tisdag 18 mars 2014

Tveksam anonymitet

Nu har jag fått frågan tilllräcklig många gånger för att det ska kännas relevant att svara på den publikt. Vem är den där "Lisa" som skriver, eller iallafall signerar inläggen på den här bloggen?
 
Mitt bloggande började med "den andra bloggen", det vill säga den första, Designvardag. Jag och sambon tänkte gemensamt blogga om vårt loppisberoende och kanske tjäna igen någon av de slantar vi spenderar på loppisarna, genom att få något sålt via bloggen. Och eftersom det då verkade mindre intressant att det var just jag som bloggade skapade jag ett alterego. Det jag redan visste, att jag inte handlar på loppis med hjärnan utan med hjärtat (det skrev jag om bland annat här: http://designvardag.blogspot.se/2010/08/hjarta-eller-hjarna.html ), visade sig snart även genom att jag var oförmögen att koncentrrera mig på att skriva om sakernas ursprung och värde än att skriva om hur det skulle kunna användas här hemma, om vårt hem, om vårt liv, om mig själv.
 
Så efter ett tag var det lika bra att starta en separat blogg för just det. Det blev "Jag cyklar hem från jobbet..." Från början en rätt pretentiös tanke, med en ännu längre Blogg-undertitel än idag, nämligen:
"...allt om oftast med andan i halsen för att hinna i tid till dagis, till kvällsmat och till livet, det lilla liv man hinner med en vardag. Och där på cykeln genom Malmö, bland bostadshus, parker, gator och öde industritomter. Där, mellan jobb och privatliv, mellan att vara någon form av jag och att vara mamma passeras en ständig ström av tankar. De flesta hinner jag aldrig tänka färdigt och det gör inte så mycket. En del vill jag komma tillbaks till och det tänkte jag göra här."
Inte heller det lyckades jag riktigt uppfylla. Det är väl knappast så att jag här på bloggen till fullo tänker färdigt några tankar, utan även detta är ett slags småpratsforum med halvfärdiga tankar. Iallafall, tänkte inledningsvis att inteheller på den här bloggen är det särskilt intressant att folk vet vem jag är? Men eftersom "småpratsbloggar" har ganska så svårt att hitta läsare helt spontant började jag så småningom posta länkar till mina blogginlägg på min facebook, och då tog det väl inte lång tid för de flesta att lista ut hur det ligger till. Det är väl rätt uppenbart att det inte alls sitter någon Lisa bakom tangenterna, utan en Emilie? Fortfarande såg jag ingen större vits med att låta var och en som läser veta vem jag är genom att posta bilder på mig själv och mina barn hej vilt. MEn sen läste jag någonstans att om man inte har en väldigt nischad fackblogg utan en "livsstilsblogg" som det brukar heta, så genererar det fler läsare ju mer öppen och personlig man är (jag antar att man ska läsa det som utlämnande). Det svåra i kråksängen är att lämna ut sig själv utan att lämna ut alla i sin omgivning. Därför är jag fortsatt "hemlig" med namn och bilder på andra än mig själv.

Att skapa ett nytt användarkonto verkar så krångligt så det har jag ännu inte orkat göra. Ni får hålla till godo med "Lisa" ett tag till, men nu vet ni iallafall varför. Och jag bjuder dagen till ära på ännu en lagom ful selfie.
 
 
Bakom alter egot kan det se ut såhär.
 
 

2 kommentarer:

  1. En till blogg! Kul (har redan kikat...!)
    Ang anonymitet så är det ju kluvet, man lämnar ut sig - lite - men vill inte höra det så mkt att man får troll. Samtidigt vill man/jag ju att någon läser. Eller helst många. Utan att sälja sig. Tycker du har en fin balans, vad jag sett so far!
    /Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man vill ju ha så många läsare som möjligt med minsta möjliga insats. Lite som med livet i stort ;)
      /E

      Radera