fredag 14 augusti 2015
Kvällsdopp. Solo.
Igår var det dags igen. För ett kvällsdopp. Jag kände det i hela kroppen när jag kom hem från jobbet. Men det gjorde inte mannen, och inte barnen. Dom protesterade och skrek nej. Så då lämnade jag dom åt sitt öde. Gjorde knappast ont att ha en stund själv på bryggan och i vattnet.
onsdag 12 augusti 2015
Budapest dag 3
Nu kunde vi inte längre skjuta på det oundvikliga; badet. Och i ärlighetens namn var vi väl rätt sugna på det själva också, att bada, med tanke på värmen.
Efter att ha tagit oss till Margit-sziget (Margitön) via lite irrvägar eftersom vår GPS försökte få oss på ön söderifrån när man med bil bara får köra på ön norrifrån och ha promenerat vad barnen tyckte var omänskligt långt genom parken på ön eftersom man inte kunde köra och parkera precis vid badet, och sedan tagit oss igenom omklädningsbåsen där en barsk tant med skramlande nyckelknippa huserade, skrev vårt nyckelnummer på båset med en tavelkrita och muttrade och pekade hit och dit för att få oss rätt, var vi rätt tveksamma till det här Palatinus.
http://en.palatinusstrand.hu/
Väl ute på andra sidan möttes vi utanför omklädningsrummen av en liten liten håla med en krokodil i (stackars djur!), och ett terrarium med några ödlor. Här kunde tvååringen tänka sig att stanna och titta väldigt väldigt länge. Men tioåringen skymtade pooler, och vattenrutschkanor och glasskiosker och andra barn där mellan träd och blomsterurnor och ville ivrigt vidare. Och så snart vi fick loss tvååringen från terrariet blev vi mer och mer positivt överraskade.
Större än vad jag trodde. Renare, fräschare och mindre folk än vad jag hade befarat. Många olika pooler och nästan alla hade "graderad" botten, eller vad det kan heta. Alltså jättegrunt vid kanten och så långsamt gradvis djupare, så att barnen kunde vara med oss i nästan alla pooler. Efter ett tag var vi hungriga och till och med maten som inhandlades i ett av de fem-sex restauranger/kiosker som finns där var över förväntan. Eftersom vi inte riktigt tänkt oss för hade vi inte smort in varken oss själva eller barnen, och hade inga kepsar eller solglasögon eller andra solskydd med oss, insåg vi strax efter lunch att vi inte kunde vara kvar längre. Men, eftersom vi ändå trivdes så bra lovade vi barnen att komma igen dagen efter.
Efter en kort fika i skuggan av ett träd där vi knaprade i oss de mackor jag gjort på morgonen och som jag aldrig trodde skulle komma till användning, men man blir hungrigare av att bada än man kan tro, hoppade vi in i bilen, maxade ACn och körde norrut.
Vi hade läst om en stad som hette Szentendre och som alla rekommenderade. Körde dit och försökte på känn hitta nåt intressant. Körde i några snirkliga gränder som blev trängre och trängre. Utan att ha sett några skyltar om att här får man inte köra, befann vi oss så plötsligt mitt på stadens lilla torg. Överpitoreskt (bildgoogla så förstår ni vad jag menar) och med övermånga turister. Upp-putsade pastellfärgade hus och en häst och vagn som erbjöd sina tjänster. Tanterna kastade arga blickar och skakade på huvudet. Som om vi VILLE köra runt mitt på torget i en bil och sick-sacka mellan turisthorderna? Detta fick oss att överge staden så snart vi kommit ut från torget...
Körde istället vidare norrut mot Visegrad. Långa sträckor gick vägen helt bredvid Donau, men tyvärr hade man inte riktigt tagit vara på det. Tjocka buskridåer skymde utsikten mot floden och bara på enstaka ställen kunde man se att det glittrade till av vatten. Stannade till på den ultramoderna informationsanläggningen i utkanten av staden och fick trevlig hjälp och en föredömlig karta av flickorna där. En fika på kaféet vid det lilla färjeläget, och sen körde vi genom byn (fin, vi hade kunnat stanna men ville vidare) uppåt berget till citadellet som låg och vakade över staden högst upp på klippan.
http://www.visegrad.hu/en
Väl där drabbades min man av någon sällsynt dum snålhet och tyckte inte att det var rimligt att betala 60 kronor i inträde för att gå upp till borgen. Och tioåringen ville vara lojal mot sin pappa så plötsligt ville inte han heller gå upp i borgen. Dårar!
Jag och flickorna gick i alla fall in och det var värt sina slantar. Ronja-Rövardotteraktigt och med vidunderlig utsikt över "the Donau bend" och berg och skogar. Dock var det jätte-jättesvettigt att bära runt på tvååringen (eftersom hon vägrade gå ett enda steg själv plötsligt), så vi gick snart ner till parkeringen igen.
Sen körde vi ner mot floden igen. Hittade efter lite letande den strand vid Donau som flickan på turistinformatinen hade beskrivit när jag frågade om det gick att bada i själva floden. Väldigt vackert och riktigt kul upplevelse att bada i en så stor flod. Vattnet var lite grumligt och stranden bestod mest av snäckskal (!) så om vi gör om det ska vi köpa badskor, det såg jag att dom andra som badade hade. Ljuvligt att svalka sig!
Och så körde vi mot Budapest, men var överens om att om vi hittar en restaurang som ser trevlig ut på vägen, så tar vi den. Och minsann, vi hittade den!
http://www.szentendreihatarcsarda.hu/ENG/index.html
Allt som dom andra gästerna fick in såg gott ut, barnen sprang ner för den lilla gräsmatten och spanade efter fiskar och båtar vid floden. I mitten hade det dukats upp långbord för ett sällskap som firade en födelsedag och dom drack tillbringare med drinkar blandad på nån hemmagjord lemonad. Beställde man gryta eller soppa kom den i en liten ställning med brinnande låga. Allt var gott!
Efter att ha tagit oss till Margit-sziget (Margitön) via lite irrvägar eftersom vår GPS försökte få oss på ön söderifrån när man med bil bara får köra på ön norrifrån och ha promenerat vad barnen tyckte var omänskligt långt genom parken på ön eftersom man inte kunde köra och parkera precis vid badet, och sedan tagit oss igenom omklädningsbåsen där en barsk tant med skramlande nyckelknippa huserade, skrev vårt nyckelnummer på båset med en tavelkrita och muttrade och pekade hit och dit för att få oss rätt, var vi rätt tveksamma till det här Palatinus.
Väl ute på andra sidan möttes vi utanför omklädningsrummen av en liten liten håla med en krokodil i (stackars djur!), och ett terrarium med några ödlor. Här kunde tvååringen tänka sig att stanna och titta väldigt väldigt länge. Men tioåringen skymtade pooler, och vattenrutschkanor och glasskiosker och andra barn där mellan träd och blomsterurnor och ville ivrigt vidare. Och så snart vi fick loss tvååringen från terrariet blev vi mer och mer positivt överraskade.
Större än vad jag trodde. Renare, fräschare och mindre folk än vad jag hade befarat. Många olika pooler och nästan alla hade "graderad" botten, eller vad det kan heta. Alltså jättegrunt vid kanten och så långsamt gradvis djupare, så att barnen kunde vara med oss i nästan alla pooler. Efter ett tag var vi hungriga och till och med maten som inhandlades i ett av de fem-sex restauranger/kiosker som finns där var över förväntan. Eftersom vi inte riktigt tänkt oss för hade vi inte smort in varken oss själva eller barnen, och hade inga kepsar eller solglasögon eller andra solskydd med oss, insåg vi strax efter lunch att vi inte kunde vara kvar längre. Men, eftersom vi ändå trivdes så bra lovade vi barnen att komma igen dagen efter.
Efter en kort fika i skuggan av ett träd där vi knaprade i oss de mackor jag gjort på morgonen och som jag aldrig trodde skulle komma till användning, men man blir hungrigare av att bada än man kan tro, hoppade vi in i bilen, maxade ACn och körde norrut.
Vi hade läst om en stad som hette Szentendre och som alla rekommenderade. Körde dit och försökte på känn hitta nåt intressant. Körde i några snirkliga gränder som blev trängre och trängre. Utan att ha sett några skyltar om att här får man inte köra, befann vi oss så plötsligt mitt på stadens lilla torg. Överpitoreskt (bildgoogla så förstår ni vad jag menar) och med övermånga turister. Upp-putsade pastellfärgade hus och en häst och vagn som erbjöd sina tjänster. Tanterna kastade arga blickar och skakade på huvudet. Som om vi VILLE köra runt mitt på torget i en bil och sick-sacka mellan turisthorderna? Detta fick oss att överge staden så snart vi kommit ut från torget...
Körde istället vidare norrut mot Visegrad. Långa sträckor gick vägen helt bredvid Donau, men tyvärr hade man inte riktigt tagit vara på det. Tjocka buskridåer skymde utsikten mot floden och bara på enstaka ställen kunde man se att det glittrade till av vatten. Stannade till på den ultramoderna informationsanläggningen i utkanten av staden och fick trevlig hjälp och en föredömlig karta av flickorna där. En fika på kaféet vid det lilla färjeläget, och sen körde vi genom byn (fin, vi hade kunnat stanna men ville vidare) uppåt berget till citadellet som låg och vakade över staden högst upp på klippan.
http://www.visegrad.hu/en
Väl där drabbades min man av någon sällsynt dum snålhet och tyckte inte att det var rimligt att betala 60 kronor i inträde för att gå upp till borgen. Och tioåringen ville vara lojal mot sin pappa så plötsligt ville inte han heller gå upp i borgen. Dårar!
Jag och flickorna gick i alla fall in och det var värt sina slantar. Ronja-Rövardotteraktigt och med vidunderlig utsikt över "the Donau bend" och berg och skogar. Dock var det jätte-jättesvettigt att bära runt på tvååringen (eftersom hon vägrade gå ett enda steg själv plötsligt), så vi gick snart ner till parkeringen igen.
Körde en liten bit nerför backen till sommarrodel-banan. Det var kul för hela familjen! Nån bekant frågade när vi kom hem om dom hade hjälmar till barnen också att låna ut, och nej, det hade dom inte. Dom är inte så noga med säkerheten just. Men, annars urkul. Hela familjen tjöt av upphetsning!
http://bobozas.hu/visegrad/index_en.phpSen körde vi ner mot floden igen. Hittade efter lite letande den strand vid Donau som flickan på turistinformatinen hade beskrivit när jag frågade om det gick att bada i själva floden. Väldigt vackert och riktigt kul upplevelse att bada i en så stor flod. Vattnet var lite grumligt och stranden bestod mest av snäckskal (!) så om vi gör om det ska vi köpa badskor, det såg jag att dom andra som badade hade. Ljuvligt att svalka sig!
http://www.szentendreihatarcsarda.hu/ENG/index.html
Allt som dom andra gästerna fick in såg gott ut, barnen sprang ner för den lilla gräsmatten och spanade efter fiskar och båtar vid floden. I mitten hade det dukats upp långbord för ett sällskap som firade en födelsedag och dom drack tillbringare med drinkar blandad på nån hemmagjord lemonad. Beställde man gryta eller soppa kom den i en liten ställning med brinnande låga. Allt var gott!
Efter det körde vi hemåt och avslutade dagen med en liten kvällpromenad för att ännu en gång utfordra barnen med glass och oss själva med en sängfösare. Lyckad dag!
Budapest dag 2.
Eftersom det var lite mulet på morgonen dag 2, och jag vaknade med nackspärr och nån slags rinnande allegichocksögon som såg ut som pingisbollar, beslöt vi att skjuta på det badandet i någon av stadens badanläggningar som vi lovat barnen. Utan allt för stora protester -och med löfte om stora mängder glass under dagen, gick dom med på det.
Först gick vi till en park med lekplats som jag sett på andra sidan kvarteret, där parkerade jag man och barn, medan jag letade upp ett apotek för att finna lite lindring. Överlag imponerad över mängden små kvartersparker och lekplatser i Budapest. Aldrig långt till närmsta gunga till barnens lycka. För det mesta relativt rent och helt också. Och jag lyckades få hjälp på bästa sätt på apoteket!
Den här tanten hade hittat sin nisch på lekplatsen. Hon blåste upp ballonger med en liten ballonghund på. Sen gick hon runt och delade ut dem till alla barn på lekplatsen som naturligtvis blev skitglada. Och sen gick hon runt bland föräldrarna och tvingade dem att betala. Lömsk taktik!
Nåväl. Vi lyckades krångla oss ur den här ballongfällan och klev istället in i bilen och rattade mot stadsparken och den loppmarknad vi listat ut håller hus där lördagar och söndagar. Inga direkt superfynd, men ändå kul och barnen blev nöjda efter att ha fått välja lite legobitar och playmobilhästar. Min man köpte en skylt. Jag köpte två Matrioska-dockor.
Sen var vi rätt trötta och varma för trots att det fortfarande var lite mulet är det rätt svettigt ute när det är 30 grader kom vi på. Så vi satte oss ner på grillhaket i anslutning till loppisen och beställde lite mat och dryck. Efter lite krångel med en sur och enbart ungersktalande servitris, kom en annan mycket trevlig servitris som pratade bra engelska, så vi beställde. Tre barnhamburgare, lite pommes, en BBQ-burgare inklusive pommes och en mix sallad. Och vatten och kaffe. Hade fortfarande inte riktigt vant mig vid valutan och stirrade på det svindlande beloppet 6300 forinter på kassakvittot, men fann mig och betalde glatt med dricks när jag räknat ut att det motsvarar cirka 120 kronor.
Det var kanske Europas största barnhamburgare för 15 kronor.
När vi glassat färdig upphörde regnet, solen bröt igenom och det blev ångande varmt. Lämpligt monumentparksväder!
Tvååringen begrundar sovjeteran.
Storslagen entré om inte annat. Rejäla monument och stora gester.
Först gick vi till en park med lekplats som jag sett på andra sidan kvarteret, där parkerade jag man och barn, medan jag letade upp ett apotek för att finna lite lindring. Överlag imponerad över mängden små kvartersparker och lekplatser i Budapest. Aldrig långt till närmsta gunga till barnens lycka. För det mesta relativt rent och helt också. Och jag lyckades få hjälp på bästa sätt på apoteket!
Nåväl. Vi lyckades krångla oss ur den här ballongfällan och klev istället in i bilen och rattade mot stadsparken och den loppmarknad vi listat ut håller hus där lördagar och söndagar. Inga direkt superfynd, men ändå kul och barnen blev nöjda efter att ha fått välja lite legobitar och playmobilhästar. Min man köpte en skylt. Jag köpte två Matrioska-dockor.
Övermätta klev vi in i bilen igen och rattade mot Buda-sidan. Körde över Donau på den imponerande kedjebron och beundrade parlamentsbyggnaderna och slottet på avstånd genom bilrutan. Ut ur staden över backar och kullar, mot Memento park. http://www.mementopark.hu/
En park där man samlat en drös stora sovjetmonument. När vi kommer fram ösregnar det. Så vi följer vägen lite längre bort mot en skylt med en stor glass på. Bredvid en stängd handelsträdgård ligger en liten rosa glasskiosk och ser ledsen ut i regnet. Men låt er inte luras av att det är grått på mina bilder. Det är 30 grader varmt så vi är alla (främst barnen då såklart), rätt så sugna på glass, så vi går in. En rar tjej med 30 glass-sorter, glass-strutar i 5 olika färger och 6 olika sorters rån att välja mellan att sticka ner i glassen. Och eftersom glassen kostar 3 kronor per kula får dom ta tre kulor var, för första gången den här sommaren. Och jag och mannen får varsin kopp hyffsad latte.
Det var inte svårt att hitta från parkeringen till glassen.
Storslagen entré om inte annat. Rejäla monument och stora gester.
Efter denna svettiga runda var jag yr och illamående av allergi och nackont, så vi vände tillbaks till lägenheten för en välbehövlig fikapaus och siesta.
Med laddade batterier promenerade vi sedan ner till Elizabeth ter (Elizabeth-torget) och åkte ett varv i det stora pariserhjulet "The Budapest eye". Det ska tydligen stå där till september, sen drar det vidare. Jag misstänker starkt att det var samma pariserhjul vi åkte på place de la concorde på nyår? Även i Budapest tycker jag att ett varv upp i luften var värt pengarna. Plus för aircondition i gondolerna!
Hängde en stund med den stora plaskdammen där barnen bänkade sig längs kanten tillsammans med öldrickande ungdomar och doppade fötterna.
Sen gick vi ett varv i de gamla judiska kvarteren, som i tips på nätet beskrivs som STÄLLET att hänga. Massor med folkliv och restauranger av olika sorter, men också mer turister än vad vi mött hitintills. Jag tyckte ändå att det var rätt trevlig, mannen tyckte det var förfärligt. Eftersom barnens tålamod började tryta, stannde vi i ett gatukök och köpte en varm macka och en crepe till dem. Sen stannade vi till vid en lekplats och lät dom stojja av sig en stund, innan vi gick vidare till ett litet torg i närheten av operan där vi hamnade på en trevlig men oväntat flott restaurang. På menyn stog att dom är rekommenderade i guide michelin, men jag tycker nog inte riktigt att det höll någon michelinklass... Nåväl. Vi delade på en charkplatta och en flaska rosé, barnen sprang och lekte vid nån fontän bredvid, drack coca-cola och ritade i målarböckerna servitrisen dukade fram. Sen fick vi in en gulachsoppa som i min smak var lite tam, men barnen var överförtjusta. Surplade och doppade bröd så att vi fick beställa in en till av samma vara.
Sen gick vi vidare hemåt och på vägen köpte vi återigen utlovad glass till barnen. Deras favoritsmak i ungern; en sliskig blå smak som överallt dekorerades med marshmallows eller skum-smurfar, barnen kallade den följdaktligen smurfglass och älskade den.
tisdag 11 augusti 2015
Att börja jobba efter semestern: Andra dagen.
Andra dagen på jobbet efter semestern.
Jag trodde att första dagen är värst och sen vänjer man sig, men nu tänker jag att andra dagen är värst. Vi får väl se vad jag tänker om det imorgon.
Jag håller på med bullerskärmar.
Har lyssnat på Sommar i P1; Batra, Apelgren/Mannheimer, Cristiansson och är nu på Clara Henry. Allt jag kan säga är att jag heller hade legat på en brygga och lyssnat på dem.
Jag trodde att första dagen är värst och sen vänjer man sig, men nu tänker jag att andra dagen är värst. Vi får väl se vad jag tänker om det imorgon.
Har lyssnat på Sommar i P1; Batra, Apelgren/Mannheimer, Cristiansson och är nu på Clara Henry. Allt jag kan säga är att jag heller hade legat på en brygga och lyssnat på dem.
Budapest dag 1
Årets sommarresa gick till Budapest. Kort sammanfattning av resan; över förväntan bra, på alla sätt.
Lång version av resan (här kommer en riktigt utförlig dag-för-dag-redogörelse, att njuta eller tröttas av. Varning. Detta är alltså bara del 1 av 4.):
Via Air b'nb:s värdforum hade vi bokat in en bytessemester till Budapest sista semesterveckan. Vi skulle låna en lägenhet i Budapest av spanska Ivàn och hans ungerska flickvän Ewa, och dom skulle samtidigt låna vårt hus här hemma i Malmö. Vi var spända och förväntansfulla och tillbringade två dagar innan avresan åt att tipp-toppa huset, och att samtidigt som vi avslutade det sista av vår egen packning, byta lakan, lägga fram fluffiga handdukar och sätta in blommor på nattduksbordet.
När vi står på Sturup och ska gå till gaten upptäcker den skarpsinta kvinnan där att femåringens pass visst har gått ut. Tack GODE GUD för att det var lördag och poliskontoret på Sturup var öppet så att vi relativt enkelt kunde fixa ett tillfälligt pass till henne. Sura 900 kronor att börja semestern med, men jag är ju så van vid dylika incidenter att det ingår lite i planeringen.
Undertiden vi står där och fotograferar henne får vi sms från Ivàn. Deras flyg har blivit överbokat, så dom kommer inte med sitt flyg. Vi blir genast nervösa, ska vi nu inte ha någonstans att bo när vi kommer fram? Men som tur är tar Ivàn själv situationen med lugn, om än besvikelse. Dom ställer in sin semester, men dom har två lägenheter så vi kan ändå låna den lägenheten det var tänkt att vi skulle bo i, och dom får komma och bo hos oss en annan gång.
Efter denna lite skraltiga start på resan var vi i luften. Två timmar är en ganska perfekt längd på en flygresa. Man hinner båda äta lite och vila lite och barnen hinner båda packa upp och packa ner alla sina medhavda leksaker och pennor ut sina väskor innan det är dags för landning. Men ingen hinner bli supertrött och stimmig och irriterad.
Viktigast att packa; pennor och papper. Underhåller mina barn länge länge.
Med baggaget upphittat på flygplatsen tog vi oss till utlämningen för hyrbilar. För genom lika delar smarthet och lathet hade jag bokat bil för oss under hela vistelsen. Två dagar före avresan började jag nämligen fundera på hur vi skulle ta oss runt, att vi ville åka utanför stan nån dag, vad kostar det att hyra en bil? Hur gött är det att släpa runt tre ungar i en storstads tunnelbanenät i 30-gradig värme och sådär? Och när jag räknade på kostnaden för att hyra bil en dag och köpa metrokort till oss alla de andra två dagarna, och resa tur och retur till flygplatsen kom jag fram till att det skiljde faktiskt inte jättemycket mellan det och att faktiskt hyra bil hela tiden. Så det gjorde vi och det är jag väldigt väldigt glad för.
På med AC och GPS och så var vi på väg mot lägenheten. Möttes av en jättesympatisk Iván som visade oss runt och lämnade oss i lägenheten i två etage med en altan på varje etage som gott och väl motsvarar förväntningarna ställda av annonsen. https://www.airbnb.se/rooms/5892150?s=045-
Vi nöjda att vara framme, tagna av hettan och lite möra som man blir efter en resa oavsett längd. Och tvååringen som bara lyckats sova 10 minuter på flyget behövde sova en stund till. De stora barnen var nöjda med att slänga sig i soffan med varsin telefon och lite speltid, mannen nöjd med det samma och det innebar att jag alltså kunde få en stund att ensam promenera runt närmsta kvarteret och inventera lite. Jag var mycket nöjd med det. Vet inte varför men det är något av det mysigaste. Att bara gå några varv runt i de kvarter i en främmande stad, som för några dagar ska vara ens hem. Går långsamt och tjuvkikar in i frisörsalonger, källarlokaler som står på glänt och undrar vad dom tre gubbarna som står och livligt diskuterar något på trottoarkanten utan minsta antydan till att flytta sig lite när en gammal tant försöker komma förbi, egentligen är för några. Försöker lista ut hur folk lever livet här liksom. Hittade närmsta bageri, som var stängt. Listade ut var vi skulle äta kvällsmaten i kväll på krypavstånd hem. Studerade noga nästan alla hyllor i vår mest närbelägna lilla supermarket och köpte med mig ett härligt utbud av eftermiddagsfika till familjen.
Sen diskuterade vi lite vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Barnen ville helst stanna i lägenheten och fortsätta spela eller titta på film. Jag ville helst åka till en stor stor supermarket och handla lite mer vettigt inför frukostar och fikastunder (vilket är dom måltider vi tänkt inta i lägenheten), än vad man kan göra i kvarterets närmsta lilla supermarket. Med löfte om att barnen ska få glass när vi handlat vinner jag diskussionen. Googlar fram närmsta stora Tesco och ställer in GPSen.
Eftersom det var semester fick barnen välja vilka frukostflingor dom ville. Varsitt paket. Tioåringen blev överlycklig och valde snabbt några chokladflingor han alltid drömt om. Femåringen och tvååringen står förundrat och tittar på hylla upp och hylla ner med tecknade figurer och flingor som man utan att kunna läsa ett ord ungerska förstår är omåttligt konstgjorda och sötade och äckliga. Eftersom jag vet att ingen av dem kommer att äta några av dom där flingorna lyckas jag till slut få dem att enas om ett paket vanliga Frosties. De liknar ju i alla fall vanliga Corn Flakes, så kanske att tvååringen kan gilla dem? Sen letar jag en lång stund efter "vanliga" flingor att smuggla ner i vagnen. Till exempel Corn Flakes, men det finns inga i hela affären. Det ska senare visa sig att tioåringen får tillåtelse av tvååringen och femåringen att äta upp även Frostiespaketet eftersom dom mycket riktigt tycker de är äckliga. Och att jag trots allt måste gå ner till den där lilla grannaffären och där hitta Corn Flakes.
Snygga mjölkpaket! Stort problem att i utlandet hitta mjölk som barnen tycker smakar okej. Första regeln är att i alla fall köpa mjölk som kräver kylförvaring...
Roligt namn på den salamin.
Den här stora Tesco-butiken ligger i ett litet köpcentrum en bit ut från centrum, där vi också köper de utlovade stora glassarna till barnen. Och hittar ett par nya fina sandaletter till mig i en skobutik.
På väg tillbaks till lägenheten kör vi ett varv runt hjältarnas torg. Och efter en kort stund i lägenheten gå vi till den italienska restaurangen jag spanade in på min promenad. Som tur är är den lika bra som den såg mysig ut. Jag äter årets godaste Carpacchio. Barnen delar på en väldigt god pizza och en stor tallrik spagetti med bara smör. Och så dricker vi ett urgott ungersk rosévin. Bock. Rekommenderar det. Så nöjda att vi bokar bord till sista kvällen också. Att gå runt på kvällen med en hungrig familj och leta efter en restaurang alla kan trivas med är inte en favoritsysselsättning.
Sen gick vi sakta hem genom den ljumna natten. Bäddade ner barnen i lägenheten, blandade varsin gin tonic, snittade upp den "korv med bröd"-baguette vi köpt på Tesco. Det var första dagen det. Inte illa för en eftermiddag.
Lång version av resan (här kommer en riktigt utförlig dag-för-dag-redogörelse, att njuta eller tröttas av. Varning. Detta är alltså bara del 1 av 4.):
Via Air b'nb:s värdforum hade vi bokat in en bytessemester till Budapest sista semesterveckan. Vi skulle låna en lägenhet i Budapest av spanska Ivàn och hans ungerska flickvän Ewa, och dom skulle samtidigt låna vårt hus här hemma i Malmö. Vi var spända och förväntansfulla och tillbringade två dagar innan avresan åt att tipp-toppa huset, och att samtidigt som vi avslutade det sista av vår egen packning, byta lakan, lägga fram fluffiga handdukar och sätta in blommor på nattduksbordet.
När vi står på Sturup och ska gå till gaten upptäcker den skarpsinta kvinnan där att femåringens pass visst har gått ut. Tack GODE GUD för att det var lördag och poliskontoret på Sturup var öppet så att vi relativt enkelt kunde fixa ett tillfälligt pass till henne. Sura 900 kronor att börja semestern med, men jag är ju så van vid dylika incidenter att det ingår lite i planeringen.
Undertiden vi står där och fotograferar henne får vi sms från Ivàn. Deras flyg har blivit överbokat, så dom kommer inte med sitt flyg. Vi blir genast nervösa, ska vi nu inte ha någonstans att bo när vi kommer fram? Men som tur är tar Ivàn själv situationen med lugn, om än besvikelse. Dom ställer in sin semester, men dom har två lägenheter så vi kan ändå låna den lägenheten det var tänkt att vi skulle bo i, och dom får komma och bo hos oss en annan gång.
Efter denna lite skraltiga start på resan var vi i luften. Två timmar är en ganska perfekt längd på en flygresa. Man hinner båda äta lite och vila lite och barnen hinner båda packa upp och packa ner alla sina medhavda leksaker och pennor ut sina väskor innan det är dags för landning. Men ingen hinner bli supertrött och stimmig och irriterad.
Med baggaget upphittat på flygplatsen tog vi oss till utlämningen för hyrbilar. För genom lika delar smarthet och lathet hade jag bokat bil för oss under hela vistelsen. Två dagar före avresan började jag nämligen fundera på hur vi skulle ta oss runt, att vi ville åka utanför stan nån dag, vad kostar det att hyra en bil? Hur gött är det att släpa runt tre ungar i en storstads tunnelbanenät i 30-gradig värme och sådär? Och när jag räknade på kostnaden för att hyra bil en dag och köpa metrokort till oss alla de andra två dagarna, och resa tur och retur till flygplatsen kom jag fram till att det skiljde faktiskt inte jättemycket mellan det och att faktiskt hyra bil hela tiden. Så det gjorde vi och det är jag väldigt väldigt glad för.
På med AC och GPS och så var vi på väg mot lägenheten. Möttes av en jättesympatisk Iván som visade oss runt och lämnade oss i lägenheten i två etage med en altan på varje etage som gott och väl motsvarar förväntningarna ställda av annonsen. https://www.airbnb.se/rooms/5892150?s=045-
Vi nöjda att vara framme, tagna av hettan och lite möra som man blir efter en resa oavsett längd. Och tvååringen som bara lyckats sova 10 minuter på flyget behövde sova en stund till. De stora barnen var nöjda med att slänga sig i soffan med varsin telefon och lite speltid, mannen nöjd med det samma och det innebar att jag alltså kunde få en stund att ensam promenera runt närmsta kvarteret och inventera lite. Jag var mycket nöjd med det. Vet inte varför men det är något av det mysigaste. Att bara gå några varv runt i de kvarter i en främmande stad, som för några dagar ska vara ens hem. Går långsamt och tjuvkikar in i frisörsalonger, källarlokaler som står på glänt och undrar vad dom tre gubbarna som står och livligt diskuterar något på trottoarkanten utan minsta antydan till att flytta sig lite när en gammal tant försöker komma förbi, egentligen är för några. Försöker lista ut hur folk lever livet här liksom. Hittade närmsta bageri, som var stängt. Listade ut var vi skulle äta kvällsmaten i kväll på krypavstånd hem. Studerade noga nästan alla hyllor i vår mest närbelägna lilla supermarket och köpte med mig ett härligt utbud av eftermiddagsfika till familjen.
Sen diskuterade vi lite vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Barnen ville helst stanna i lägenheten och fortsätta spela eller titta på film. Jag ville helst åka till en stor stor supermarket och handla lite mer vettigt inför frukostar och fikastunder (vilket är dom måltider vi tänkt inta i lägenheten), än vad man kan göra i kvarterets närmsta lilla supermarket. Med löfte om att barnen ska få glass när vi handlat vinner jag diskussionen. Googlar fram närmsta stora Tesco och ställer in GPSen.
Lycka är att gå på supermarket i främmande land!
Snygga mjölkpaket! Stort problem att i utlandet hitta mjölk som barnen tycker smakar okej. Första regeln är att i alla fall köpa mjölk som kräver kylförvaring...
Den här stora Tesco-butiken ligger i ett litet köpcentrum en bit ut från centrum, där vi också köper de utlovade stora glassarna till barnen. Och hittar ett par nya fina sandaletter till mig i en skobutik.
måndag 10 augusti 2015
Att börja jobba efter semestern: Välbehövlig AW!
Efter att ha klarat första arbetsdagen utan några större motgångar, upptäckte jag när jag hämtade barnen på dagis att det var 26 grader ute. Så direkt när vi kommit hem lagade jag så snabbt jag kunde färdigt dagens kvällsmat, öste ner den i en stor burk, packade ner den tillsammans med bestick och plasttallrikar i badväskan. Lagom då kom min man hem och så åkte vi ner allihop och åt kvällsmat på bryggan och tog ett härligt härligt kvällsdopp. Topp!
Bara riktigt smarta människor förstår att korv stroganoff med spagetti är utmärkt picnicmat.
Idag cyklade jag till jobbet.
Igen. Efter sju veckors ledighet. Jag vet, jag vet, man ska inte klaga. Men jag säger som min syrra sa på telefonen igår när vi pratade om arbetshösten som närmar sig med stormsteg;
-Jag tror inte att jag är gjord för att jobba. Alltså på riktigt.
Men nu gör jag det i alla fall. Sitter här på kontoret och jobbar så gott det går när man har glass mellan öronen och sandkorn i skorna.
Börjar jag som vanligt lyssna på sommarpratarna, som jag inte hunnit lyssna på en enda gång under själva sommaren. Och det är en kamp mot klockan för jag vill gärna höra dem med musik och det går ju bara x antal dagar efter att programmet faktiskt sändes.
Ni som varit mer intellektuellt alerta än jag i sommar; Vilka får man inte missa?
-Jag tror inte att jag är gjord för att jobba. Alltså på riktigt.
Men nu gör jag det i alla fall. Sitter här på kontoret och jobbar så gott det går när man har glass mellan öronen och sandkorn i skorna.
Börjar jag som vanligt lyssna på sommarpratarna, som jag inte hunnit lyssna på en enda gång under själva sommaren. Och det är en kamp mot klockan för jag vill gärna höra dem med musik och det går ju bara x antal dagar efter att programmet faktiskt sändes.
Ni som varit mer intellektuellt alerta än jag i sommar; Vilka får man inte missa?
lördag 1 augusti 2015
Utflykt Fredriksdal.
I den underbara staden finns flera fin-fina attraktioner som jag alltid förundras över att Malmö inte har fler av. Lätta sätt att göra fina utflykter mitt i staden.
Jag har rekommenderat det för och jag gör det igen; åk till Fredriksdal! Klättra i träden, betala den de där extra 30 kronorna för att få åka häst och vagn med en tant i gammeldags kläder. Fika och köp polkagrisar i handelsboden, lek på naturlekplatsen, sukta efter trädgårdsland som deras och försök få barnen att bli intresserade för olika fantastiska rosor och andra härliga växter. Bara gör det!
Jag har rekommenderat det för och jag gör det igen; åk till Fredriksdal! Klättra i träden, betala den de där extra 30 kronorna för att få åka häst och vagn med en tant i gammeldags kläder. Fika och köp polkagrisar i handelsboden, lek på naturlekplatsen, sukta efter trädgårdsland som deras och försök få barnen att bli intresserade för olika fantastiska rosor och andra härliga växter. Bara gör det!
Barn på stig i natur, mitt favoritfotoobjekt alla kategorier.
fredag 31 juli 2015
Ensam hemma 2015: Dramatiskt avslut.
Vi är de enda som stannar i baren kvällen ut och i takt med att gästerna tunnas ut gnabbas med honom lite av och till. Får honom att blanda till nya specialaren Chilicosmo. Jag säger att jag är sugen på Cosmo, men det är lite väl 2000 så varför kan han inte göra en twist på den? Han blir uppspelt och börjar hela uppfinnandet med:
"-Jag vet den perfekta garnityren!"
Varpå jag replikerar:
"-Utseendet är ändå lite viktigare än smaken va?"
Och han svarar utan att tveka:
"Ja!"
Då drar jag mig inte för att delta i själva komponerandet av smaker och resultatet blir riktigt bra.
Denna utmaning tog han sig an med glädje, men glädjen hans dämpade något när han insåg att dom inte har någon Sambucca, en självklarhet att utgå ifrån annars. Kan även meddela att Galliano hade dom heller inte så om man leka nostalgiker får man gå någon annan stans.
Men efter mycket möda lyckas han tillslut få våra två små sliskiga shots att brinna nån sekund eller så, och vi går nöjda hem för att dricka rosé till klockan 4 på morgonen. Tackar särskilt för att min man valde att inte komma hem med barnen förrän vid 17-snåret. Tack du älskade för att jag fick dom här två dagarna, jag behövde dom!
"-Jag vet den perfekta garnityren!"
Varpå jag replikerar:
"-Utseendet är ändå lite viktigare än smaken va?"
Och han svarar utan att tveka:
"Ja!"
Då drar jag mig inte för att delta i själva komponerandet av smaker och resultatet blir riktigt bra.
Fem minuter innan stängningsdags och bartendern frågar om vi vill ha nåt mer ikväll. Vi som är ensamma kvar sedan en stund har just bestämt att vi ska fortsätta hem til mig och dricka ett glas rosé eller två till. Svara utan att blinka
"-Ja"
Med tillägget:
"-Om du blanda till något som vi kan svepa i oss på fem minuter då. Det är helt okej om det är lite sötsliskigt. Och så vore det kul om man fick se något som brinner, det var länge sen man fick se det på en bar. Har kanske inte sett det sen Avoriaz 1995. (det var en klar överdrift men det vet ju inte han). "
Denna utmaning tog han sig an med glädje, men glädjen hans dämpade något när han insåg att dom inte har någon Sambucca, en självklarhet att utgå ifrån annars. Kan även meddela att Galliano hade dom heller inte så om man leka nostalgiker får man gå någon annan stans.
Men efter mycket möda lyckas han tillslut få våra två små sliskiga shots att brinna nån sekund eller så, och vi går nöjda hem för att dricka rosé till klockan 4 på morgonen. Tackar särskilt för att min man valde att inte komma hem med barnen förrän vid 17-snåret. Tack du älskade för att jag fick dom här två dagarna, jag behövde dom!
torsdag 30 juli 2015
Ensam hemma 2015: Duttade drinkar på hög höjd.
Efter allt det där piffandet tog jag taxi till nån italiensk restaurang i Slottsstaden. Den var okej, men inte toppen. Bättre däremot var efterrätten som intogs i form av en cokctail i baren på Malmö Live. Det var min första gång där men troligen inte sista.
Efter att baristas gått från något spännande och exklsivt till något man förväntar sig på ett vettigt café, har bartender blivit det nya hypade yrket som ni nog märkt. Trevligt för all del, och många av de nymodiga drinkarna är väl så goda som de gammla klassikerna. Men ibland går det lite till överdrift. Den unga och ivriga bartendern på Malmö live den här kvällen fick snabbt ök-/smeknamnet Dutten av oss. Han försökte övertala alla gäster att välja något annat än det dom faktiskt först beställde, och vi som hängde oss kvar i baren längre än vi först tänkt småskrattade åt det hela till sist. Särskilt som drinkarna blandades till med yviga gester och spretande fingar och alla drinkar fick lite duttar av ditten och datten på toppen, eller en torkad limeskiva, eller en liten skål pressad av krossad is fylld med något piffigt.
Efter att baristas gått från något spännande och exklsivt till något man förväntar sig på ett vettigt café, har bartender blivit det nya hypade yrket som ni nog märkt. Trevligt för all del, och många av de nymodiga drinkarna är väl så goda som de gammla klassikerna. Men ibland går det lite till överdrift. Den unga och ivriga bartendern på Malmö live den här kvällen fick snabbt ök-/smeknamnet Dutten av oss. Han försökte övertala alla gäster att välja något annat än det dom faktiskt först beställde, och vi som hängde oss kvar i baren längre än vi först tänkt småskrattade åt det hela till sist. Särskilt som drinkarna blandades till med yviga gester och spretande fingar och alla drinkar fick lite duttar av ditten och datten på toppen, eller en torkad limeskiva, eller en liten skål pressad av krossad is fylld med något piffigt.
Men de drinkar vi drack var goda, utsikten är ju hänförande och själva lokalen mer intim och mindre flashig än vad jag trott. Inbjöd till mysiga samtal snarare än förfest för grabbgänget. Kanske var stämningen sådan för att vi var där en söndagskväll men jag tror det är så jag gillar det bäst. I'll be back!
onsdag 29 juli 2015
Ensam hemma 2015: Piff
Efter första dagen då det inte blev så mycket vila som jag tänkte mig (som rapporterat), tillbringade andra dagen i sängen iklädd morgonrock mest hela tiden (som rapporterat). På kvällen stämde jag träff med en vänninna jag inte träffat på alldeles för länge för en middag och en drink. Orkade också för första gången på länge göra mig riktigt fräsch. Låg länge i ett bad med badsalt och oljor och dylik gegga. Peelade och filade det ansades och fransades. Naglar målades och dagen till ära orkade jag till och med smörja in benen och ta fram de högklackade sandaletter och lägga mer än bara en lätt mascara-make-up.
Borde kanske göra det oftare ser jag.
tisdag 28 juli 2015
Ensam hemma 2015: Att skaffa sig sysselsättning.
Ja, jag var alltså ensam hemma en helg. Jag är väldigt dåligt på att hitta på vettiga anledningar att vara göra saker utan familjen, till skillnad från min man. Han är för det första borta med jobbet titt som tätt. Och -Nej, det är inte samma sak när det är i tjänsten, men ändå. Två timmar ENSAM på Kastrup. Äta middag på krogen i främmande land, om än med kollegor. Sova ensam i hotellsäng. Äta hotellfrukost ensam. Och så vidare. Jag har gjort det två gånger i år, ovanligt mycket, och hur jobbiga och intensiva dagarna än är när man är bort med jobbet, så är ovanstående bara sååå skönt ibland. För det andra så är han mycket bra på att komma på saker som han bara MÅSTE göra. Ensam, utan mig och barnen. En kväll här, en natt där, en helg där och en vecka där.
Och när vi nu ändå har sju hela veckor ledighet tillsammans verkar det ju fånigt om jag inte skulle kunna skaffa mig nån dag och natt eller två?
Så jag var tvungen att hitta på en anledning. Och min anledning var att jag ju i egenskap av förlorare av boulen med grannskapsfruarna lovat att bjuda på bubbel. Utan män och barn. Den anledningen köpte mannen och tog med sig våra barn till sina föräldrar lördag till måndag. Inte för att jag tror att nån av grannfruarna faktiskt hade noterat detta löfte, eller utkrävt mig på det om dom nu noterat det, men ändå. En anledning så god som någon.
Enda kruxet var att den liksom lite motverkade sitt syfte med hela den här ensamhelgen. Att vila upp sig och ut sig, på riktigt. För när familjen försvunnit efter frukost började en storstädning med puts och ans för att stolt, fåfängt och fånigt kunna visa upp vårt hus i bästa möjliga skicka. Det pågick i ungefär tre-fyra timmar. Sen var jag ju tvungen att handla. Och så att göra något "tilltugg" till bubblet. Summa summarum hann knappt duscha innan gästerna kom (som vanligt), än mindre vila och slappa något på dagen. Och var tvungen att sätta det första gästerna i arbete för att ro i land det hela.
DEalen var att jag bjöd in alla i grannskapet på bubbel -under förutsättning att alla tog med sig bubbel så skulle jag bjuda på tilltugg. Att bjuda in folk på bubbel med "tilltugg" klockan 19 är urdumt. Vad bjudan man på då, och vad förväntar sig folk? De flesta har väl knappast hunnit äta middag så man bör alltså bjuda på något tillräckligt matigt som stillar både smaklökar och hunger. En skål dillchips tror jag skulle göra rätt många besvikna. 14 personer skulle förses. Så jag börjar lite i olika ändar. Rätt så mycket valnötter och parmesan hemma? Jamen jag gör lite pesto då. Och rätt mycket blåmögelost. Jag gör väl en paj då. Och rödbetor. Ja, men jag gör väl några varma snittar med röbetor och chevre då. Blir man mätt på det här? Äh, jag sätter väl en deg och bakar ett bröd också eller? Sådär höll jag på och blev som sagt knappt färdig.
Gazpacho, den har börjat bli en stående favorit att bjuda på här hemma. Receptet är från förra sommaren och ni hittar det här; http://cyklahem.blogspot.se/2014/08/ensam-hemma-iv.html
Sen gjorde jag små varma snittar. Olivolja på skivor av baguetter, skivade rödbetor och chevre på toppen, ringla över honung, salta och peppra och gratinera i ugnen. Aldrig fel.
Så gjorde jag en paj med blåmögelost och prästost toppad med päron och valnötter. Vanlig pajdeg. Kavla ut och täck botten med riven prästost, smula sen över rejält med mögelost (ju mestigare smak på osten desto mer behövs kan man säga). Vanlig äggstannig på det (knappt 1dl mjölk eller grädde/mjölk-blandning per ägg, salt, svartpeppar och vitpeppar. In i ugnen. Låt svalna så stannar den till sig. Stjälp upp och skär i lagom bitar. Skala och tärna päron, stek i smör och rätt mycket farinsocker på hög värme, tillsammans med grovhackade valnötter (ungefär 50/50 valnötter/päron). Strö över finhackad färsk rosmarin på slutet. Det ska bli en lite kolaaktig sörja runt päron och nötter av smöret och farinet, men päronet får inte hinna bli för mosigt. Strö den där blandningen över pajbitarna. Om man hinner kunde man ju garnera med lite extra rosmarin men det hann jag inte den här gången. Som vanligt en redigt dålig bild på det:
Sedan gjorde jag "det fantastiska brödet" ur Annas kokbok, det är alltid lyckat. Några ostabitar och lite philadelphia till det. Glömde sätta fram smöret insåg jag efteråt.
Och så gjorde jag som sagt en pesto (fast med valnötter istället för pinje). Blandade rejält med pesto med lättkokta morotsstavar, lättkokta blomkålsbuketter, färska rädisor och svarta oliver till nån ljummen sallad. Fungerade bättre i teorin än i praktiken märkte jag. Det var absolut inte äckligt, men inte så wow som jag tänkte att det skulle bli. Skulle öst på mer salt, mer pesto och kanske dragit på med lite citron också för att få mer smak på det hela. Nåväl. Såg trevlig ut iallafall, det är alltid något.
Till efterrätt tänkte jag först göra lakritspannacotta, det har ju varit sån ståhej kring lakrits hela våren. Men så tänkte jag att det är ju inte alla som gillar lakrits. Och dom som inte gillar lakrits brukar typ hata det. Så det blev vanlig hederlig vaniljpannacotta, toppat med kokta hallon och en lakritspipa. Inte så dumt om jag får säga det själv. Och som vanligt, utseendet är halv grejjen!
Och när vi nu ändå har sju hela veckor ledighet tillsammans verkar det ju fånigt om jag inte skulle kunna skaffa mig nån dag och natt eller två?
Så jag var tvungen att hitta på en anledning. Och min anledning var att jag ju i egenskap av förlorare av boulen med grannskapsfruarna lovat att bjuda på bubbel. Utan män och barn. Den anledningen köpte mannen och tog med sig våra barn till sina föräldrar lördag till måndag. Inte för att jag tror att nån av grannfruarna faktiskt hade noterat detta löfte, eller utkrävt mig på det om dom nu noterat det, men ändå. En anledning så god som någon.
Enda kruxet var att den liksom lite motverkade sitt syfte med hela den här ensamhelgen. Att vila upp sig och ut sig, på riktigt. För när familjen försvunnit efter frukost började en storstädning med puts och ans för att stolt, fåfängt och fånigt kunna visa upp vårt hus i bästa möjliga skicka. Det pågick i ungefär tre-fyra timmar. Sen var jag ju tvungen att handla. Och så att göra något "tilltugg" till bubblet. Summa summarum hann knappt duscha innan gästerna kom (som vanligt), än mindre vila och slappa något på dagen. Och var tvungen att sätta det första gästerna i arbete för att ro i land det hela.
DEalen var att jag bjöd in alla i grannskapet på bubbel -under förutsättning att alla tog med sig bubbel så skulle jag bjuda på tilltugg. Att bjuda in folk på bubbel med "tilltugg" klockan 19 är urdumt. Vad bjudan man på då, och vad förväntar sig folk? De flesta har väl knappast hunnit äta middag så man bör alltså bjuda på något tillräckligt matigt som stillar både smaklökar och hunger. En skål dillchips tror jag skulle göra rätt många besvikna. 14 personer skulle förses. Så jag börjar lite i olika ändar. Rätt så mycket valnötter och parmesan hemma? Jamen jag gör lite pesto då. Och rätt mycket blåmögelost. Jag gör väl en paj då. Och rödbetor. Ja, men jag gör väl några varma snittar med röbetor och chevre då. Blir man mätt på det här? Äh, jag sätter väl en deg och bakar ett bröd också eller? Sådär höll jag på och blev som sagt knappt färdig.
Gazpacho, den har börjat bli en stående favorit att bjuda på här hemma. Receptet är från förra sommaren och ni hittar det här; http://cyklahem.blogspot.se/2014/08/ensam-hemma-iv.html
Sen gjorde jag små varma snittar. Olivolja på skivor av baguetter, skivade rödbetor och chevre på toppen, ringla över honung, salta och peppra och gratinera i ugnen. Aldrig fel.
Så gjorde jag en paj med blåmögelost och prästost toppad med päron och valnötter. Vanlig pajdeg. Kavla ut och täck botten med riven prästost, smula sen över rejält med mögelost (ju mestigare smak på osten desto mer behövs kan man säga). Vanlig äggstannig på det (knappt 1dl mjölk eller grädde/mjölk-blandning per ägg, salt, svartpeppar och vitpeppar. In i ugnen. Låt svalna så stannar den till sig. Stjälp upp och skär i lagom bitar. Skala och tärna päron, stek i smör och rätt mycket farinsocker på hög värme, tillsammans med grovhackade valnötter (ungefär 50/50 valnötter/päron). Strö över finhackad färsk rosmarin på slutet. Det ska bli en lite kolaaktig sörja runt päron och nötter av smöret och farinet, men päronet får inte hinna bli för mosigt. Strö den där blandningen över pajbitarna. Om man hinner kunde man ju garnera med lite extra rosmarin men det hann jag inte den här gången. Som vanligt en redigt dålig bild på det:
Sedan gjorde jag "det fantastiska brödet" ur Annas kokbok, det är alltid lyckat. Några ostabitar och lite philadelphia till det. Glömde sätta fram smöret insåg jag efteråt.
Och så gjorde jag som sagt en pesto (fast med valnötter istället för pinje). Blandade rejält med pesto med lättkokta morotsstavar, lättkokta blomkålsbuketter, färska rädisor och svarta oliver till nån ljummen sallad. Fungerade bättre i teorin än i praktiken märkte jag. Det var absolut inte äckligt, men inte så wow som jag tänkte att det skulle bli. Skulle öst på mer salt, mer pesto och kanske dragit på med lite citron också för att få mer smak på det hela. Nåväl. Såg trevlig ut iallafall, det är alltid något.
Till efterrätt tänkte jag först göra lakritspannacotta, det har ju varit sån ståhej kring lakrits hela våren. Men så tänkte jag att det är ju inte alla som gillar lakrits. Och dom som inte gillar lakrits brukar typ hata det. Så det blev vanlig hederlig vaniljpannacotta, toppat med kokta hallon och en lakritspipa. Inte så dumt om jag får säga det själv. Och som vanligt, utseendet är halv grejjen!
Utöver maten som jag nu tjatat lika långrandigt om som vanligt, var det en riktigt lyckad tillställning. Återigen glatt överraskad över hur trevliga grannar jag har. Sista gästerna gick vid strax innan två, och då var allt bubbel gästerna så generöst haft med sig, inklusive det mesta av en rosébox jag hade i kylen gått åt. Bra jobbat!
söndag 26 juli 2015
Ensam hemma 2015 versionen.
Jag har skickat iväg man och barn till svärföräldrarna över helgen. Ibland måste man faktiskt få vara ensam en stund och ha lite riktig vilosemester.
Idag har jag hängt en tvätt men annars har jag bara gjort det jag skulle: ingenting. Klockan är snart halv tre och här ligger jag, fortfarande i morgonrock, läser deckare och äter Panna cotta till frukost.
tisdag 14 juli 2015
Mitt emot den underbara staden.
Ligger en lite mindre men nästan lika underbar stad. Helsingör. Värt ett besök alla dagar på året, ändå är vi där alldeles för sällan.
Färjan, en happening bara det. Det ska ätas röda pölser och drickas en öl på den där båten oavsett hur snabbt man måste halsa ölen efter att ha köat i kiosken nästan hela överfarten.
Sen promenerade vi in till stadens centrum. En halvmulen dag i juli är alla butiker öppna och det tjyvtjockt med folk. Full kommers och samtidigt danskt gemyt. Barnen fick såklart en glass och jag och mannen fick titta i lite antikvitetsaffärer. Vi hittade en lekplats där barnen fick springa av sig och jag kunde undertiden shoppa loss i ostbutiken.
Sen tänkte vi att det var dags att dra oss hemåt. Men medan jag gjorde ett snabbt inhopp på en vinbutik för två boxar rosé, så hittade mannen och barnen ett nytt pit-stop. På Toldkammeren är det nu i sommar snickarverkstad för barn på innergården. Perfekt lagom för barnen att hänga lite och för föräldrarna att slappa lite. Mysigt, gott och prisvärt ekologiskt café dessutom!
http://kuto.dk/kalender/2015/juli/hyg-og-byg-i-toldkammeret
Sen tog vi färjan tillbaks över sundet och lastade in oss i bilen. Undertiden hann det bli väldigt varmt och väldigt kvavt, så vi gjorde ett snabbt stop till på vägen. Ett snabbt kvällsdopp på Råå. Underbart. Sen hemåt till Malmö igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)