Mycket dyra polska kantareller.

När vi körde från färjan i Swinoutje till Szczecin satt längs vägkanten taner och sålde olika saker. Vi saktade in och såg att det var bland annat kantareller som salufördes. Älskar kantareller. Så vi lovade varandra att på hemvägen stanna till och köpa ett gäng. Det är så svårt att hitta svamp i Skåne tycker jag. Och mycket fint finns i paradiset, men något svampparadis är det vanligtvis inte. Så lite köpekantareller vore fint att dryga ut med.

Så på hemvägen saktar vi in vid ungefär varenda tant men de första typ tjugo tanterna säljer bara blåbär. Sen mer än halvvägs till Swinoutje skymtar vi äntligen nåt gult framför en tant. Så mannen tvärnitar och kör halvt ner i diket och jag rusar ut ur bilen och med livet som insats korsar jag den väldigt trafikerade 90-vägen och går tillbaks till gumman.

Jag pekar på kantareller och frågar hur mycket dom kostar och hon rotar fram en uråldrig mobil ur förklädesfickan och slår in 25. Och så pekar jag på blåbären och då slår hon in 15. Så jag pekar på båda och nickar och rotar fram 40 szloty och ger henne. Och så får jag kantarellerna och blåbären. Och så går jag tillbaks mot bilen. Och så tänker jag att det där var kanske inte super-super-billigt egentligen? Och så korsar jag, återigen med livet som insats, livrädd att snubbla i mina flip-flip, åter vägen och hoppar in i bilen, och min man kör upp på vägen igen. Och efter några hundra meter sådär så säger han, -Undra om det var våran navkapsel det där?

-Vaddå navkapsel?

-Ja, det rullade en navkapsel där just när vi körde upp på vägen igen.

-Men om det var vår som lossnade så borde det väl ha låtit lite.

-Ja. Men det bonkade liksom till i framdäcket på din sida.

-Gjorde det?

-Ja.

Tystnad. Sen, när vi nu är några kilmeter från den där navkapseln säger han.

-Ska vi vända och kolla?

Och jag säger -Nä.

Så när vi stannar till för lunch ser vi att det var såklart vår navkapsel han såg där i backspegeln för tjugo minuter sen.

 

Dyra kantareller.