lördag 21 mars 2015

Inte en vinnare.

Ni får ursäkta mig för den något dystopiska stämningen på bloggen just nu, men det är ont om glädjeämnen i den här vardagen.

Tänkte bara meddela att jag tänker inte vara med i några tävlingar fler gånger. Jag är inte en vinnare. Jag har nämligen aldrig vunnit någonting. Alltså aldrig.

Eller jo, en gång när jag var liten och vi åkte tysklandsfärjan spenderade jag 9 kronor på en enarmad bandit och van 62 kronor. Fatta lyckan. Alltså verkligen. Det bara forsade pengar ur den där maskinen och dom var mina! Den dagen förstod jag lite mer pengars väde. För tills dess hade jag nog inte förfogat över mer än sådär tio kronor åt gången, och de användes nästan undantagslöst på tobaksaffären på lördagarna. Man fick rätt så rejält med lördagsgodis för tio kronor. Och nu, plötsligt, 62 kronor! Sjukt! Dom pengarna skulle spenderas! Nu kunde jag köpa vad jag ville! I mitt huvud fyllde jag en hel shoppingkorg med godispåsar och leksaker och smink och nagellack och, jag vad det nu fanns att välja på som en typ sexåring vill ha. Gick till tax-free-butiken på båten och kunde till min besvikelse konstatera att 62 kronor inte är storkovan. Jag var tvungen att välja mellan en påse godis (visserligen av mastodontstorlek, ett kilo bassets vingummi eller så), eller ett läppstift. Det var ungefär vad jag hade råd med. Ett läppstift.

Sen dess har jag aldrig vunnit någonting. När vi köpte helvetesbilen för länge länge sen hade dom någon kampanj, man fick välja på en resecheck för 5000kronor, eller 100 trisslotter. Vi valde trisslotterna, fet chans att bli miljonär tänkte vi! Så jävla dumt.

Vi satt med två vänner vid matsalsbordet och drack bisongräsvoda och drinkar och skrapade trisslotter. I början utlovade vi frikostigt rejäl provosion till den av vännerna som skrapade fram en mille. Några timmar senare satt vi där med matsalsbordet fullt av skrapfnas, hundra skrapade lotter, och en sammalgd vinst på knappt 400 kronor. Och kände oss grundlurade och skitkorkade samtidigt. Bakfyllan dagen efter det...

Sen har jag väl varit med i någon tävling sådär lite sporadiskt. När jag var liten skickade jag teckningar hit och dit. Nu postar jag länkar på facebook hit och dit och börjar följa olika företag på Instagram. Men inte har jag vunnit ett skit.

I förrgår deltog jag i en tävling på just Instagram, för att försöka vinna den här superläckra väskan. Trodde på något sätt som vanligt att jag nog faktiskt skulle vinna den här gång. Det har vart rätt skit med det mesta på länge, jag har FÖRTJÄNAT ett break. Att vinna den där väskan.

 
Tror ni jag vann? Självklart inte. Och så blir jag till råga på allt besviken. Hur korkad!?
 
Så nu är det sluttävlat för min del. Aldrig mer. Någonsin, jag lovar. Jag har gett upp, jag har fattat äntligen att makterna anser mig inte värdig. I GET IT! 
 

2 kommentarer:

  1. Hittade din blogg via blogg100, och eftersom jag gillar att cykla föll jag för titeln.
    Haha, alla andra bloggar jag följer är positiva och allmänt glada mest alltjämt, medan man hoppar in här och läser om helvetesbilar och nitlotter.....kul med en blogg som beskriver livets baksidor också!
    Tack för att jag fick titta in!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag som ska tacka för att du tittade in!
      Kul att man kan locka någon med bloggens namn: Hoppas inte du blev blev besviken -cycklandet är ju definitivt underordnat resten av livet på den här bloggen...

      När man skriver en sån här "mamma-blogg"/dagboksblogg är det enligt min mening rätt ointressant när det bara är rosafluffigt allting. Sen är ju inte allt rena rama sanningen, man måste ju få överdriva lite både i medgång och motgång om det ska bli intressant att läsa överhuvudtaget ;)

      Än en gång, tack för titten, och inte minst tack för att du orkade kommentera! Lycka till med blogg 100!
      /Emilie

      Radera