Ja, det är lite av vårt nyårslöfte, mannens och mitt. För vi har levt ihop några nu, han och jag. Och inte riktigt fått grepp på det här med planering. Gemensam planering. Inte av jobbaktiviteter, utan av livet. Han är liksom den där sorten som blir stressad av planering. Som tycker det är jobbigt på fredagen om man pratar om lördagen. Det är mycket "Inte nu" och "Kanske sen" och "Jag vet inte" när man kommer med kalendern och vill prata framtid med honom. Men eftersom hans jobb periodvis stjäl tid från oss värre än George och Brad snor pengar i Oceanfilmerna, eftersom vi har tre barn med olika typer av aktiviteter som ska pusslas ihop, eftersom vi har varsin släkt med tiotusen födelsedagar, påskar och jular som vi gärna vill högtidlighålla och eftersom även våra vänner med ökande antal barn börjar bli allt mer planerade, renderar detta med icke-planerande allt större problem och stundom gräl oss emellan. Särskilt eftersom jag är lite av ett planeringsfreak. Jag älskar att planera saker och skriva listor. Det är mitt sätt att se fram emot det, att försöka glädjas åt det en del redan innan det är dags. Det är dags att inse att när man båda närmar sig fyrtio snabbare än vad man någonsin trodde så är det svårt att hålla kalendern tom och sent på lördagskvällen börja ringa runt till folk och fråga om nån har lust att liksom, gå ut och ta en öl. För vem ska passa barnen? Vem ska passa vännernas barn? Vem ska vara nykter och köra och var ska man parkera bilen och vem finns det som inte redan har lördagskvällen inplanerad? Sånt gör att det inte längre är lika meningsfullt att leva oplanerad. Det gör att vi på sistone sett allt för lite av våra vänner, och av varandra.
Så nu ska vi prova ett annat sätt. Planering skall råda. Vi ska planera in min tid och din tid och tiotusen födelsedagar. Vi ska planera in barnens aktiviteter, och tid att åka ut i skogen med dom, tid att träffa vännerna, och att åka till sommarstugan. Vi ska framför allt planera in VÅR tid. Vi ska med omedelbar verkan planera in en bröllopsresa.
Sen önskar jag att jag kunde lova att jag ska börja springa igen, nu när jag ska få tid. Men det är ju så jävla mörkt ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar