Nattsvart.

Ni vet den där känslan. När den ni sover med har druckit lite mer alkohol än en själv innan läggdags. Så att vi just inatt inte sover med varandra utan en av er sover och den andra ligger bredvid och försöker sova. I just det här fallet gick jag och la mig tidigare, och sov ganska tungt när den andre sen gick och la sig (eller ja jag tror det eftersom jag inte märkte när det hände). 

Men vid tvåsnåret yrar den där ettåringen vi har till, vaknar lite. Och hos oss fungerar det så att om jag försöker hantera situationen så vaknar hon helt och vägrar något annat än att sova i min säng, och då blir det just inte mycket sovit för min del. Så gången är den att hon vaknar till lite, jag vaknar till lite och buffar på den som sover bredvid. Den som sover bredvid vaknar till lite och stapplar upp ur sängen, in till ettåringen, bäddar till lite och säger "-God natt, nu sover vi", och stapplar tillbaks. Så somnar ettåringen om, och den tillbakastapplade dimper ner i sängen och somnar om. 

Men inte jag. Jag somnar nästan om. Då blir den där bredvidsovaren lite kärvänlig i sömnen, kryper närmre och vänder sig mot en. Då blir det ganska snart blir lite för varmt och lite för kvavt eftersom en spritandedräkt flåsar mig i ansiktet. Så jag jag försöker vända mig om men då är det slut på säng på min sida. Så jag buffar på den där bredvidsovaren så att den ska vända sig om. Det gör den snällt och jag somnar nästan om. Men då börjar bredvidsovaren snarka. Inte lite grann, lite gulligt, utan "Jag drack lite mer sprit än du innan jag la mig så nu sover jag skittungt"-mycket. Så jag buffar lite på bredvidsovaren så att den ska vända på sig. Och det gör den och så somnar jag nästan om. Men då börjar bredvidsovaren prata lite i sömnen och gnissla lite tänder... Ni vet den känslan?

Då är det tur för den där bredvidsovaren att den är en sån som jag älskar ändå. 

Här är en bild på eländet: