måndag 30 september 2013

Du vidriga.

Folk gnäller över mygg. De förfasar sig över fästingar. De fäktar med armarna när de surrar av ett litet bi eller en geting. Piper när de blir bitna av en broms. 

Men har ni träffat en älgfluga eller? Det är det jävla äckligaste av vidriga kryp man kan tänka sig och det finns i svenska vackra skogar. 

Fästingar och myggor är mer oförargliga i det att dom inte riktigt anfaller så aggressivt. Det mer förstrött surrar sig eller smyger sig på en. Bin och getingar är ju inte alls ute efter dig, det är ju bara för att du väsnas och bråkar med dom som dom känner sig nödgade att hugga. Bromsens bett är gör förvisso ont, och visst anfaller den våldsamt men den går att vifta bort, eller i bästa fall slå ihjäl. Men  älgflugan, usch! 

Jag citerar från Wikipedia: 
"Älgflugahjortfluga eller älglus (Lipoptena cervi) är en art av lusflugor (familjen Hippoboscidae). Flugan är en blodsugandeparasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älghjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. 
De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor påhösten. Den kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna. 
Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den." 

Vidrig, jag säger bara det, VIDRIG! 

söndag 29 september 2013

Fredagsmorgon.

Kan vara sämre än såhär.
Kaffe, chokladmuffins, Päronmer, havsutsikt, sol, sovande bebis i vagn. 



Tack Espresso House västra hamnen! 


lördag 28 september 2013

Ändå rätt gött.

Att vi inte slog på riktigt stort och köpte det här då när vi letade hus, så som vi festar loss med våra vänner mellan varven.



Ändå var det lite såhär vårt hem kändes dagen efter bröllopet... 

fredag 27 september 2013

My god!

Treåringen nyss, när vi fikar i trädgården; 
-My god, så många blommor!

Höst är soppa.

Och soppa kan ju vara barnsligt enkelt och snabblagat om man inte drar sig för att ta genvägen via färdig buljong. Koka upp vatten, lägg i kycklingbuljongtärningar till önskad styrka, lägg i valfri mängd valfria grönsaker och/eller kött och/eller pasta. 

Här minismå blomkålsbuketter, ärtor från trädgårdslandet, majs direkt från kolven, morötter och röd paprika i små tärningar, fint strimlad purjolök och kycklingfilé, samt barillas no 3 (tunnare= kortare koktid) bruten i bitar. 

Personligen gillar jag att servera soppan på klassiskt vis, i tallrik.  


Min yngsta dotter är av en mer modern skola, dekonstruerar soppan och strösslar den nonchalant över en stor yta. 

torsdag 26 september 2013

Hej hundägare!

Jag hoppas att du är mycket stolt och nöjd med dig själv och din hund! Att du njuter av känslan när andra människor trampar i ditt fångna djurs avföring, när andra människors barn gör det, när deras barnvagn rullar i det, när deras hall och deras bil blir nerbajsade. Hoppas verkligen du njuter.

För INTE FAN njuter jag av att städa upp skiten!

Hoppas även att du njuter när din hund springer lös i parken utanför ditt synfält, fram till närmsta barn och börjar skälla lite. Jag tror verkligen att det gör att den så kallat "nya generationen" får bättre förståelse för varför skattepengar ska gå till hundrastgårdar och hundbajstunnor för att du ska kunna ha ett djur i stan.

Inte hej.

Vidriga äckliga människor. Och hundar.

onsdag 25 september 2013

Galet men gott!

Fråga mig inte hur jag kom på tanken att stoppa in ett geléhallon och en valnöt i munnen samtidigt men det gjorde jag iallafall. 

Och det galna är att det är en svingod kombo. Prova! 

Hej. 

Kremlor är nästa steg.

När det ser grått och kallt ut och det är ofantligt mycket söndag så att man bara önskar att kvällen ska komma så att man får krypa under täcket, gäller det att ta sig samman och dra till skogs. Det lönar sig alltid. I söndags i form av en härlig stund och nåt kilo svamp -Karl johan, Trattkantareller och en stor mängd Bjöksopp.

Min familj är en svampfamilj. En plockarfamilj över huvudtaget. Det kliar i fingrarna när jag ser något ätbart i skog och mark och det är mer än en gång jag förbannat mig själv att jag inte hade med minsta lilla korg, påse eller burk, och istället burit hem svampar och bär inlindade i en kofte eller mössa. Det finns alltid en emergency-påse i både mammas, papps och vår bil, som inte har som huvudsyfte att vara kräkpåse, utan väntar på ifall man skulle hitta något guld. Och jag vet, de så kallade experterna säger att man inte ska plocka svamp i plastpåse för den blir snabbare dålig, larver och bakterier växer till sig och så. Men det har jag inte märkt mycket av. En plastpåse i fickan är så mycket smidigare. Det är lite för malligt att ta med en stor korg ut, -Oj, här ska plockas svamp minsann! Då känns det lite mindre nesligt om man inte hittar något, att bara låta plastpåsen ligga kvar där i fickan helt tyst.

Brun flugsvamp
Röd flugsvamp (ej symptomatiskt helröd)
Vit flugsvamp
Jag har en grundläggande koll på svampar alltså. Lite över basics kanske, skiljer utan problem soppar från taggsvampar från skivlingar, och bland skivlingarna kremlor från riskor. Kan väl sisådär en tio-femton matsvampar. Det är ju det viktigaste, att lära sig identifiera, bortom tvekan, det som är gott att äta. Näst viktigast är att lära sig det man absolut inte ska äta. Egentlingen kan jag så att jag klarar mig. Men det retar mig ändå det här med kremlor. Alltså, de finns i nåt hundratal sorter och växer nästan överallt när man är och plockar svamp. Ingen av dem är så giftig att man dör om man råkar ta fel. Dessutom är de så fantastiskt vackra i alla möjliga färger, sällan angripna av sniglar och larver, och med en frestande spröd konsistens. Ändå har jag inte lyckats lära mig en enda kremla på dessa 36 år. Så mycket godsaker som glider mig mellan fingrarna! Nästa steg i mitt svampliv är att lära mig kremlor.

Oidentifierad kremla I


Oidentifierad kremla II
En uppradning av de svampar jag kan plocka och äta? Okej då! 
Blek taggsvamp, Stolt fjällskivling, Kantarell (som egentlingen är två olika arter meningslöst att lära sig skilja dem åt), Trattkantarell (som egentligen är trattkantarell och/eller röd-gul trumpetsvamp, meningslöst att lära sig skilja dem åt), svart trumpetsvamp, smörsopp, aspsopp, tegelsopp, björksopp, Karl Johanssvamp. I värsta fall även brunsopp och ametistskivling. Skulle kunna klämma in en  jätteröksvamp och en blomkålssvamp.

Tegelsopp
Karl Johan aka Stensopp av bästa modell


Trattkantarell aka Trattis (alt. rödgul trumpetsvamp)

Överdriven girighet
Sen, när man haft det där ruset i skogen, när man hittat guld och känner sig rik så rik, då måste man tyvärr hem och rensa fanskapet. Ibland kan det vara härligt. Om man tagit en förmiddagstur, hittat riktigt mycket svamp så att de som ett berg täcker hela bordet, och sen sitter ute vid en stugknut i skogen i eftermiddagssol en klar höstdag, P4 skrålar lite i bakgrunden och man ett glas vin står där på bordshörnet, då är det ju njutning. Men när man kommer hem lite sent, barnen är gnälliga och mat ska på bordet då är det inte lika härligt. Och då kan man ibland ångra sin girighet där i skogen. För jag blir lätt lite girig i skogen, särskilt när jag plockar svamp här runt Malmö där tillgången inte är så säker och man känner att varenda minsta lilla plutt måste tas till vara. Och sen, när jag sitter där vid köksbordet och ska rensa en mikroskopisk trattkantarell då ångrar jag mig lite. För att slänga en ätlig svamp som man redan plockat? Aldrig!

En hel panna full med härlighet

Svamplycka


Njutning, med eller utan svampkorg

tisdag 24 september 2013

Kul på blocket igen.

Nu är det ju så att vi har köpt loss en liten bit av mitt paradis. Men det är lika bra att erkänna direkt att allt inte står rätt till i huvudet på exakt alla som bor där. 



Ekollon.

Även om det är lite segt så är det lika bra att erkänna att hösten smygstartat, och att omfamna den. Palla äpplen och päron på närmsta försummade fruktodling, dekorera med ekollon, tänd ljus och byt det vita mot rött. 

måndag 23 september 2013

Pumpasoppan.

Recept har alltså efterfrågats och det kommer typ här. "Typ" eftersom jag inte riktigt har koll på proportionerna, man får smaka sig fram.

Pumpasoppa är egentligen inte en favorit hos mig, allt för ofta smakar rätter lagade med pumpa allt för lite. Pumpans svagt söta smak tar över och gör det hela smaklöst. Men så åt jag en pumpasoppa hos mamma som var helt okej, där man började med att rosta pumpan i ugnen. Och sen så läste jag ett pumpasopparecept någonstans där ungefär alla smaksättare man kan tänka sig ingick och då tänkte jag; "Antingen är det där dödsäckligt, eller så är det precis det som behövs till pumpan". Så provade jag och det var gott. Sen kombinerade och experimenterade jag lite med dom där två recepten och här är vi nu, halvvt om halvt receptlösa, men med en god soppa.

I lördags använde jag butternut-pumpa, men jag har med framgång använt andra pumpasorter på samma sätt. I lördags använde jag 9 pumpor, men man kan med framgång laga soppan på bara en pumpa, eller kanske till och med en halv. Men nedan tänker vi oss en normalstor butternut-pumpa, då räcker det som huvudrätt till kanske fem personer, som förrätt kanske till några fler. 

Butternutpumpa.

Börja med att ansa pumpan; dela den på längden, skrapa ur kärnor, skär den i skivor rätt över -ungefär 1 1/2cm tjocka och skär bort skalet. Smörj en plåt med olivolja, lägg på pumporna (i ett lager, annars får du ta en plåt till) och pensla med lite mer olivoja. Sätt in kalaset i 225 grader varm ugn i ungefär 20 minuter, kanske lite till. Pumporna ska ha fått lite färg, men inte för mycket, och de ska vara helt genombakade och mjuka.

Undertiden pumporna är i ugnen; skala och grovhacka en gul lök, en halv purjolök, en (mjölig) normalstor potatis, två vitlöksklyftor. Finhacka 1/2-1 röd chili (beroende på chilins styrka i förhållande till hur starkt man vill att det ska bli). Fräs de tre löksorterna och chilin i smör och olivolja (snåla inte på fettet!) i cirka fem minuter, utan att det tar färg.

Lägg sen ner potatis och den bakade pumpan.

Häll på ca två deciliter apelsinjuice, knappt 1/2 dl japansk soja, två-tre skedar tomatpuré, och två-tre matskedar finriven färsk ingefära och juice av 1/2 lime. Rör runt och häll på kokande vatten så att det täcker och står lite över grönsakerna. Några rejäla drag med svratpepparkvarnen och lite vitpeppar kan också få följa med. Tillsätt sen buljongtärningar och/eller fond "lagom mycket" i förhållande till vattnet -inte för mycket så att det blir översalt. Jag tycker det blir godast med hälften grönsaks- och hälften hummerfond/buljong men det beror lite på vilka tillbehör man tänker servera till. Ska man göra soppan helvegetarisk går det såklart bra med bara grönsaksfond/buljong. Gillar man inte skaldjur kan man köra grönsaks- och kycklingbuljong/fond. Nåväl, låt det hela koka tills alla grönsakerna är helt mjuka, rör då och då. Det tar 20-30 minuter.

Sen ska hela rasket mixas så att det blir helt slätt. Blir det för tjockt, så att det inte går att mixa, tillsätt lite vatten. När det är slätt mixar du i 5 dl vispgrädde (eller matlagningsgrädde om du vill vara snål, men det vill du inte). Justera sen konsistensen med vatten.

Och sen kommer den finkänsliga avsmakningen, det är här det svåra börjar, för nu gäller det att se till att de är lagom smakrikt, lagom salt, lagom syrligt. Börja med att "grovjustera" genom att tillsätta mer fond, lite i taget om det är allt för smaklöst alltihop. Här är ju flytande fond lättare att hantera än tärningar men... Rör om ordentligt och låt det stå till sig några minuter innan nästa provsmakning. Sen balanserar man sältan genom mer soja, kanske lite mer sting med mer ingefära, och troligen behövs mer syrlighet så då pressar du i en apelsin och/eller mer lime. Och så jonglerar man med detta till det känns bra. Ta det lugnt med fonden bara, så att det inte smakar konstgjort alltihop, och ta det lugnt med saltet för det är svårt att rädda något man översaltat. Behövs mer krämighet och lenhet så kör på lite mer grädde. Ja, snart är det perfekt.

Som tillbehör serverade jag i lördags tunt strimlad fänkål som fått ligga i kallt vatten nån timme för att verkligen krispa till sig, blandat med fint strimlad salladslök, hackad dill och ett gäng räkor, på med lite svartpeppar, pressa på lite citron och så rör i en skvätt olivolja så att det blir lite glans på det hela. Detta lades alltså i en hög och dekorerades med fänkålsblomma. Går såklart med dillkvist om man föredrar det.

För en tydligare asiatiskt touch kan man byta dillen mot färsk hackad koriander, men det vågade jag inte i lördags för det finns rätt många i min närhet som har svårt för just koriander -så som jag hade.

Om man är mer av en köttis och har använt kycklingbuljong kan man ta fänkål/salladslök/olja och lite mindre citron, och strö knaperstekta baconsmulor på toppen.

Krutonger piffar alltid till det lite.

Om man inte vill ha något i botten kan man köra en klick vispad creme fraishe (eventuellt smaksatt med lite lite apelsinskal och riven ingefära) ovanpå soppan, och lite finhackad gräslök.

Kan tänka mig att man kan köra ungefär samma recept med sötpotatis som har pumpans söta-fadda smak. Och kan skulle med fördel kunna köra en morotssoppa med samma bas som ovan. Fast morötterna ska nog inte ugnsrostas, och behöver en potatis extra för konsistensen, men annars. Det ska jag prova.

Och nu gör ni pumpasoppa där hemma. Ni har nån månad eller så på er till halloween då ni serverar detta som förrätt. Hej!

torsdag 19 september 2013

Detta är ingen bröllopsblogg V.

Allt är diskat, slängt, undanstuvat. Och nu är det sista beviset undanröjt... Det stora stora åbäket till partytält som sen förra söndagen täckt större delen av vår trädgård, där vi hade det som just nu känns som vårt livs fest, monterades ner igårkväll, och vi passade på att äta upp de sista resterna och dricka upp den sista öppna boxen vitt vin. All stress, allt jobb, all förväntan; över. Kvar är bara ett vakum av trötthet. Men idag har jag inget inplanerat så när treåringen är på dagis och bebisen sover ska jag också ta en lur, och ska jag gå och lägga mig riktigt tidigt en kväll till. Och sen ska jag vakna nöjd.
 
För det har jag bestämt sen innan, att när bröllopet är över då ska jag ägna all min lediga tid åt att vara nöjd, för då har jag allt jag skulle kunna önska mig. Och så är det alltså; nu har jag allt jag ville ha! Utbildning, jobb, bil, hus, sommarhus i paradiset, två ringar på mitt vänstra finger, två och ett halvt fantastiska barn,  och en om möjligt ännu mer fantastisk man. Jag behöver inget mer, det räcker nu. Om jag någon gång blir avundsjuk och bitter framöver så påminn mig om detta. 

Jag har allt jag någonsin har önskat mig. 
Demontering

onsdag 18 september 2013

Detta är inte en bröllopsblogg IV

Men det måste ändå vara godkänt att skriva lite om maten?

Jag tänkte att jag skulle vara snäll mot mig själv och beställa en del catering och bara göra lite mat själv. Men sen började jag lite i ena änden och så fortsatte det och sen så var det lite för sent.

Överlag måste jag säga att jag är mycket nöjd med maten. Höll hyffsat budget. En del saker blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det mesta blev bra. Och soppan som serverades till förrätt har hyllats.

Så nu blir det en utfärlig beskrivning, från början till slut, håll i er!

Först serverades champagne och när den tog slut mousserande. Till det några tilltugg; små små salta kex med en klick creamcheese och en klick röd pesto, tandpetare (med röda och rosa hjärtan på toppen) med en ostkub, en salamibit och en bit cornichon. Lite chips och lite gröna oliver marinerade i citronskal, tunnt skivad vitlök, oregano från trädgårdslandet och olivolja (från en av vännernas odling i grekland!). Av någon anledning var det ingen åtgång på något av ovanstående -bara på drickat såklart. Själv tyckte jag samtligt var smaskigt, men det kanske bara var fel placerat, ellet så var folket upptagna med att dricka och prata med varandra. Låt oss hoppas på det. Och hellre mycket kvar än slut -det är så trist när gästerna väntar på brudparet och både snacks och dricka tar slut!


Pumpasoppa. Provlagningen med krutonger, på festen utan.
Så en förrätt. Djupa tallrikar stod på borden och i dom låg ett litet berg räkor, tunt strimlad fänkål och salladslök, hackad dill, vänt i olivolja och citron. På toppen en kvist av fänkålsblomma från trädgårdslandet. Bredvid låg en ljummen minipaj med mangold och pecorino, mycket riktigt den ni har sett tidigare. Så hälldes vid bordet pumpasoppa runt det hela. Receptet kommer i separat inlägg -det har efterfrågats! På borden surdegsbaguetter, smör, ostar och kex. Enda felet var väl att vissa misstog smöret (skurna skivor av riktigt smör) för en ost och stoppade en rejäl bit direkt i munnen. Och att det var mycket svårt för personalen att avgöra hur långt soppan skulle räcka eftersom jag själv hade lite dålig koll på hur mycket det fanns per person, så de hällde lite för snålt på tallrikarna -med resultatet att vi hade väldigt mycket soppa kvar dagen efter...


Rödvinssås på en box rött.
Till huvudrätt serverades dubbelmarinerad kalvfilé enligt ICAs recept ( http://www.ica.se/recept/dubbelmarinerad-oxfile-338688/ ) . Köttet från Lucu var superfint så det blev mycket gott det hela och lättlagat var det. Kan meddela att om man gör typ 11-dubbel sats så behöver man inte 11-dubbla mängden av marinad två, för mig räckte det med hälften. Till det serverades potatisgratäng och här var -enligt mig, kvällens misslyckande. Gjorde gratäng enligt koka-först-recept och när jag provgjorde det på 1/2 kilo potatis i början av veckan blev det perfekt. Kunde ösas upp i portionsformar (stora muffinsformar) och gratineras, vilket jag personligen tycker såg trevligt ut. DOCK när jag skulle göra det receptet x 10 blev resultatet inte det samma. Troligen på grund av att när jag gjorde det i två jättekastruller avdunstade inte lika mycket vätska som när jag gjorde liten sats, och kanske pga att jag vid provlagningen använde mjölig potatis som jag brukar när jag gör gratäng, men sen när jag gjorde det på riktigt använde jag fast potatis enligt receptet... Resultatet blev att det tog mycket längre tid att koka och gratinera gratängerna än vad jag hade tänkt mig, att de inte kunde hällas upp i portionsformarna för då hade allt bara flutit omkring utan fick serveras i stora formar, och att de ändå var lite väl rinniga i konsistensen. Men smaken var det inget fel på iallafall. Till det rödvinssåsen, även den omnämnd i tidigare inlägg. Den smakade smaskens, men jag glömde berätta för min syster och personalen i köket att jag inte hade rett såsen ännu, så de första gästerna fick en väldigt rinnig sås, sen rusade mamma in i köket och räddade situationen. Som tillbehör sallad med rödbetor-ruccola-fetaost, tomater-nektariner-mozarella-basilika och grillade marinerade grönsaker (paprikor, squash från landet, körsbärstomater) i olivolja med rostad vitlök och örtkryddor och så tunt strimlad rödlök på toppen. Allt (utom rödvinssåsen...) tog slut men vad jag förstod räckte det iallafall till alla. Nästa gång tänker jag då göra lite till så att man har en portion eller två över till dagen efter...


Såhär skulle potatisgratängen ha serverats.
Vi hade ingen egentlig efterrätt, utan serverade kaffe och avec med tårtan och ett gottebord. Chokladtryffel med whiskey, brysselkex och "färgsorterat" godis upplagt i fina burkar och skålar.


Visste väl att det där silkespappret från Ikea skulle komma till användning!
Till nattamat; grillad korv med bröd. Varför ändra på ett vinnande koncept!? Wienerkorvar och chorizo, rostad lök, ketchup, bostongurka och två sorters senap. Mmmm. 


Lakritspipor. För oss före detta feströkare som ändå vill vara med i gänget.

tisdag 17 september 2013

Dagarna efter ett bröllop.

Dagarna efter ett bröllop har man minst lika mycket att göra som dagarna innan. Det är det ingen som berättar. Städa, plocka undan, försöka äta upp resterna, sortera pantburkar från glasflaskor, försöka tänka ut var jag ska förvara de 20 liter blannevann som inte gick åt och de där 140 glasen jag köpte på Ikea. Lämna tillbaka lånat, rasera det man byggt, åka till tippen och försöka reda ut ordean i mitt hår, försöka räkna ut hur mycket sprit som gick åt -bara för att kunna göra en slutsammanställning av kostnaderna...

Jag är också helt upptagen av att titta på den fina brudbuketten som var det enda som såg riktigt fräscht ut i söndags när både huset och familjen var väldigt dagen efter, att titta på den nya ringen på mitt finger ("Måste du ha två, blir det inte bara tungt att bära?" -kommentaren från min man), försöka minnas alla detaljer under dagen om och om igen, tacka vädergudarna om och om igen för att de gav oss sommarens sista suck och inte detta höstens intåg.

Överväldigad. Av att fortfarande ha pirr i magen, -Det är på riktigt!, jag som fortfarande är i chock över att det faktiskt blev ett frieri för drygt två år sedan. Över att allt var precis så fantastiskt perfekt som jag hade önskat mig. Över all hjälp vi fått (och fortfarande får i röjningsarbetet). Över alla gäster som kom, över att de var så vackra, lyckliga med oss och dansade som jag aldrig sett folk dansa och gjorde sitt bästa för att tömma baren.

Öm i fötterna, eftersom jag härdade ut i de farligt höga guldiga klackarna tills klockan tre på natten, öm i huvudet efter lite för mycket dricka och lite för mycket sömn, öm i fingrarna efter potatisskalande och diskande, öm i rygg efter slip och släp, öm i hjärtat som är svullet av kärlek.

Att fotografera under dagen var inte min prioritet så ni får här bara ett litet smakprov. Senare hoppas jag att det kanske kommer något mer, något finare.


Den blev precis som jag ville ha den; fänkålsblommor och sallad från trädgårdslandet, kärleksört och höstanemoner från trädgården, rosa och gula rosor från Willys, och lite diverse blommor som vi fick till skänks.

En sorglig syn, men man vet att det var en rejäl fest iallafall.
Dekorationer som börjat sloka. 


 

fredag 13 september 2013

Bröllopsblogg?

Absolut inte. 

Men det finns väl inget bröllop med lite dignitet och självaktning som inte serverar triangulära pepparkakor eller hålls ihop av buntband? 


torsdag 12 september 2013

Detta är ingen bröllopsblogg III

Men hade jag haft 750kr över i budget så hade jag nog köpt den här att sätta i krukan vid dörren istället för de numera überfula överblommade-vissna sommarblommorna som vistas där. 


onsdag 11 september 2013

Detta är ingen bröllopsblogg II

Men om det är nån som vill ha en liter eller så rödvinssås så går det bra att hojta. 

Gjorde rödvinssås i fredags och räknade lite fel. Tänkte det kanske går en halv deciliter per man?  0,5deciliter x 60 pers = 30. 
-Va, 30 liter sås, sjukt tänkte jag. Bäst att sätta igång, jag börjar göra på en box rött. Vi får nog åka till systemet och köpa mer! 

Först efter att jag gjort sås i största kastrullen på 4 liter rött och tre flaskor fond tänkte jag till. 

Men nu har jag iallafall sådär drygt 6 liter rödvinssås om nån är sugen. 

Och ni som ska hit, jag säger det nu så slipper jag på lördag. 
-Det finns mer sås i köket! 


Detta är ingen bröllopsblogg.

Men jag tänkte ändå säga att det viktigaste är iallafall på plats inför festen. 

Baren. 


måndag 9 september 2013

Skaldjur.

Älskar skaldjur. Och på möhippan fick jag sannerligen vad jag tålde!

Skaldjursplatån på Sillen&Makrillen i Helsingborg är i en klass för sig. Först åt vi en rejäl dos löjrom var. Mina bordsdamer orkade inte all sin löjrom så då tryckte jag raskt in deras också. Sen bars två enorma platåer in och i tre timmar åt jag så mycket skaldjur jag kunde. Jag reste mig inte för att kissa. Jag åt inget bröd. Jag minimerade mängden aioli. Jag fokuserade helt på skaldjuren och bara åt och åt och åt och åt och åt. När jag inte kunde äta mer drack jag ett ostron och ett glas bubbel och satte igång på nytt. Så att jag en stund var lite andfådd. Så att jag ett tag var helt yr i huvudet. Så att det värkte i fingrarna av allt skalande och jag var kladdig till armbågarna av safter. Men jag klarade verkligen inte äta upp det. Det var det bästa som har hänt mig sen yngsta dottern föddes. 

Dessutom fick vi doggybag på det som var kvar så att jag med ny aptit kunde fortsätta orgien hemma dagen efter... 

En bild som inte gör rättvisa.

söndag 8 september 2013

Det är lite tråkigt här.

Jag vet att det är lite extra tråkigt här på bloggen nuförtiden. Glest mellan inläggen och fattiga är dom. Det finns olika orsaker. En orsak är att vardagen har slagit ner över familjen som en chock i denna tid som fortfarande får kallas "postsemester".

En annan orsak är att den stora festen närmar sig med stormsteg. Som några av er så riktigt gissat vankas det bröllop här i huset. Och hur mycket jag än tänkte "det är inget speciellt, bara en fet fest", så är det sak efter sak som dyker upp och ska fixas. Och jag har redan haft några bridezillaaktiga dagar. Iallafall. Det tar mer tankekraft och energi (och pengar!!!) än vad jag väntat mig, hur litet vi än försöker hålla det, så jag varnar er att det kommer troligen inte att bli bättre, det här bloggandet, innan det är över. För jag tänker INTE låta det bli nån jävla bröllopsblogg. Det finns det andra som gör så mycket bättre. Och framför allt sämre.

Igår var det möhippa. Lyckliga mig som har så fantastiska vänner! 

På återseende, ganska snart. 



måndag 2 september 2013

Morgongröt.

-Nu orkar jag inte mer.
-Jo, men några tuggor till kan du väl ta? Ta en stor tugga för mormor. 
-Okej. Så. 
-Ska du inte ta en tugga för farmor då, annars kanske hon blir ledsen? 
-Okej då, men jag tänker bara ta en tugga för dom gamla. Inte för mina kusiner och kompisar och alla mina andra gäster. 
-Det låter bra. 
-Nu är jag färdig. 
-Vem var det som fick en tugga då? 
-Farmor och sen fanns det bara två kvar. Farfar och morfar Mankus. Nu är jag helt färdig. 

söndag 1 september 2013

Barnfri morgon.

Sova i eget rum utan barn som väcker en, varken under natten eller på morgonen. Att få vila ut och vakna som en ny människa. Det var så jag tänkte att lördagsmorgonen i Saltsjöbaden skulle bli. Förbisåg det lilla fakta att fredagskvällen spenderades i en bar med vin och gin tonic som sällskap (förutom kollegorna då) och avslutades vid tresnåret.

Förbisåg också det lilla faktum att min kropp är så van att väckas vid 6-snåret att den bara inte kunde låta bli. 06.04. Suck. Låg och vände mig och vred mig sängen en stund, försökte somna om men insåg ganska snart att så inte skulle ske. Så istället tog jag på mig bikinin (fortfarande lite småblöt efter doppet innan middagen) och tassade över morgondaggig gräsmatta ner till strandhuset. Bytte min fortfarande blöta handduk mot två riktigt varma fluffiga i spaavdelningen. Satt en liten stund i den supervarma bastun med utsikt över viken. Gick ner till bryggan och tog ett mogondopp i vatten som fortfarande var sommarvarmt (19 grader!).

Återvände till rummet, tog en miljöfarligt lång varm dusch och använde hotellets förvånansvärt lyxiga produkter. Kröp ner i sängen och läste några tidningar jag hittat i lobbyn...

Inte som jag hade tänkt mig och jag återvände inte utvilad till Malmö, men det var ändå inte en oäven morgon...


 



Ånger.

På konferensanläggningen/hotellet serverades naturligtvis en smaskig middag och jag gav den sällsynta möjligheten att klä upp mig, sminka mig, ta på de höga klackarna. I hotellshoppen som mestadels sålde mycket dyra nescesärer, sjalar, doftljus och morgonrockar fanns även denna skylt.


Och dessa skor.

Jag funderade på att faktiskt kgöra det, låna dem och ha burit ett par Manolo Blahnic en kväll, för jag har en känsla av att det kommer jag aldrig att göra annars. Någonsin i livet. Men jag gjorde det inte.

Och som jag ångrar mig. Kastade mycket lystna blickar på dem när jag återigen gick förbi dem på väg till frukosten men då var det försent. Hej så skor.

På permission.

Att få spendera en dag med att lyssna på föredag, workshoppa och mingla kan vara underbart. Att få lunchen serverad och att äta den utan avbrott och tänka vuxna tankar, en underbar lyx när det sker som omväxling från mammavardagen. Hade alla mina arbetsdagar spenderats på konferensgården Vår gård i Saltsjöbaden hade jag inte känt lika stor skräck inför att börja jobba igen i januari. Att träffa kollegorna och inse hur mycket jag saknar dem, den dagliga kontakten med vuxna människor, det fick  mig nästan att längta lite, bara lite tillbaks till verkligheten.