensel och inte kunde sockra dem för att vi inte hade något pärlsocker gjorde bara utseendet lite blekt, smaken var det ingen fel på ska jag säga er. Enligt mamma var de lite döbakta, men det skiter jag i. Det är så jag vill ha dem. Vissa äter pastan al dente, jag vill ha döbakta bullar.