söndag 4 januari 2015

Paris avec les enfants -c'est super!

Börjar med att erkänna. Jag är total frankofil. Finns ungefär ingenting som inte är bäst i världen i Frankrike.

La Seine!
Så i augusti-september, då när jag som mest drabbades av post-semester-chocken och panikgooglade världen runt i jakt på något att se fram emot, bokade vi en Parisresa. Hyrde en stor lägenhet, bokade flygbiljetter till familjen och stämde träff med min bror och hans familj (dom som bor i Spanien) i Paris på nyår. Och som vi har sett fram emot det. Peppat på alla sätt. Köpte eiffeltorn-halsband till min brorsdotter i födelsedagspresent i oktober, "En engelsman i Paris" i födelsedagspresent till min svägerska, eiffeltorn-halsband, eiffeltorn-tröja och en hel Jean Paul Gaultier Outfit i julklapp till fyraåringen. Har tittat på Råttatouille, Ringaren i Notre Dame, Skönheten och Odjuret (inte Paris men iallafall Frankrike) och Monstret i Paris här hemma om och om igen. Och gjorde alltså ett pepparkakshus i form av ett Eiffeltorn på lillejulafton.
Ändå, lite magiskt.
Med DEN peppen var jag lite rädd för ett magplask. Det måste jag erkänna. Nog för att jag älskar framkrike, och Paris. Har varit därfem gånger förut, senast när vi förlovade oss min man och jag. Då var vi ensamma (ettåringen i tryggt förvar hos mormor) i Paris fyra dagar i April, med juliväder hela tiden. Men en storstadssemester med fyra barn? I december/januari? Metro med barnvagn? Vad gör man när fyraåringen vägrar gå längre, och det ösregnar? Vad gör man när barnen inte vill sitta still på en restaurang och äta lunch och inte tycker om något på menyn? Alltså, vissa farhågor.
Inte helt ensamma mellan benen på Eiffeltornet.
Men alla kom dom på skam! Första nyckeln till lyckan: en fantastisk lägenhet på Airbnb. 
https://www.airbnb.se/rooms/3896570
Ännu en gång ett boende som faktiskt levde upp till bilderna. Jättebra läge med härligt Parisliv direkt utanför dörren och själv lägenheten hade allt man kunde önska sig. Barnen längtade hem till lägenheten så snart vi kommit utanför dörren.
Andra nyckeln till lyckan: Vi hade tur med vädret. Vi hade packat tjocka vantar och mössor, overaller och överdragsbyxor, regnöverdrag till vagnen och förberett oss på ett 1-gradig Paris med snöglopp och att bara kunna vara ute korta stunder. Men det var inte så illa som vi befarat. Första dagen relativt soligt, andra dagen strålande solsken om än kallt och tredje dagen lätt duggregn på morgonen sen dimmigt och disigt men 6 grader. Tvååringen som inte rör sig så mycket utan mest sitter i vagnen hade overall på sig. Till fyraåringen hade vi överdragsbyxorna i väskan och hon tog på dom nån gång emellanåt (för övrigt hade hon citychicka kläder, stumpbyxor och klänningar). Barnen hade dom tunna mössorna och ibland tog vi fram vantarna, ibland frös vi lite men överlag var det helt okej.
-Åh, mamma, får jag också sätta ett hänglås här när jag blir vuxen och blir riktigt kär?
Tredje nyckeln till lyckan: barnen var superduktiga. Fyraåringen (och broderns sexåring) gick och gick i timmar utan allt för mycket gnäll. Ibland åkte dom två barn i min brorsdotters vagn som är lite större och stabilare än vår sulky. Ibland bar vi tvååringen en bit så fick fyraåringen åka lite, och nån gång när dagen led mot sitt slut och vi gick och gick till tunnelbanan fick min man bära fyraåringen en bit. Och dom var nöjda och duktiga och gnällde inte allt för mycket över allt dom ville göra men inte fick (VARJE karusell eller lekplats som passerades var högaktuell för barnen men inte för oss), ville köpa men inte fick (VARJE souvenir eller leksaksaffär eller rosa plastpryl var högintressant för fyraåringen men inte för oss), ville äta men inte fick (VARJE stånd med godis, sockervadd, crêpes och VARJE godisaffär, konditori och fruktaffär var högintressant för fyraåringen men inte för oss).
En upplyst karusell, en nästan full måne, ett litet stånd som säljer crêpe och "Barbapapa" (dvs Barb-a-papa, pappas skägg, även kallat sockervadd), och en trasig farbror som spelar dragspel.
Fjäde nyckeln till lyckan: PARIS. På nästan varje restaurang finns crêpe att beställa till barnen, om inte på menyn så på dessertmenyn, eller om man frågar. Annars kan man ju överallt få en tallrik pommes frites, och/eller en croissant. Trottoarhak som gourmetkrog. Så det blev ingen LCHF diet för barnen, men vi lät det vara okej att äta crêpes med smör och socker till lunch tre dagar i rad. Själva åt vi omeletter, pilgrimsmusslor och marrokanskt småplock. Och på kvällarna åt vi hemma. Åh att få gå till fiskhandlaren och köpa ett och ett halvt dussin ostron, att gå till delikatessen och köpa sig nåt dussin sniglar, att få gå till boulangeriet på morgonen och köpa två baguetter, att få gå in till slaktaren och köpa en hel stor fin-kyckling att stoppa i ugnen.
Det första vi gjorde var att gå igenom kökslådorna i jakt på en ostronkniv. Det fanns ingen. Men min skarpögda svägerska hittade en på marknaden, strax innan vi kom till ostronståndet. Och min bror visade sig vara en jävel på att öppna dom små rackarna. Hur man äter dem är en smaksak. Själv föredrar jag rödvinsvinäger och charlottenlök. Det är för fegisar, säger min bror, bara citron ska det vara. 

Som ett led i jul- och nyårsfirandet hade små karuseller strösslats ut i staden. Som var gratis. Lycka att få åka karusell flera gånger varje dag! Och mycket är spännande att se bara för att det är nytt. Eiffeltornet, först se det från Trocadero och sen gå ner under det, var lycka. Trots att köerna var timslånga så att vi inte kunde åka upp i det. Trots trängsel TRÄNGSEL upp från tunnelbanan och vid sacre couer var det häftigt att se staden uppifrån i solnedgången. Och han den där kända fotbllskonstnären (nej, inte Zlatan), var på plats och imponerade på sexåringen. Det stora pariserhjulet vid place de la Concorde var jätteuppskattat. Nästan ingen kö, förhållandevis billigt (5€barn, 10€ vuxen) och tillräckligt högt för att ge fin utsikt över stan -Louvren såklart, Eiffeltornet, Seine, sacre coeur, tour de Montparnasse, triumfbågen, la defense och lite till såg vi, trots diset. Ja, barnen uppskattade verkligen Paris. Och vi med.
Trés bien!
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar