lördag 30 november 2013

Då var det dags igen!

Operapremiär. Manon. På franska. 5 akter. 2 pauser (tack och lov!). 3 timmar. Vi får se... 

lördag 23 november 2013

Detta är inte rimligt.

Imorgon åker vi hem från Spanien, jag och flickorna. Flyget går strax efter åtta på morgonen så jag sitter här i soffan och försöker räkna ut när jag ska kliva upp. Detta är vad jag kommer fram till, och det känns inte alls som en rimlig kliva-upp-tid. Någonsin. 

torsdag 21 november 2013

Skor som har hängt med ett tag.

Dessa skor var de enda i storlek 19 jag hade hemma, utöver de superfodrade Kavatkängorna jag köpte på Tradera för två veckor sen, även efter långt rotande på vinden. Och dessa skor har hängt med ett tag. På bilder från min egen ettårsdag sitter de på mina fötter om jag inte missminner mig. Och jag bara misstänker att de redan då ärvts av den äldre kusinen? 

Still going strong!

Värt ett försök!

När vi skulle flyga till Spanien hade jag gjort mig till, målat naglarna och det. Väl på flyget verkade ettåringen mycket trött och loj, "Om jag bara ger henne lite välling så somnar hon som en stock sen, gött." tänkte jag. Så samtidigt som jag beställde vällingvatten beställde jag en sån där pytteflaska rosévin. Såhär såg det ut när jag skulle dricka det. 

fredag 15 november 2013

Att ta sig samman -helt för mycket.

Min sjuka hjärna till mig:
"-Du, det är ändå fredagkväll. Inte ska du väl äta falukorv och makaroner bara för att du är ensam hemma med barnen?".
Jag, tveksamt: "Nähä?"
Min sjuka hjärna: "Nä, det är nu det är dags att ta fram den där fina fläskfilén, ruccolan, pastan, blåmögelosten och laga något riktigt gott!"
Jag, fortfarande tveksamt: "-Okeeej...".

Så efter att ha spenderat dagen, med båda barnen, på bilverkstaden, på fredagsfika och möte på mitt jobb, på lunch, shopping och eftermiddagsfika på Ikea, varpå vi alla tre var helt utsjasade, nöjde jag mig alltså inte med att se till att vi fick mat överhuvudtaget. Helt idiotiskt.

Ettåringen var fortfarande så trött efter dagens utflykter att hon även efter att ha sovit nästan två timmar på eftermiddagen sa helt stilla på golvet och bara grät och sträckte händerna efter mig, med nappen och snutten. Treåringen var (enligt egen utsago) så hungrig att hon också grät (efter förmiddagsfika, Ikealunch och mjukglass till mellanmål vid halv tre-snåret betvivlar jag detta och satsar istället mina pengar på att tårarna kom av utmattning och uppmärksamhetsbehov). Då bestämde jag mig alltså för att skippa falukorven. Ni hör ju själva.

En halvtimme senare satt vi där vid matbordet, tre av tre med tårar i ögonen. Man blir liksom väldigt stressad av att försöka göra någonting alls i en halvtimme med två barn som gråter av och till bakom ryggen på en. Alla utom jag vägrade äta köttet och såsen. Treåringen vägrade även ärtorna (som vanligt). Så, det var jättegott. Men det smakade inget vidare bra, det gjorde det inte.


Brynt strimlad fläskfilé, ädelostsås, ärtor, ruccola, pasta, parmesan.

Detta var vad som fick treåringen att le igen, trots att jag vägrade henne Coca-cola. Ett Hello Kitty-glas med inbyggt sugrör. Vattnet smakar tydligen extra gott då. TACK du vän som hittade detta i garderoben och gav det till min dotter idag.

Helvetesbilen strikes again.

Ni ser den nog väldigt dåligt på den här bilden. Helvetesbilen. Nej, inte dom där silvriga på andra sidan gatan, dom är grannarnas och dom verkar funka fint, såvitt jag vet. Det är den mörka, där utanför grinden (precis bortanför den lilla hundbajsgräsmattan). Äh, ni har ju sett den på bild förut.

Till Helvetesbilen: Jag hatar dig.

I morse lyckades den prestera en punktering när mannen körde åttaåringen till skolan. Så mannen var stressad och försenad och var tvungen att rusa till ett möte, och jag blev lämnad här hemma med barnen för att ta hand om helvetesbilen. Som TUR är har jag fina kontakter med killarna på Bilfix.
 
Berättade jag inte om i somras? När jag var i Helsingborg och helvetesbilen började låta som om den verkligen kom från helvetet? Det var med rädsla för både mitt eget och barnens liv jag ändå körde den hem till Malmö och med hjälp av google och närhetsprincipen hamnade på Bilfix för första gången. Han startade då bilen och körde en meter. Och så sa han: "-Det är nåt med bromsarna på vänter fram, vi kollar".
Sen lyfte han bilen, tog av hjulet, kollade lite, lyste lite med ficklampan, pillade lite och satte på hjulet igen.
Jag: "-Går det inte att fixa?"
Han: "-Det är fixat. Det var en sten som fastnat mellan bromsskivorna."
Jag: "(Puh) Så bra att det gick så enkelt! Vad ska du ha för det?"
Han: "Äh, det kostar inget, kom igen när du har nåt större problem."
Jag: "(Jag älskar dig)."
 
Så nu, när jag åter var i lite av en krissituation, eftersom jag för en gångs skull hade två aktiviteter inplanerade idag och liksom helt sonika hade räknat med att kunna använda bilen, var det självklart var jag skulle vända mig. Jag ringde bilfix (en dryg halvtimme innan dom öppnar enligt hemsidan) och förklarade problemet. Sa det jag blivit tillsagd av mannen att säga om punktering och nya vinterdäck och rostiga fälgar och vad det nu var. Förklarade att jag gärna ville ha hjälp så snabbt som möjligt.
Han på bilfix: "-Kom hit bara så löser vi problemet."
Jag: "(Jag älskar dig)."
Det är DET man vill höra när man har en helvetesbil.
 
För tvåhundrafytio kronor (egentligen tre hundra, men jag hade inte så mycket kontanter och dom tar inte kort) löste han problemet på fem minuter, med löfte om att kostnaden dras av på priset när jag kommer tillbaks om två veckor för att få fixat fälgarna till vinterdäcken och nya vinterdäck.
Jag älskar dig!

 


torsdag 14 november 2013

Att ta sig samman.

Torsdagar är familjens prövodag. Åttaåringen har fotboll och treåringen har gymnastik, så jag och mannen är borta på varsitt håll med varsitt barn. Sen kommer vi hem med trötta och hungriga barn och dito föräldrar. Därför har torsdagar hos oss en hög frekvens av smörgåsar och gröt, makaroner, och McDonaldsmat.

Idag stog den sexiga exotiska rätten korv med bröd på menyn. Men med dagens sista energiresev tog jag mig samman och gjorde, undertiden korven värmdes i kastrullen, en stadig och lockande förrätt. Jag tog dubbel portion förrätt och skippade "huvudrätten", barnen gjorde tvärtom. Var och en sin egen lyckas dräng. 

Ljumna skivade rödbetor, en gnutta ringlad honung och lite salt på dem. En näve ruccola och någon skiva kallrökt lax. Pepparrotsdressing (turkyoghurt, majonäs, pepparrot), lite extra pepparrot, färskmalen svartpeppar och lövtunna klyftor äpplen från trädgården. Enjoy! 


Lithells varmkorv (OBS saltat vatten, med lagerblad och vitpepparkorn), korvbröd, Heinz ketchup. Enjoy! 

onsdag 13 november 2013

Vellingeblomman!

Vi var ju där på "Halloweenutställning" härförleden, och eftersom allt dom gör är av mycket skraltig kvalitet, var halloweenrundan riktigt läskig. Redan då var även julpyntet framtaget, och H E R R E G U D så mycket julpynt. Har helt ärligt aldrig sett så mycket julpynt på ett och samma ställe förut. Det är verkligen både skrämmande, skrattretande och imponernade på samma gång. Ett helt otoligt sortiment av dekorationsbelylsning, pepparkaksformar, plastgranar, julgranskulor och allehanda julpynt. Både längtar efter att få plocka fram mitt eget lilla pynt och blir äcklad samtidigt. Söker du en julprydnad så åk dit. Avskyr du julen, åk inte dit.

Caféet på Vellingeblomman är ännu ett av den där sorten som gör en besviken. Det ligger i en gammal länga på landet, tillsammans med skånes allra pyntigaste affär, med en tillhörande mysig men överdekorerad trädgård. Det hade varit läge att servera vällagade gammeldags smaskigheter i en ombonad shabby-chick-miljö. Men allt känns bara fabriksköpt, plastigt och lite halvsmutsigt där. Hallå, ni på "Farmor Ida's Café" (varför har dom satt en apostrof i Ida's?!), åk på studiebesök till Slottsträdgårdens café. Eller caféet på Tirups örtagård. Eller rent utav på kaféet vid Höganäs märkesoutlet. Eller det utmärkta kondiset i Staffanstorp. Sluta med det ni gör, billigt måste inte vara dåligt, måste det det?
 

Fryssylt.

Hittade i frysen ett kilo vackra rödna krusbär som jag plockade en solig dag i somras. Känns väldigt länge sen, denna asregniga tisdag, men det var det egentligen inte. Nåväl, det var dags att ta sig an dessa bär. Eftersom jag vid plockningfället, efter själva plockningen var särdeles lat, la jag helt sonika bären i frysen, osnoppade och dana. Så när alla syltrecept föresåpråkade noggrann ansning och snoppning blev jag lite förskräkt, var det bara att slänga alla bär nu eller skulle det gå att ordna ändå?

Med diskhandskar som någon form av isolering mot kylan satte jag fart och det visade sig att mina farhågor inte alls var besannade. Det gick snarare lättare med snoppningen med frusna bär, och mindre kladdigt blev det. Sen delade jag noggrant alla bär, vilket visade sig onödigt när jag läste vidare, för receptet förespråkade att man mixade sylten/bären efter kokning...

Nåväl, resultatet blev två burkar god och vackert röd, om än lite för rinning, krusbärssylt.

Har nu ytterligare ett kilo i frysen och jag funderar på vad jag ska göra med dem. Marmelad, eller kanske prova att pickla/sylta dem på något sätt? Vi får se!

 




tisdag 12 november 2013

Handarbete.

Har för första gången någonsin vågat mig på att sy ett klädesplagg avsett att användas på allvar, inte till maskerad, till dottern. Använde en kjol hon har och tycker om som förlaga och är ganska nöjd med resultatet!
Är lite rädd att den blev aningens för kort.
Är ännu mer rädd att den avsedda kjolbäraren inte kommer att acceptera den. Hon är på dagis nu så det ska bli spännande att se vad som händer när hon kommer hem.

söndag 10 november 2013

Mina älsklingar är hemma igen!

Köpte ett par av dessa stövlar förra året och ÄLSKADE dom. Tyvärr gick de sönder i dragkedjan efter bara lite drygt en månad. Nya fanns inte Carlén i butiken eller på Kavatfabriken i Kumla, så jag fick pengarna tillbaka. Sedan dess har jag väntat på årets leverens -och nu äntligen! Dom är här igen! Älskar. I år ska jag ta det mycket försiktigt med dragkedjan...


lördag 9 november 2013

Hermes inte hamleys.


Min man har varit i Paris med jobbet igen. Jag är mer än lovligt avundsjuk, igen. Men detta lindrades rätt så väl när jag fann denna present på min plats på köksbordet när jag vaknade i morse.




Hermessence.

fredag 8 november 2013

Déjà vu.

Har förberett och är redo för att vakna med en ettåring i familjen imorgon.
För kusligt kort tid sen förberedde jag min äldsta dotters ettårsdag, men det är nästan tre år sen.
 
Åttaåringen sa: Det är sorgligt när hon fyller ett år, för då har vi ingen bebis i familjen längre.
Sorgligt men sant.
 

torsdag 7 november 2013

onsdag 6 november 2013

Jag har köpt en ny resväska.

Jag har bokat en ny resa. 
Spanien. Inga gummistövlar eller galonbyxor i packningen. Solglasögon. 

Maxad föräldraledighet. 


Vardagswok.

Fräs 400g köttfärs i matolja med tre finhackade vitlöksklyftor och en finhackad chili. Rör ner två matskedar tomatpuré, två matskedar sesamolja, och två matskedar finriven färsk ingefära. Vänd ner strimlade grönsaker efter tycke och smak. Någon form av lök gul lök eller purjolök är ett måste. Vitkål eller kinesisk salladskål ger fin smak, liksom champinjoner och paprika. Skalad och urkärnad gruka i ganska tjocka halvmånar är förvånansvärt gott att woka men får inte koka med för länge. I färsk volym utgör de strimlade grönsakerna ungefär dubbelt så mycket som köttfärsen. Låt dem fräsa med en liten  stund och häll sen på 1 dl japanska soja och låt den koka in, rör då och då. Fördela broccolibuketter över färsen, häll på en halv deciliter vatten och lägg på ett lock. Låt stå på hög värme cirka fem minuter så att broccolin blir färdigångad. Den som lyxar vänder ner en rejäl näve färska böngroddar nu på slutet. Servera med ris. Ställ fram chilisås, soja, fisksås och sesamolja och låt var och en krydda extra efter behag. I vårt hus krävdes även ketchup

Ibland när jag vill lura i barnen grönsakerna så finstrimlar jag dem till oigenkännlighet och låter dem koka lite längre (inte broccolin dock) så att det blir mer av en köttfärssås än en köttfärswok. För att öka barnvänligheten ytterligare kan man såklart dra ner på chilin och öka på tomatpurén.

Som ett piffigt tilltugg kan man göra "asiatiska pressmorötter". Gör en ättikslag enligt recept på pressgurka ur valfri kokbok, men utan eventuell persilja. Strimla morötter på längden med potatisskalaren, skär 1/2 chili i skivor och en liten bit ingefära i tärningar. Lägg allt i lagen och låt det stå och dra en stund, gärna en halvtimme. Fungerar exellent med rättika (eller morot/rättika blandat) om man är begåvad med det. Man kan såklart även använda gurka.





måndag 4 november 2013

Vellingeblomman.

Återkommer med kommentarer om detta spektakel tillställe. 


lördag 2 november 2013

I desperat behov av Falu rödfärg.

Lettland, och Riga, är som så många andra länder mindre lyckligt lottade än Sverige, ett kontrasternas land, en konstrasternas stad. De fantastiska vackra och renoverade byggnaderna i stadens centrum och gamla stan, målade med EU-bidrag. Och så runt omkring, en stad med så vansinnigt många hus vackra, så vackra, men i desperat behov av lite omsorg. Min far uttrycker det såhär: "Underhåll är ett okänt begrepp i det här landet". Kanske för att en stor del av befolkningen levt större delen av sitt liv i regimer där man inte ägde sin bostad, tänker jag. Om man inte äger den, finns ingen större anledning att vårda den? Denna mentalitet verkar sitta i, för så många fallfärdiga eller redan fallna hus som man ser i Lettland har jag inte sett på många andra ställen i Europa. Många byggnader både i stan och på landsbyggden är vackra trähus, med brutalt flagnad, eller ingen färg. Med en eller flera sprucka fönsterrutor, med delar av taket eller fasaden på sned. En mulen dag i slutet av oktober ger stora delar av landet ett väldigt grått och sorgligt intryck. Det här är ett land i desperat behov av Falu rödfärg.
 
Och bredvid det vräkiga nybyggen, ofta enligt min smak mycket plastigt och inte särskilt vackert. Varför inte renovera det vackra galma huset brevid istället? Och mycket av det nybyggda verkar också, bara något år gammalt, vara lite på svaj. Återigen citerar jag far min "Dom vet inte vad vattenpass är. Jag kallar det Ryssrakt."
 
Det är ett vackert och på samma gång lite sorgligt land jag ser genom bilrutan.
 
Rester av Sovjet.


Münchhausenmuseet. Stenläggningen här är okej men i övrigt är det mycket Ryssrakt.

Ovanligt välhållen datja.

Ni ser det rosa huset? Dom kallar det Tipi. I detta fall visserligen tillbyggd men den där trekantiga husformen hade något att göra med hur man reglerade avgifterna för att bygga nytt, så de finns lite här och var. Ser helt tokigt ut i mina ögon. Och så ser ni två barn som försöker skjuta en katt med en slangbella. Ser helt tokigt ut i mina ögon. Huset är inte mitt, det är desvärre barnen.

fredag 1 november 2013

Fynd!

Nå, det förekom en del shopping. Förutom kycklinglårfiléer som grillades på kvällen så köpte vi lite souvenirer.
Två små burkar honung till honungsälskaren. Ett par vantar till treåringen och ett bivaxljus i form av en häst (som jag verkar ha slarvat bort, för jag hittar det inte i packningen till hennes stora sorg).  Ett spiralvridet ljus till dem var, de tyckte att de var så coola (mormorsvarning!). En nötknäckare i form av en Karl Johan svamp och en liten flaska Riga Balsam till mannen/fadern. Tre syltburkslock, för äppelmos, jorgubbssylt och svamp. En klubba i form av en tupp. En schal till mig.  

Jävla bra souvenirer.


Bäst.





Europas största marknad.

Detta var femte gången jag var i Riga. Varje gång har jag varit på marknaden i de gamla zeppelinhangarerna, Europas största marknad sägs det. Och jag tröttnar inte. Fem stjärnor i min guide Rouge, det vill säga värt en egen resa. Hall efter hall fylld med smaskigheter. En för grönsaker, en för bröd och bakat, en för kött och en för fisk. Och utanför, fantastiska små tanter som säljer små små hemodlade vitkålshuvuden, rönnbär, små små burkar av ljuvlig honung och hemmastickade vantar och strumpor. Illaluktande gubbar som säljer fiskeredskap, gräsliga mobilskal, ett hundra sorters spetsgardiner. Jag vill stanna där för alltid och köpa allt.


Exteriör.

Färsk forellrom.


Nejonögon.

Gris.

Pickles.
 
Gravdekorationer.