Visst är det vackert!

Ja, en dag som denna ter sig till och med vår vintergråa baksida vacker i sitt förfall, jag hör småfåglar kvittra i buskarna och tänker att det bara är en tidsfråga innan solen, som jag VET finns där bakom molnen, tittar fram.

Vad som hänt?

Jag har SOVIT! Av oklar anledning fick jag för mig att testa att få minsta tjejen att somna om istället för att ammas var annan timme. Det var som om hon läst mina tankar, för hon vaknade första gången vid 0200 (ca två timmar efter normal första amninstid), tog lugnt emot nappen (fortfarande liggande i sin egen säng) och somnade om. Jag låg vaken både fem och tio minuter och tänkte; nu vaknar hon snart igen, NU vaknar hon snart och vill äta. Men icke, hon sov och så snart även jag. Till 04.42! Då var det dags att äta och sen somnade hon än en gång i sin egen säng. Sen vaknade hon igen strax innan 6 och fick äta och sen sova i min säng -tills jag väckte henne för att det var dags att klä på sig för dagislämning kvart över 8.

Även hennes storasyster hade en bra natt, behövde bara stoppas om en gång vid ett-tiden och sov sen till fem över 8.

Sammantaget har jag alltså haft min bästa sömn-natt sen den 7:e november och känner lite att livslustarna är på väg tillbaks.

Dessutom har vi idag inget planerat när storasyster är på dagis, så vi sitter i soffan, dricker te och tittar på Super G.

L Y X !