Kunde ändå inte låta bli

Då för två helger sen när bästa vännen var här och hälsade på fick jag en lika sällsynt som välförtjänt stund av shopping utan barn, med vän. Problemet är bara att ingen av oss, varken vännen eller jag, egentligen är "shoppingtjejer". Jag gillar inte att shoppa. Jag känner mig alltid gammal, fet och fattig när jag shoppar. Har alltid gjort.
Anyway. Jag har ett tag nu varit på jakt efter en ny handväska. Min handväska är en klassisk, dyr, svart och praktisk sak, som jag älskat sen jag fick den i present av min älskade för drygt fem år sen. Men nu börjar den faktiskt bli sliten. Jag känner mig inte snygg med den längre. Och det är en handväskan näst viktigaste funktion, att fungera som en självförtroendehöjare. Skor och väskor är det enda där det inte spelar någon roll vilken figur man har, de kan hjälpa en att se exklusiv eller hipp eller, vad man nu vill, ut oavsett vikt.
Inser att jag inte kommer att ha råd att köpa en klassisk och exklusiv väska den här gången. Så när vi var ute, vännen och jag, fick jag syn på en billig, rosa sak på H&M, som av någon anledning fångade mig. Jag provade den och den fick mig att känna mig SNYGG. Oklart varför.
Vännen tyckte dock att den såg lite billig ut. Jag höll med och la tillbaks den.
Men sen tänkte jag på den dygnet runt i fyra dagar. Sen fick jag ett brev från H&M club, med en 20%rabattkupong.
-It's at sign! tänkte jag, trots att det inte direkt var ekonomin som stoppade mig i det här fallet.
Så gick jag direkt tillbaks och köpte den. Har inte ångrat mig en sekund. Älskar den. Jepp, den ser billig ut, men hey, den VAR ju billig. 199kr (-20%). Så det är ok. Eller?