lördag 31 januari 2015

Små glimtar ljus i det grå.

Idag är en sån dag när vi väntat hela dagen på att solen ska gå upp. Men det gjorde den inte. Det har varit lika tre grader kallt och genomfrätt (jag skulle skriva genomgrått, men iPhones fantastiska stavningshjälp valde genomfrätt. Och det är på något sätt lika passande...) hela dagen. Enda variationen är att ibland var det ösregn, ibland uppehåll, och ibland snöblandat regn. 

Vi var på utflykt på förmiddagen, tjejerna och jag. På en loppis, men hittade inget -inget! På torget för att handla en bukett blommor att lysa upp dagen med, och ägg. Ingen av blomsterhandlarna var där så blommor får vi leva utan. Men Äggatanten var där, på ovanligt gott humör muttrade hon konspiratoriskt om att hålla i pengarna för det var så många "såna där med pappmugg" på torget idag. Men "av maj får dom inga pengar, sånt får politikerna sköta". Jag höll tyst och skötte mina affärer. Vågar inte stöta mig med min bästa äggsupply. 

Bästa fruktkillen var där iallafall, på strålande humör som alltid. "Smaka på mango. Fantastisk smak idag, från Peru. Och se här! Papaya från Honduras, bästa sorten" och han hade rätt både mangon smakade fantastiskt, och den spanska ekologiska avokadon var härligt smörig. 

Se på dom! Supersized båda två. Längtar tills jag ska äta den där kvarvarande avocadohalvan ikväll. 

När det skymmer utan att ha varit dag ställer vi till med framför-brasan-fika. Flyttar dit fåtöljerna och lilla bordet, dukar fram gotter och grillar marshmallows. Mys! 


Och så fortsätter piratlekarna. De har pågått senare dagarna. Igår mössor blev jag hotad med ett svärd när jag klev ur duschen "-Se upp matrosskalle", röt femåringen. De rider omkring i "pirathattar" och skriker iiiiiha! 

Femåringen självklart kapten. "Du ska säga kapten när du vill säga något till mig", instruerar hon sin måttligt talkunniga lillasyster. Nu är sofforna piratskepp. Hästarna har de bundit fast framför brasan. De har släckt lamporna och ska köra ut i natten, smyga på några rövare tydligen. "-Lätta ankan nu besättning" skriker kaptenen till tvååringen, viftar med svärdet och smurrar på kudden som föreställer ratt. "Lätta ankan då, sa jag!"
Själv sitter jag kvar i fåtöljen framför brasan och försöker hålla mig för skratt. 

Eller förresten, nu råkade kaptenen putta ner besättningen i golvet så det blev ett jävla liv. Jag tror jag måste bryta in. Hej. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar