tisdag 6 maj 2014

Det krävs rätt mycket för att få med mig in på ett gym.

Men i onsdags var jag på gym! I Vissefjärda. "Gymmet" i kommunal regi.

Det var nämligen så som ni vet, att vi åkte till paradiset i onsdags tjejerna och jag och då går det undan. Vi kör E22 till Karlshamn, då är man knappt halvvägs och då stannar vi på McDonalds. Tyck vad ni vill om det stället, men vi gillar det. Man vet vad man får. Det är fullt utrustat och har rena toaletter. Det finns lekplats och lekhörna och kritor och ballonger och Happy meal så att barnen garanterat kan stimma lite efter bilstillasittandet utan att störa allt för mycket och garanterat äter maten. Man kan köpa en hyfsat god latte som chauffören (jag) kan ta med och dricka i bilen. Vi brukar lägga ganska exakt en timme där, sen kör vi vidare, norrut, bort från E22 och in i Smålandsskogarna på snedden mot Kalmar. Det brukar vara lite skymning och så stilla och vackert över skogar gårdar och sjöar och inte en kotte på vägen. Och det står 70 på det flesta skyltar men långa sträckor kan man köra nästan det dubbla utan att skämmas. Mellan Tingsryd och Vissefjärda är det lite slingrigt så där körde jag nog bara 120. Ända tills ettåringen började kräkas chicken mcnuggets i baksätet precis när vi kört in i Vissefjärda. Då blev jag tvungen att både sakta ner, stanna och skämmas rejält. Ut med skrikande kräksig ettåring på gräsmattan. Fram med rulle med hushållspapper och plastpåsar och våtservetter och öppna resväskorna, i vilken väska ligger barnens kläder, och hur ser det ut i bilbarnstolen egentligen? Och ettåringen gråter mera för det är inte tjugo grader som när vi lämnade Malmö utan åtta grader och lite blåsigt och kräket är kallt och kladdigt och luktar illa. 

Då kommer en gymklädd 25-årig kille sneddande över gräsmattan förbi mig mot byggnaden bakom oss. Han kastar en blick på oss och ser en fullastad familjebil med dörrar och baklucka öppna och resväskorna halvvägs utanför och hushållspappret fladdrande i vinden. Och han frågar: 
-Vill ni låna en toalett eller? 

Och så är han månadens hjälte för mig. Kanske årets. För utan att rynka på näsan släpper han in oss på gymmet och visar oss damernas så att ettåringen får en kort men varm och skön dusch och nya kläder och blöja och lite vatten att dricka, och blir glad igen. Hon gnäller bara lite när vi sätter oss i bilen för att åka vidare, sen somnar hon. 

Och jag kör nästan lagligt resten av biten. Vi kom fram på ganska exakt fem timmar totalt, precis som vanligt. 


Tack gymkillen! Tack Gymmet i Vissefjärda!


2 kommentarer:

  1. Var ligger paradiset? Blir så nyfiken. Jag har bott i Malmö i tusen år men bor nu i en liten by utanför Lund men pendlar emellanåt till vårt paradistorp i Småland=)

    SvaraRadera
  2. Vi tänker också att vi ska flytta ut på landet så småningom (mannen har lovat barnen att det ska få varsitt djur då -till fyraåringen har han lovat att bygga ett stall till en häst, vilket hon påminner oss om ofta ofta...). Men så länge båda jobbar centralt i Malmö och barnen är små känns det inte motiverande att börja pendla.

    Paradiet ligger i mitt fall på Öland, norra Öland, strax norr om Löttorp för att vara mer specifik...

    Smålandstorp är dock inte heller fy skam. Tills för några år sedan hade min pappa en stuga utanför Lessebo och det är inte utan att man saknar det.

    SvaraRadera