fredag 4 april 2014

Lilla Bröllopsresan. Del IV. Kvällen.

Först vill jag lägga in en brasklapp här. Några av er kommer att bli besvikna på det här inlägget. Och/eller på vår utekväll i Köpenhamn. Men efter senaste tidens karatefyllor, som jag obetänksamt nog blottat här på bloggen, var det sista mamma sa till mig när jag stack från Helsingborg:
-Och du, drick nu inte så mycket är du snäll.
Eftersom jag hade ambitionen att kunna promenera runt i Köpenhamn och njuta av staden, solen och min man även en stund på söndagen, valde jag att till del infria hennes vädjan. Inlägget kommer således att handla mer om mat än om fylla. Så vet ni.

Det svåraste med att gå ut och äta är att bestämma vart man ska gå. När man promenerar runt i en "ny" stad så ser allt så mysigt ut- Åh, här kanske vi ska äta? -Eller där! Sådär brukar vi hålla på och leta för jag är rätt dålig på att nöja mig med första bästa. Efter ett tag blir man jättehungrig, och efter ännu ett litet tag rätt så grining. Och ju hungrigare och grinigare vi blir desto svårare blir det självklart att ta ställning till var vi verkligen ska slå oss ner. Så när vi på eftermiddagen på väg tillbaks mot hotellet passerade krogen FAMO på Saxogade tänkte jag snabbt att nu slår vi till och bokar ett bord så behöver vi inte bekymra oss. En gång när vi var i Köpenhamn tillsammans för snart tio år sedan passerade vi en relativt nyöppnad liten italiensk krog som såg så trevlig ut. Då var det fullbokat för kvälle och jag blev så besviken. Där ville jag äta! Det var Famo. En gång var jag där och åt på en möhippa och jag blev inte besviken. Nåväl, när vi nu passerade igen stack jag in huvudet och försökte åter boka ett bord. Självklart var det redan fullt för kvällen. Men som tur är så har denna populära krog nu utvcklats till ett litet krogimperium med två restauranger till. Personalen ringde till Famo 51, lite större och precis i närheten. Tyvärr var det fullbokat även där. Men eftersom vi var beredda att äta ganska sent erbjöd dom sig att "överboka" så vi fick ett bord iallafall, till min stora lycka.

Väl där var det fullt med folk som stog och drack en liten fördrink och hängde av sig jackorna innanför dörren, och bland dom människorna fanns det ett bord för två inklämt. Mycket riktigt var det vårt. Först kändes det mycket obekvämt att sitta där "mitt i", men snart hade folkhopen skingrats, och vi uppskattade att sitta lite avsides från de andra gästerna, men precis bredvid arbetsytan där servisen lade upp antipasti och hämtade viner. På så sätt känndes det som att vi var lite en del av gänget, del av personalen, istället för bara vanliga gäster. Passade oss utmärkt.

Konceptet när det kommer till maten är att man tar vad man får och för det betalar man 400dkr. Dom kallar det fyra rätter men jag skulle vilja kalla det åtta rätter. I förhållande till vad man får så är det väldigt billigt. Och sen kan man beställa en vinmeny till det om man vill, även då för 400 dkr, även då mycket valuta för pengarna.

Domenico Modugno – Volare (nel blu, dipinto di blu)

Inledningsvis bjöds vi på varsitt glas spumante. Sedan började maten bäras in.
Först av fyra antipastirätter var en liten träbricka med en gudomlig ost, några skivor lövtunn mortadella, några grillade marinerade paprikor och bröd.
Därpå följde varsin crostini med en röra på mjölkkokt bacalao. Låter vidrigt, men var rätt smaskigt.
Sedan en liten tallrik med en utmärkt basilikagravad lax, varpå sista anipaston kom in, fantastisk späd vit sparris med kaprismajonäs och sadellströssel. Till allt detta serverades rikligt av ett mycket gott vitt vin.
Grillade paprikor.
Nu började jag bli rätt mätt. Men sedan följde primi piatti. En liten tallrik med risotta med färska gröna ärter och mascarpone. Och så en liten tallrik pasta med salciccia och körsbärstomater. Till detta rött.

Roxette – Dressed For Success - US Single Mix

Jag flämtade och sömmarna i det lilla turkosa fodralet som jag tagit på mig kvällen till ära började knaka. Men det var inte slut än såklart! Nu var det dags för il secondo. Mustigt mört litet lamlägg som serverades med costa. Även nu med rött vin, men ett annat, med en vacker maskros på etiketten.


Vår närmsta bordsgranne, skärmaskinen. Den som gjorde att min restaurangdrömmar återigen väcktes till liv.
Gianna Nannini – Meravigliosa Creatura

Jag kunde knappt sitta upprätt längre och började önska att jag fortfarande varit rökare så att jag utan att framstå knasig kunde gått ut för en välbehövlig paus. Men kvällen var sen och än var prövningen inte slut. Jag tänkte inte ge upp för nu serverade ju Dolce! Sammetslen pannacaotta med blodapelsinsås. Till detta svalt pärlande uppfriskande moscato d'asti

The Dells – Oh, What A Night

Restaurangen var vid det här laget näsan tom och personalen började göra i ordning stället för stängning. En vän till hovmästaren stog och hängde i den lilla foajén just bredvid oss och drack ett glas. Hovmästaren kom gående med en nästan helt full flaska mousserande och frågade om vi ville smaka något särskilt speciellt, en rosa årgångscava. Det ville vi såklart. Så han hällde upp ett glas var åt oss, sin vän och sig själv och så skålade vi. Fördelar med att sitta i personalen knä ska jag säga!

Vi hade tänkt att ta en kaffe någon annanstans på vägen hem, men efter att ha suttit där i lugnet och blivit våldsamt dästa, och sen kommit ut i den oväntat bitiga nattkylan var vi inte det minsta sugna på att gå extrasvängar och försöka tränga oss in på någon full bar. Så vi marscherade raka vägen hem till vårt härliga rum och avslutade istället kvällen med en sängfösare i soffan.


Fodralet, att det håller ihop ännu!

Här kan ni läsa mer om Famo. http://www.famo.dk/

1 kommentar:

  1. Så härligt det låter! Grattis och lycka till i framtiden! :)

    SvaraRadera