1) "Dill är den enda krydda man inte kan ta för mycket av". Så säger Leif Mannerström och det ligger någonting i det. Okej, man kommer till en punkt när det liksom inte kan smaka mer dill även om man lägger i ännu mer, och därför är det slöserit att lägga i mer, men jag har aldrig lyckats förstöra en rätt genom att lägga i för mycket dill.
2) När det inte är säsong, och det därför inte går att köpa svenskodlad, mjäll, färsk, fin, dill av närmsta torghandlade, kan man antingen låta bli att handla dill alls eller gå till Lucu food, Abdos, eller motsvarande och köpa mycket fräsch italiensk dill i tjocka buntar för nästan inga pengar. Undvik för guds skull den lilla plastbubblan i icas kyldisk med en stackars ensam kvist.
3) "Plocka" dillen. Det finns enligt mig få saker som är så irriterande som när folk hackar dill rakt av, utan att plocka bort stjälkarna och man därmed får stora bitar av den grova stammen tex i en gravlaxssås. Det är nästan i nivå med ben i fisk och äggskal i kokta ägg. Men mitt förhållande till ben i fisk är värt ett eget inlägg.
4) Släng aldrig dillstjälkarna. Använd dom. Går utmärkt att frysa om du inte behöver dom direkt. Använd att slänga i kokvattnet när du kokar fisk, eller potatis för den där färskpotatiskänslan. Eller till dillkött. Men då behöver man i och för sig själva dillen också. Jag har näst intill alltid ett gäng dillstjälkar i frysen. (Det samma gäller persilja. Plocka persiljan, man vill inte ha grova stjälkar i munnen. Använd stjälkarna som krydda i långok. Man kan säga att nästan alltid när man lägger i lagerblad så blir det ännu bättre om man lägger i några persiljestjälkar också, tex köttfärssås, boeuf bourguignon osv. Eller i spadet när man kokar fisk!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar