tisdag 30 september 2014

Rödbetstrilogi.

Det är ju så hippt att göra så på restauranger, servera en råvara tillagad på flera olika sätt. Och jag vill väl inte vara sämre. Så i paradiset i fredags serverades en trilogi på rödbetor till förrätt.

 
Lövtunna skivor rå polkabeta serverades lättpicklad (vitvinsvinäger, salt, socker, vitpeppar).
Lite rejälare skivor av kokt polkabeta gratinerades i ugn med chevre, honung och olivolja.
Små små rödbetor koktes, skalades och serverades i smör- och balsamicoglaserade klyftor.
 

Skulle ha...

I morse när jag hade vaknat låg jag och tittade på hur solen steg över de här tallarna.
Imorgon vaknar jag upp och VABar verkar det som. 

Skulle ha stannat i paradiset. 
 
En febersång.
 

måndag 29 september 2014

måndag 22 september 2014

En dyr dag på jobbet.

På grund av lite magsjuka i familjen, som naturligtvis infann sig just förra veckan, den vecka jag hade som mest att göra, med tillhörande VAB som följd, låg jag lite efter i arbetet. Så för ovanlighetens skull tog jag med en massa jobb hem och jobbade undan lite igår, söndag.

Trots det hade jag väldigt mycket kvar att göra och forcerade därför morgonrutinerna mest möjligt i morse i en iver att komma till kontoret snabbast möjligt. Så mycket att jag självklart glömde de allra viktigaste av de superviktiga papperna hemma. Så vid niosnåret fick jag helt sonika ta en taxi hem för att hämta papper med väntande vändande bil. 

Och trots superidogt arbete hela dagen, utan en enda facebookinloggning, var det med en minuts marginal jag skickade iväg de superviktiga dokumenten (med en klump imagen, alla vet vilka fatala misstag som begås under press). 

Rusar ut från jobbet för att mötas av storregn. Så jag slänger mig in i en taxi som står där och väntar och anger adressen till dagis. Självklart är det i rusningstrafik med Malmös tiotusen vägarbeten inte det snabbaste sättet till dagis, det borde jag vetat. Men nu sitter jag här och håller i den sinande plånboken, 

söndag 21 september 2014

Selfievarning. Jag har köpt ett läppstift.

Född 1977 och därmed tonåring under 90-talet. Ett nittiotal som i mina kretsar betydde att om man var tjej och ville klä upp sig, då tog man på sig samma sak som man hade på sig annars. Och det var helst jeans (först Levi´s 501 som syddes in lite så att de satt tight över låren, sedan Filippa Ks revolutionerande tighta jeans), herrskjorta (aldrig dam, de var ju figursydda), helst från Ralph Lauren. Och på fötterna hade man helst timberlandkängor året runt. På sommaren kunde seglarskor från Timberland, eller möjligtvis Birkenstock eller Teva sandaler gå an. Hade man ett par pärlörhängen till ovanstående var man sjukt uppklädd. Smink som användes (alltså om man ville vara extra fin): mascara.
 
Med denna stil tog det ett tag att anamma smink och damkläder. Jag har kommit en bit på vägen men än idag har jag svårt för kjol till vardags (om det inte är sommar så att man kan ha en strandkjol, barbent), framför allt med strumpor till. Klackar har jag anammat rätt rejält. Insåg snabbt att om man inte är så lång får man ta sig samman. Och sminket går det väl sådär med. Fortfarande är marscara min enda standardsminkning på vardagar, och ibland glömmer jag det utan att dö, ävne om jag visst känner mig rätt naken.
 
Det jag aldrig kunnat förlika mig med är läppstift. Läppglans (helst hudfärgat alltså), för all del. Men läppstift... Vilken färg jag än provat känner jag mig bara påklistrat clownig. Och som en tant. Fast jag ser på stan och i alla de rätta magasinen att läppstift är här för att stanna.
 
Så nu när 40-strecket närmar sig med stora steg är det dags att ta tjuren vid hornen tänker jag. Så häromdagen i ett shoppingrus över H&Ms nya kollektion köpte jag med mig ett läppstift. MEst för att förpackningen var så läcker. Och när jag öppnade och kollade så såg det så frestande ut att stryka det där helt oanvända stiftet över läpparna. Illrött och helt matt. Så jag var alltså tvungen att köpa det.
 
Förpackning. Läcker.


Oanvänt. Vill ha.

Och jag har tränat lite på att använda det och jag tror jag var mogen, för efter bara två försök känner jag mig inte tantig längre. Bara oerhört raffig.
 
Före.



Efter. Lovar att återkomma med bättre efter-bild vid tillfälle. Här ser det mest ut som porrfilmsläppar, det är fel.

Raffig är ett jävla tantigt ord, jag vet.

lördag 20 september 2014

En bra dag på jobbet.

Är en dag när vi lämnar kontoret vid halv fyra-snåret. Tar en taxi till Limhamns småbåtshamn, byter om, får låna flytvästar delas in i grupper om tre och hoppar ner i varsin C55a. Och seglar i två timmar. Runt och ut och kryssar och slår och under bron och tillbaks. Solen skiner och det blåser perfekt lagom mycket för att instruktörens keps ska blåsa i vattnet, men alla kan njuta.

Och sen tar vi lite after sail-bubbel i solen, och så åker vi och käkar italienskt tillsammans. 

Tack!

Älska September i Malmö.





måndag 15 september 2014

Den underbara staden.




Det var bara det.

Försöker luras.

Har jag skrivit om det här förr? Nu gör jag det igen isåfall för jag tycker det är lika knäppt varje gång jag upptäcker det. Vad?

 
Jo, att jag suttit i två timmar med lurarna på, men glömt sätta på musiken. Det, mina vänner, händer bara när jag CAD:ar.

Springfrö

Utnyttjar sensommarsol till att åka på utflykt till Dalby söderskog efter jobb, dagis och skola.
 
Och i naturen kan man ha roligt med enkla medel. Från att barnen var ganska åka-hem-och-spela-på-datorn-sugna direkt efter fikat, fick jag slita dem från skogen 45 minuter senare, eftersom de var helt upptagna av springfrön!

Sommarens sista bad, det tredje och fjärde!

Förra helgen var jag i den underbara staden. Som ni nog märkte var det ett osedvanligt lyxigt septemberväder med 25 svettiga grader. Så det var inte med någon större tvekan jag tog ett morgondopp i ett oväntat varmt sund.

 
Sedan hängde vi på Sofiero och åt pannkaksmatsäck och när vi körde förbi stranden igen på väg mot Malmö, insåg jag att jag var ungefär en halvtimme före planerat dagsschema. Så jag lyfte över ettåringen, som hunnit somna i bilen, till vagnen, och gav mig ut på bryggan. Fyraåringen var som vanligt inte vidare badsugen utan satt i sen solstol på bryggan och passade lillsyrran och spelade på min telefon, medan jag tog årets sista dopp, för fjärde gången. Och herregud vilken tur att jag gjorde det för det var riktigt ljummet, jag gissade på 19 grader, så jag kunde simma och dyka och titta på havets yta underifrån igen. Fantastiskt! 

Årets sista bad, för andra gången.

Jag var i paradiset igen sista helgen i augusti. Vädret var inte på topp men vi var på stranden ändå och lekte och fast det var mulet var det liksom ljummet i luften. Dessutom var det vindstilla så ett omåttligt badsug infann sig. Och på den helt öde stranden gav jag efter och tog mig ett snabbt men uppfriskande nakendopp. Krispigt, sa den kära väninnan och tog en lång simtur
Jag skrev ju helgen innan dess att det troligen var sommarens sista bad, där på kallbadhuset, men jag hade alltså fel. Som tur var.

söndag 14 september 2014

Det är nu det börjar bli roligt!

Hon är fyra och ett halvt och är inne i den fasen i liver när språket är tillräckligt utvecklat för att tankarna ska kunna ta fart på allvar. Den fasen när munnen glappar konstant och man ganska snart sätter på radion på högsta volym på bilresorna. Men det är också nu det börjar bli riktigt roligt.

Som i söndags kväll när vi bara inte orkade laga mat utan istället bytte om och gick på restaurang. Först är hon mycket mycket nöjd över den stora Fanta hon just fått in på bordet och gör allt för att surpla i sig med sugröret. Sen blir hon blank i ögonen och frågar:
-Mamma. Kommer vi inte att få med våra saker när vi dör?
Jag svarar:
-Det är lite olika med det. Till exemepl vikingarna, dom fick ofta ta med sig sina finaste saker i graven när dom hade dött. Så det kan du också göra om du vill.
Hon, gravallvarligt:
-Jag vill ha med mig ALLA mina leksaker. Hur ska vi hinna det?

Eller när hon sjunger en väldigt omelodiös sång med bara hittepå-ord, och den sången pågår väldigt väldigt länge. Så till slut applåderar jag lite och säger:
-Det var fint. Tack!
Varpå hon vrålförbannad väser:
-Hur vågar du? HUR vågar du avbryta mig mitt i min vackraste sång?

Eller när vi kör förbi bowlinghallen och säger att vi borde åka och bowla snart igen för det var så kul sist. Och jag Bobling några gånger, istället för Bowling, för att hon alltid har gjort det och det låter så kul. Då säger hon.
-Men mamma. Heter det bobling?
-Nä, det gör det ju inte. Det heter egentligen bowling.
Så provar hon tyst för sig själv några gång.
-Jag kan inte säga det. Men det gör väl inget? Jag säger bara bobling istället.
-Nej älskling. Det gör inget.

För även om jag ibland längtar efter framtiden om några år, när vi kan gå på restaurang utan att kasta i oss maten för att man vet att snart är det nån som bryter ihop av okänd anledning, så är det fantastiskt att hon fortfarande är vår lilla tjej. Som inte kan säga R och en del andra svåra ljud och ord. Som Bowling.

Månen, när vi kom hem från restaurangen.
 

fredag 5 september 2014

Luktegott!

Min man är på resande fot i jobbets tjänst, igen. Tänkte att jag skulle be honom köpa en parfym till mig som kompensation. Men jag vet inte vilken. Och jag kommer inte att ha tid att gå och lukta runt.

Helst skulle jag vilja lukta som Hawaiian tropic för jämnan, men jag vet inte direkt om det finns någon parfym som luktar så. Eller om omgivningen skulle uppskatta det?

Så om ni kunde bestämma åt mig så vore det fint. Tack.

Hjälp på traven?

Parfymer jag gillat:
Romance (RL)
Light Blue (D&G)
Ocean lounge (Escada)
Mademoiselle (Chanel) (Eller egentligen gillade jag den inte för vardagsbruk, det var nog mer att jag ville vara en sån som har Chanelparfym. Helst skulle jag väl vilja ha no5 som en äkta Marilyn, men den tycker jag är rätt hemsk tyvärr).

Parfymer jag ogillat:
Issey Miyakie (luktar för fan kattpiss!)

måndag 1 september 2014

Det är dags för: Trivialt men underskattat.

Bara så att ni inte missade det efter mina korta inlägg därifrån i somras så är Polen ännu ett av de fenomen som nomineras till den titeln. Alla kategorier.