Irrationell ilska.

Uppstår i stor mängd då jag kl 0525 slutligen ger upp hoppet om någon form av nattsömn och går ner till soffan med bebisen.

Hon har i natt tvingat till sig amning var 1 1-2 timme, och däremellan omstoppning och nappinstoppning varje 1/2timme (nej, att sova i min säng/på mig gick inte heller). Vid 0445 värmde jag ersättning i hopp om att totalt utplånade hungerskänslor skulle däcka henne slutligt. Mycket riktigt somnade hon som en stock, jag satte klockan på 25 min innan 3åringen ska vara på dagis och tänkte "det får bli en macka i handen till frukost idag tyvärr lilla älsk". La mig ner och hann jag somna? NEJ! Efter fem minuter vaknar skrället igen, piggare än någonsin, så jag ger officiellt upp denna natt.

Allt detta renderar trötthet, ofantlig trötthet, inte ilska. Ilskan uppstår när jag tänker på att jag VET att vid 0745 kommer hon att slockna för en tretimmars tupplur. Och nej, då finns inte tid för mig att sova.

Ungjävel. Lär dig för helvete skillnaden mellan natt och dag snart!