Akilleshäl.

Barnsligt förtjust i country, honky-tonk-filmer, romantik och Gwyneth Paltrow. Just nu på 8:an, Country strong. Älskar't! 

Lycka är att åka Pågatåg!

På triangeln C: -Mamma, ska vi åka Pågatåg? Jag älskar Pågatåg som är lila! 

På tåget: Barn under sju åker gratis med en vuxen. Men Skånetrafiken har äntligen fattat att åker man tåg så vill man ha en biljett, så det fick vi av konduktören. En där man själv får skriva sitt namn, varifrån man åker, och vart man ska. Kul! 

På Lunds C: -Mamma, titta ett Pågatåg till! Så härligt det här är!

Hur många är med mig ikväll?

Fredagsmys. Taco och gin tonic.

 

Jaa9 & Onklp – Fredag

Inget hindrar ett proffs.

Inget hindrar en desperat kvinna. Inte ens lite kräks. Jag skulle ut på After work ikväll, så då gick jag på After work. Drack teguiladrinkpitchers like a boss. Åt friterade bläckfiskar. 

Men går för säkerhets skull hem tjugo över åtta. Man vet ju inte hur natten blir liksom... 

På vakt.

Och så kom mannen hem med fyraåringen också (jag hade visst råkat stänga av ljudet på mobilen, inte så smart en dag som denna). Har lagt handdukar under barnen och bäddat ner dom i vår säng framför Pippi-film. 

Vågar inte lämna dom ensamma här, framför allt med tvååringen som inte riktigt kan förmedla hur hon mår måste man vara lite på sin vakt. Och jag vågar inte bädda ner mig mitt emellan dom -vill inte riskera att fastna. Kan ju behöva komma på fötter snabbt. Så jag burit in en fåtölj och så sitter jag här och vaktar och väntar på det värsta jag vet. 

Dagens tredje tvättmaskin är just igångsatt. Härliga tider. 

VAB. Med en underbar arbetsgivare.

Tror att lite kräksjuka är straffet för att vi under julledigheten äntligen lyckades komma ikapp med tvätten i tvättstugan. Eller? 

Avslutade, som ni kanske minns, arbetsåret innan jul med en sista VABdag. 

Började det här nya fräscha arbetsåret med att vara sjuk själv två dagar. 

Sedan dess har jag jobbat tre hela dagar. Skämtade i köket i morse med vår Kvalitetschef, som är på besök från Stockholm, om att det är lite synd om honom för hans barn är så stora så han behövde inte VABa en enda dag i höstas. Jag sa att han kan få lite VAB av mig. 

Då ringde dagis och berättade att tvååringen hade kräkts. Min man tog förmiddagspasset, så jag kunde gå på mitt möte. 

Chefen är med på mötet och när det är slut förklarar jag lite stressat situationen. Jag skulle behöva åka hem nu. Och jag kommer inte imorgon när vi skulle på nästa mycket viktiga möte... 

Han, med ett lugnande leende: Ska jag skjutsa dig till bussen eller? 

Jag: Love that attitude! 

God morgon.

Kollar SMHI för att försöka bestämma om jag ska palla cykla till jobbet idag eller om jag ska tigga skjuts med min man. 

Skönt att veta att det inte ska regna den här veckan heller. Och idag ska det bara blåsa 10-17 m/s. 

Ett öde Bollywood

Med inspiration från grannarna som i måndags bjöd på mycket god indisk mat, och från Abdos där jag utförde dagens matinköp, blev det indiskt till kvällsmat.

Minsta mästerkocken hjälpte till att laga maten efter bästa förmåga.

 

Jag gjorde mig till. Tände ljus, la upp fint (eh, vissa saker iallfall) och satte på spellista med Indisk musik. Som världsveckan ni vet  http://cyklahem.blogspot.se/2014/01/varldsvecka.html .

Det blev gurksallad med yoghurt och mynta. Det serverades en kryddig men mild gryta med lammkött, en stark vegetarisk curry med potatis, blomkål och linser, och basmati kokt på indiska med gurkmeja mfl kryddor.

Sen var det lite synd att jag hade missat den lilla detaljen att det visst bara var jag och den där minsta mästerkocken som skulle äta idag. Fyraåringen hade ätit hos en kompis visade sig när jag hämtade henne, och min man var på fotbollsträning med nioåringen. Som tur var tyckte tvååringen om maten iallafall, och själv måste jag också säga att det blev riktigt lyckat!

Mycket matlåda imorgon.

Bollywood 2014

Luft!

Såhär tidigt har vi nog aldrig slängt ut granen. Och då var vi ändå bortresta några dagar så vi hann egentligen inte se den så mycket. Men ändå hade vi tröttnat så det var så skönt när vi väl tagit bort den. Måste varit ovanligt stor för vilken rymd den lämnade efter sig, så mycket luft!

 

Det ska vi nog snart täppa till med prylar igen.

Det jag saknar mest efter avjulningen är stjärnorna. Nu är det ju helt svart på natten och när man kommer hem!

 

Så gick det med det.

Satte klockan, gick och la mig. Och gick jag upp igen efter två timmar. 

Nu har jag lämnat barnen på dagis, hämtat datorn från jobbet. Sitter här hemma och försöker jobba i väntan på att bli uppringd av vårdcentralen. Urinvägsinfektion. Guds straff till kvinnor. Ett av dom. 

Bra början på det nya arbetsåret. 

Nu kör vi.

Ja, imorgon börjar det igen. Känns sådär. 

 

Olika ställen att utföra sin morgontoilett.

Som ni kanske förstått har jag inte stenhårda rutiner på det här med morgontoilett. Jag gör vad jag jag hinner och där det passar. Som tur är har jag valt en perfekt ickefrisyr till håret. Hinner jag så borstar jag det efter morgonduschen, men det går bara ändå. Innan tiofikat brukar ett totteband ändå sitta i det. Försöker såklart klara av det mesta hemma men jag har en tandborste och en liten tandkrämstub i en låda på skrivbordet, och alltid en mascara i handväskan. Mascaran kan klaras av lite varstans, men det underlättar ju om det finns en spegel. Backspegeln på bilen vid ett rödljus är vanligt om jag tagit bilen till jobbet. Hissen har jag redan berättat om, är man ensam i den hinner man precis måla ögonfransarna i någon av de tre speglarna mellan entrén och våning 6. Annars kan man såklart ta till någon av jobbets toaletter, tyvärr är belysningen mycket dålig där. Såhär på vintern har jag hittat ett nytt mycket användbart ställe:

Mörkt ute och kontorsbelysning inne gör att fönstret vid mitt skrivbord fungerar som sminkspegel. Mycket bra.

Paris avec les enfants -c'est super!

Börjar med att erkänna. Jag är total frankofil. Finns ungefär ingenting som inte är bäst i världen i Frankrike.

La Seine!

Så i augusti-september, då när jag som mest drabbades av post-semester-chocken och panikgooglade världen runt i jakt på något att se fram emot, bokade vi en Parisresa. Hyrde en stor lägenhet, bokade flygbiljetter till familjen och stämde träff med min bror och hans familj (dom som bor i Spanien) i Paris på nyår. Och som vi har sett fram emot det. Peppat på alla sätt. Köpte eiffeltorn-halsband till min brorsdotter i födelsedagspresent i oktober, "En engelsman i Paris" i födelsedagspresent till min svägerska, eiffeltorn-halsband, eiffeltorn-tröja och en hel Jean Paul Gaultier Outfit i julklapp till fyraåringen. Har tittat på Råttatouille, Ringaren i Notre Dame, Skönheten och Odjuret (inte Paris men iallafall Frankrike) och Monstret i Paris här hemma om och om igen. Och gjorde alltså ett pepparkakshus i form av ett Eiffeltorn på lillejulafton.

Ändå, lite magiskt.

Med DEN peppen var jag lite rädd för ett magplask. Det måste jag erkänna. Nog för att jag älskar framkrike, och Paris. Har varit därfem gånger förut, senast när vi förlovade oss min man och jag. Då var vi ensamma (ettåringen i tryggt förvar hos mormor) i Paris fyra dagar i April, med juliväder hela tiden. Men en storstadssemester med fyra barn? I december/januari? Metro med barnvagn? Vad gör man när fyraåringen vägrar gå längre, och det ösregnar? Vad gör man när barnen inte vill sitta still på en restaurang och äta lunch och inte tycker om något på menyn? Alltså, vissa farhågor.

Inte helt ensamma mellan benen på Eiffeltornet.

Men alla kom dom på skam! Första nyckeln till lyckan: en fantastisk lägenhet på Airbnb. 
https://www.airbnb.se/rooms/3896570
Ännu en gång ett boende som faktiskt levde upp till bilderna. Jättebra läge med härligt Parisliv direkt utanför dörren och själv lägenheten hade allt man kunde önska sig. Barnen längtade hem till lägenheten så snart vi kommit utanför dörren.

Andra nyckeln till lyckan: Vi hade tur med vädret. Vi hade packat tjocka vantar och mössor, overaller och överdragsbyxor, regnöverdrag till vagnen och förberett oss på ett 1-gradig Paris med snöglopp och att bara kunna vara ute korta stunder. Men det var inte så illa som vi befarat. Första dagen relativt soligt, andra dagen strålande solsken om än kallt och tredje dagen lätt duggregn på morgonen sen dimmigt och disigt men 6 grader. Tvååringen som inte rör sig så mycket utan mest sitter i vagnen hade overall på sig. Till fyraåringen hade vi överdragsbyxorna i väskan och hon tog på dom nån gång emellanåt (för övrigt hade hon citychicka kläder, stumpbyxor och klänningar). Barnen hade dom tunna mössorna och ibland tog vi fram vantarna, ibland frös vi lite men överlag var det helt okej.

-Åh, mamma, får jag också sätta ett hänglås här när jag blir vuxen och blir riktigt kär?

Tredje nyckeln till lyckan: barnen var superduktiga. Fyraåringen (och broderns sexåring) gick och gick i timmar utan allt för mycket gnäll. Ibland åkte dom två barn i min brorsdotters vagn som är lite större och stabilare än vår sulky. Ibland bar vi tvååringen en bit så fick fyraåringen åka lite, och nån gång när dagen led mot sitt slut och vi gick och gick till tunnelbanan fick min man bära fyraåringen en bit. Och dom var nöjda och duktiga och gnällde inte allt för mycket över allt dom ville göra men inte fick (VARJE karusell eller lekplats som passerades var högaktuell för barnen men inte för oss), ville köpa men inte fick (VARJE souvenir eller leksaksaffär eller rosa plastpryl var högintressant för fyraåringen men inte för oss), ville äta men inte fick (VARJE stånd med godis, sockervadd, crêpes och VARJE godisaffär, konditori och fruktaffär var högintressant för fyraåringen men inte för oss).

En upplyst karusell, en nästan full måne, ett litet stånd som säljer crêpe och "Barbapapa" (dvs Barb-a-papa, pappas skägg, även kallat sockervadd), och en trasig farbror som spelar dragspel.

Fjäde nyckeln till lyckan: PARIS. På nästan varje restaurang finns crêpe att beställa till barnen, om inte på menyn så på dessertmenyn, eller om man frågar. Annars kan man ju överallt få en tallrik pommes frites, och/eller en croissant. Trottoarhak som gourmetkrog. Så det blev ingen LCHF diet för barnen, men vi lät det vara okej att äta crêpes med smör och socker till lunch tre dagar i rad. Själva åt vi omeletter, pilgrimsmusslor och marrokanskt småplock. Och på kvällarna åt vi hemma. Åh att få gå till fiskhandlaren och köpa ett och ett halvt dussin ostron, att gå till delikatessen och köpa sig nåt dussin sniglar, att få gå till boulangeriet på morgonen och köpa två baguetter, att få gå in till slaktaren och köpa en hel stor fin-kyckling att stoppa i ugnen.

Det första vi gjorde var att gå igenom kökslådorna i jakt på en ostronkniv. Det fanns ingen. Men min skarpögda svägerska hittade en på marknaden, strax innan vi kom till ostronståndet. Och min bror visade sig vara en jävel på att öppna dom små rackarna. Hur man äter dem är en smaksak. Själv föredrar jag rödvinsvinäger och charlottenlök. Det är för fegisar, säger min bror, bara citron ska det vara. 

Som ett led i jul- och nyårsfirandet hade små karuseller strösslats ut i staden. Som var gratis. Lycka att få åka karusell flera gånger varje dag! Och mycket är spännande att se bara för att det är nytt. Eiffeltornet, först se det från Trocadero och sen gå ner under det, var lycka. Trots att köerna var timslånga så att vi inte kunde åka upp i det. Trots trängsel TRÄNGSEL upp från tunnelbanan och vid sacre couer var det häftigt att se staden uppifrån i solnedgången. Och han den där kända fotbllskonstnären (nej, inte Zlatan), var på plats och imponerade på sexåringen. Det stora pariserhjulet vid place de la Concorde var jätteuppskattat. Nästan ingen kö, förhållandevis billigt (5€barn, 10€ vuxen) och tillräckligt högt för att ge fin utsikt över stan -Louvren såklart, Eiffeltornet, Seine, sacre coeur, tour de Montparnasse, triumfbågen, la defense och lite till såg vi, trots diset. Ja, barnen uppskattade verkligen Paris. Och vi med.

Trés bien!

 

Paris Métro 

 

Bakfyllemacka

Ja, känner mig lite bakfull idag. Tror att det är fyra dagars drickande i rad i Paris som ger sig till känna, jag är inte van vid det. 

Värm ugnen till 200 grader, typ. 

Bred smör på en vit macka på båda sidorna. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Lägg på tjockt med hyvlad ost så det täcker och sen en skiva skinka. Tag en skiva vitt bröd till och gör ett hål i mitten. Till exempel med en pepparkaksform som ser ut som ett Hello Kitty-huvud. Knäck ett ägg mitt på skinkmackan och lägg snabbt på hålmackan så att gulan sticker upp i hålet. Dra på lite salt och peppar på ägghålet och täck sen det hela med ostskivor och sätt in i ugnen tills det ser färdigt ut. 

Varning; om man använder fryst bröd hinner vitan inte riktigt stelna innan osten fått tillräckligt med färg, så tina brödet först. 

Har jag skrivit om det här förut? 

Lyxshopping!

Eftersom jag förstog redan i förväg att hur bra allting ändå går i Paris, kommer det inte att vara shoppingläge, så passade jag på att stilla shoppingsuget redan i Köpenhamn. Tio minuter då mannen stog med barnen framför nåt akvarium och tittade på fiskar var allt jag behövde för att spendera fickpengarna gör första kvartalet 2015. 

En rengöringsgel från Biotherme, en ögonskugga från MAC, ett nagellack från Dior, en ögonskugga från Loreal (det enda som inte låg långt över min vanliga produktbudget), den nya Lancôme-parfymen med det passande namnet La Vie Est Belle (Julia Roberts på reklamen. Kan inte motstå), och ett par solglasögon från Marc Jacobs. Bra jobbat!