tisdag 29 april 2014

Jag cyklar hem från jobbet...

... och till det också faktiskt. Nu när jag äntligen börjat komma in i jobbet utan att VABa på hela förra veckan. När jag äntligen lagade min cykel förra veckan. Och nu när sommaren är här hos oss.

Så jag lever åter upp till bloggens namn, och det är en härlig frihetskänsla att susa fram genom staden. Musik i öronen, sånt skit. Man vill höra fartvinden, och fågelkvittret i villakvarteren och ungarna på skolgården och om det kommer en bil där runt hörnan. Hjälm, sånt skit. Håret ska fladdra i vinden. 

Det finns dock vissa mörka moln på cykelhimmeln, och det här är ett av dom. 
Fram till den här viadukten, ganska nära mitt jobb är cykelbanorna rejäla och man kan cykla om vem man vill. För det är så att min cykel har ett osedvanligt bra rull och glid. Eller en väldigt snabb cyklist på sadeln, jag vet inte. Men här smalnar cykelbanan av, och kantstenen växer upp ur marken. Och man tar i för kung och fosterland i nerförsbacken för att ha fin fart med sig ut ur tunneln. Och då kan man ge sig fan på att där på andra sidan kör en lång rad slöhögar som inte alls såg till att ha fart med sig. Som vinglar runt över hela cykelbanebredden och trampar och flämtar och omöjliggör omkörning utan livsfara. Och så hamnar man där bakom och blir tvungen att bromsa sig upp för hela uppförsbacken. Så att all fart är helt slut redan halvvägs upp och man måste växla ner. Fy fan. Sånt gör mig arg ända fram till förmiddagsfikat ibland.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar