En epok går i graven.

Jo, liksom många andra 55+are har jag sedan mitt första besök varit förälskad i La Couronne. Den enda restaurangen i Malmö där jag blir uppriktigt sugen på varenda sak på menyn (men där jag nästan alltid ändå beställer en stor moules frites).

Det fanns en period då jag tog dit min mor och min syster på shoppingluncher. Det fanns en period då jag intog baren med min bästa vän och rökte paket efter paket med marlboro light och beställde flaska efter flaska av husets röda (det med en målning av Jirlow), då ett av Malmös billigaste flaskvin på krogen. Det fanns en period då jag och min älskade gick dit ofta ofta för att odla vår frankofili och se varandra djupt i ögonen.

På senaste tiden har jag inte varit där tillräckligt ofta. Har inte varit ute alls kan man säga. Men nu ska de alltså klappa igen i månadsskiftet. Byta ägare och jag gissar att ingenting kommer att vara sig likt längre.

Vi hann iallafall dit ikväll, en sista gång, och jag är glad att båda döttrarna har hunnit vara där. Även om bebisen nog inte kommer att minnas kvällen direkt, och inte treåringen heller. Men jag har bildbevis.

Farväl La Couronne, jag saknar dig.