torsdag 6 februari 2014

Inled mig icke i frestelse.

Ser ni något frestande på den här bilden?
 

Inte jag heller. Men det gör ettåringen. Efter varje måltid behövs en rejäl sanering av händer och mun. Så jag hänger henne över diskbänkskanten och svabbar på. Och då börjar ett litet krig. Hon är inte stormförtjust, det är hon inte, men hon verkar inte särskilt bekymrad heller, det är inte kring själva rengöringen vi krigar. Det är kring disktrasan. Den verkar vara enormt frestande. Så fort jag fått henne på plats där på kanten, sträcker hon ut en arm, greppar disktrasan med sin lilla hand, och för med blixtens hastighet in det äckligaste jag vet förutom toaborsten, in disktrasan i munnen. Nästan lika snabbt tar jag den ifrån henne och säger eller skriker med arg, bestämd eller uppgiven röst, beroende på dagsformen; NEJ! 

Funderar på att ge henne en oanvänd disktrasa att leka med nästa gång hon badar, så att hon får stilla sin nyfikenhet ordentligt. Men jag vill ju inte heller att hon ska tro att det är okej att suga på disktrasan? 

Jag tänker att förr eller senare fattar hon vad Nej betyder, även i anslutning till en disktrasa. Förr eller senare vinner jag kriget. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar