söndag 31 augusti 2014

Regn!

Till alla oroliga anhöriga som hört av sig.

Vi lever! Våtsräkterna var slut på Konsum men vi har snorklar så det är lugnt. 

Skämt och sido. Vi är oförskämt skonade verkar det som. Fjärrvärmen ligger visst nere så vi får väl se om det blir kallt under natten, men min man har eldat i kakelugnen halv eftermiddagen så än är det lugnt. Körde tur och retur genom stan i eftermiddags men förutom avspärrningar under två viadukter var allt som vanligt. Kan det vara så att media är mer betjänta av att skriva om det som inte funkar än om det som funkar? 

Efter regn kommer solsken har jag hört. 

söndag 24 augusti 2014

Ensam hemma VII Fin.

Med uppdämd luva via tre bussar och en mataffär tog jag mig hem i regnet.

Har inte pratat men nån sedan midnatt och det är personligt rekord på några år. Jag mår inte särskilt bra av att vara ensam och tyst. Man blir lite nedstämd av så mycket tid att tänka, lite knäpp. 

Det är lite mer än ett dygn sen dom for och nu tänker jag ligga här tills dom kommer hem igen. Det är snart hoppas jag.

Ensam hemma VI

Tog mig samman och gjorde något som jag tänkt göra i ungefär 15 år (det är i år femton år sen jag blev Malmöbo). Som så många runt mig hyllat under alla dessa år.
Jag gick till Ribersborgs kallbadhus. Först var det solsken om än mycket blåsigt. Lyckades hitta en lugn vrå, satt och läste i solen. Runt omkring mig nakna kvinnor. Efter en knapp timme gick solen i moln. Jag hatar bastu men gick in i den ändå, satt så länge jag orkade och tittade ut på det grånande havet. Det var inte särskilt länge. Att basta är som att vänta, fast utan att veta vad man väntar på. Jag hoppades att någon som kom in efter mig skulle gå ut, försökte göra det till en tävling men det gick inte så bra, så efter en inte särskilt lång stund gick jag ut.Och började bada samtidigt som regnet började falla.

Först doppade jag mig hastigt i vågorna på utsidan. Gick snabbt upp men ångrade mig så jag gick rakt över till trappan ner till det lugna vattnet på insidan. Simmade in liten sväng fast det var så kallt att jag inte kunde andas ordentligt. Sen gick jag upp och svepte handduken om mig men fick syn på vågorna där ute igen och såg att dom måste jag bara känna på en gång till. Drev snabbt en bit bort från bryggan, simmade mot vinden, dök under vågorna tillbaks till trappan. 

Sen gick jag in och skrubbade mig och duschade varmt så länge jag kunde tills det bildades en kö av kvinnor som väntade på en ledig dusch. 

Då svepte jag handduk om både kroppen och håret och gick ut och satte mig i lähörnan, under ett takutsprång och läste en stund igen. Sen var jag färdig.
Det var första gången jag var på Ribersborgs kallbadhus men det var nog inte sista gången. Däremot är jag ganska övertygad om att det där var mitt sista riktiga bad för i år och det är vemodigt. 

Ensam hemma V

Vaknade tidigare än vad jag trodde jag skulle göra, eftersom jag glömde fälla ner persiennerna när jag gick och la mig (hur dum får man bli?). Men det gjorde inte så mycket för solen skiner ihärdigt och jag intog min frukost såhär.

Och jag läste hela tidningen ostört undertiden. 


Sen gick jag ner i tvättstugan en timme. 

Ensam hemma IV

När solen går ner bakom ett grått moln och det börjar bli grunt i botten på karaffen går vi in, sätter på oss förkläden och börjar laga mat, för det gillar vi att göra. Vem gör inte det?!
 
Nån timme och ytterligare en sangriakaraff senare är vi färdiga och mycket nöjda med resultatet.  
 
 
Ett tapasbord tillräckligt dugligt att göra vilken spanjor som helt nöjd har dukats upp, så byter vi Sangria mot rosé och slår oss ner.

En liten tortilla på mandelpotatis, toppad med smörstekta kantareller, skogschampinjoner och fint hackad gräslök. Varsitt glas gazpacho. Små grillspett med kyckling och spanska korvar, med mangosalsa till. Rullader av squash med getoströra. Räkor i röd röra med ingefära. Bröd och oliver.

She & Him – In the Sun



Recept? Okej då, bara för att ni trugar.

God god Gazpacho
Gazpachon 2 dl kokande vatten och 1/2 tärning grönsaksbuljong. En skiva kantskuret vitt bröd i bitar. Buljongen svalnar och brödet får ligga däri och gotta sig. En riktigt stor och god tomat skållas, skalas, urkärnas och grovhackas. Knappt 1/2 gurka skalas, kärnas ur och grovhackas. 1/2 paprika kärnas ur och grovhackas. 1/2 färsk gul lök och 1 stor vitlöksklyfta går samma öde till mötes. Likaså lite vattenmelon, ungefär lika mycket som tomaten och gurkan tillsammans och en lite ettrig chili från plantan där ute på trappan. Sen i med en matsked tomatpuré, två matskedar sherryvinäger en nypa salt, en dos svartpeppar och en rejäl skvätt god olivolja. Och sen, sen äntligen är det dags att mixa utav bara helvete. Helt slätt ska det vara. Antar att man kan behöva justera konsistensen med lite vatten och smaken med tomatpuré, salt och peppar ibland, men igår behövdes inte det. Det blev liksom bara så perfekt på första försöket!
Serveras med fördel i glas med några räkor på ett spett (eller lite srranoskinka kan jag tänka mig, eller små kuber parmesan för veggisar), några brödkrutonger, lite finhackade grönsaker och lite extra olivolja ringlat där på toppen.

Squashrulladerna
(JA, det var nåt liknande recept i Icas Buffé som kom i brevlådan häromdagen var det inte det?).
En liten squash hyvlas till långa remsor med osthyveln. Bred ut skivorna och salta lite lätt på dem. Sådär två glas sangria senare torkar du av skivorna och steker dem hastigt på hög värme i olivolja. Lägg sen upp dem på hushållspapper att svalna lite. Under tiden rör du ihop 2 stora matskedar färsk getost och lika mycket philadelphia (den känslige kan hoppa över getosten och öka på mångden philadelphia istället, men jag personligen tycker getosten är hela poängen), men en liten finhackad grön chili, lite hackad gräslök, en tesked honung och lite grovt hackade valnötter. Sen brer du försiktigt ut ett tunt lager av den där geggan på squashskivorna, rullar ihop på längden och sätter en tandpetare i. Har man stor squash får man väl dela skivorna på nåt smart sätt så att det blir lagom stora munsbitar, men det behövde jag inte göra igår. Det blev liksom bara så perfekt på första försöket!
 
Räkröra
Enligt receptet på kall räkröra här: http://cyklahem.blogspot.se/2013/06/midsommartips-roror.html men byt ut pepparrot mot färskriven ingefära. Hoppa över dillen för allt i världen. Ät med tandpetare.
 
Tortilla
Skala och skiva grov sådär en fem kalla kokta mandelpotatisar. Vispa ihop 3 stora ägg med 2 matskedar vatten, lite salt och lite peppar. Stek potatisskivorna på hög värme i mycket olivolja tills de börjar få lite färg i en liten liten stekpanna (en 15-centimetersstekpanna har väl alla människor i lådan? Det borde ni verkligen skaffa annars) för ni vill att tortillan ska vara ganska så tjock. Annars får ni väl göra en dubbel eller tredubbel sats till en normalstor stekpanna, eller nöja er med en tunn liten mesig tortilla. Slå på äggsmeten och rör runt. lite lätt, sen sänker du värmen och låter det hela stå tills den nästan har stannat helt på toppen. Då vänder du på hela härligheten och höjder värmen igen så att du får stekyta på andra sidan också. Stjälp upp på en tallrik eller skärbräda så att den får svalna lite, får konsistensen blir bättre då, och det blir lättare att skära fina bitar. Toppa med så mycket smörstekta svampar (i vårt fall kantareller och skogschampinjoner och lite lite finhackad gul lök, salt och peppar) som får plats, och så på med gräslök bara.

Ensam hemma III

Efter nån timme eller så av den där rastlösa njutningen kom min vän, hade med sig spanska charkuterier och ingredienser till en stor karaff sangria. Känslan är lika delar lycka och glädje. 
 
 
Två-tre glas av sangrian senare, inser jag varför man blir så sjukt deprimerad av att börja jobba efter semestern. Man har alkoholabstinens helt enkelt. Känslan är lika delar rädsla och förvåning.
 
Men vinden har tillfälligt mojnat tillräckligt för att solen, som nu lyser riktigt starkt där ute i trädgården, ska värma mig utanpå, och sen svalkande sangrian värmer mig inombords. Så jag släpper rädslan och njuter av stunden.
 
 
 

lördag 23 augusti 2014

Ensam hemma II

Timme två spenderar jag såhär. Känslan är lika delar njutning och rastlöshet.

Ensam hemma I

Jag är ensam hemma i 24 timmar. Den första känslan är lika delar förvirring och berusning.

Inleder med en timmes välbehövlig sanering i svinstian. Får finbesök till kvällen så jag unnar mig att vända på dynorna i soffan. Den första känslan är lika delar chock och vämjelse. Tänker att vi kunde unnat att vända på dom där kuddarna för ett bra tag sen. Kanske rent av tvättat dom. 



Tänk vad några barfota soffarfötter kan göra med nyköpt vit soffa!

fredag 22 augusti 2014

Fredagsfin!

Sällan har en fredag varit så efterlängtad. Men nu är den här!

Så jag trotsar kontorskylan och tar mig en kort kjol (omöjlig att cykla i, man måste hasa upp den så att halva Malmö ser hela röven när man cyklar, men det är det värt) och plockar återigen fram det lila Polska nagellacket.

Försöker komma på dagens fredagslåt. Har ni några förslag?

Jag tror jag kör den här:
Thomas Stenström – Slå mig hårt i ansiktet

torsdag 21 augusti 2014

Vart som helst.

Det här med att ta semester i flera veckor på sommaren. Jag tar tillbaks vad jag sa om minst fem veckor. Tänker att det vore nog egentligen bättre att sprida ut det en dag här och två dagar där.

För fy satan vad det är hemskt att komma tillbaks till jobbet från semestern. Och då har jag på intet sätt ett hemskt eller särskilt tråkigt eller brtungande arbete. Det är bara det att skillnaden mellan att vara så himla ledig och att inte vara det är en chock, för alla inblandade. Tankar som "-Vad VILL jag med mitt liv EGENTLIGEN", och "-Hur ska vi kunna ha de här lönerna men göra något helt annat (helst mycket mindre) någon helt annanstans (där det är badväder)" upptar en stor del av hjärnkapaciteten.

Att solen också liksom verkade ha slut på semesterdagar och drog söderut samtidigt gör inte saken bättre. Alls. Inte heller det faktum att hyresvärden på kontoret inte satt igång värmen ännu så att det igår när jag kom var 18,2 grader inne på kontoret vilket innebär att sommarkläderna förpassas till längst bak i garderoben och jag rotar djup i ylletröjalådan.

Så alla lediga stunder surfar jag på den här sidan:



Man kan välja utresa från Köpenhamn, vilken månad som helst och välja ÖVERALLT som destination. Jag tror dom menade vart som helst!

The Beautiful South – Rotterdam (Or Anywhere)

Working girl.

Some men find her sexy, some men disagree
But if she's not, it's not because she doesn't want to be

Alltså det där är ju bara så jävla bra. Jag vet att jag har spelat den låten för er tidigare, då när jag började jobba efter mammaledigheten i våras, men jag kan inte låta bli att tvinga på er den igen. I sommar har jag haft den här låten på min Springlista. Och nu när jag cyklar till jobbet så sjunger jag den låten i huvudet hela vägen. Jag ÄR den här sången.

Den fortsätter såhär (fritt kommenterat):

She wears a push-up bra from Freddericks, five inch high heel shoes
(Nej, jag har inte högklackat så ofta på jobbet tyvärr. Men jag tänker hela tiden att jag ska bli en sån som har det)
Maybelline and Rubinstein, and Avon's best perfume
She's a working girl
She's a working girl, she is single and free
She's a mother and wife and she's proud to be
A working girl
(Väldigt stolt faktiskt!)
Some find her to aggressive, she don't know how to stop
Cause she's the kind that don't look down until it's from the top
(Låter inte så trevligt men man måste väl inte var så himla trevlig hela tiden?)

She's elegant and stylish, French perfume and a fur
Designer clothes by Halston and Diane Von Furstenburg
(Inte så elegant och stylish som jag kanske skulle vilja. Men man kan låtsas att andra tycker det.)

And she's a working girl
She's a working girl, she is single and free
She's a mother and wife and she's proud to be
A working girl
She has taken her place among the tallest of trees
But she weeps like a willow when she's brought to her knees
Cause she's a working girl
You'll find her dressed according to standard uniform
Cause she must dress in comfort for the job she must perform
She has so many faces, she wears so many names
She goes so many places and she does so many things
(Ja, det är faktiskt full rulle mest hela tiden!)

Cause she's a working girl
She's a working girl, she is single and free
She's a mother and wife and she's proud to be
A working girl

Dolly Parton – Working Girl

onsdag 20 augusti 2014

Finlunch. En av fem.

Jag har som regel att ha med mig matlåda fyra dagar i veckan, och så får jag äta ute på lunchen en dag i veckan.

Och det är faktiskt inte bara av ren snålhet. Ofta är lunchmat på krogen inte superfestlig (och då jobbar jag ändå mitt i stan med stort utbud). Ganska ofta tänker jag att det där hade jag gjort bättre själv. Särskilt om jag har lagt närmre 100kr utan varken kaffe eller annan dricka än vatten, och jag beställer i kassan och hämtar besticken själv tänker jag så, att det är inte riktigt värt det (så ja, lite snålhet ändå...).

Alltså är det mest en social grej, uteätandet. Det är lite olika kollegor som äter ute jämfört med oss lunchlådister. Jag skulle inte säga att dom nödvändigtvis är roligare, uteätarna, men omväxling förnöjer. 

Nåväl, därför brukar jag, när det väl är uteätardagen, se till att ha gott om tid på mig, och föredra något gott framför något snabbt. Köpa till en finkaffe om det finns och njuta av "lyxen" att äta ute lite extra. 


Häromdagen var jag för första gången på I Hagen, vid Davidshalls torg. Skulle luncha med en gammal kursare och hon föreslog det. Jag kollade deras lunchmeny på hemsidan. Förstod omgående att det här är ett hippt ställe. Två av de fyra rätterna på menyn var pulled pork, som jag inte kan äta längre eftersom jag blev magsjuk förra gången jag åt det (inte av porket alltså, utan av dagisbaciller). Så jag blev skeptisk. Men kunde inte komma på något bra motförslag så jag accepterade budet. 

Så bra! För dom hade bytt ut en av rätterna mot lammfärslimpa i currysås som var så god! Bästa finlunchen på länge. 

måndag 18 augusti 2014

Jag följer strömmen.

Postar en regnbåge. För det känns så skönt att människor omkring en fortfarande är så fascinerade av enkla naturfenomen.

Ni kommer ihåg den där gången när jag postade en soluppgång, och sen upptäckte att hela min facebook-feed var fylld av samma soluppgång, från olika håll. Och idag tog jag med flickorna ut på gatan mitt i middagen i gummistövlar enbart för att vi ordentligt skulle kunna betrakta den här regnbågen. Sen upptäcker jag på facebook att jag såklart inte var ensam om att se den.
Där regnbågen slutar bor en skatt. Min familj.
 
och så förstås
 

Påminnelse!

Utställningen Loranga Loranga om Barbro Lindgrens figurer pågår till den 7:e september. Dottern har tjatat sen vi var där i början av sommaren att hon vill åka dit, så igår, regnets stora dag, var vi där igen. 

http://www.dunkerskulturhus.se/utstallning/platshallare-utstallning/loranga-loranga/
För de (barn) som inte känner till Loranga och gänget rekommenderar jag den här filmen innan ni besöker utställningen! 

söndag 17 augusti 2014

Vett och sans.

Äntligen har resten av världen tagit sitt förnuft till fånga. Äntligen säljer Ica Maxi börjat sälja Bulle i bulle. Sjukt att den inte kostar mer nu än vad den gjorde 1987?!

lördag 16 augusti 2014

Antimaterialism.

Saker alltså. Älskar att ha dem, hatar att äga dem.

Bilen. Ja, den nya himmelsbilen. AC:n la av i somras. Utan förvarning på årets varmaste dag. Den dagen jag, mina döttrar och min bror, inklusive fru och två barn, och all den packning denna mängd människor medför, skulle göra från paradiset till Malmö. DEN dagen la ACn av. 

Och har vi lagat den men nu har bakluckan gått sönder. Alltså så så att man inte kan öppna den. Alls. Och det lyser nån lampa att det är nåt fel på airbagen. 

Och nyss när jag skulle gå ner och hänga en tvätt. Så var inte första, inte andra och inte tredje lampan i källaren på väg till tvättstugan sönder, utan alla tre. 

Och när jag ska öppna tvättmaskinen så går det inte. Alls. För tvättmaskinen verkar liksom ha lagt av helt. Död. 

torsdag 14 augusti 2014

Om man skulle ta semester?

Det var visst nåt slags party igår. Jag tog visst ett glas rosévin för mycket på en uteservering igår. Och sen gick visst jag och nån till tillbaks till kontoret och drack lite mer rosévin och dansade barfota på takterrassen till skithög musik. Och sen cyklade jag visst hem vid kvart i tvåsnåret. Det gjorde jag visst. Det där sista har jag bara lite vaga minnen av, men jag hittade ett bildbevis i telefonen. Jag har en känsla av att det var en livsfarlig cykelfärd det där. Att jag nog bara tittade med ena ögat rätt stora delar av sträckan.
 

Så det var lite segt i morse när jag skulle få iväg mig själv till jobbet och barnen till dagis (mannen var på konferens). Man skulle kunna tänka sig att flexa lite, och komma lite senare till jobbet, det kunde man. Men frukosten på dagis är klockan åtta och om man missar den så måste man ju se till att barnen får i sig frukost hemma istället och det verkade också segt. Så vi var i tid till dagis, och till jobbet. Det var typ bara jag som var i tid till jobbet. Den där vingliga figuren som cyklar framför mig där på bilden, den har mailat chefen och sagt att den tar semester idag. Och chefen har inte heller kommit ännu, halv elva, och inte direkt så många andra heller.

Inte undra på att jag var tvungen att gå ner till McDonald och försöka få mig en cheeseburgare vid niosnåret. Tyvärr serverar inte McDonalds cheeseburgare vid niosnåret, utan frukost. Typiskt. Så jag gick till konditoriet istället och tittade på alla bakverk och kom ut med en Pucko. Det var rätt länge sen jag drack en Pucko till frukost. 

 
 
 


onsdag 13 augusti 2014

Att säga -Hej då, och försöka vara glad.

Det är en sak med jobbet som är jävligt jobbig. Förutom själva, liksom, jobbet. Det är att folk kan säga upp sig hur som helst.

Och det är skit. För det är tyvärr så att hur mycket man än gillar varandra och delar framtidshopp, besvikelser och hemligheter med varandra när man jobbar ihop, och liksom är riktigt nära vänner. Och har så fantastiskt übertrevligt tillsammans på luncher och fikor och after work:er och företagsfester och... Så ses man inte så mycket utanför själva jobbet. Man har redan fullt upp då, med familj och släktingar och andra vänner. Fast man säger att man ska luncha, man ska vina, man ska bjuda hem varandra, man ska visst fortsätta ses, hålla kontakten och allt det (och det lyckas man nästan aldrig med), så blir det ändå aldrig samma för man delar inte vardagen längre och det gör väldigt stor skillnad. Det är ju därför man inte har fortsatt kontakt med alla dom man gick i skolan med, på gymnasiet med och pluggade eller sommarjobbade med. Fast man hade trevlig då.

Så när jag idag säger -Hej då! till en mycket älskad kollega är det med tårar i ögonen och sorg i hjärtat. Men innan vi gör det så ska vi alla dricka ett glas bubbel tillsammans på takterrassen och äta middag och ta ett glas rosévin för mycket på en uteservering. Och även om jag har slutat tjuvröka så kommer du att göra det och jag kommer att stå där ute och huttra tillsammans med dig. Och då ska jag göra det med finskor och läppglans.

Jag är förberedd, jag har radat upp på skrivbordet.
 
Den här är till dig.
 

tisdag 12 augusti 2014

Joggingkorv.

Eftersom jag börjat jobba igen efter semestern kan jag inte springa direkt på morgonen som jag gjort i sommar. Eller kan och kan, men springa klockan halv sju på morgonen är lite väl magstarkt för en amatörspringare som jag.

Så igår kom jag på den ultimata kombinationen av att laga mat, umgås med familjen och springa min runda. Joggingkorv.

Det är nämligen så att jag brukar springa i Bulltoftaparken, som är ett slags rekreationsområde med grillplatser och sånt. Så jag packade ryggsäcken med korvar och korvbröd som jag hittade i frysen, lite sallad i en burk och lite vindruvor, senap och ketchup och en stor vattenflaska. Och grillutrustning.
 
Så tog vi alla våra cyklar och gav oss iväg till parken. Och undertiden mannen förberedde grillningen och tillsammans med barnen letade upp stenar att pallra upp grillgallret med så sprang jag min tvåkilometersrunda. Lättare än vanligt när tanken på att nygrillad korv väntade där vid slutet.

 
 
12 minuter senare stog jag där och grillade korv, svettig i springtajts. Och det gick riktigt bra. Min man hade visst packat ner två kalla öl också.
 

söndag 10 augusti 2014

Det här känns inte bra.


Att lära sig cykla.

Vi är lite lata så det har tagit oss pinsamt lång tid att göra i ordning nioåringens gamla cykel till fyraåringen, sätta på stödhjulen och allt det där. Men nu är det gjort, och nioåringen fick också till slut en ny cykel så nu kan vi åka på cykelutflykt hela familjen tillsammans. Det kräver lite träning att cykla med en familj. Framför allt fyraåringen behöver träna. För att cykla med henne går det åt två vuxna. En som cyklar före och visar vägen, och en som cyklar bakom och brevdiv och kommer med förhållningsorder och uppmuntran och som är beredd att putta på lite när det behövs och att hugga tag i handtaget när det behövs. Det nästan svåraste är att cykla så oerhört långsamt som en fyraåring med stödhjul gör.
 

Men det är mycket lycka också, barnen vill nu åka på cykelpromenad varje dag, med picnic och allt så det har vi ägnat rätt stor del av sista semesterveckan åt.
 
Det är rörande hur mycket glädje den där cykeln förorsakar, varvat med det uppskrapade knäna. I förrgår letade vi äntligen fram låset vi köpte till henne för länge sen. Och så cyklade vi till affären efter maten för att köpa en efterrättsglass. Och hon stog och tittade hänfört på låset.
-Tänk, jag ska få låsa min egen cykel. För första gången!

Lucy Rose – Bikes

lördag 9 augusti 2014

Polskt nagellack

Matchar vår Oxalis i köksfönstret perfekt. Och mitt favorit-spring-linne. Så nu springer jag som fan. Hejja!
Fortfarande inte under en timme på milen i snitt. Trots att jag inte springer än två kilometer. Men ändå. Personbästa i morse. 

fredag 8 augusti 2014

Skördetid och polskt vin.

Det har varit skördetid ett tag nu. Och det är fantastiskt! Sallad där allt kommer från trädgårdslandet (nej, inte Fetaosten...): salladsblad, mangold, klotbasilika, haricot verts, sockerärter gräslök och tomater. Mums filibabba.
Och årets smällhetaste sommarkväll åt vi den med grillad kyckling och ett välkylt vin från Polen. Eller det var visst från Franskrike, men ändå från Polen.
 
Tvåa på toplistan i Polen just nu:

Intresserade av djur.

Mina båda döttrar är omåttligt intresserade av djur. Min man och jag är bara väldigt måttligt intresserade av djur.

Igår när jag och flickorna var på Citygross och fikade (alltså vi handlade också), fanns det ett gäng TV-apparater på väggen som visade nåt djurprogram och mina döttrar kunde knappt släppa det med blicken trots att glassarna smälte. Det kallas visst travet. 

torsdag 7 augusti 2014

Visst får man skylla sig själv, det får man.

När man inte direkt ställer fram en inbjudande askkopp.

Ändå blir jag, trots att jag själv var inbiten fest- och caférökare i många år, och trots att det här är spår av att efter lång väntan ha träffat en mycket mycket kär vän, irriterad när han gått hem och jag går ut för att plocka undan våra vinglas och hittar detta på marken.

onsdag 6 augusti 2014

Att vänja barnen vid ny-gamla vanor.

Det är många som inte har barn som tycker det är konstigt och lite förfärande att småbarnsföräldrar tar ut sådär en fem-sex-sju-veckors ledighet varje sommar. Dom förstår ingenting faktiskt. Man BEHÖVER minst fem veckor.

För det tar ungefär tre veckor att vänja barnen vid att INTE vakna klockan sex. Sen tar det nån vecka till att få dem att sova till efter åtta flera dagar i sträck. Idag vaknade jag av mig själv och klev upp först av alla för första gången på semestern. Såhär var klockan i köket. Det är Bingo på ett sätt.
Det är bara det att igårkväll påbörjade vi det som kräver den där femte semesterveckan; att vända tillbaks barnen till nygamla kliva-upp-vanor, för att skona oss från att första arbetsveckan efter semestern när vi alla ska kliva upp vid halv sju ska bli mer av ett helvete än vad det ändå kommer att bli. Vi la barnen i riktigt vanlig tid, klockan åtta. Och ändå sov de alltså längre än på hela semestern i morse. Inte så bingo på ett sätt. u har vi bara fem dagar på oss att återställa.

tisdag 5 augusti 2014

I väntans tider!

Inget är som väntans tider. Nu ser man små squashar på väg och jag längtar efter att få fylla dem med köttfärs och fetaost.
Gäller bara att hålla regnväder och odjur borta nån vecka till.

måndag 4 augusti 2014

Mycket dyra polska kantareller.

När vi körde från färjan i Swinoutje till Szczecin satt längs vägkanten taner och sålde olika saker. Vi saktade in och såg att det var bland annat kantareller som salufördes. Älskar kantareller. Så vi lovade varandra att på hemvägen stanna till och köpa ett gäng. Det är så svårt att hitta svamp i Skåne tycker jag. Och mycket fint finns i paradiset, men något svampparadis är det vanligtvis inte. Så lite köpekantareller vore fint att dryga ut med.
Så på hemvägen saktar vi in vid ungefär varenda tant men de första typ tjugo tanterna säljer bara blåbär. Sen mer än halvvägs till Swinoutje skymtar vi äntligen nåt gult framför en tant. Så mannen tvärnitar och kör halvt ner i diket och jag rusar ut ur bilen och med livet som insats korsar jag den väldigt trafikerade 90-vägen och går tillbaks till gumman.
Jag pekar på kantareller och frågar hur mycket dom kostar och hon rotar fram en uråldrig mobil ur förklädesfickan och slår in 25. Och så pekar jag på blåbären och då slår hon in 15. Så jag pekar på båda och nickar och rotar fram 40 szloty och ger henne. Och så får jag kantarellerna och blåbären. Och så går jag tillbaks mot bilen. Och så tänker jag att det där var kanske inte super-super-billigt egentligen? Och så korsar jag, återigen med livet som insats, livrädd att snubbla i mina flip-flip, åter vägen och hoppar in i bilen, och min man kör upp på vägen igen. Och efter några hundra meter sådär så säger han, -Undra om det var våran navkapsel det där?
-Vaddå navkapsel?
-Ja, det rullade en navkapsel där just när vi körde upp på vägen igen.
-Men om det var vår som lossnade så borde det väl ha låtit lite.
-Ja. Men det bonkade liksom till i framdäcket på din sida.
-Gjorde det?
-Ja.
Tystnad. Sen, när vi nu är några kilmeter från den där navkapseln säger han.
-Ska vi vända och kolla?
Och jag säger -Nä.
Så när vi stannar till för lunch ser vi att det var såklart vår navkapsel han såg där i backspegeln för tjugo minuter sen.
 
Dyra kantareller.
 

söndag 3 augusti 2014

En sällsynt stund.

Har haft semester i 5 1/2 vecka nu och häromdagen infann sig äntligen en efterlängtad och sällsynt stund. Alla barnen var tysta trots att det var mitt på dagen. Så jag hann läsa 25 sidor i semesterboken. Undrar när jag ska läsa resterande drygt 200 sidor?

lördag 2 augusti 2014

Sommarmoln.

Efter väldigt många dar med blå himmel är det rätt läckert när det tornar upp sig såhär.

fredag 1 augusti 2014

Toalettpapper. Arg på mig själv.

Igår när jag skulle gå och lägga mig och precis kissat färdigt gonatt-kissandet på toan på övervåningen upptäcker jag att rullen är tom. Och på hyllan där vi har extrarullarna är det också tomt. Och eftersom barnen sover i rummen bredvid väljer jag att inte ropa på min man som sitter där nere och kollar på TV att hämta mer. Överväger att ringa honom för att hjälpa mig i denna nöd, men suckar istället och rotar fram nåt gammalt halvtorkat paket våtservetter ur badrumsskåpet istället. Man förstår varför barn inte gillar att byta blöja, att torka sig med våtservetter är rätt nasty.

Så i morse när jag vaknar först av alla (!!! barnens sommarsovtider!!! inlägg specifikt om detta kommer inom kort, lovar) och smyger ur sängen för att cykla och handla frallor (fortfarande varma för en krona stycket på Abdos), kommer jag för ovanlighetens skull ihåg att toapappret är slut där uppe och väljer att ta mig ner för trappan för att morgonkissa där nere istället. Väl färdigkissad upptäcker jag såklart följande:
Och även här är det tomt på hyllan där vi brukar ha extrarullarna. Och eftersom min man ligger däruppe och sover tillsammans med alla barnen så väljer jag att inte ropa på min man att hjälpa mig i denna nöd. Så jag tassar bredbent ut i köket och försöker att liksom inte drippa på golvet men alla ni som är tjejer vet att det är supersupersvårt att styra otorkade kissdroppar. När jag slutligen når hushållspappret torkar jag mig och tar en extra bit för att torka upp nån droppe som eventuellt kan ha hamnat på golvet mellan toan och köket. Och när jag ligger där på köksgolvet och torkar och försöker att undvika att se all den andra smutsen som också borde dammsugas upp och torkas bort är jag lite lite trött på mig själv för att jag inte bara har ungefär en miljon toarullar på varje toalett.