fredag 10 januari 2014

Världsvecka.

Ni vet när man var liten och åt på matan varje dag? Härliga tider. Jag gillade nästan alltid matan-maten. Iallafall, då var det ibland Världsvecka. Ni vet ena dagen var det Kina och då serverades såna där färdiga vårrullar. Rätt goda faktiskt, undrar om dom finns att köpa fortfarande? Och så var det samma gamla vanliga köttfärssås med spagetti, fast stog kanske Pasta Bolognese på menyn och då var det Italien. Lite kul men inte särskilt autentiskt.

Sån vecka har vi haft här hemma. Det började med att jag rensade lite brland kryddpåsarna och hittade ett paket kryddmix till "Indiska köttbullar" som jag fått någon gång och som jag tänkte göra av med. Så vi gjorde "indisk" mat. Dvs de indiska köttbullarna på lamm/kalvfärs, kryddmixen och lite egna tilllägg. Gjorde en yoghurtsås med ingefära och persilja. Skar gurkorna till salladen som stjärnor och kryddade den med spiskummin och citron. Klyftpotatis kryddade med paprikapulver serverades till.
Indisk sallad. Indiska tillbehör.
Indiska köttbullar.
Eftersom barnen var mer än lite skeptiska till köttbullar som inte var kryddade som vanligt poängterade jag liksom extra att detta var mat från INDIEN ett jättespännande land långt bort, och att man äter olika i alla länder. Och så lyssnade vi på Indisk musik när vi åt, och jag visade några bilder på datorn på hur vackra kläder många indiska kvinnor har och sådär. Och så bestämde vi tillsammans att vi skulle äta mat från olika länder hela veckan. Åttaåringen försökte snabbt "Jag vill ha spagetti och köttfärssås, var kommer det ifrån?". Jag medgav att det var väl visserligen lite italienskt, men att vi kanske skulle köra på länder utanför europa för att tvinga oss lite bortom pasta och pizza. Då sa han "Då väljer jag USA för där finns det hamburgare". Det slutade med att vi enades oma tt han fick välja ett land, så fick jag välja maten. Han valde Japan och hoppades på Sushi "Alltså jag gillar inte sushi men då får man sån där god soppa", Miso-soppa.

Dagen efter blev det USA. Tjocka ugnsgrillade revben, majkolvar, sötpotatispurée och cole-slaw. Hade vi inte ätit klyftpotatis dagen innan hade jag nog gjort lite av det också, för det var bara köttet och majsen som accepterades av barnen. Man fick även äta ketchup till maten. Ettåringen såg ut som en äkta hedenhös där hon satt och gnagde på en benknota. Vi lyssnade på country-musik, ettåringen gillade det, men dom andra två var inte så förtjusta, åttaåringen efterfrågade Bieber eller Cyrus istället men jag tvärvägrade.

US of A.
Sedan var det Japans tur. Tyvärr fanns ingen möjlighet att öka och handla sushi med Miso-soppa, efter mitt debacle med plånbok och spärrade kontokort. Så det blev lax med teriayakisås, ris, ångad brockoli med rostade sesamfrön och lite sesamolja, och snabbinlagda morötter och rättikor. Musiken vi hittade var sådär.

Japansk brockoli.

Japanska pickles.

Japanska mat.
Och igår avslutade vi med Marrocko. Couscous med rostade grönsaker (två sorters paprika, blomkål, lök och zucchini), sallad av finhackade tomater, gurka och persilja med citron, harissakryddad grillad kyckling. Återigen lite tjockyoghurt som sås. Tyvärr blev kycklingen lite väl kryddstark så jag kände mig tvungen att steka några prinskorvar till barnen. "Åh, jag vill äta marrockanskt varje dag, om man äter prinskorvar där" kommenterade åttaåringen. Musiken godkändes av alla, vi hittade någon ganska poppig men rätt lugn marrockansk musik.

Totalt sett var det ändå lite kul, barnen kan tänka sig att göra det igen. Även om dom inte tyckte om maten så gick dom ändå med på att smaka dom olika sakerna lite lättare än annars. Men särskilt autentiskt, det var det verkligen inte... 


Marrocko à la svensk barnfamilj.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar