Jag är också helt upptagen av att titta på den fina brudbuketten som var det enda som såg riktigt fräscht ut i söndags när både huset och familjen var väldigt dagen efter, att titta på den nya ringen på mitt finger ("Måste du ha två, blir det inte bara tungt att bära?" -kommentaren från min man), försöka minnas alla detaljer under dagen om och om igen, tacka vädergudarna om och om igen för att de gav oss sommarens sista suck och inte detta höstens intåg.
Överväldigad. Av att fortfarande ha pirr i magen, -Det är på riktigt!, jag som fortfarande är i chock över att det faktiskt blev ett frieri för drygt två år sedan. Över att allt var precis så fantastiskt perfekt som jag hade önskat mig. Över all hjälp vi fått (och fortfarande får i röjningsarbetet). Över alla gäster som kom, över att de var så vackra, lyckliga med oss och dansade som jag aldrig sett folk dansa och gjorde sitt bästa för att tömma baren.
Öm i fötterna, eftersom jag härdade ut i de farligt höga guldiga klackarna tills klockan tre på natten, öm i huvudet efter lite för mycket dricka och lite för mycket sömn, öm i fingrarna efter potatisskalande och diskande, öm i rygg efter slip och släp, öm i hjärtat som är svullet av kärlek.
Att fotografera under dagen var inte min prioritet så ni får här bara ett litet smakprov. Senare hoppas jag att det kanske kommer något mer, något finare.
En sorglig syn, men man vet att det var en rejäl fest iallafall. |
Dekorationer som börjat sloka. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar