måndag 30 december 2013

Bejakar begäret.

Lagade lax. Och jag håller mig fortfarande till jultemat så det blev bästa saffranssåsen till.

Tärna 3-4 stora (skogs-)champinjoner fint. Fräs i smör. Strimla och finhacka 10 cm purjolök och fräs med svamparna. Lägg i en smörklick till och på den 1/2 kuvert saffran, låt den fräsa en stund i smöret och tillsätt sen 1 dl martini. Låt martinin kokat in och smula sen ner en fiskbuljongätning och häll på sådär 2-3dl (matlagnings-)grädde. Låt det småputtra en stund, späd med mer vatten om det kokar ihop för mycket. Smaka av med salt och vitpeppar. Strö över finhackad gräslök mot slutet.

För att spara disk valde jag att lägga laxen mitt i såsen och sen köra in hela pannan i ugnen 150 grader i tio minuter. Det var dumt, eftersom treåringen vägrade äta fisken när den var gul. Såsen kan för övrigt användas till allehanda fiskar. Om man byter fisk- mot kycklingbuljong går deet även bra till kyckling.

Borde gå en kurs i att fotografera maten med mobilen.

Anledningen till att min man tycker att vi ska sluta servera ris till maten i någgot år eller så framöver.

söndag 29 december 2013

Periodare.

Jag är allt lite periodare. Brysselkexperioden har varat ett tag nu, och just när jag trodde den skulle vara över, började dottern för tre dagar sen plötsligt gilla dem, efter att hitintills vägrat smaka, så det rullar väl på ett tag till. Suck.

Annars är jag just nu är jag inne i en laxperiod. Förra året tror jag inte att jag lagade lax en enda gång. I år smög det så sakteliga igång med den inkokta på yngsta dotterns dop i april, och sen har det eskalerat. Inkokt, grillad, varmrökt, kallrökt, stekt, ugnsbakad, gratinerad. Nu tänker jag liksom på lax varje dag. Gravad till julafton såklart, och på middagen häromdagen halstrad. Den där halstrade var ett mycket smart drag, ett led i återanvändningen av julmaten. Tre små snittar som förrätt:

En på rostat vitt bröd (kantskuret delat i fyra bitar), med ett sprött litet salladsblad, en ruta grönpepparpaté (som jag och sambon påbörjade på lillejulafton och som således behövde ätas upp), en cornichon, och en picklad morot (ja, återanvänd från glöggkvällen).

En på ett halvt knäckebröd, återanvändning av romsillen. Finhackade helt sonika romsillen, körde i lite ny finklippt gräslök, lite mer nymald svartpeppar, en kokt kall fintärnad potatis och två fintärnade kokta kalla ägg och två matskedar Kalles kaviar. Några gräslöksstrån på toppen.

Och en med halstrad gravlax. Torkade bort dill och kryddor från den återstående gravlaxen. Skar loss den från skinnet och delade den på längden i snygga fyrkantiga bitar (3x3x10cm). Hällde en skvätt kikkoman och en skvätt sesamolja i en påse och lät mina laxbitar marinera två timmar i kylen. Rumstempererade, torkade av med papper igen. Jävligt varm stekpanna, lite olja. I med laxen, några sekunder på varje sida, dvs på alla fyra sidor. Skar skivor sådär 4mm tjocka (svårare än vad jag trodde, mycket vass kniv rekommenderas). Små kavringsfyrkanter smörades och så på med en laxskiva. Blandade vanlig majonäs med rätt mycket svartpeppar, en rejäl skävtt sesamolja och så mycket kikkoman jag vågade utan att den blev rinnig. Spritsade på en klick sesammajonäs på varje laxbit och garnerade med nåltunna strimlor av färsk ingefära. Supersmaskigt. Verkligen.

Mousserande till och inget kan gå fel.

Som den fortfarande orutinerade bloggerska jag är tog jag ingen färdig-bild på snittarna. Så här ser ni nu sillasnittarna färdiga, patésnittarna nästan färdiga och laxsnittarna där i mitten väldig väldigt ofärdiga...

lördag 28 december 2013

Än är det jul.

Hösten och inledningen på vintern har varit tung, ovanligt tung. Inte bara för oss utan för dom flesta runt oss också verkar det som. Av denna anledning fanns det noll (0!) hemgjorda julgodisar att knapra på på julafton, och vi som brukar ha otaliga sorter att välja på, många fler än vad vi kan äta upp. Inte så att det saknades sötsaker alltså, det fanns skumtomtar, Alladinaskar, fikon, Noblesse  och så vidare. Men allt detta var köpe. Dessutom var vi så mätta och dästa efter julbord, julklappar och skumtomtar att vi beslöt oss för att skippa ris a la Maltan. I efterhand kände jag att det lite väl snöpligt. 

Så igår när vi hade samma gäng på middag hos oss tog jag mig samman och presterade ett dugligt gottebord. De juliga brysselkexen jag visat er tidigare, mandelmusslor med krusbärssylt (favorit i repris), saffransinkokta päron med grädde, pepparkakor och saffransskorpor, fruktfat med ananas, apelsin, kiwi och jordgubbar, knäck (japp, ingen jul utan knäck faktiskt), mandelmassastjärnor med choklad och nötter. Och så ett gäng avecer och likörer att välja på. 

Nå då blev vi rejält mätta och dästa igen! 


torsdag 26 december 2013

Lucka 24

Snopet slut. Att påbörja en kalender på bloggen, nästan ha lyckats publicera ett inlägg varje dag, och så inte ha en grand finale på julafton? Klantigt. Men jag tänker att de flesta av er var lika upptagna som jag på julafton, hade annat att tänka på så att säga.
 
Julafton var som julafton är. Ett stressigt anti-klimax och ändå alldeles, alldeles underbart. Det var romsill som skulle läggas in och hovmästarsås som skulle vispas till. Det var sista-minuten-klappar som skulle inhandlas och slås in. Barn som skulle badas och kläs fina, för att inte tala om oss vuxna.
 
Det skulle letas fram något rött att jula till sig med och det var inte det lättaste. Jag har firat jul 36 gånger och ändå hittar jag aldrig nåt rött i garderoben när det väl är julafton hur kan det komma sig? Bättring! Ut på mellandagsrean och köpa upp sig på ett lager röda plagg, säg tre stycken sådär. Då kan man varva mellan dom tre och så är det bra med den saken för alltid.
 
Julklapparna. Varje år säger jag till mig själv och till släktingarna att "Vi kan väl försöka hålla igen lite på antalet i år?" Varje år så misslyckas vi, och du med och jag med. I år värre än någonsin. Jag har faktiskt i hela mitt liv aldrig sett så många julklappar som dom som låg under granen i år. En tomte, sju vuxna, fem barn, tiotusen julklappar. Det är faktiskt inte klokt. Tomten imponerade i år genom att dra i sig två-tre bräddfulla snapsar -med masken på! Det var något nytt, något man kanske måste öva på om man skulle råka åka på tomteriet nästa år.
 
Min man fick den här av mig: "Försvara familjen eller fälla ett träd. Det går lite bättre när denna är med." En yxa, specialbeställd från Gränsfors bruk, med mannens namn instansat i bladet. Tillsammans med Yxboken och en bryne. Det var nog årets julklapp för han blev så nöjd, så nöjd och den där yxan vandrade varv efter varv runt bordet för inspektion. http://www.gransforsbruk.com/produkter/skogsyxor/gransfors-liten-skogsyxa/
 
Jag fick ovanligt många, mycket fina julklappar, som jag förvånat undrar hur jag förtjänat, men det är bara att spela med, tacka och ta emot. Bland annat fick jag ett par kamoflagemönstrade tights, som jag levt i sedan dess. Jag fick också en urinvägsinfektion i julklapp, som gjorde att jag satt på toaletten och kved mest hela eftermiddagen, kvällen och natten igår, juldagen. Med triumf seglade jag in på kvälls- och helgmottagningen i förmiddags. Med ett blodsprängt urinprov i handväskan och kraftig värk i ryggen, dvs njurarna, kan de väl bara inte neka mig penicillin? Och nej, det kunde de för en gångs skull inte! Så nu sitter jag nedbäddad med långkalsonger under kamotajtsen, hackar lite tänder, knaprar panodil och penicillin, och väntar på bot.
 
Så önskar jag er alla en mycket god fortsättningpå julen.  För kom ihåg, den vara ända till fastan, minst. Så det är inte för sent. Inte för sent att korka upp ännu en flaska glögg, att koka den där knäcken ni inte hann koka innan julafton, eller slafsa i er lite mer ris à la malta. Keep up the christmas spirit!
 

måndag 23 december 2013

Lucka 23

Efter många (mer än tio?) år har vi idag återinvigt en gammal tradition: Julgranshuggning och korvgrillning i (det som för många år sedan var) farmors skog. 
Solsken, korvar, eld, grillpinnar, glögg, varm choklad, barn i vinteroveraller och glada släktingar i en salig röra. Hejja. 
Ses nästa år! 


söndag 22 december 2013

Lucka 22

Inget kalas utan kras. Efter att julgranen varit inne och pyntad i mindre än 12 timmar dammsög jag upp julgranskulor nummer två och förmanade ännu en gång barnen.
Ettåring, treåring med bollar, åttaåring med bananpistol och deras två kusiner är en julgrans mardröm. 


lördag 21 december 2013

Lucka 21

Idag har jag för första gången haft nytta av en reklamjingel på radio. Idag var den stora grandragen, gran skulle inhandlas. På radion påminde de mig om det erbjudande jag läst i reklambladet häromdagen. Handla för minst 500 kronor på Stora Bernstorp och få en gran. Och jag handlade på citygross för några dagar sen, för minst 500 kronor. Tvingade min man att åka dit och försöka utkräva en gran. Sagt och gjort 20 minuter senare återkom han med en riktigt präktig gratisgran. 
"-Det är den vackraste granen i världen." Utbrast treåringen och slog förtjust och mycket teatraliskt ihop händerna framför ansiktet. 
Jag är benägen att göra exakt likadant. 

Vi jobbar enligt principen "extra allt" när vi klär vår gran! 

fredag 20 december 2013

Lucka 20

Da'n före da'n före da'n före da'n före doppareda'n.
 
Hade en liten glöggtillställning igårkväll. Började förbereda redan i förrgår, tänkte att den här gången ska det vara sådär att allt står uppdukat, vackert upplagt och dekorerat, rummen är städade och luktar bara hycint och apelsiner med nejlikor.
 
Fram tills en och en halv timme före gästernas ankomst såg det ut att gå enligt planen, men sen råkade jag fastna vid symaskinen med julklappstillverkning, och så hade jag som vanligt glömt bort det lilla faktum att barnen brukar vilja ha något att äta på kvällen, som inte bestå av tjusigt upplagda glöggtilltugg, och innan dom får det brukar dom vara mycket svårhanterliga. Så det gick lite käpprätt med den där tanken om att ha allt färdigt. Att städa undan symaskinsröran och ha det vackert i salarna var uteslutet. Med yttersta ansträngning lyckades jag dock ha nästan all mat färdig och upplagd när dom kom.
 
Glöggen som dracks var årets Blossa. Eftersom Blossa i sin beskrivning av årets glögg skrivit såhär: "En nyhet för 2013 är att Blossa inte ger sin tolkning av smaken, istället vill vi höra vad alla ni konsumenter har för tolkning" var jag mer än milt skeptisk. Och den var ju inte direkt osmaklig, men den smakade heller inte särskilt mycket alls. Hjälpte gjorde dock de Drambuie-marinerade russinen som en av vännerna hade med.
 
Inkokt lax med saffranscreme, picklad morot och späda rödbetsskott.

Mangold-, brockoli och prästostpaj, toppat med färsk finstrimlad mangold.
 
Apelsincaesar (romansallad, apelsiner, rostade valnötter, ugnsrostade morötter, caesardressing med apelsinskal, parmesan).

Mandelmusslor (köbekagor) med vaniljgrädde, krusbärssylt och frostiga krusbär.
Det skulle ha funnits saltbakade rödbetor gratinerade med honung och getost också. Men dom betorna glömdes i tumultet i ugnen och blev till kolbitar. Som tur var fanns också gott bröd och Lidls goda lyxsmör som tillbehör, så alla blev mätta ändå.

torsdag 19 december 2013

Lucka 19

I Ernst on, så att säga. Och jag tror att ni förstår hur nöjd jag är med beslutet som fattades i våras, att odla röd mangold. Den späda mangolden användes som sallad under vår och försommar. Den större mangolden användes i paj och i wok under sensommar och höst. Nu är det vinter och nu gör jag arrangemang av de illröda stjälkarna, och paj på de mindre bladen till ikväll. Och hela tiden har den dessutom prytt sin plats i landet. 
 
Hej mangold! Dig träffar vi igen 2014 tror jag bestämt.

onsdag 18 december 2013

Lucka 18

Man vet att man tittat lite för mycket på Äntligen hemma, Jul med Ernst med flera julmysprogram, när man känner att det är viktigt att dekorera Alladinasken man inhandlat med kupong på Coop Extra, med hemmagjorda rosetter såhär.

Det håller på att gå lite överstyr.

tisdag 17 december 2013

Lucka 17

Har funderat på och funderat på vad jag ska köpa i julklapp till alla, men barnens sjukdom och en allmän trötthet har hindrat mig att skrida till verket i praktiken. Fram till den 17:e, en vecka innan jul, var bara en klapp inhandlad, och jag insåg att det var hög tid att köpa lite fler.
 
Så jag åkte till Mobilia. En eftermiddag en vecka innan jul, med båda barnen i släptåg. Genom en bedrift som bara en riktigt supermom kan frammana handlade jag där, efter dagishämtning och innan kvällsmatens tillverkande, inte mindre än 15 julklappar, så alla utom en är nu avklarade. Jag säger inte att vi inte behövde en paus på McDonald´s för att klara av det. Jag säger inte att jag inte var genomsvettig, att barnen inte gnällde och att vi inte var jättetrötta efteråt, det säger jag inte. Men vi gjorde det!
 
Belöningen var en mycket vacker vy över Malmö från Mobilias tak när vi äntligen var färdiga.
 
 
 
 

måndag 16 december 2013

Lucka 16

Julen närmar sig med stormsteg och de praktiska detaljerna kring själv julafton måste lösas. Var ska vi dricka glöggen och när kommer tomten. Är det nödvändigt eller överflödigt med leverpastej på julbordet. Vem ska sova i vilken säng. 
Eftersom alla vi i syskonskaran har minst ett barn var och mamma inte har kvar vår barndoms stora hus är det inte längre självklart att vi alla kan sova ihop och tillsammans äta resterna av julbordet till frukost. Så jag har faktiskt börjat tänka att det vore inte helt fel med en natt på hotell. Det verkar rent av riktigt lockande? 
Detta måste snarast avhandlas med mannen känner jag. 


söndag 15 december 2013

Lucka 15

Dessert i juletid. 

Farinpannacotta, saffransströssel, apelsinfilé och vinbär. Enjoy. 


8 små portioner. 
Blötlägg 2 gelatinblad i kallt vatten.  
Koka upp 5dl vispgrädde med 1/2dl brunt farinsocker och 1tsk vaniljsocker. 
Krama ur gelatinbladen och låt dem smälta ner i grädden under omrörning. 
Häll upp i glas, täck med plast och ställ kallt i minst tre timmar. 
Smula saffransskorpor, skär ut hinnfria filéer av apelsin (gärna blod-) och lägg på pannacottan vid serveringen tillsammans med några frysta vinbär. För extra lyx lägger man apelsinfiléerna i lite portvin eller Cointreau en stund innan servering. 

lördag 14 december 2013

Lucka 14

I väntan på att den vita julen ska komma tillbaka. Den här mamman har tillverkat inomhusskidor till treåringen. Fungerar även som skridskor. Fungerar inte så bra på mattkanter. 

fredag 13 december 2013

Lucka 13

Den här mamman kompenserade i övrigt dåliga erfarenheter av lucia. Genom att till frukosten tända ljus och tina lussekatter, ta på sig det röda silkesbandet utanpå den vita morgonrocken, släppa ut det smutsiga och rufsiga håret som varit förpassad till en fläta senaste dygnet, ta på sig den allt för trånga luciakronan, och lussa för familjen vid frukostbordet. Alla fick önska varsin sång som jag sjöng hellre än bra, men den där treåringen verkade iallafall mycket nöjd och ettåringen satt tyst och stilla med stora ögon och gapande mun, hon undrade nog om jag blivit galen. Pappan tog bilder på det hela. Men dom får ni definitivt inte se för det var ingen vacker syn, det var det inte. Men det vari iallafall lucia.

Luciakronan som bordsdekoration vid frukosten.

torsdag 12 december 2013

Lucka 12

Dagislucia. I vår familj en sällan lyckad historia.

I år skulle dotterns dagis som sagt ha lucia ute, en ovanligt korkad idé om du frågar mig. Dottern, och de andra barnen var mycket motvilliga till hela idén med att ha overall under luciakläderna. Dotterns kompis lucianattlinne fick helt enkelt inte plats utanpå overallen (lite korkat av föräldrarna att tro att ett nattlinne som även utan overall är lite på gränsen till deras dotter skall få plats utanpå en overall men...), vilket innebar stora tårar.

Vår dotter var kissnödig, men det kom inget kiss, vilket innebar att hon satt på toaletten en evighet på dagis medan allt fler av barnen blev färdiga. När hon så äntligen var färdig var det lite bråttom och lite stressigt och dottern reagerar inte bra på påklädning under stress. Hon reagerade inte heller bra på tanken på att ha overall på sig överhuvudtaget när hon lussade, även om jag försökt berätta detta för henne i förväg. Det var trångt och det kliade, det kom tårar och sparkar och slag (inte från mig). Det kom lock och pock och hot om inställd lucia och inga pepparkakor (från mig tyvärr). Till slut, när resten av dagis stog och väntade och trampade, enades vi om att kramas och vara vänner, och om att ta av overallen och ha bara fleecen och de vanliga kläderna under lucianattlinnet. Som TUR är hade jag även tagit med det lilla (även kallat det perfekta) nattlinnet, för det nya stora var ju allt för stort utan overallen. Så på med nattlinnet, på med kronan, på med det röda snöret, på med handljuset och ut med mamman. Den vid detta laget helt genomsvettiga mamman, som i princip direkt övergick till att superfrysa. Ut till pappan som stog och väntade med en ettåring som inte alls var nöjd med att sitta i vagnen och vänta, och inte heller var nöjd med att hållas i någons famn, men som vi inte heller var beredda att låta krypa runt ensam på marken bland  uppskattningsvis 70 bångstyriga föräldrar och syskon.

Det informerades om att man fick inte ta bilder under själva lussandet, utan bara efteråt, bara på sina egna barn. Ändå var det såklart några olydiga föräldrar som stog och filmade och fotograferade med blixt och allt.

Så kom luciatåget men vår dotter hade inte sitt ljus i handen, utan tårar i ögonen. Vår dotter stog och småskakde av köld. Vår dotter sjöng inte många noter utan fokuserade på att försöka få luciakronan att sitta kvar uppe på huvudet (liksom så många av de andra små flickorna), det var som om kylan och nervositeten fått deras huvuden att krympa lite lite grann, för vi hade noggrannt provat kronan hemma dagen innan.

Efteråt var det inte läge att ta några bilder, det var bara läge för stora kramar, vantar och mössa och jackan och pepparkakor. Kanske ska man kontakta någon av de olydiga föräldrarna och köpa loss en bild?

Pepparkakor hjälper ändå mot det mesta. Bilden är dock tagen på åttaåringens julbasar i onsdags, med grillad korv i handen.

onsdag 11 december 2013

Lucka 11

Förra årets tyckte jag att jag var så himla smart, köpte ett lucianattlinne som var en-två storlekar för stort, och la upp det till passande längd. Med det röda snöret runt midjan var det ingen som såg skillnad. Förra året missade dottern lucia på grund av magsjuka.

När vi hämtade ner adventslådan från vinden tog vi också fram lucianattlinnet, kronan och ljuset. Jag sprättade (den onödigt täta och välförankrade) sömmen från förra året, tvättade och strök linnet, och vips så såg det ut som nytt, och helt perfekt.

Enda problemet är att dottern har bytt avdelning på dagis, och nya avdelningen har sitt luciatåg utomhus, fick jag just veta. Det perfekta lucianattlinnet får definitivt inte plats utanpå ytterkläderna. Och efter att hon just tillfrisknat från årets magsjuka, tänker jag inte riskera att hon får lunginflammation eller liknande för att hon haft ett lucialinne ute utan vettiga kläder under.

Nästa år kommer det perfekta lucianattlinnet att vara för litet. Perfekt, men använt noll gånger av min dotter. Tur det är inhandlat på Emmaus. Och idag blir till att jaga lucianattlinne på Emmaus igen. Ett perfekt.


Det perfekta lucianattlinnet, innnan jag lade ner det. Och innan vi hittade batterier till handljuset.

tisdag 10 december 2013

Lucka 10

Vid åttaåringens luciafirande ska alla ta med något till den efterföljande fikastunden. Åttaåringen fick välja och det stod mellan kolasnittar och brysselkex. Det blev ännu en gång de senare som segrade.

Och nu har jag gjort min plikt. Brysselkex i julutförande.


För drygt 120 fina Brysselkex gör du såhär:
  • Vispa ett halvt kilo rumstempererat smör med 2 1/2 dl strösocker och 3 tsk vaniljsocker så det blir riktigt pösigt. 
  • Vänd ner 675 gram vetemjöl och tryck ihop till en deg.
  • Lägg degen att vila i kylskåpet sisådär 10 minuter.
  • Blanda cirka 2 deciliter strösocker med karamellfärg till önskad färg. Klassiskt ska de vara ljusrosa, men det är såklart valfritt. Mormors brysselkex var alltid chockrosa. Jag gjorde grönt idag. Eller så delar man upp sockret och gör olika färger.
  • Dela degen i fyra delar och rulla ut till långa rullar. Rulla i det färgade sockret, ibland får man trycka till lite för att det ska fastna ordentligt. Som så ofta gör jag hellre många små kakor istället för färre stora, så mina rullar är 3-4 centimeter i diameter.
  • Skär sen med vass kniv 1/2 centimeter tjocka skivor och lägg på plåt med bakplåtspappet. De sväller knappt alls så man kan lägga dem ganska tätt.
  • Grädda mitt i ugnen 7-10 minuter 175 grader. De ska inte få färg utan fortfarande vara vackert vita.
  • Om man vill kan man platta till kakorna lite med en stek- eller tårtspade i metall, men det brukar jag inte orka.
  • Idag orkade jag däremot måla hjärtan på nästan hälften av kakorna med karamellfärg med lite lite vatten i och en smal pensel. Detta måste man gör snabbt direkt när kakorna kommer ur ugnen, så att värmen dunstar fukten. Om man gör det efter att kakorna stelnat blir kakorna tradiga i konsistensen.
  • Låt dem svalna ordenligt och trava dem fint i en burk -gärna klädd med silkespapper för extra lyxig känsla. 
  • Kakorna går utmärkt att frysa (men inte silkespapper), tinar snabbt i rumstemperatur. 

måndag 9 december 2013

Lucka 9

Lucka fem är lite på glänt fortfarande, men efter fyra dagar med "försiktig" mat ropade barnen efter köttfärssås. Så vi gav efter och unnade oss ett glas vardagsrött därtill. Och jag längtade efter grönsaker men gurka var det enda vi hade hemma. 

Återstår bara att se hur den bolognesen landar, så att säga. Jag hoppas att den inte landar i en säng nära mig. Godnatt. 


söndag 8 december 2013

Lucka 8

Marken täckt av snö när vi vaknade så barnen började redan innan frukost att prata om kälkar och snögubbar. Vad gällde kälkar så besinnade vi oss, fullt så mycket snö var det inte att det skulle bli några lyckade och långvaraiga kälkfärder inne i Malmö. Men overallerna åkte på och så halkade vi oss till lekplatsen och där lyckades vi minsann snurra ihop en väldigt väldigt väldigt tjusig snögubbe.
 
Efter lunch med värmande soppa begav vi oss till julmarknad på Gustav Adolfs torg, som en liten liten kompensation för att vi på grund av lucka fem missat julmarknaden på Fredriksdal i Helsingborg, min favoritjulmarknad. Den på Gustav är ärligt inte mycket att hänga i julgranen i jämförelse och att snöfallet övergått i ösregn gjorde inte saken mer idyllisk, men vi tittade lite på ditten och datten, lyssnade lite på musiken, köpte en whiskeykorv och några munkar att ta hem till eftermiddagsfikat. Och så åkte dom karusell, barnen, för en tia var.
 
Hej mitt vinterland, jag gillar dig!
 

Lucka 7

Det första vita syntes utanför fönstrena. Barnen var dock lite medtagna, så vi tog oss inte utanför huset utan nöjde oss med att titta på det vita genom fönstret och titta på filmvmest hela dagen. Och grilla mashmallows i kakelugnen på kvällen.
 

Lucka 6

Årets julfest med jobbet var på saltimporten. Min man erbjöd sig storsint nog att stanna hemma från sin julfest med de sjuka barnen så att jag kunde gå på min. I storm, med havet bara någon decimeter från kajkanten. Dramatiskt värre. Trevligt värre. Gott värre.
 

torsdag 5 december 2013

Lucka 5

Lucka fem, dagen Sven.
 
Blåsten höll oss inne men jag var duktigt, hänföll inte åt hejdlöst film- och TV-tittande, utan vi hittade på diverse olika pyssel och mys. Detta är dagens bilder.
Sven stryker om kring därute, ryter med allt högre röst. Idag var första dagen då det faktiskt inte blev ljust alls, vi hade all julbelysning tänd hela dagen. Bäddade ner oss under täcker i vuxensängen och tittade på en film.
Tände alla ljusstakarna på köksbordet vid alla måltider.
Alla fick äta så många pepparkakor dom ville till eftermiddagsfikat, med både ost och smör.
Så långt allt väl.

För sen på eftermiddagen var det som att Sven liksom drog in här inne också.

Mannen har varit förkyld i snart en vecka, och på eftermiddagen tilltog även min förkylning och gjorde gemensam sak med feber. Jag gjorde slut på dagens tredje näsdukspaket.

Efter att jag, korkat nog, råkat säga till treåringen att fadern tyckte att hennes nya fina ljusstake var ful, tycker hon inte heller om den. "Varför?" frågade jag. "För att den är ful", svarade hon. "Varför?" envisades jag som värsta treåringen. "Som pappa." svarade hon. Suck. Så på eftermiddagen utförde vi en rokad. Ljusstaken i hallen in i hennes rum, hennes ljusstake in bebisens (eller ettåringen, som jag försöker vänja mig vid att kalla henne), rum, och den röda som stog i bebisens rum ner i hallen. Eftersom bebisen (ettåringen) är måttligt road av våra inredningsnycker, tilltog hennes gnällande drastikt under detta pusslande, så att jag var tvungen att bära henne för att slippa höra gallskrik, samtidigt som jag försökte koppla in sladden i hallen. Självklart var sladden lite för kort. Självklart for staken i golvet så att lamporna smällde med glassplitter i halva hallen och hela bebisens (ettåringens) bilbarnstol.

Treåringen och ettåringen fortsatte därefter att bråka med mig om allt, allt.
Efter ett tag var dom hungriga men vägrade lämna mig i fred en endaste sekund för att laga mat. När maten väl stod på bordet vägrade dom båda äta den, trots att det är mat som dom brukar glupa i sig (smält smör, smält fisk, smält potatis, som vi kallar det). Efter en stund orkade jag inte mer utan tog fram rostebröd och smör. Under mycket surande åt treåringen halva sin rostade macka. Sen började hon gråta. "Jag fungerar inte". "Vad menar du?". "Det fungerar inte att svälja den här mackan..." Som tur är såg på henne vad som komma skulle. Reste mig hastigt, rykte åt mig slaskhinken och rusade fram PRECIS i rättan tid.

Och imorgon var det tänkt att min mamma skulle passa barnen, tillsammans med barnens kusin, så att jag och mannen skulle kunna gå på julfest på våra respektive jobb. Mamma som redan två gånger tidigare blivit magsjuk efter att ha passat våra barn. Treåringen är av okänd anledning mer benägen att insjukna i magsjuka just när hon ska passas. Till exempel när jag var på BB och tryckte ut bebisen.

Så det verkar som att lucka 6, som jag liksom sett fram emot, inte blir mycket att hurra för den heller.
Lucka 5 stänger vi nu omedelbart. Jag tar fram damsugaren och går ut med soporna.


onsdag 4 december 2013

Lucka 4

Låt oss börja med att gemensamt konstatera att elektriska adventsstakar sällan, eller aldrig, är särskilt smakfulla. 

Efter att i söndags ha satt fram och upp stakar eller stjärnor i nästan alla husets fönster, fanns fortfarande några mörka vrår. Så när jag på Ica Maxi igår fann att de elektriska stakarna jag sett i deras julkatalog och faktiskt tyckte var riktigt gulliga, nu var nedsatta i pris (och ICAs ordinariepris var ändå mer än 50kr under Vellingeblommans pris på samma stake) var det inget svårt val. De två sista på hyllan åkte raskt ner i kundvagnen. Döm om min förvåning när jag kom hem och sambon häpnade, blev nästan arg, över att jag kunde köpa något så fult, även när jag hade förklarat att jag inte avsåg placerade dem i vardagsrummet utan i barnens rum. 
Är det bara jag som på allvar tycker att den här är fin? 

Känner också att det var en himla tur att den här modellen var slut: 

Lysande jul på er! 

Bilderna är lånade från Konstsmides hemsida. 



tisdag 3 december 2013

Lucka 3

Det var en enorm kraftanstängning, men det var helt nödvändigt.

Det började med att kuddarna Stockholm (längst bak på bilden, med kastanjer och kastanjebald) som jag spanat på så länge, var lucka två i Ikeas kalender och alltså var nedsatta till 79 jämfört med ordinarie 159. Var tvungen att köpa två.

Och när jag la dom i soffan insåg jag att det var dags att förnya fodralen på de befintliga kuddarna, så symaskinen kom fram och jag sydde två fodral av Trådklöver (längst fram i bild). Letade upp ett helvitt och ett helrött fodral i gömmorna att komplettera med och så såg det riktigt prydligt ut plötsligt. Bara en sak felade. Soffan. Det blev med ens absolut nödvändigt att tvätta sofföverdraget. Vanligen brukar vi tävtta det två-tre gånger per år, men nu tror jag att vi inte gjort det sen förra juloen så det skrek efter vatten och tvättmedel.

Det var en enorm kraftansträngning, men det var så värt det. Hela vardagsrummet känns som nytt. Gör det du också. Det är ju ändå jul!

måndag 2 december 2013

Lucka 2





Nu tror ni kanske att jag varit på Den blå planet.


Jag har varit på en sorts motsats till den blå planet, Vellingeblomman. Ja, igen. Behövde lite julpynt. Hade med en vän och på vägen dit berättade jag om de överväldigande mängder julpynt hon skulle få se. Hon erkände att jag inte hade överdrivit. Här och där finns genvägar som tar en till utgången och kassan, men man blir iallafall varnad.

 
Detta var julpyntet som inhandlades; blommor. Mest hyacinter, men också en fantastisk cyklamen och en och annan amaryllis.

 
Tacka vet jag Hyacinten Multiflora, så att man kan bryta loss smålökar lagom stora för mina minihyacintglas.

söndag 1 december 2013

Lucka 1


Första december, första advent. Vad passar bättre att inleda bloggkalendern med, än nybakade lussebullar? 

Vad gäller formen är jag ingen perfektionist som synes, och inte treåringen heller. Men vi kompromissar inte med smaken. Degen är bakad enligt svärmors specialrecept som är lite lite hemligt och världsbäst. Men jag kan ju avslöja att det är, inte en, inte två, utan tre påsar saffran som gäller till en normal sats. Är det jul så är det! 
 
 
Och en tredjedel av degen blir mandelmassesaffransbullar. Saffran, smör, mandelmassa. Mmmm. 
Glavent på er! 
 

lördag 30 november 2013

Då var det dags igen!

Operapremiär. Manon. På franska. 5 akter. 2 pauser (tack och lov!). 3 timmar. Vi får se... 

lördag 23 november 2013

Detta är inte rimligt.

Imorgon åker vi hem från Spanien, jag och flickorna. Flyget går strax efter åtta på morgonen så jag sitter här i soffan och försöker räkna ut när jag ska kliva upp. Detta är vad jag kommer fram till, och det känns inte alls som en rimlig kliva-upp-tid. Någonsin. 

torsdag 21 november 2013

Skor som har hängt med ett tag.

Dessa skor var de enda i storlek 19 jag hade hemma, utöver de superfodrade Kavatkängorna jag köpte på Tradera för två veckor sen, även efter långt rotande på vinden. Och dessa skor har hängt med ett tag. På bilder från min egen ettårsdag sitter de på mina fötter om jag inte missminner mig. Och jag bara misstänker att de redan då ärvts av den äldre kusinen? 

Still going strong!

Värt ett försök!

När vi skulle flyga till Spanien hade jag gjort mig till, målat naglarna och det. Väl på flyget verkade ettåringen mycket trött och loj, "Om jag bara ger henne lite välling så somnar hon som en stock sen, gött." tänkte jag. Så samtidigt som jag beställde vällingvatten beställde jag en sån där pytteflaska rosévin. Såhär såg det ut när jag skulle dricka det. 

fredag 15 november 2013

Att ta sig samman -helt för mycket.

Min sjuka hjärna till mig:
"-Du, det är ändå fredagkväll. Inte ska du väl äta falukorv och makaroner bara för att du är ensam hemma med barnen?".
Jag, tveksamt: "Nähä?"
Min sjuka hjärna: "Nä, det är nu det är dags att ta fram den där fina fläskfilén, ruccolan, pastan, blåmögelosten och laga något riktigt gott!"
Jag, fortfarande tveksamt: "-Okeeej...".

Så efter att ha spenderat dagen, med båda barnen, på bilverkstaden, på fredagsfika och möte på mitt jobb, på lunch, shopping och eftermiddagsfika på Ikea, varpå vi alla tre var helt utsjasade, nöjde jag mig alltså inte med att se till att vi fick mat överhuvudtaget. Helt idiotiskt.

Ettåringen var fortfarande så trött efter dagens utflykter att hon även efter att ha sovit nästan två timmar på eftermiddagen sa helt stilla på golvet och bara grät och sträckte händerna efter mig, med nappen och snutten. Treåringen var (enligt egen utsago) så hungrig att hon också grät (efter förmiddagsfika, Ikealunch och mjukglass till mellanmål vid halv tre-snåret betvivlar jag detta och satsar istället mina pengar på att tårarna kom av utmattning och uppmärksamhetsbehov). Då bestämde jag mig alltså för att skippa falukorven. Ni hör ju själva.

En halvtimme senare satt vi där vid matbordet, tre av tre med tårar i ögonen. Man blir liksom väldigt stressad av att försöka göra någonting alls i en halvtimme med två barn som gråter av och till bakom ryggen på en. Alla utom jag vägrade äta köttet och såsen. Treåringen vägrade även ärtorna (som vanligt). Så, det var jättegott. Men det smakade inget vidare bra, det gjorde det inte.


Brynt strimlad fläskfilé, ädelostsås, ärtor, ruccola, pasta, parmesan.

Detta var vad som fick treåringen att le igen, trots att jag vägrade henne Coca-cola. Ett Hello Kitty-glas med inbyggt sugrör. Vattnet smakar tydligen extra gott då. TACK du vän som hittade detta i garderoben och gav det till min dotter idag.

Helvetesbilen strikes again.

Ni ser den nog väldigt dåligt på den här bilden. Helvetesbilen. Nej, inte dom där silvriga på andra sidan gatan, dom är grannarnas och dom verkar funka fint, såvitt jag vet. Det är den mörka, där utanför grinden (precis bortanför den lilla hundbajsgräsmattan). Äh, ni har ju sett den på bild förut.

Till Helvetesbilen: Jag hatar dig.

I morse lyckades den prestera en punktering när mannen körde åttaåringen till skolan. Så mannen var stressad och försenad och var tvungen att rusa till ett möte, och jag blev lämnad här hemma med barnen för att ta hand om helvetesbilen. Som TUR är har jag fina kontakter med killarna på Bilfix.
 
Berättade jag inte om i somras? När jag var i Helsingborg och helvetesbilen började låta som om den verkligen kom från helvetet? Det var med rädsla för både mitt eget och barnens liv jag ändå körde den hem till Malmö och med hjälp av google och närhetsprincipen hamnade på Bilfix för första gången. Han startade då bilen och körde en meter. Och så sa han: "-Det är nåt med bromsarna på vänter fram, vi kollar".
Sen lyfte han bilen, tog av hjulet, kollade lite, lyste lite med ficklampan, pillade lite och satte på hjulet igen.
Jag: "-Går det inte att fixa?"
Han: "-Det är fixat. Det var en sten som fastnat mellan bromsskivorna."
Jag: "(Puh) Så bra att det gick så enkelt! Vad ska du ha för det?"
Han: "Äh, det kostar inget, kom igen när du har nåt större problem."
Jag: "(Jag älskar dig)."
 
Så nu, när jag åter var i lite av en krissituation, eftersom jag för en gångs skull hade två aktiviteter inplanerade idag och liksom helt sonika hade räknat med att kunna använda bilen, var det självklart var jag skulle vända mig. Jag ringde bilfix (en dryg halvtimme innan dom öppnar enligt hemsidan) och förklarade problemet. Sa det jag blivit tillsagd av mannen att säga om punktering och nya vinterdäck och rostiga fälgar och vad det nu var. Förklarade att jag gärna ville ha hjälp så snabbt som möjligt.
Han på bilfix: "-Kom hit bara så löser vi problemet."
Jag: "(Jag älskar dig)."
Det är DET man vill höra när man har en helvetesbil.
 
För tvåhundrafytio kronor (egentligen tre hundra, men jag hade inte så mycket kontanter och dom tar inte kort) löste han problemet på fem minuter, med löfte om att kostnaden dras av på priset när jag kommer tillbaks om två veckor för att få fixat fälgarna till vinterdäcken och nya vinterdäck.
Jag älskar dig!

 


torsdag 14 november 2013

Att ta sig samman.

Torsdagar är familjens prövodag. Åttaåringen har fotboll och treåringen har gymnastik, så jag och mannen är borta på varsitt håll med varsitt barn. Sen kommer vi hem med trötta och hungriga barn och dito föräldrar. Därför har torsdagar hos oss en hög frekvens av smörgåsar och gröt, makaroner, och McDonaldsmat.

Idag stog den sexiga exotiska rätten korv med bröd på menyn. Men med dagens sista energiresev tog jag mig samman och gjorde, undertiden korven värmdes i kastrullen, en stadig och lockande förrätt. Jag tog dubbel portion förrätt och skippade "huvudrätten", barnen gjorde tvärtom. Var och en sin egen lyckas dräng. 

Ljumna skivade rödbetor, en gnutta ringlad honung och lite salt på dem. En näve ruccola och någon skiva kallrökt lax. Pepparrotsdressing (turkyoghurt, majonäs, pepparrot), lite extra pepparrot, färskmalen svartpeppar och lövtunna klyftor äpplen från trädgården. Enjoy! 


Lithells varmkorv (OBS saltat vatten, med lagerblad och vitpepparkorn), korvbröd, Heinz ketchup. Enjoy! 

onsdag 13 november 2013

Vellingeblomman!

Vi var ju där på "Halloweenutställning" härförleden, och eftersom allt dom gör är av mycket skraltig kvalitet, var halloweenrundan riktigt läskig. Redan då var även julpyntet framtaget, och H E R R E G U D så mycket julpynt. Har helt ärligt aldrig sett så mycket julpynt på ett och samma ställe förut. Det är verkligen både skrämmande, skrattretande och imponernade på samma gång. Ett helt otoligt sortiment av dekorationsbelylsning, pepparkaksformar, plastgranar, julgranskulor och allehanda julpynt. Både längtar efter att få plocka fram mitt eget lilla pynt och blir äcklad samtidigt. Söker du en julprydnad så åk dit. Avskyr du julen, åk inte dit.

Caféet på Vellingeblomman är ännu ett av den där sorten som gör en besviken. Det ligger i en gammal länga på landet, tillsammans med skånes allra pyntigaste affär, med en tillhörande mysig men överdekorerad trädgård. Det hade varit läge att servera vällagade gammeldags smaskigheter i en ombonad shabby-chick-miljö. Men allt känns bara fabriksköpt, plastigt och lite halvsmutsigt där. Hallå, ni på "Farmor Ida's Café" (varför har dom satt en apostrof i Ida's?!), åk på studiebesök till Slottsträdgårdens café. Eller caféet på Tirups örtagård. Eller rent utav på kaféet vid Höganäs märkesoutlet. Eller det utmärkta kondiset i Staffanstorp. Sluta med det ni gör, billigt måste inte vara dåligt, måste det det?
 

Fryssylt.

Hittade i frysen ett kilo vackra rödna krusbär som jag plockade en solig dag i somras. Känns väldigt länge sen, denna asregniga tisdag, men det var det egentligen inte. Nåväl, det var dags att ta sig an dessa bär. Eftersom jag vid plockningfället, efter själva plockningen var särdeles lat, la jag helt sonika bären i frysen, osnoppade och dana. Så när alla syltrecept föresåpråkade noggrann ansning och snoppning blev jag lite förskräkt, var det bara att slänga alla bär nu eller skulle det gå att ordna ändå?

Med diskhandskar som någon form av isolering mot kylan satte jag fart och det visade sig att mina farhågor inte alls var besannade. Det gick snarare lättare med snoppningen med frusna bär, och mindre kladdigt blev det. Sen delade jag noggrant alla bär, vilket visade sig onödigt när jag läste vidare, för receptet förespråkade att man mixade sylten/bären efter kokning...

Nåväl, resultatet blev två burkar god och vackert röd, om än lite för rinning, krusbärssylt.

Har nu ytterligare ett kilo i frysen och jag funderar på vad jag ska göra med dem. Marmelad, eller kanske prova att pickla/sylta dem på något sätt? Vi får se!