Tema: Barnens vecka.

Det var hög tid att köra ett mattema igen. Och den här gången blev det "Barnens vecka". Vi (dvs jag)lånade en barnkokbok på biblioteket och lät barnen bläddra. Sen förklarade jag att dom fick välja två maträtter var, och dom var tvugna att vara med och laga maten och duka fint den dagen dom hade valt. Och smaka på allt dom hade lagat och så fick dom också välja musik om dom ville (vi förbehöll oss rätten att bestämma volymen). Vi mjukstartade genom att dom gemensamt fick välja efterrätt på söndagen, så då blev det milkshake. 

Ni ser Post-it-flikarna? Där står vem som lagar vilken dag.

Boken var uppdelat efter länder (inte avsiktligt från min sida, detta märkte jag först när jag hade kommit hem med boken). Åttaåringen fastnade på USA som var första avdelningen. Så på måndagen lagade vi hamburgare, och lyssnade på AC/DC.

 

På tisdagen hade treåringen valt; kycklingspett med jordnötssås. Hon kunde ju inte läsa utan valde bara efter hur det såg ut på bilderna, och det lät jag henne göra. Och "Kärleksmusik" dvs Mirakel med Björn Ranelid (!!! hon är inte särskilt musikintresserad, det är den enda låt hon någonsin fastnat för... ) spelades ett flertal gånger.

 

På onsdagen var det så åttaåringens tur igen, så det blev revbensspjäll med pommes, majskolvar och cole slaw. Eye of the tiger och sedan lite andra "gamla godingar" spelades.

 

Och idag, torsdag, var det åter treåringens tur, så det skulle serveras tandorimarinerade kycklingklubbor. Tyvärr var hon sjuk med hög feber idag, så hon ville/orkade inte delta till 100% och ville inte äta något av det vi lagat... Inte blev det någon särskild musik vald heller.  

Sammantaget kan man väl konstatera att det, inte oväntat, krävs ganska mycket planering, ganska mycket mer tid än vanligt och väldigt mycket tålamod för att laga mat med barnen en hel vecka. Jag höll inte stenhårt på recepten (som inte var sådär superspännande) utan kryddade lite extra där jag tyckte så, särskilt när jag lagade med treåringen eftersom hon inte själv kan läsa receptet. Till treåringens kycklingrätter fanns heller inte anvisningar på hur/vilka tillbehör som passade, mer än en avslutande rad som "Det kan passa med jasminris till." Så där hade jag fria händer att bestämma, vilket var rätt skönt. Till kycklingspetten (varav bara några få gjordes med jordnötssås/-marinad och resterande med hemmapåhittad marinad eftersom jag, med fog, tänkte att det är nog ingen mer än jag och eventuellt åttaåringen som köper jordnötssmaken), serverades både jasminris och vietnamesiskt risnudelsallad. Till kycklingklubborna serverades yoghurtsås, klyftpotatis, gurksallad och naanbröd.

Jag kan också konstatera att det här behöver vi göra oftare, kanske ska vi ha "barnens tisdag" eller nåt, att barnen alltid får laga mat på tisdagarna, för dom behöver träning. Treåringen brukar vara med mig och laga mat rätt ofta ändå så hon hade rätt bra koll, medan åttaåringen behövde tre försök innan han hittade en stekspade i redskapskrukan... Det är också extremt tålamodsprövande för barnen, särskilt vid moment som är monotona och långdragna. Som att riva två hela morötter. Det blir ganska snabbt ointressant för nån som hela tiden kastar lystna blickar mot datorn där i andra änden av köket. Bäst fungerade dom recept där det var lite väntetider mellan de olika momenten så att dom kunde kila ifrån ett tag. Det suckades och stönades en hel del när jag upplyste om att då är det läge att passa på att duka bordet och plocka undan sånt som vi inte behöver längre...