måndag 7 april 2014

Nån måste ju göra det!

Fyraåringen är sjuk som ni vet. Vattkopporna på henne är som väntat så mycket värre än på den lilla. Kanske beror det lite lite på att hon är en mer gnällig natur. Kanske beror det lite lite på att hon vet om att hon är sjuk. Ser prickarna och förstår att hon har tusen små sår över hela kroppen. Skäms och vill inte att nån ska få se henne när hon har prickar. Lite beror det nog på att hon inledde sin vattkoppssjuka med tre dagar magsjuk, så hon var liksom inte på topp från början direkt.

Men mest beror det på att vattkopporna faktiskt ÄR värre på henne. Överallt. Precis överallt. Förutom det självklara, på ryggen, magen, armarna, ansiktet hårbottnen. Så även på, bakom och i öronen, hela snippan, en på insidan av ena ögonlocket, i halsen, handflatorna, fingertopparna, under en nagel.

Ingen matlust alls utan bara trött och ledsen. Det enda som går ner är kall mjölk (tack och lov) och ibland päronsplitt. Men igår ville hon inte ens äta färdigt glassen, utan fick lägga den i frysen halväten och äta upp resten senare. Kan inte hålla pinnen själv för det gör så ont i händerna.

Så eftersom hon inte ens kan tröstäta får väl jag göra det.

2 kommentarer:

  1. Men lilla gumman! Lider med dig!
    (Nä, med henne såklart!)

    Hoppas det värsta blåser över snabbt det skulle vara förbjudet med sjukdom och elände för små barn.

    SvaraRadera
  2. Nu kom jag på varför jag slutat kommentera här...

    Iaf, lillans elände till trots, så är det tacksamt när du babblar, för det känns som om du skriver mer då! :)

    (Och oautokorrigerat skulle det stå VABBAR!)

    Krya lillan och sätt in lite glass på hennes konto så hon kan ta ut och äta när hon känner sig bättre.

    SvaraRadera