Kl 10.12 kom jag på att jag kanske kanske har tandläkartid kl 10.40 idag. Ringer och får detta bekräftat. Är det värt de ca 550kr man blir debiterad om man uteblir, att slippa paniken? Nej.
Skyndar mig att sätta en mössa över det smutsiga håret, borsta tändern, klä på treåringen, ställa mig i snöstormen för att skrapa bort snö och is rutorna på bilen, slita upp ettåringen ur sängen jag la henne i för tio minuter sen, packa in oss alla tre i bilen och köra bort till Kirseberg. 10.38 gör jag en snabb och jävligt snygg fickparkering i den lediga ruta som lyckligtvis fanns precis utanför mottagningen. Kliver ur för att spänna loss ettåringen som slumrat till igen i bilen. Ser genom rutan samtidigt som jag öppnar dörren hur hon vaknar hon med ett ryck, ett skrik och kräks upp hela frukosten, rostebröd och ägg, gnäller lite och stoppar in nappen igen.
Vad gör man?
Jag stängde dörren och körde hem igen. Ringde på vägen och sa till receptionisten hur det låg till.
"Var det inte du som ringde för en stund sedan och undrade om du hade tid idag?"
"Jo."
Tystnad.
"Okej men då vet vi."
Fan ta dom om dom skickar en räkning. Då ska jag skicka den här bilden och en till som jag skonar er från.
Plenty more where that came from innanför kragen och på snutten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar