torsdag 19 februari 2015

Vinterns lata dumhet är som bortblåst.

Ser ni någon skillnad?

Förutom att jag ser både sur och förvånad ut samtidigt?  

Jag har varit ovanligt lat den här vintern. Efter att novemberregnen sög musten ur mig har jag fortfarande inte kommit igång med cyklandet till och från jobbet, utan det har blivit bussturer mest hela tiden, utom då min käre man släppt mig på vägen till sitt jobb. Nu är det ljust på morgonen, nu finns inga ursäkter. Så har jag tänkt i två veckor.
Skämdes när jag häromveckan träffade en före detta kollega på bussen och han förvånat utbrast:
-Va, åker du buss? Jag trodde du hade en sån där cykelblogg?
(Okej han kanske skulle läsa bloggen lite noggrannare så skulle han se att själva cyklandet är rätt underordnat här).

Men i morse hände det!

Kanske för att det skulle bli förhållandevis varmt och vindstilla idag enligt P4:s meterolog. Kanske för att jag var ensam hemma på morgonen så att jag hann med vad som nästan kändes som en spastund i badrummet (mycket tack vare den här fantastiska orchidén) och där och då återigen insåg att den där kroppen behöver röra på sig. Kanske för att jag stannade en stund för länge hos den där vännen igår och tog ett glas för mycket, så att jag verkligen behövde en dos friskluft. Kanske för att jag har slut på pengar på busskortet. Oavsett; jag gjorde det! Och nu ska jag inte hänfalla till lathet igen förrän nästa vinter. Eller nästa ösregn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar