Det värsta med att tvätta. En kontaktannons.

Det värsta med att tvätta är inte att sortera tvätten. Inte att lägga den i maskinen. Inte att hänga den på linan eller att slänga den i torktumlaren. Inte ens att vika den, är det värsta.

Det värsta är att sortera strumporna och att hitta ännu en strumpa till samlingen som inte har en kompis.

-Hallå, kompisar, var är ni?! (ropar den lilla ensamma strumpan med tunn röst. Det ekar lite i tvättstrugan i källaren).
Ingen svarar.

En av dessa strumpor är min (gissa vilken?), resten är vår dotters. Hoppas verkligen hitta kompisen till den prickiga längst ner till höger, den är nästan helt ny och är så mjuk och fin.

-Mjuka nya strumpa var är du?

Det här är min sambos strumpor. Här gäller det att ta sig över en hög hög tröskel för att orka börja sortera överhuvudtaget. De mönstrade är ju enkelt, dom är redan sorterade och lagda i högen. Men dom här. Suck. Vem vet hur många som blir ensamma när det är färdigt?

Det här är min sambos sons strumpor (hur ska jag benämna honom egentligen? Styvson? plastson? Det kan bli ett helt eget inlägg). Dom ensammaste.

-Hej du mor till min styvson, har du strumpor hemma hos dig som saknar sin själsfrände? Vill de ensamma strumporna hemma hos dig ha besök av de ensamma strumporna hemma hos mig? Vi kan bjuda på prima torktumlarludd, eller en ny dos sköljmedel om ni känner er sträva.

Det går tydligen vildast till på måndag, torsdag, fredag, lördag, söndag.