Eftersom jag misstänkte att fler än jag skulle tycka att Den blå planet var ett bra nöje för familjen en grå (och dessutom mestadels regnig) sommarsöndag, körde jag det mycket smarta draget att förköpa biljetterna i webshoppen hemifrån, innan vi satte oss i bilen. När jag såg den här kön tackade jag min intelligenta hjärna för att jag gjorde det.
Tack vare våra förköpta biljetter gick vi alltså före hela den här kön (som enligt hemsidan var cirka 45 minuter lång) och stog nummer två i kön i Fast track. Bingo! Väl inne var det lika mycket folk, såklart. Jag undrade ett tag om det inte var fler människor än fiskar där inne?
Men sen kom vi till några akvarium med stimfiskar, till exempel sillar, och då var det plötsligt fler fiskar än människor, och det var ju skönt.
Pirajorna var också några stycken.
 |
| http://www.denblaaplanet.dk/se/ |
Sammantaget förtog människomassorna självklart upplevelsen en del. Att behöva köa till akvarierna är inte optimalt. Och trängseln blir inte lättare att hantera för en fyraåring som knappt ser över kanten på akvarierna.
Själva utbudet är det inget fel på, men jag var ändå lite besviken. Vi var på det gamla akvariet strax innan det stängde och jag har alltid varit mycket förtjust i det. Jag trodde att det nya skulle vara mycket större, utbudet mer imponerande, men innehållet var sig förvånansvärt likt. Roligast är tunneln där man går under vattnet och kan se hajar och rockor, men jag saknade avdelningen där man kan klappa flundror och maneter och plocka upp sjöstjärnor och snäckor och titta på dem på nära håll. Mest imponerande på Den blå planet är byggnaden -utifrån.
På mindre än en timme kände vi oss färdiga med den blå planeten och åkte till Hvne Hytten och köpte glass och tittade på båtar istället. Och ganska snart låg vi på mage på bryggan och spanade på spigg. Nästan lika spännande som de fågna fiskarna några hundra meter bort. Hade vi bara haft en håv och en hink...
 |
| Spanar spigg. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar