Bloggarna utmanar varandra ibland. Retrolux la upp en utmaning för några dagar sen. Den var väl egentligen främst avsedd att uppmärksammas av retrobloggare. Man kan inte direkt säga att detta är en utpräglad retroblogg. Nej det kan man inte. Men jag är med ändå!
Utmaningen hittar ni här:
Retro eller inte, detta är mitt bidrag. En liten samling av brukssalt! Som matälskare av stora mått brukar mestadelen av mina souvenirer inhandlas på någon mataffär. Det har blivit lite salt genom åren.
Längst fram till höger. Den saltburk som inhandlades på den första skidresa jag åkte på utan familjen. Året var 1993 och jag var 16 år. Jag och 11 av mina klasskompisar i 1:an på gymnasiet. Jag kan inte förstå att dom släppte iväg oss. HERREGUD. Det var såklart en riktigt rolig röjjarresa med 100% skidåkning OCH 100% tonårsfest. Vi 12 hade hyrt ett châlet tillsammans och det lagades en hel del mat där, tro det eller ej. Det första vi investerade i var salt. Den är inte snygg alls, och stroppen som håller fast locket har gått sönder. Men den hänger med ändå. Den är i plast och så är den lätt att fylla på. Ligger alltid i picnicväskan och väntar troget på nästa utflykt. Den har åkt runt i europa den där kan jag säga!
Längst fram i mitten. Den snyggaste i samlingen. Inköpt av våra nära och kära vänner när de var i Tokyo. När vi har gäster brukar vi ta fram den och säga att det är japanskt salt. Då blir de flesta mycket vördnadsfulla. Som om vi inte tömt och fyllt på den där burken med Falksalt hundra gånger om? Tokstollar! Som tack köpte vi en saltburk till dem i Bangkok ett år senare. Den var inte alls lika snygg. Men det var skitsvårt att hitta salt överhuvudtaget i Bangkok. Det fanns dock väldigt mycket fish sauce.
Bakom dem står en ganska ful liten burk, inte på något sätt exklusiv. Den köpte jag i Litauen. På den stora Supermarketen där tänkte jag att jag skulle hitta någon öststatscool burk, men döm om min förvåning när det knappt fanns salt på burk. Bara i genomskinliga platspåsar. Så opraktiskt! Denna var den enda jag kunde hitta efter mycket letande och då blev jag naturligtvis tvungen att köpa den.
Den lite större snygga gula är Baleine-salt från Frankrike. En klassiker. Ursnygg (kolla deras hemsida http://www.labaleine.fr så kan man se en historisk kavalkad över deras förpackningar. Ett saltmärke med klass!). Köpt för några år på min och min sambos första utlandsresa tillsammans. Paris. Nästan omöjlig att fylla på. Men jag har sparat lite lite salt i botten. Den är alltså inte slut. Kan alltså inte slängas!
Och längst bak skymtar. Say no more. Det vi använder mest. Ni vet hur det är.
Roligt inlägg och rolig tolkning av utmaingen. Sant det där med vilken som används mest :)
SvaraRadera