lördag 4 maj 2013

Mammapanik.

Jag har aldrig varit en sån som gillat att gå ut och dansa. Gå ut och festa, javisst, men själva dansandet slapp jag gärna. Men Petra Marklunds låt "Händerna mot himlen" har jag gillat sen jag hörde den första gången och tänkt att jag skulle vilja dansa till. Berusad och fri och lycklig skulle jag vara.

Så ikväll körde jag ner mamma till stan, hon skulle ut på galej. Och i den soliga vårkvällen vimlade det av festfolk. Det var skyhöga klackar och det var solglasögon och tajta vita jeans. Det var förväntan och rus i luften. Och ingen därute hade tänkt "äsch, jag skiter i att duscha idag för jag ska ändå ingenstans". Ingen där hade hoppat över mascaran mer än en vecka i sträck, och struntat i parfym senaste halvåret för att det blir för starkt för bebisen som ska vila där mot bröstet och ingen av dom där pumpsen hade månadshåriga ben under byxorna.

Så körde jag hemåt (eller jag körde mot Coop Extra för mjölken var slut hemma), klockan var ungefär halv sju en solig lördagkväll i maj och på P4(!!) spelade dom "Händerna mot luften" och jag insåg att innan jag kommer mig ut på galej nästa gång så kommer dom att ha slutat spela den låten. Det var fan knäckande.

Sen åkte jag hem och lagade Thaimat med extraprisfläskfilé och kryddmix från Santa Maria och delade en flaska vitt med min sambo och ömsom stoppade in nappen på bebisen och trugade treåringen att äta. Och jag älskar dom verkligen mest av allt, dom där tre, men åh vad jag ibland längtar till jag var tjugotre.

Ta mig ut! Jag lovar att duscha, raka benen, sätta på både smink, parfym, högklackade pumps och tajta jeans (kanske inte vita dock) och dansa berusat och lyckligt om någon tar mig ut snart.

1 kommentar:

  1. Precis så känner jag! Allt. Exakt. Likadant. Förutom låten. /Nina

    SvaraRadera