Badbekymmer.

Det är alltid så på sommaren. Särskilt när jag varit i Paradiset, att jag känner mig lite instängd i Malmö. Vart tar man vägen när det är fint väder? Alltså var badar man på riktigt?

I paradiset, minst 25 fantastiska stränder inom allt mellan 5 minuter och 25 minuters bilkörning.
Klippor, klippor med stenbotten, stenstrand, stenblandad sand, klippor med sandbotten, vanlig sandstrand, långgrund sandstrand, sandstrand med sanddyner att läa i, sandstrand med tallar att skugga sig under. Strand med brygga, strand utan brygga, strand med kiosk, strand utan kiosk, strand med liten hamn, strand med stor hamn, strand utan hamn. Överallt kan man ha en stor stor bit strand för sig själv. Man kan för det mesta parkera så att man inte behöver inte släpa sina barn och sin överdrivet stora strandpackning mer än 50 meter. Och överallt fantastisk natur, för det mesta naturreservat.

I Malmö, vart tar man vägen? Ribban och sibbarp -äckligt och överbefolkat. Västra hamnen, funkar inte med barnen. Lomma, för långgrunt. Sen börjar det bli riktiga projekt, med körning på upp emot en halvtimme vilket känns segt när man vet att barnen kommer börja tjata om att åka hem efter sådär en timme och picnicen är slut. Och när man kommer fram. Svårt att hitta parkering. Och/eller supermycket folk. Och/eller skitlångt att gå från bilen till stranden. Suck, jag blir så trött. Hjälp mig!

Jag blir ofta sugen på att flytta till Småland. Vilka hus man kan få där för inga pengar! Vilka skogar, vilken frihet, så naturnära. Men sist, på väg hem från Paradiset när det var 30 grader varmt stannade vi och åt lunch vid en sjö. Och tänkte ta ett dopp. Och när man ska ta ett dopp i en insjö ser vattnet ut såhär. Och standen är en smal remsa sand ditkörd mellan några vassruggar, alar och en gräsmatta. Nej. Där kan jag inte bo.